I veckan har Maciej Zaremba i DN beskrivit vardagen för läkare som arbetar enligt LOL (Lag om Läkarvårdsersättning). Detta är en vardag som också de fysioterapeuter och sjukgymnaster som arbetar enligt LOF (Lagen om Fysioterapi), även kallad nationella taxan, möter. En vardag som leder till oro för den egna verksamheten och försörjningen såväl som en oro för patienternas bästa. Det är inte rimligt att granskningar ska göras godtyckligt eller att man som ensam vårdgivare ska behöva bryta mot lagen genom att lämna ut skyddade personuppgifter.

Missförstå mig nu rätt.

Fysioterapeuterna tycker att det är viktigt och bra att man gör uppföljningar och när så görs behövs även fördjupad granskning av verksamheter. Vi ska vara varsamma med våra skattemedel och tillgodose att kvaliteten på den hälso- och sjukvård som ges är god.

Vi tycker dock att de uppföljningar som görs ska följa de lagar som finns och vara rättssäkra. Den uppföljning som görs på privata aktörer är viktig och bör göras på alla verksamheter oavsett huvudman eller finansieringsform. Den särbehandling som görs av privata vårdgivare anser vi är oacceptabel. Det ska inte vara beroende av enstaka tjänstemän hur en journal eller verksamhet granskas. Det måste också finnas en möjlighet att överklaga regionens beslut, i det fall man anser att beslutet är felaktigt

Inom Fysioterapeuterna finns idag ca 1400 medlemmar som är företagare. Fysioterapeuter som ofta har satsat egna pengar för att kunna starta upp och driva verksamhet. Fysioterapeuter som under pandemin sett hur tidböckerna tömts då patienter inte vågat komma på behandling. Fysioterapeuter som då dessutom ska möta regionernas motvilja till det system som styrs av dessa lagar. Det känns inte rimligt och rätt.