Nyligen presenterades Pep-rapporten 2023 och resultaten är fortsatt oroande. Få barn och ungdomar (två av tio) når rekommendationen för fysisk aktivitet och det är framför allt flickor som inte når rekommendationen. En av fyra deltar inte någon organiserad fysisk aktivitet på fritiden. En tredje del tillbringar dagligen fem timmar eller mer framför skärmen, utanför skoltid. Det är illa.
Bild från Gen Pep
I tre år har Barnkonventionen varit svensk lag, och artikel 24 i Barnkonventionen tydliggör att barn har rätt till bästa möjliga hälsa. Tyvärr är det inte verklighet i Sverige i dag. Förutsättningarna skiljer sig mycket åt mellan grupper och över landet. Enligt Sveriges folkhälsopolitiska mål ska vi arbeta för att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och för att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. För att nå det målet behöver vi minst sagt lägga på ett kol.
En grupp där siffrorna särskilt bekymrar är barn och unga med funktionsnedsättning, som inte har samma möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid som befolkningen i övrigt. En av tre personer med funktionsnedsättning behöver någon form av hjälpmedel för att kunna göra det de vill på sin fritid, men förskrivning av fritidshjälpmedel är nästintill obefintlig i dag. Det bidrar till en ojämlik hälsa.
Det är illa och det behövs en förändring för att skapa förutsättningar för en förbättrad hälsa för alla barn och unga. Fysioterapeuterna har under lång tid och i samarbete med andra arbetat för bättre levnadsvanor för barn och unga. Bland annat har vi tagit fram samtalsstöd om hälsosamma levnadsvanor, för skolbarn i årskurserna 4-6, samt 7-9 och åk 1 på gymnasiet. De är fria för alla att använda.
Ett gott exempel är Fritidsbanken Sverige som lånar ut sport- och friluftsutrustning helt gratis. Vi vet att socioekonomi är en faktor spelar stor roll för barnens möjlighet att leva hälsosamt. Fritidsbanken Sverige arbetar aktivt för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta i fritidsaktiviteter genom att förbättra tillgången till fritidshjälpmedel och parasportutrustning. Det är bra. Jag är också glad över att veckans debatt i Dagens Samhälle lyfter behovet av att förskriva fritidshjälpmedel.
Det finns gott om exempel på skolor som arbetar med fysisk aktivitet utöver idrottslektionerna. Det finns också exempel på tillgängliggörande av natur för att alla ska få tillgång till naturupplevelser. Och det finns arbetsplatser som arbetar aktivt för att möjliggöra rörelse under arbetstid. Allt detta är bra, men vi behöver göra mer.
Ansvaret för förebyggande och hälsofrämjande insatser är brett i samhället. Vi delar ansvaret oavsett vårdnivå, huvudman eller region och oavsett inom vilken profession eller sektor vi arbetar. Det arbete som görs behöver kunna följas upp och det behöver värderas. För det är tillsammans vi möjliggör så att det blir lätt att göra rätt. Vi fysioterapeuter bidrar med att stödja och stärka människors förmågor och för att främja vanor som leder till hälsa – oavsett var i samhället vi arbetar.