Att fysisk aktivitet har effekt på hälsa och motverkar sjukdom är vi många som är överens om. Ändå är det så svårt att komma i gång. För vissa är det svårare än andra. Forskning visar att exempelvis personer med funktionsnedsättning har en sämre hälsa än befolkningen i övrigt, trots att det många gånger inte skulle behöva vara så. Anledningarna till detta kan så klart var skiftande och det kan bero på såväl individ som miljö. Men vad vi kan göra för att förändra och för att få fler att ta steget mot ett aktivare liv? I veckans visade regeringen på sin vilja i frågan då de presenterade extra satsningar på fysisk aktivitet på recept (FAR) och på ett fritidskort. Det är lovvärt vilket jag kommenterar här.
När det gäller levnadsvanor och fysisk aktivitet är det som för läkemedelsförskrivning att effekten blir bäst om den baseras på en individuell bedömning. Susann Arnell skriver i sin avhandling om ungdomar inom autismspektrumtillstånd och deras perspektiv på fysisk aktivitet. Hon lyfter bland annat att deltagande är villkorsstyrt och beror på tidigare upplevelser. För ungdomarna var det särskilt viktigt med autonomt deltagande utan överraskningar och att det var roliga aktiviteter i ett tryggt socialt sammanhang.
En metod för bättre levnadsvanor är Hälsan spelar roll, en kurs som vänder sig till personer med LSS-insats (insats enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Hälsan spelar roll vill ge personer med LSS-insats ökad empowerment och möjlighet att göra självständiga och hälsosamma val i vardagen. Den utförs i känd miljö och med personer som är kända för deltagarna.
I de nya riktlinjerna för autism och ADHD från Socialstyrelsen väljer man att hänvisa till de kapitel som står i FYSS kring fysisk aktivitet. Man kan ju bara hoppas att de beslutsfattare som fattar beslut läser FYSS och där ser att rekommendationerna som gäller för fysisk aktivitet bland annat är att den ska vara individuellt anpassad och att det finns flera faktorer i omgivningen som kan hindra respektive underlätta fysisk aktivitet. I riktlinjerna likväl som i FYSS lyfts betydelsen av samverkan mellan aktörer som en bidragande och underlättande faktor. Det är bra.
Slutligen vill jag rekommendera Forskning pågår i senaste numret av Fysioterapi. Där finns en artikel om hur vi kan främja delaktighet i fysisk aktivitet för barn och unga med funktionsnedsättning. Vi behöver inte acceptera att hälsan är sämre hos personer med funktionsnedsättningar. Det går att förändra och det finns mycket kunskap om hur. Använd den!