I tisdags öppnade riksdagen och i onsdags var det partiledardebatt där varje partiledare under några minuter fick möjlighet att prata om det som är viktigt för dem, just nu. Det är intressant att det i debatten är få som lyfter välfärden och ännu färre som pratar om hur vi kan göra skillnad där. Detta trots att t.ex. sjukvården varit den viktigaste frågan för väljarna under lång tid enligt Novus. Välfärden, som innefattar hälso- och sjukvård, skola och omsorg och som är det som särskiljer Sverige från många andra länder. I regeringsförklaringen sa Stefan Löfven att välfärden vilar på medarbetarnas axlar. Det är ett tungt ansvar att bära. Och sanningen är den att välfärden brottas med en arbetsmiljö som är hårt belastande för de som arbetar där, välfärden som behöver bli bättre på att ge lön värd namnet och som följer med kompetens och ansvar, välfärden som behöver fler som väljer att arbeta där, och som stannar kvar.
I veckan presenterades legitimationsstatistik från Socialstyrelsen och här blir det väldigt tydligt att förutsättningar för hälsa, rehabilitering och vård ser olika ut över landet. I Jämtland finns det 170 fysioterapeuter/100 000 invånare medan motsvarande siffra för Blekinge är 105. I denna jämförelse låter kanske 170 fysioterapeuter/100 000 invånare som ett bra värde, men i verkligheten är även denna siffra otillräcklig. Ojämlikheten och bristen på fysioterapeuter innebär att förutsättningarna för att alla invånare ska få en jämlik vård och rehabilitering inte finns där, och det kan inte bara bero på demografin i respektive region.
Blekinge är ett bra exempel på en region där arbetsmiljö och förutsättningarna för fysioterapeuter har varit dåliga under lång tid. Medarbetarna väljer att avsluta sin anställning på grund av hur det fungerar på arbetsplatsen, eller snarare på grund av hur det inte fungerar på arbetsplatserna. Kompetens och erfarenhet försvinner. Patientsäkerheten försämras och risken för vårdskador ökar då personalbrist tilltar. Blekinge är tyvärr inte den enda regionen där vi ser detta bland våra medlemmar. Vi ser det på fler arbetsplatser och i fler regioner och kommuner. Just i Blekinge gjorde våra fackligt förtroendevalda skillnad och situationen ser idag bättre ut än tidigare.
Det är bra och viktigt att vi alla har möjlighet att påverka hur ett land, en region, en kommun eller en församling ska styras och vilka vägval som ska göras. I helgen förtidsröstade jag i kyrkovalet tillsammans med min son som nu fick rösta för första gången. Det blev ett genrep för nästa års val då han för första gången får vara med och påverka hur svensk politik ska se ut de närmsta åren. Det är stort med möjlighet att kunna påverka och det är en möjlighet som vi behöver värna.