Jag har fött tre barn – tre olika graviditeter och tre olika förlossningar. Det är unika händelser för mig och vår familj. Varje dag och varje minut sker unika händelser när ett barn föds. Händelser som präglar alla som deltar. Det känns därför orimligt att det fortfarande finns omotiverade skillnader i vård för olika grupper av kvinnor till exempel för dem som behöver extra stöd på grund av förlossningsrädsla, får allvarliga bristningar och som går på eftervårdsbesök. Det är inte heller rimligt att vården är svårnavigerad för de flickor och kvinnor som har problem med premenstruellt syndrom, premenstruellt dysmorfiskt syndrom, endometrios, sexuell lust och funktion eller klimakteriebesvär.

Eftervården är ett av område som behöver utvecklas då det fortfarande idag är många som inte vet vart de ska vända sig för att få hjälp med fysiska och psykiska besvär efter graviditet och förlossning. Väntetiderna kan vara långa för den som drabbas av tex genital smärta, urininkontinens och framfall. Tillstånd som inte är akuta, men som har stor påverkan på hälsa och livskvalitet.

Därför är det bra att SKR och regeringen nu är överens om att det behövs ett långsiktigt utvecklingsarbete för att uppnå en mer personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödrahälsovård och förlossningsvård. Det är bra med tydlighet kring en sammanhängande vårdkedja med ett hälsofrämjande arbetssätt och att eftervården sömlöst tar vid för att följa upp kvinnans hälsa efter förlossningen och erbjuder vård och behandling vid fysiska och psykiska besvär. Det är också bra att alla kvinnor ska erbjudas minst ett eftervårdsbesök efter förlossning och att då även få erbjudande om rehabilitering med stöd av fysioterapeut. Rehabilitering och stöd av fysioterapeut bidrar till ökad kunskap hos kvinnan och därmed ökad möjlighet att påverka. Det ger förutsättningar för förbättrad hälsa och livskvalitet.

Detta blir tydligt när jag besöker Meja Kvinnohälsa – en av många fysioterapikliniker i landet som valt att fokusera på kvinnor och kvinnors hälsa. Tack till Emma Regberg, Elin Eriksson och Marina Kalafatides (som var med en patient när bilden togs) som delade med er av tid, kunskap och erfarenhet. På bilden också Christine Lorne, primärvårdsregionråd i Region Stockholm.

Överenskommelser i all ära, men nu behövs det verkstad. Det behövs system inom primärvården där besök tillåts ta tid, det behövs vidareutbildningar för de fysioterapeuter som vill fördjupa sig i området och det behövs satsningar på fler fysioterapeuter inom såväl primärvård som specialistsjukvård. Det lönar sig.