Vi behöver prata om vår utbildning! Det är nu mer än 30 år sedan som grundutbildningen för fysioterapeuter förlängdes. 30 år där kunskapsbasen och forskningsfältet breddats och fördjupats. 30 år där professionen utvecklats till att vara den autonoma och självständiga profession som vi är idag. 30 år där våra arbetsuppgifter förändrats och förskjutits. Det är en utveckling som har varit bra på många sätt. Men vi ser idag att många nyexaminerade känner sig otillräckliga inför arbetslivet.

I veckan har jag träffat representanter från de åtta lärosäten som utbildar fysioterapeuter. De berättar om stoffträngsel och svårigheter att hinna med det som behövs, för att ge en god grund att stå på. De berättar också om försämrade ekonomiska förutsättningar, där de hela tiden behöver förhålla sig till besparingar. De lyfter den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), där platserna är för få. Utmaningarna är många samtidigt som söktrycket är fortsatt högt, vilket är glädjande. Det är många unga som vill bli fysioterapeuter. Och de behövs!

Vi ser en demografisk utveckling i Sverige som innebär en ökad andel äldre i befolkningen och en ökad andel personer med långvariga sjukdomar. För möta dessa utmaningar behövs en fokusförflyttning mot hälsofrämjande och förebyggande insatser, liksom tillgång till kvalitativ rehabilitering. De ökade behoven kräver fler fysioterapeuter i samhället och i hälso- och sjukvården. Det kan uppnås genom ett ökat antal utbildningsplatser på grundutbildningen, med tillhörande verksamhetsförlagd utbildning.

Men det är alltså också dags för en längre grundutbildning som rustar oss bättre. Vi behöver en grundutbildning på avancerad nivå för kommande kollegor. Det skulle ge oss en stabilare plattform att stå på – med både bredd och djup.

Utbildningsfrågorna handlar inte bara om oss som yrkesutövare. De handlar ytterst om patienternas livskvalitet, om vårdens effektivitet och om att skapa en hållbar framtid. Fysioterapi är evidensbaserad, kostnadseffektiv och ofta avgörande för människors återhämtning och hälsa. Men då måste vi som fysioterapeuter få rätt förutsättningar. Fler behöver se värdet i att satsa på vår utbildning – från start och hela vägen genom yrkeslivet.

I veckan presenterade utredaren Åsa Hansson nästa del i utredningen För en framtid med barn, denna gång med tema jämställdhet. Ett tema som också lyftes i en debattartikel, som argumenterar för att dagens unga vuxna möter helt andra villkor än tidigare generationer och att familjepolitiken inte fullt ut har hängt med i utvecklingen. Samtidigt lyfter debattörerna att kvinnor fortfarande tar en större del av riskerna kopplade till familjebildning och omsorgsansvar.

Det fick mig att fundera över något som vi fysioterapeuter möter varje dag, men kanske inte alltid beskriver som en jämställdhetsfråga. Nämligen hälsa.

I vårt jobb möter vi alla sorters människor i olika skeden av livet. De söker sig till oss av olika anledningar: smärta, sjukdom, psykisk ohälsa, eller för att träna upp sig efter en skada, med mera. Men bakom symptomen finns alltid livsvillkoren. Hur mycket tid finns för återhämtning? Hur ser möjligheterna ut att prioritera sin egen hälsa?

Det är lätt att prata om fysisk aktivitet och träning som ett individuellt ansvar. Att alla borde röra sig mer, träna regelbundet och prioritera sin hälsa. Men verkligheten ser inte likadan ut för alla. Som fysioterapeuter vet vi att hälsa skapas i vardagen. Möjligheten att vara fysiskt aktiv påverkas av arbete, ekonomi, boendesituation, sömn, stress och omsorgsansvar. När dessa förutsättningar skiljer sig åt gör också möjligheterna till återhämtning och god hälsa det.

Därför tror jag att vi behöver prata mer om jämställdhet ur ett hälsoperspektiv. Inte för att fysioterapeuter ska lösa samhällets jämställdhetsutmaningar, utan för att vi ser konsekvenserna av dem. Vi ser människorna bakom statistiken. Vi möter dem som försöker få vardagen att fungera, samtidigt som kroppen säger ifrån. Det finns många exempel på när vi bemöts och behandlas olika utifrån vårt kön.

Ibland talar vi om vikten av personcentrerad vård. För mig handlar det också om att förstå den kontext som patienten lever i. En träningsplan som fungerar utmärkt på papperet fungerar inte alltid i verkligheten. För att lyckas behöver vi förstå både personen och de förutsättningar som omger henne eller honom.

Jämställdhet handlar ofta om ekonomi, föräldraledighet och arbetsliv – det är viktiga frågor. Men jämställdhet handlar också om möjligheten att må bra, återhämta sig och leva ett hållbart liv. Här har fysioterapin viktig kompetens att bidra med.

Hälsa skapas inte bara i vården. Den skapas i människors vardag. Därför kommer jämställdhet alltid att vara kopplat till hälsa.

Jag måste erkänna att jag både fascineras och utmanas av den snabba utvecklingen inom AI. Hur ska en hinna med och hur ska en veta vilka användningsområden som är bäst? På kort tid har artificiell intelligens gått från att kännas som något avlägset till att bli ett verktyg som allt fler använder i vardagen, även inom hälso- och sjukvården.

Som fysioterapeut ser jag många möjligheter. AI kan hjälpa oss att hantera information, dokumentera smartare och få snabbare tillgång till kunskap. Det kan frigöra tid till det som är kärnan i vårt arbete: mötet med patienten. Men jag ser också risker med att AI gör en del av det ”enkla”- hur blir jag då bättre på det svåra, om jag inte får öva eller inte reflektera och lära mig längs vägen? Frågorna är nog fler än svaren.

För AI kan inte ersätta det professionella omdömet. Fysioterapi handlar om att förstå människors livssituation, motivation och individuella behov. Det handlar om relationer, tillit och kliniskt resonemang. Det är mänskliga förmågor som ingen algoritm kan ta över. The Chartered Society of Physiotherapy i Storbritannien har tagit fram principer att förhålla sig till. De skriver också att AI bör stödja, men inte ersätta, professionellt ansvar och kliniska beslut.

AI förändrar också fysioterapeutens arbetsmiljö och kompetensbehov. Tekniken kan minska administration och ge bättre beslutsstöd, men också skapa nya krav på granskning, digital kompetens och ansvar. Därför behöver införandet följas av tid för lärande, reflektion och professionell utveckling.

Den viktigaste frågan är kanske inte om vi ska använda AI eller inte, utan hur vi använder den på ett klokt och etiskt sätt. Vi behöver vara nyfikna, men också kritiska. Och vi behöver förstå både möjligheterna och riskerna, inte minst när det gäller patientsäkerhet, integritet och jämlik vård.

Fysioterapeuter är bra på att ta till sig nya arbetssätt och ny teknik. Det har vi alltid gjort. Nu har vi en möjlighet att göra det igen. Men den här gången handlar det inte bara om att använda nya verktyg. Det handlar om att vara med och påverka hur de utvecklas.

AI kommer att bli en naturlig del av framtidens fysioterapi och av framtidens hälso- och sjukvård. Men framtiden avgörs inte av tekniken i sig. Den avgörs av hur vi som profession väljer att använda den.

Under veckan har Myndigheten för civilt försvar uppmärksammat beredskapsveckan. Frågan om vår beredskap är ständigt aktuell och det pågår mycket arbete runtom i landet för att planera för och göra sig redo för en kris eller krigssituation. Pandemin, Rysslands invasion av Ukraina och en på många sätt instabil värld och samtid gör att frågan behöver hållas aktuell. Beredskap är både en bred och mångfacetterad fråga, vilket också gör det nödvändigt för många aktörer att samverka och att ha kunskap om varandras arbete.

Fysioterapeuterna är engagerad i frågor om beredskap på olika sätt. Under året har vi i samtal med Socialstyrelsen lyft in fysioterapi och rehabilitering som vård som är nödvändig för liv och hälsa – detta är också en del av det remissvar som vi skickat in. Vi lyfter bland annat fysioterapeutiska insatser inom intensivvården och på SÄBO, liksom fysioterapi efter amputationer. Det är några tydliga exempel där det finns risk att vårdtiden förlängs om tidig mobilisering uteblir eller förskjuts.

Vi har också i samtal och i debatt tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter och Neuroförbundet lyft vikten av att rehabiliteringsperspektivet är en del av beredskapsplaneringen. Här ingår också hjälpmedelsförsörjning, som behöver fungera även vid kris och krig.  Tillsammans lyfter vi att rehabilitering, habilitering och hjälpmedel behöver vara en integrerad del av hälso- och sjukvårdens beredskap och att rehabiliteringskompetens behöver integreras i beredskapsarbete på alla nivåer. Om detta skrev vi i går i GP.

Vi har även utvecklat våra krav i en skrivelse till relevanta myndigheter. Sverige har inte råd att bygga en beredskap där rehabilitering, habilitering och hjälpmedel hanteras som frågor som kan lösas först när de mest akuta insatserna är genomförda. Det som inte fungerar i fredstid kommer inte heller att fungera i kris eller krig.

Nu är det snart en vecka sedan vi gick till val och det är fortfarande oklart hur vårt land kommer att styras. Det kan komma att ta tid. Hälso- och sjukvården var i år, liksom ofta tidigare, väljarnas viktigaste fråga. Och i år fick den även plats i de politiska samtalen i större utsträckning. Medan samtalen pågår om vem som ska styra vårt land och om vilka eftergifter eller löften som behövs arbetar fysioterapeuter och alla andra i hälso- och sjukvården vidare. Vi väntar inte.

I ett val så jämnt som detta behövs det samarbeten och just sjukvården är ett område där det behövs en bred politisk samling för att kunna erbjuda långsiktiga förutsättningar och beslut. Det är ett ansvar som våra politiker behöver ta, oavsett vilket parti som tar täten. När jag i våras intervjuade representanter från de olika partierna fanns det också mer samsyn än skiljelinjer i deras resonemang. Vi är överens om en starkare primärvård med förutsättningar att vara navet. Vi är överens om att det behövs fler som vill arbeta inom hälso- och sjukvården och som har en arbetsmiljö som gör att en vill fortsätta arbeta där. Vi är överens om att de professioner som arbetar inom vården bidrar med olika kompetenser och bäst arbetar tillsammans. Vi är också överens om ett personcentrerat förhållningssätt. Det finns nog fler områden där politikerna är överens än där det skiljer sig. Och i alla samarbeten är det klokt att börja med det vi är överens om. När ett val är så jämnt som detta borde också politiker kunna agera utifrån det och ta ansvar.

Fysioterapeuterna är partipolitiskt obundna och vi är redo att föra samtal med de politiker som kommer in i riksdag och regering oavsett regering. Vi kommer att fortsätta föra samtal och bygga relationer på såväl nationell, som regional och kommunal nivå, för att därigenom arbeta för att fysioterapeuters förutsättningar att utföra sitt arbete blir de bästa möjliga. Vi står alltid till förfogande för att bidra med våra perspektiv på både problem och lösningar.

8 september firas Fysioterapins dag. I år är det ett lite speciellt år eftersom vår världsorganisation World Physiotherapy firar 75-årsjubileum. Det kommer bland annat att firas genom att 75 fysioterapeuter som gjort något särskilt för professionen kommer att uppmärksammas i sociala medier.

Några bilder från Fysioterapins dag

Under Fysioterapins dag fylls sociala medier av aktiviteter från distrikt och sektioner. Fysioterapeuter som lär tillsammans, som skrattar tillsammans, som bowlar och som lyfter varandra.  Vi fysioterapeuter går varje dag till jobbet för att på olika sätt lyfta människors förmågor, hälsa och livskvalitet. Låt oss tillsammans visa den viktiga skillnad som vi gör för enskilda personer och för samhället i stort, genom att lyfta en, eller flera fysioterapeuter. Läs mer på hemsidan om hur du kan göra för att lyfta en kollega.

Fysioterapins dag är också den dag då Fysioterapeuterna delar ut utmärkelse Årets Fysioterapeut. Det är ett pris som tilldelas en fysioterapeut som genom sina insatser på ett avgörande sätt bidragit till professionens utveckling och i förlängningen till ökad livskvalitet och hållbarhet för enskilda personer och befolkningen i stort. I år gick priset till Victor Bull, som arbetar som fysioterapeut i Malmö. Victor får utmärkelsen för sitt sin gedigna kunskap, sitt brinnande intresse och sitt mod att ifrågasätta och uppdatera gamla behandlingsrutiner för patienter som drabbats av hjärnskakning och skalltrauma. Han visar i sitt arbete hur viktig fysioterapeutisk behandling är för denna utsatta patientgrupp och att vi kan vara primära behandlare i primärvården. Om du vill veta mer om Victor och hans arbete kan du följa hans Instagram eller podd som vänder sig både till patienter och yrkesverksamma. Läs mer här.

Stort grattis till Årets Fysioterapeut 2026 Victor Bull!

Häromdagen fick jag frågan om vad som är den viktigaste valfrågan. Det finns många viktiga valfrågor, men för mig som fysioterapeut är hälso- och sjukvården en av de absolut viktigaste.

Att primärvården är ett av de områden som det behöver satsas på är väl ingen högoddsare. Vi har länge pratat om vikten av en stark primärvård som har förutsättningar att vara första instans. Det behövs en primärvårdsreform för att primärvården verkligen ska ges förutsättningar att vara navet och den första instans som vi alla önskar. Här blir fortsatt satsning på Nära Vård viktigt, men uppdrag och uppföljning behöver förtydligas. Det behövs en långsiktig och stabil finansiering. Ersättningssystem behöver revideras, så att de i större utsträckning ser till patienternas behov ur ett tvärprofessionellt perspektiv, så att vårdenheter får större frihet att anpassa verksamhet utifrån de lokala behoven. Och vi ser också att fysioterapeuters kompetens och ansvar behöver stärkas. Använd vårdprofessionernas kompetens fullt ut.

I veckan presenterades Socialstyrelsen uppföljning av primärvården. Den beskriver en positiv utveckling. Några av de positiva utfallen är en ökad budgetering till primärvården, fler personer får en fast läkarkontakt och samverkan mellan regioner och kommuner stärks. Det är flera huvudmän som har etablerat gemensamma ledningsstrukturer och utvecklat samarbetet kring bland annat hemsjukvård, rehabilitering och vård i hemmet. Det är positivt och glädjande!

Socialstyrelsen har under sommaren fått några uppdrag med fokus på primärvård. I ett av dem ska kliniska och nära verksamhetsstöd utvecklas till primärvården. I ett annat uppdrag ska Socialstyrelsen förtydliga och exemplifiera vilken fortbildning som kan vara relevant inom primärvårdens professioner. Två uppdrag som kan komma att göra skillnad för primärvården, för medarbetarna och för patienterna. Och som kan göra verklig skillnad om de professioner som berörs blir involverade i arbetet. För vem vet bäst vilken fortbildning som behövs, om inte de fysioterapeuter som arbetar i primärvården? Att fortbildning är viktigt för kvalitet, patientsäkerhet och för verksamheten vet vi. Bristen på fortbildning blir en del av arbetsmiljön och av den etiska stress som många fysioterapeuter beskriver.

Så du politiker som nu efter valet blir den som ska arbeta för en bättre hälso- och sjukvård. Lyssna på professionerna och lär av oss som arbetar inom sjukvården. Lyssna på patienterna som kan dela sina berättelser och som liksom professionerna har många tankar om hur vi kan göra annorlunda och bättre. Ta vården på allvar.

I den fortbildningsrapport som Fysioterapeuterna släppte förra veckan kan vi se att fler medlemmar nu har individuella fortbildningsplaner, jämfört med 2024. Det är glädjande, eftersom vi tydligt ser hur det hänger ihop med ökad tillgång och möjlighet till fortbildning. Men det hade varit ännu mer glädjande om alla tillfrågade hade haft en fortbildningsplan och om alla svarat att de har goda förutsättningar för fortbildning. Så är det inte idag och den utveckling vi ser går för långsamt.

Vi anser att alla fysioterapeuter ska ha en fortbildningsplan, avsatt tid och ekonomiska resurser för fortbildning, oavsett arbetsgivare eller finansieringsform.

Nästan var tredje fysioterapeut som svarat på årets medlemsenkät får inte den fortbildning som behövs för att kunna ge en god och säker vård. Det är exakt samma resultat som när vi undersökte frågan 2024. Och resultaten liknar det som andra professioner också erfar. Vi är många som upprepat lyfter behovet av systematisk fortbildning för arbetsmiljön, för kvalitet och för patientsäkerhet.

Kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården går snabbt. Nya forskningsrön, behandlingsmetoder och arbetssätt förändrar hälso- och sjukvården och hur fysioterapeuter arbetar kontinuerligt. För att patienter ska få tillgång till den bästa vården behöver fysioterapeuter ges möjlighet att utveckla och uppdatera sin kompetens genom hela yrkeslivet.

Fortbildning kan inte vara beroende av vilken arbetsgivare man råkar ha, eller hur ekonomin ser ut i verksamheten för tillfället. Vi som tillhör legitimerade hälso- och sjukvårdsprofessioner har ett ansvar att upprätthålla vår kompetens. Då måste vi också ges förutsättningar, vilket är vårdgivarens ansvar.

Det finns färdiga förslag i utredningen Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens (SOU 2025:63) som syftar till att tydliggöra vårdgivarnas ansvar för fortbildning. Förslagen behöver inte utredas mer. Nu behöver beslut fattas.

Kunskap är vårdens viktigaste resurs. Att investera i fortbildning är att investera i patienterna och vår gemensamma välfärd. Därför är det hög tid att fortbildning blir en självklar och lagligt tydlig del av svensk hälso- och sjukvård.

Varje arbetsdag inträffar det: klockan 16.12 slutar kvinnor få betalt för sitt arbete, medan män fortsätter att få betalt i ytterligare 48 minuter.

Trots att Sverige ofta ses som ett jämställt land har lönegapet mellan kvinnor och män i princip stått still sedan 2019. Kvinnor tjänar fortfarande omkring tio procent mindre än män, vilket motsvarar cirka 4 500 kronor mindre i månaden eller 54 000 kronor per år. Konsekvenserna märks inte bara här och nu, utan följer kvinnor genom hela livet i form av lägre pension, sämre ekonomiska marginaler och mindre möjlighet att bygga upp ett eget sparande.

För oss i Fysioterapeuterna är jämställda löner en prioriterad fråga. När kvinnors kunskap och arbetsinsatser inte värderas lika som mäns förlorar hela samhället. Därför är vi, tillsammans med över 40 andra organisationer, en del av nätverket Lön hela dagen. Vi lanserar nu ett nationellt alarm för jämställda löner. Fram till valdagen kommer budskapet att synas runt om i Sverige varje dag klockan 16.12. Alarmet är en påminnelse om att utvecklingen har stannat av och att jämställda löner inte kommer av sig själva.

Du kan också ställa dig bakom uppropet genom att skriva under med ditt namn. Den möjligheten finns här.

Nu behövs konkreta reformer för att minska de strukturella löneskillnaderna, stärka arbetet med lönekartläggningar, skapa ett mer jämställt uttag av föräldraledighet och göra heltidsarbete till norm. Kvinnor ska inte behöva vänta längre på lika lön för lika och likvärdigt arbete.

Alarmet har gått. Nu är det dags att agera.

Om du vill veta mer – kika in på lönheladagen.nu

Att vara i Visby under ett valår är alltid lite speciellt. Det är lite trängre både fysiskt och i alla de aktiviteter som ordnas. Det är många som vill få fram sina budskap inför valet. En kan ju bara hoppas att den som sänder sitt budskap också lyssnar på andra. För det är ju då som det blir ett verkligt samtal, där vi kan lära av varandra, testa våra tankar och kanske komma lite längre i vad vi tycker eller vill.

Almedalsveckan är en arena för ett demokratiskt och öppet samtal, Tillgängligheten är hög och det är lätt att få igång ett samtal med beslutsfattare. Det är ett pågående surr och ett samtal som är kontinuerligt över gränser. För oss som fack- och professionsförbund är det självklart att vara där för att lyfta fysioterapeuters förutsättningar och för att sätta våra frågor på den breda agendan.

Det är samtal som måste finnas och som vi behöver kämpa för. Vi behöver fortsätta med denna öppna mötesplats, för demokratin och för de goda värdena i vårt samhälle. 

Det finns trender i samtalen och i år var det stort fokus på beredskap och hur vi ställer om och förbereder samhället. Vi har deltagit i flera samtal kring detta, bland annat tillsammans med Saco hälso- och sjukvård där vi diskuterade vad vårdens beredskap får kosta i fredstid. Det samtalet hittar du här tillsammans med de andra samtal som anordnades hos Läkarförbundet. För oss är det viktigt att lyfta fram vikten av att planera för mer än den akuta vården. Fysioterapeutiska insatser och rehabilitering kommer att vara viktigt om vi befinner oss i höjd beredskap. Detta måste vi planera för och vara medvetna om.

Tillsammans med partnerskapet för psykisk hälsa lyfte vi strategin för psykisk hälsa i ett samtal med regionpolitiker. Det är dem som i stor utsträckning avgör var de lokala resurserna ska riktas och vilken plats psykisk hälsa ska få regionalt.

Utöver detta är jag glad att våra samtal speglar bredden av vår profession. Vi har bland annat deltagit i samtal om fysisk aktivitet vid prostatacancer, handlingsplan för att förebygga hjärt-/kärlsjukdomar, tillgång till intensivvårdsrehabilitering, fysioterapeuters roll inom kvinnohälsan, möjligheter med AI, kompetensförsörjning och primärvårdens utmaningar. Och i enskilda samtal med politiker lyfte vi ersättningssystem inom primärvården, arbetsmiljö och behovet av specialister.

Vi som tillbringade veckan tillsammans; Sofia Stridsman, Pernilla Järnvall Hint och Therese Ekblad.

Vi kommer att fortsätta samtalen för fysioterapeuters bästa och vi är tacksamma att vi kan göra det i ett land som Sverige, där vi har frihet att engagera oss och därmed också att påverka och förändra. Det är en ynnest och en möjlighet. Bloggen är tillbaka efter sommaren och jag hoppas att ni alla får en skön sommar!