I veckan har jag fått förmånen att vara med på dels Arbetsterapiforum, vetenskaplig konferens för Sveriges arbetsterapeuter dels Vårdarenan, som Dagens medicin ordnar. Båda två välarrangerade konferenser med brett och intressant innehåll.
Tack för bra dagar! Jag tänkte i veckans blogg utveckla några av de samtal som jag var med i under Vårdarenan

Jag vill också passa på att gratulera Föreningen tidigt föräldrastöd till utmärkelsen Årets Brobyggare. Föreningen arbetar med doulor och kulturtolkar som stöttar inför och vid förlossning samt ordnar kurser i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på olika språk.

Första paneldiskussion var på ämnet hur vården kan återhämta sig efter pandemin. I diskussionen deltog också representanter från Psykologförbundet, Läkarförbundet, Sveriges Farmaceuter och Svensk Sjuksköterskeförening.

Det är många som har jobbat mycket i år och det är många som är trötta och behöver återhämtning. Det kan vara svårt att få till återhämtning när vi fortsatt befinner oss i en pandemi och därför är det viktigt att vi delar på det ansvaret. Arbetsgivarna har ett ansvar genom att följa de avtal som finns och att tillgodose att det finns möjlighet för återhämtning. Regionerna har fått återhämtningspengar och jag kan bara hoppas att de används klokt och att professionerna får vara med och diskutera hur pengarna ska användas. Det ser jag som en självklarhet då det är professionerna som själva bäst vet vilka behov man som medarbetare.

Som medarbetare i vården har du ett ansvar genom att lyssna på dig själv och de behov du har för ditt mående. På Fysioterapis webb ger Åsa Lundin, hälso- och sjukvårdskurator vid SUS, råd om hur man kan hitta utrymme och energi i en hårt ansträngd arbetsvardag. Råden i korthet handlar om att ha ett tillåtande klimat, sätta upp regler, avgränsa uppdraget, lär känna dig själv, sänk ambitionsnivån på fritiden, tanka rätt energi, lämna jobbet på jobbet, fira och berömma varandra samt vända på resonemanget.

Vi som förbund har ett ansvar genom att vara ett stöd till våra medlemmar och tillgodose att de avtal som finns följs och att man behandlas schysst av sin arbetsgivare.

Vi pratade om samverkan och team som en förutsättning för att kunna klara den framtida hälso- och sjukvården. Samverkan bygger vi tillsammans genom kunskap om varandra, varandras förmågor och förutsättningar. Det måste finnas strukturer och ges förutsättningar för detta viktiga arbete vilket talar för att det ytterst är en ledningsfråga. Det är också en ledningsfråga att våra team fungerar väl. Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att team och samverkan fungerar utan insatser. Ett team behöver kontinuerligt arbeta och utvecklas tillsammans. Ett exempel som ofta tas upp är Southcentral Foundation i Alaska. De har kontinuerliga utbildningar för alla sina team och för alla i teamen. När det tillkommer nya medlemmar i teamet så går hela teamet om utbildningen tillsammans. Utbildningarna leds av chefer vilket visar att detta är viktigt för ledningen.

Dag två deltog jag i en diskussion med Leif Dalberg, Joint Academy och Lisbeth Löpare Johansson, SKR om huruvida hälso- och sjukvården är redo för den digitala utvecklingen. Vi som fysioterapeuter är redo för digital omställning och har varit det en tid. Vi har möjlighet och kunskap att erbjuda digitala besök men vi ska ha ersättning för dem likväl som vi har ersättning för de fysiska besök som vi utför. I dagsläget är detta ett problem för våra företagande medlemmar där det idag endast är sju regioner som erbjuder ersättning för digitala besök.

Vi behöver diskutera behov och utmaningar först för att sedan koppla till teknik och digitala lösningar. Bara för att den digitala lösningen finns så är det inte den som ska vara styrande för vad vi använder den till. Ett problem är till exempel journalsystem som inte kommunicerar med varandra. Låt oss börja där och hitta en fungerande digital lösning för hur det kan fungera. Och kanske till och med en digital lösning som fungerar nationellt? Det är också många som arbetar med föråldrade system som uppdaterats i oändlighet vilket gör dem svårarbetade och omständliga.

Eftersom samtalet delvis utgick från personer med kroniska sjukdomar och hur digitala hjälpmedel kan vara en del av hälso- och sjukvården måste jag säga att det i samtalet saknades en person med egen erfarenhet. Den som har egen erfarenhet kan bäst själv uttrycka behov, drivkrafter och önskningar. I en studie, som jag gjort i ett tidigare uppdrag, var det tydligt att man ville vara en del i utvecklingen och framtagande av digitala hjälpmedel. Studien inkluderade äldre personer med neurologiska sjukdomar som beskrev att de önskade uppföljning från vården på den data som de registrerar i sina appar. Besöken inom hälso- och sjukvården skulle bli kortare och mer effektiva om man kunde mata in data i förhand.

Snart dags för helg och ta gärna dig gärna tid att se Fysioterapeuternas senaste film om Lovisa som spelar fotboll och har en knäskada. Hennes fysioterapeut heter Roem.
Vad heter din fysioterapeut?