Att det är svårt med nya journalsystem är det knappast någon som har missat under våren. Mest tydligt har det väl varit i Västra Götalandsregionen, men även andra regioner har beskrivit brister i patientsäkerhet och svårigheter för medarbetarna. Att Internationella Arbetsmiljödagen 28 april i år har tema digitaliseringens inverkan på arbetsmiljö känns därför helt relevant. Dagligen använder vi digitala verktyg på olika sätt och med olika syften. Ibland bara funkar det och vi tänker inte på det, men lika ofta är det frustrerande, långsamt och omständligt.

IT och digitala system är en viktig del av arbetsmiljön, men behandlas inte alltid så. För att de ska erbjuda det stöd och den nytta som de är tänkta för behöver de vara anpassade till medarbetarna och verksamheten. Som medarbetare behöver du få utrymme och möjlighet att lära dig systemen, du behöver också tid att lära dig arbeta med de digitala arbetsverktyg som finns på just din arbetsplats.

På Sunt Arbetsliv finns Digironden som är ett hjälpmedel för skyddsombud och chefer att granska och värdera den digitala arbetsmiljön. Vi behöver behandla de digitala systemen som en del i vår arbetsmiljö och då behöver vår digitala vardag också vara en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det finns mycket forskning och kunskap om vad en bra arbetsmiljö är. Och det finns många hjälpmedel för chefers arbete med arbetsmiljö. Men det behövs ett tydligare fokus på arbetsmiljö i verksamheterna för att fysioterapeuter ska vilja och orka arbeta kvar på sin arbetsplats. I arbetet för en god arbetsmiljö är skyddsombuden tillsammans med cheferna viktiga funktioner. Att vara skyddsombud är en viktig roll och de  som tar på sig det ansvaret behöver goda förutsättningar för sitt arbete. Det behövs tid och det behövs kunskap för att utöva uppdraget på arbetsplatsen.

Fysioterapeuterna kommer inte att släppa taget om arbetsmiljöfrågorna. Vi vet att de är avgörande för att våra medlemmar ska fortsätta vilja välja att arbeta kvar. Vi vet att det lönar sig med ett arbetsmiljöarbete som fokuserar på kvalitet för både verksamhet och medarbetare.

Många av mina kollegor arbetar i en vardag där de dagligen måste fatta snabba och nya beslut för att hantera de situationer som uppkommer. Ibland finns det fog för det och ibland är det nödvändigt med snabba beslut för att kunna hantera en ny situation. Mängden beslut som vi fattade under pandemin är ett sådant typiskt exempel. Att hela tiden behöva fatta nya beslut och tänka om kan vara stimulerande och det som är krydda i arbetslivet, men om det är normaltillstånd är det inte särskilt hållbart. Att alltid behöva ställa om ger sämre möjligheter till ny riktning och till strategisk utveckling. Det är därför illa att vår svenska hälso- och sjukvård styrs och finansieras så kortsiktigt.

I Läkarförbundets debattartikel i Dagens Nyheter den 11/4 efterlyses just den långsiktiga styrningen och finansieringen inom hälso- och sjukvården. Eftersom det finns goda exempel inom forskning, infrastruktur och försvarsfrågor så vi vet ju att det finns möjlighet.

Mandatperioder avlöser varandra och med skifte i majoritet blir det ofta förändringar i de beslut och riktningar som styr hälso- och sjukvården. Statsbidrag som kommer sent och som varar under ett år ger knappast utrymme för utveckling eller verklig förändring. Enligt ovannämnda artikel fanns det år 2023 84 olika riktade statsbidrag som regionerna kunde ta del av, alla med olika ändamål, villkor och krav på ansökan och återrapportering – de flesta med årliga förändringar på detaljnivå.

Den hälso- och sjukvårdsberedning som Läkarförbundet föreslår, skulle kunna ha som uppdrag att långsiktigt, hållbart och strategiskt arbeta med fokus på finansiering, utveckling och kompetensförsörjning. Hälso-och sjukvården förtjänar fokus, perspektiv, och politisk samverkan. Hälso- och sjukvårdens medarbetare förtjänar en hållbar arbetsmiljö, beslut som gör att man kan planerar över längre tid och att man kan känna sig trygg i sin arbetssituation.

Det är därför glädjande att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram riktvärden för ett antal professioner inom primärvården. Det är idag stor skillnad på tillgång till fysioterapeuter i primärvården. I genomsnitt finns det 135 fysioterapeuter/100 000 invånare, men siffran skiftar mellan 100 (Region Kronoberg) och 188 (Region Västerbotten). Vi behöver veta mer om skillnaderna och vi behöver veta mer om verklig skillnad för patienterna.

Vi välkomnar en styrning och en finansiering som är långsiktigt hållbar. Våra förutsättningar att hantera hälso- och sjukvårdens utmaningar skulle förbättras avsevärt med en styrning och politik som var mer långsiktig och strategisk – oavsett huvudmannaskap. Det förtjänar Sverige.

Mitt arbete kan vara väldig skiftande, vilket är en av de saker som jag uppskattar med mitt uppdrag som ordförande för Fysioterapeuterna. De senaste veckorna har fokus varit riktat mot vårt fackliga arbete. Vi arbetar för att säkerställa att fysioterapeuter får de rättigheter, villkor och stöd de behöver och har rätt till för att kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt.

Under de senaste veckorna har vi inom Akademikeralliansen diskuterat, dissekerat och reflekterat kring de bud som arbetsgivaren (SKR och Sobona) lämnat. Hur skulle arbetsgivarens förslag bli för våra medlemmar? Hur stämmer de överens med de krav som vi har ställt och vilka fördelar respektive nackdelar finns det? Alla som har varit i förhandling vet att det är ett givande och att tagande och att en god målsättning är att båda parter går ifrån bordet relativt nöjda. Det är en bra start för nästa förhandling och för kommande samarbete.

I måndags skrev vi på avtalet som gäller medlemmar inom kommuner, regioner och kommunala bolag, med SKR och Sobona. Avtalet innebär bland annat förbättrade löneprocesser, förtydligande om chefens roll vid lönesättning och förbättrad trygghet för den som är ledig med graviditetspenning. Läs gärna mer om avtalet med SKR och Sobona på hemsidan. Nu blir det upptill arbetsgivarna att leva upp till de skrivningar som finns i avtalen. Det kommer vi att fortsätta bevaka.

Avtalet med SKR och Sobona är förhandlat via Akademikeralliansen som representerar 16 förbund och 90 000 medlemmar. Genom Akademikeralliansen driver vi och påverkar frågor som rör våra avtal med arbetsgivarna inom regional och kommunal sektor. Vi arbetar tillsammans för bättre arbetsmiljö, bättre löneprocesser, rätt till fortbildning och goda arbetsvillkor för medlemmarna. Gemenskap och samarbete gör oss starkare!

Nu väntar fortsatt arbete med förhandlingar inom privat sektor och till hösten är det dags för förhandlingar för medlemmar inom statlig sektor. Vi kommer att fortsätta bevaka, förbättra och arbeta för att utveckla villkoren för fysioterapeuter på arbetsmarknaden.

Du som medlem kan alltid vända dig till oss för stöd och rådgivning för att du ska känna dig trygg i ditt arbete.

I höstas skrev Fysioterapeuterna tillsammans med andra professions- och patientorganisationer en debattartikel i Dagens Medicin om att Omställningen till nära vård behöver en omstart. I artikeln lyfte vi behovet av omfattande förändringar på olika nivåer, att alla hälso- och sjukvårdens medarbetare behöver involveras och engageras i arbetet med omställningen till nära vård, att satsningar behövs för hållbara arbetsvillkor och att teamet runt patienten behöver säkras och följas upp kopplat till vårdkvalitet. Vi lyfte också vikten av att uppföljning och utvärdering behöver göras med indikatorer som är relevanta för det som är omställningens kärna.

Denna vecka presenterade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys sin slutrapport med en samlad bedömning och rekommendationer till regering, regioner och kommuner inför deras fortsatta arbete med god och nära vård. Och man kan väl lugnt säga att arbetet som utförts hittills inte får godkänt.

I rapporten konstateras fakta, men det finns också tankar om framtiden. Vårdanalys menar att det behövs en tydligare och mer utvecklad styrning som också bidrar med prioriteringar. De skriver att det behövs ökade satsningar på primärvården. Det är inte rimligt att lägga större och mer ansvar på primärvården utan att det också tillkommer satsningar i form av medel och människor. Flera regioner har ökat sin andel av budgeten till primärvården och det är bra, men inte tillräckligt.

Omställningen till nära vård kommer att ta tid. Det har vi varit medvetna om hela tiden. Men nu måste huvudmännen sätta fart och tillföra resurser. Arbetssätt, förhållningssätt och kunskap behöver fortsätta utvecklas.

För att omställningen ska lyckas är det centralt med en stärkt primärvård. Det behövs fast läkarkontakt, men det behövs också satsningar på övriga professioner inom primärvården. Och det behövs satsningar på välfungerande, personcentrerade team. I Dagens Medicin beskriver Linda Hunter och Ola Bergstrand hur det fungerar på deras vårdcentral.

Det är medarbetarna som är kärnan i det primärvården åstadkommer. Medarbetarna behöver en arbetsmiljö som fokuserar på kvalitet. Och de behöver goda möjligheter till fortbildning, för att kunna vara uppdaterade om de komplexa patientgrupper som idag har sin huvudsakliga hemvist i primärvården. Det behövs också ersättningssystem som ger frihet för verksamheter och som ger utrymme till utveckling.

Vi som fack- och professionsförbund tar vår ansvar för omställningen genom att lyfta de behov av utveckling som vi ser från vår horisont. Det är glädjande att man i rapporten beskriver en ökad samverkan mellan huvudmän – det behövs. Det är också glädjande att man ser ett ökat fokus på förebyggande och hälsofrämjande insatser och personcentrerad vård. Här kan vi fysioterapeuter bidra med vår särskilda kunskap för ett bättre resultat för varje patient och för folkhälsan.