I veckan bjöds Vårdförbundet, Läkarförbundet och Kommunal in till samtal med socialminister Lena Hallengren och biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson för att prata om vilka utmaningar som vården står inför. Det är bra. En dialog mellan olika företrädare inom svensk hälso- och sjukvård är viktig. När Fysioterapeuterna blir inbjudna till ett sådant samtal kommer vi att vilja prata om arbetsmiljö, kompetens och lön för våra medlemmar. 

Redan innan pandemin beskrev många medlemmar en arbetsmiljö som inte var hållbar. Med högra krav på produktion, brist på möjlighet till återhämtning och hög personalomsättning. Pandemin har bidragit till att denna situation nu är värre än tidigare med stor oro och trötthet hos många fysioterapeuter. Sammantaget finns all anledning att framöver planera och dimensionera vården inte bara utifrån pandemin och framtida kriser, utan också utifrån de medarbetare som de facto finns inom hälso- och sjukvården. Våra medlemmar och deras kompetens behöver uppskattas och värderas av arbetsgivarna, precis som Läkarförbundet och Vårdförbundet skriver i sin debattartikel.

”Det handlar inte om att det behövs nya sjukhuslokaler, sängar eller utrustning utan det är den strategiska kompetensförsörjningen som inte fungerar.”

Från debattartikel i DN 14/1-2022, Läkarförbundet och vårdförbundet

Under pandemin har verksamheter gjorts om, arbetssätt förändrats och medarbetare flyttats. När detta görs i en kris och är temporärt, har vi stor förståelse för att det kan behövas. Men vi ser med oro på hur dessa förändringar nu tenderar att bli permanenta lösningar, där liten eller ingen hänsyn tas till den enskilde fysioterapeutens kompetens. Inte heller tas hänsyn till att verksamheter under många år arbetat med att bygga upp välfungerande vårdflöden och samla specifik kompetens.

Primärvårdens uppdrag utökas konstant. För att detta ska fungera för varje medarbetare och för att säkerställa en god patientsäkerhet, behövs möjlighet och tid till kompetensutveckling. Ibland behövs det specialistkunskap hos fysioterapeuten för att på bästa sätt ta hand om de patienter som nu söker primärvård. Det är dags för fler specialiserade fysioterapeuter inom primärvården.

Den tredje frågan jag vill lyfta är frågan om lön. Förutom en högre ingångslön behövs också en löneutveckling under yrkeslivet. En löneutveckling som motsvarar ansvar, kompetens och erfarenhet. Det är inte rimligt att hela tiden sättas på vänt och att inte få möjlighet till en löneutveckling. Det är inte så man gör som arbetsgivare för att behålla medarbetare med värdefull kunskap och erfarenhet inom välfärden.

Vi är många inom svensk hälso- och sjukvård, som redan innan pandemin arbetade under förutsättningar som inte är hållbara. Vi är många som, fortfarande efter två år, dagligen på våra arbeten påverkas av pandemin och dess konsekvenser. Detta vill jag lyfta med socialministern och biträdande arbetsmarknadsministern när de bjuder in till möte.