Sällan känner jag betydelsen av det demokratiska och öppna samtalet så tydligt som på Visbys gator under Almedalsveckan. Där tillgängligheten är hög, där energin flödar och där vi lyssnar och lär av varandra. Politiker och beslutsfattare är tillgängliga och närvarande i samtal och seminarier. Samtalet är kontinuerligt över gränser och öppenheten är stor. För oss som fack- och professionsförbund är det självklart att vara där för att lyfta fysioterapeuters förutsättningar och för att sätta våra frågor på den breda agendan. Det är samtal som måste finnas och som vi behöver kämpa för. Vi behöver fortsätta med denna öppna mötesplats, för demokratin och för de goda värdena i vårt samhälle. 

Det finns trender i samtalet och i år var det stort fokus på beredskap och hur vi ställer om och förbereder samhället. Vi deltog i samtal kring detta tillsammans med övriga förbund inom Saco hälso- och sjukvård. Samtalet finns här. Utöver det deltog jag i ett rundabordssamtal tillsamman med Sveriges Arbetsterapeuter där fokus var beredskap och rehabilitering.

Samtalet om psykisk hälsa har varit igång ett tag och det är också tydligt att den nationella strategi som tagits fram engagerar. Det är ett samarbetsprojekt som involverat många aktörer och nu ser vi fram emot handlingsplaner och action som kan hjälpa vården medarbetare men framför allt de personer som har behov av stödet. Vi pratade kring detta tillsammans med det partnerskap för psykiska hälsa som Fysioterapeuterna är en del av.

Vi passade på att boka in samtal med politiker och diskuterade bland annat framtidens hälso- och sjukvård, ersättningssystem inom primärvården, arbetsmiljö och behovet av specialister

Vi kommer att fortsätta samtalen för fysioterapeuters bästa och vi är tacksamma att vi kan göra det i ett land som Sverige där vi har frihet att engagera oss och därmed också att påverka och förändra. Det är en ynnest och en möjlighet. Bloggen är tillbaka efter sommaren och jag hoppas att ni alla får en skön sommar!

I veckan publicerades Dagens Medicins maktlista där de rankar de 100 viktigaste i hälso- och sjukvården. Fysioterapeuterna och jag placerades i år på plats 24 av 100. Jag är givetvis både nöjd och stolt över detta och ser det som ett fint kvitto på vårt arbete inom förbundet.

Jag tänker då på arbetsplatsombud som varje vecka gör skillnad för sina kollegor och som lyfter fysioterapeuters förutsättningar och rättigheter för att kunna göra ett bra jobb, som argumenterar vid samverkansmöte och som lyfter risker vid omorganisationer.

Jag tänker på skyddsombuden som arbetar för en god arbetsmiljö och som allt som oftast bidrar till att arbetsgivaren arbetar med organisatorisk och social arbetsmiljö.

Jag tänker på våra distrikt som samlar medlemmar lokalt. I distrikten får politiker följa ett yrke i rörelse. Distrikt som träffar tjänstemän och politiker för att överlägga om lön, bevaka organisationsförändringar, lyfta våra viktiga politiska frågor. Under mina resor hör jag många exempel på förändringar som har gjorts tack vare våra fackligt förtroendevalda som inte ger sig, som knackar på och som framför sina argument igen och igen.

På bilden ordförande i distrikt och sektioner vid senaste mötet.

Jag tänker på våra sektioner som samlar medlemmar utifrån kunskapsområde. Sektioner som hjälper till att svara på remisser och att vara med i samtal där er specialistkunskap behövs. Sektioner som ordnar utbildningar för att vi som medlemmar ska ges möjlighet att fördjupa oss.

Jag tänker på vårt kansli som dagligen arbetar för våra medlemmar genom fackligt stöd, genom att lyfta professionen och vår betydelse och genom att försöka påverka i våra viktiga frågor.

Och så klart tänker jag på alla medlemmar som är en del av vår rörelse framåt och som ser värdet av ett fackförbund. Vi som alla hjälps åt för att Fysioterapeuterna ska vara det självklara valet för landets fysioterapeuter genom att ställa frågan- vill du vara med i vår rörelse?

Det är tack vare er som jag ges möjlighet att varje dag vara tydlig, självklar och på rätt ställe som det står så fint i motiveringen. Och det är också er som jag önskar en skön sommar- och till alla andra som läser bloggen såklart! Nästa vecka blir det en Almedalsblogg och därefter semester!

Att arbeta med påverkansarbete och för förändring tar tid. Det är oftast långsamma processer som ger bäst resultat om arbetet är strategiskt, långsiktigt och om man själv är utrustad med en stor portion tålamod. Och ibland så fattas det ett beslut som går precis den väg som man önskat eller så tillsätts en utredning som ska problematisera just den förändringen som vi vill ha. Då tycker jag att man kan fira. Ibland firar vi mer och ibland så knyter vi bara näven i fickan och säger Yes!

De senaste veckorna har vi haft möjlighet att flera gånger säga Yes och att vara glada för de beslut och de riktningar som vi har sett.

Vi kan väl börja med den lagrådsremiss som kom förra veckan där regeringen vill att det ska finnas medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i varje kommun. En viktig funktion för de personer som får huvuddelen av sina hälso- och sjukvårdstjänster genom kommunerna. Att som kommun satsa på MAR innebär att man säkerställer jämlik tillgång till patient- och kvalitetssäker kommunal hälso- och sjukvård, inklusive rehabilitering, kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och rätten till god hälsa. Idag finns MAR i ungefär hälften av landets kommuner, så här finns möjligheter till förbättring. Uppdraget ser olika ut och den som arbetar som MAR har olika förutsättningar för sitt uppdrag. Att i kommunen arbeta med MAR i ledningsfunktion är en bra väg att gå för att ge det rehabiliterande arbetet det fokus som behövs och för att säkerställa en jämlik rehabilitering.

MAR likväl som alla andra medarbetare behöver en rimlig arbetsmiljö. Utredaren Håkan Olsson lämnade 10/6 över förslag till en ny arbetsmiljöstrategi som lyfter fram arbetsmiljön som en bred och avgörande samhällsfråga. Utredningen pekar bland annat på behovet av stärkt fokus på den organisatoriska och sociala arbetsmiljön samt hur goda arbetsvillkor bidrar till en långsiktig kompetensförsörjning. Att det behövs en gedigen introduktion i arbetsliv är en självklarhet och en viktig fråga för oss fysioterapeuter. Det känns som en bra strategi att hålla i handen i det fortsatta arbetet för en god och hållbar arbetsmiljö.

Och det tredje positiva beskedet kom 11/6 när Socialstyrelsen fick i uppdrag att följa upp arbetet om jämlik och effektiv cancervård. I uppdraget ingår bland annat att följa upp särskilda satsningar på rehabilitering och att ta fram en lägesbild över hur tillgången till rehabilitering ser ut över landet. Här vet vi att det finns stora skillnader och det är välkommet med båda kartläggningar och tydligare uppföljning för att personer som drabbas av cancer och ska få den rehabilitering som de har rätt till.

Så just nu flera positiva besked för patienter för medarbetare och för hälso- och sjukvården. Det är värt att fira!

Det är inte varje dag som det är skoj att gå till jobbet och det är inte alltid som man kan låta bli att klaga på svensk hälso- och sjukvård eller på de förutsättningar som vi har som medarbetare i vården. Och våra förutsättningar är verkligen inte de bästa. En ansträngande arbetsmiljö, brister på möjlighet till fortbildning och brist på kollegor är några av de problem som fysioterapeuter upplever dagligen. Men fysioterapeuter i Sverige arbetar också självständigt och med stort ansvar. Vi har remissfrihet, vi ställer diagnos och det är vi som fattar beslut vilka insatser som vi tycker passar bäst för en patient – givetvis utifrån evidensläget och utifrån beprövad erfarenhet. Både det som är bra och det som kan bli bättre behöver diskuteras och värderas.

Allt detta blir tydligt när man befinner sig i ett internationellt sammanhang, som jag gjorde förra veckan. Då anordnades World Physio – en vetenskaplig konferens i Tokyo. Konferensen samlade över 5000 kollegor från stora delar av världen. Vi har olika förutsättningar för vårt arbete och vi möter olika patientgrupper, men vi samlas kring vår vilja att veta mer. I konferensprogrammet blev det tydligt vilken bredd som finns på yrket: prevention, ledarskap, korsband, elevhälsa, arbete med tortyrdrabbade, pedagogik, mental hälsa och mycket mer. Det blev också tydligt att vi är en profession i förändring och att vi måste fortsätta att förändras. I det arbetet är våra relationer och våra samarbeten viktiga.

Ash James som arbetar för The Chartered Society of Physiotherapy i Storbritannien reflekterar kring konferensen här.

Vi var många från Sverige som deltog och den forskning som bedrivs av fysioterapeuter i Sverige gör skillnad. Det är därför viktigt att fortsätta satsa på forskning inom fysioterapi och det ges förutsättningar för fortbildning och för forskarutbildning. Dagens forskning är framtidens behandlingar.

Posterpresentationer från Per Sjöström, Moa Stenbäcken, Nathalie Frisendahl , Eva Gruber-de Sousa och Christina Brogårdh.

E-poster presentationer med Cecilia Lidbeck, Anna Svensson-Raskh, Johanna Fritz, Sebastian Buck och Linnea Gustavsson.

Och så lite blandat med Anna Törnberg, Eva Ekvall- Hansson, Malin Nygren-Bonnier, Lena Axelsson-Svedell, Malin Forsbrand och Charlotte Häger.