Varje dag behöver jag som fysioterapeut fatta beslut om vilka insatser som ska göras vid en viss diagnos eller vid vissa symtom. Det är inte alltid enkelt och det är mycket som en behöver ta hänsyn till. Vi ska följa riktlinjer men också väga samman evidens, patientens önskemål och praktiska förutsättningar. Och våga ställa frågan: Vilken insats ger verkligt värde för den här personen?

Besluten påverkar patientens hälsa, men också vårdens kvalitet och resurser. Resurser som är ändliga och som vi behöver hushålla med ur ekonomiskt perspektiv, ur ett hållbarhetsperspektiv och ur ett mänskligt perspektiv. Det är ett gemensamt ansvar som vi har. Det är därför som Fysioterapeuterna fortsätter engagera sig för att arbetet med kunskapsstyrning i högre grad involverar de professioner som är berörda av de vårdförlopp som ska tas fram. Det är därför som riktlinjer behöver vara mer specifika för de professioner som ska arbeta med och använda dem. Det håller inte längre att skriva ”sedvanlig fysioterapi”- hur är det en rekommendation som hjälper kollegorna?

Det är också därför som den rapport om lågvärdesvård som Socialstyrelsen presenterade i veckan är intressant, även om jag tycker att tonaliteten och det som begreppet lågvärdesvård signalerar ger en negativ klang. Då föredrar jag det närliggande Kloka kliniska val. Båda två handlar om att vi behöver sluta göra det som inte har evidens eller som har sämre utfall än andra, är direkt skadliga, inte har effekt och kostar för mycket – att nyttan inte motsvarar prislappen. Och det behöver vi framförallt göra för dem som vården är till för. Vi behöver våga och kunna fatta beslut som ger patienten det som faktiskt hjälper.

Kliniska val är ett hantverk. Det kräver kunskap, dialog och mod att välja bort det som inte gör nytta. För mig är det en del av yrkesstoltheten – att stå för val som gör skillnad.

Hur gör du dina kliniska val i vardagen?

Härom dagen såg jag att en blivande fysioterapeutstudent ställde en fråga på Facebook: Jag har kommit in på utbildningen och är jätteglad – men hur ser möjligheterna till arbete ut? Är det lätt att få jobb? Hjälpsamma kollegor svarar och som ofta blir svaret att det beror på var du vill arbeta och inom vilket område du vill arbeta.

Flera kollegor berättar också i kommentarerna om att de trivs och att arbetet innebär att göra skillnad varje dag. Det är ett yrke med stor variation, ansvar och utvecklingsmöjligheter, där du aktivt bidrar till människors välmående och livskvalitet. Intresset för hälsofrämjande insatser och rehabilitering ökar, vilket gör att fysioterapeuter har goda framtidsutsikter. Det finns goda möjligheter att vidareutbilda sig och specialisera sig. Fysioterapeuter har även möjlighet att arbeta som egenföretagare, vilket ger ännu fler valmöjligheter och flexibilitet i yrkeslivet.

Arbetslösheten bland fysioterapeuter är låg och det råder brist på yrkesgruppen i stora delar av landet, både för nyutexaminerade och erfarna. Behovet förväntas öka framöver, särskilt inom kommunal vård, elevhälsa och rehabilitering.

Så det finns goda möjligheter att få jobb och det innebär att du som nybliven fysioterapeut också kan göra medvetna val. Fundera på vad du är intresserad av. Vad är viktigt för dig på en arbetsplats? Ställ frågor om möjlighet till vidareutbildning. Ställ frågor om arbetsmiljö och kolla kanske med de blivande kollegorna hur de ser på arbetsmiljön. Det finns på de flesta arbetsplatser en facklig kontakt – ett arbetsplatsombud – ställ frågor till hen. Hur ser löneutvecklingen ut? Finns det andra förmåner?

Jag hoppas att den blivande studenten tackar ja till utbildningsplatsen och att hen får en fin studietid. För den svenska hälso- och sjukvården behöver fler fysioterapeuter. Du är välkommen till en yrkesgrupp i rörelse.

Barn och ungas hälsa är en förutsättning för ett framtida hållbart samhälle. Det är väl belagt att den som mår bra också klarar skolarbetet bättre. Goda resultat leder till bättre hälsa, och omvänt ger en god hälsa bättre förutsättningar att nå utbildningens mål. Vi vet att den som mår bra också klarar skolan bättre. Hälsa och lärande går hand i hand. Det är därför glädjande att den elevhälsoutredning som presenterats i veckan så tydligt lyfter ett bredare fokus med mål att skapa förutsättningar för och stödja elevernas lärande, hälsa och utveckling. Det ger tydligare förutsättningar för ett tvärprofessionellt arbetssätt.

Att arbeta tvärprofessionellt och i team med fler professioner i elevhälsan kan göra stor skillnad för många barns och ungas hälsa. Och fysioterapeuter bör vara självklara i elevhälsoteamet. Idag har enligt utredningen endast fem procent av skolhuvudmännen inom grundskola tillgång till fysioterapeut. Nio procent av de enskilda huvudmännen för anpassad grundskola har tillgång till fysioterapeut. Med tanke på de återkommande rapporter som ses om otillräcklig fysisk aktivitet och psykisk ohälsa är detta siffror som borde vara betydlig högre. Det lönar sig för barn och unga såväl som för skolan.

Det är därför glädjande att utredningen i sitt slutbetänkande så tydligt lyfter fram och beskriver behovet av fysioterapeutisk kompetens inom elevhälsan. Utredningen har liksom vi sneglat på Norge, där fysioterapeuten sedan länge är en självklar del av de befintliga elevhälsoteamen.

Även om vi hade hoppats att professionen skulle inkluderas bland elevhälsans obligatoriska professioner ser vi mycket positivt på förslaget om att i lagtext tydliggöra att även annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal vid behov kan ingå i elevhälsan. Det är ett viktigt steg framåt.

Barn och ungas hälsa är en investering. När vi ger dem verktyg för rörelse och egenmakt, då bygger vi ett hållbart samhälle. Jag hoppas att utredningens förslag leder dit.

I veckan samlades cirka 300 fysioterapeuter framför skärmarna för att tillsammans lära mer. Föreläsningar, digitalt postervandringar, posterpitchar och panelsamtal. En bred blandning och goda möjligheter att uppdatera sin kunskap och att få reflektera tillsammans med kollegor. Det är glädjande att så många kollegor deltog i Fysiala Kunskapsforum och extra glädjande att man på flera arbetsplatser samlas för att lära tillsammans.

Föreläsare och panelister på plats: Elin Östlind, Anna-Karin Lindqvist, Jimmy Ingemansson, Marie-Louise Pauhlson, Charlotte Urell, Erik Lund, jag, Gunnel Pettersson, Ludvig Toftedahl och Låtta Hasselgren

Att arbeta evidensbaserat är en del av att vara fysioterapeut. Att ha tillgång till den senaste forskningen, att kunna reflektera och förstå den tillsammans med kollegor, att ta hänsyn till och lyssna på patienternas värderingar, samt att ges möjlighet att förändra och utveckla den verksamhet som en arbetar i. Det är inte allom givet i dagens arbetsklimat och därför en viktig fråga för oss som förbund att driva. För att lyckas måste vi ha strukturer som gör det möjligt – och här kan kunskapsstyrningen vara ett hjälpmedel.

Kunskapsstyrning är ett viktigt verktyg för att höja kvaliteten i vården. Syftet med kunskapsstyrning är tydligt – bästa tillgängliga kunskap ska styra vården. Det är ett sätt att minska variationer och öka kvaliteten.

Men hur fungerar det om inte alla relevanta professioner får vara med i utformningen? Blir vårdprogram och riktlinjer då tillämpbara för de professioner som ska använda dem?

Vi ser att det sker ett skifte och att fysioterapeuter är delaktiga i större utsträckning när kunskapsstyrningen utformas, men fortfarande behöver vi återkommande lyfta in fysioterapeuters kompetens. Fysioterapeuters kunskap är unik och i många fall avgörande för rehabilitering och förebyggande arbete. Förändringen behöver gå fortare och fler professioner behöver delta i arbetet. Det är dags!

När vi pratar om beredskap inom vård och omsorg är det lätt att fokus hamnar på det akuta – att rädda liv, hantera skador och mobilisera resurser. Och det är kanske där vi behöver börja, men det kan också kännas kortsiktigt. För vi vet ju att för många människor är det vardagen som är mest sårbar i en kris. Vi behöver kunna fortsätta leva ett meningsfullt liv även när samhället skakas. Det blir tydligt när man följer rapporteringen från till exempel Ukraina.

Inom kort förväntas riksdagen fatta beslut om en proposition gällande hälso- och sjukvårdens beredskap. I den nämns vårdskyldighet – att kunna erbjuda vård som är nödvändig för liv och hälsa. Ett bra begrepp som visar på bredden på de behov som vi människor har.

För rehabilitering är inte ett ytterområde eller något som är nice to have. För många är det avgörande för att kunna leva det liv som man vill och för att kunna bidra till vårt gemensamma samhälle. Vi fysioterapeuter arbetar med att främja rörelseförmåga, självständighet och delaktighet – och det är precis dessa förmågor som kan göra stor skillnad i en kris. Det är därför bra att Sverige fokuserar på just fysioterapi och arbetsterapi i Operation Renovator som är NATO-projekt med syfte att återuppbygga och rusta upp ett militärt rehabiliteringscenter i Ukraina. Fem NATO-allierade, inklusive Sverige och Storbritannien, leder varsitt center med målet att ge stöd genom medicinsk utrustning, infrastrukturarbete och medicinsk träning för ukrainska personal. Projektet, som startade 2023, är en del av NATO:s stödpaket för att hjälpa Ukraina att ta hand om sina skadade militärer både fysiskt och psykiskt, så att de kan återgå till tjänst eller civilt liv. 

Fysioterapeuters kompetens hade en stor betydelse under pandemin i såväl det akuta som i det efterföljande förloppet. Vi är en av flera avgörande professioner inom intensivsjukvården. Våra insatser gör skillnad för människor inom såväl slutenvård som inom den kommunala hälso- och sjukvården. Det är därför bra att vi redan nu är delaktiga i samtalet kring den kommande propositionen och även i samtalet med Socialstyrelsen, som har i uppdrag att skriva föreskrifter och kunskapsstöd för vård som är nödvändig för liv och hälsa. 

Fysioterapeuter är en viktig pusselbit i det svenska civilförsvaret. Vår kompetens bidrar till att människor kan återfå kontrollen över sin vardag – även när den sätts på prov.

Det är inte alltid lätt med demokrati. Det är heller inte alltid lätt att ställa sig bakom de demokratiska beslut som majoriteten fattar. Det är tankar som kommer ibland men som jag ser det finns det inget alternativ. Att leva och verka i ett demokratiskt samhälle och i en demokratisk organisation är det enda rimliga. Idag ser vi att demokratin är på tillbakagång och majoriteten av världens befolkningar lever i autokratier. Demokrati kan vi inte ta för givet.

Nästa vecka har Saco kongress och kommer då att fatta beslut om en framtida riktning för federationen som innefattar 21 fackförbund. Under två dagar kommer ombud från våra olika förbund att diskutera och reflektera tillsammans. Vi kommer att ta ställning till ett samhällspolitiskt program och till 23 motioner. Det är en viktig och högtidlig uppgift.

Fackliga organisationer har ett viktigt demokratiskt uppdrag och behöver likväl som andra organisationer ta det uppdraget på allvar. Vi behöver ta tydlig ställning och vara en röst för vårt samhälles demokratiska principer. I ett demokratiskt samhälle har alla rätt att organisera sig fackligt och också att uttrycka sina åsikter. I samhällen som är autokratiska är dessa möjligheter och rättigheter begränsade.

I den akademiska utbildningen såväl som i det demokratiska samtalet är argumentation och diskussion viktigt för att kunna förklara, förstå och värdera synpunkter och fakta. Det behövs samtal där vi ser och möter varandra och inte gömmer oss bakom ett tangentbord eller en skärm. Vi behöver värna dessa samtal för att bibehålla respekt mellan oss människor och för att en inte ska känna sig hotad eller utlämnad. Det är avgörande för vårt gemensamma vi och för att vi som organisation, federation eller land ska kunna känna tillhörighet och vilja göra bättre för vår framtid.

I veckan har vi på Fysioterapeuterna lämnat vårt remissvar på utredningen SOU 2025:63 – Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens. Det är en viktig utredning som berör fysioterapeuters framtida specialistutbildning, samt vidareutbildning och fortbildning för vårdens professioner – områden där vi ser stora möjligheter, men också att det idag finns brister och utmaningar. Tack distrikt, sektioner och råd för ert engagemang i framtagande av remissvar!

Vi som fysioterapeuter vet hur avgörande det är att få möjlighet att utvecklas i sitt yrke. Det ingår i att vara en självständig profession och för att kunna arbeta utifrån senaste evidens. Det har vi beskrivit i flera rapporter och det är en kontinuerlig utmaning för många. Att få fördjupa sig, specialisera sig och hålla sig uppdaterad är inte bara en fråga om personlig utveckling – det handlar om patientsäkerhet, kvalitet och framtidens vård.

När det gäller fortbildning – det kontinuerliga lärandet under yrkeslivet – är utredarens förslag om att vårdgivarens ansvar ska förtydligas bra. Men det räcker inte med skrivningar om att vårdgivaren ska möjliggöra fortbildning – vårdgivaren måste säkerställa att fortbildning faktiskt sker. Det ska vara systematiskt, finansierat och möjligt att genomföra – oavsett arbetsgivare eller verksamhetsområde.

Vi vet att många fysioterapeuter upplever att de inte får den fortbildning de behöver. Det är inte hållbart. Fortbildning får inte bli en budgetfråga som prioriteras bort i tuffa tider. Den måste vara en självklar del av vårdens struktur.

När det gäller behovet av vidareutbildning för fysioterapeuter – den fördjupade specialistutbildningen inom ett specifikt område av fysioterapin – är det bra att utredningen tydligt beskriver arbetsgivarens behov av specialiserad fysioterapi. Men vi hade önskat att man gått längre – att man faktiskt föreslagit en författningsreglerad specialistutbildning. Fysioterapi är en etablerad akademisk disciplin med över 40 års forskning, starka lärosäten och en befintlig specialiststruktur som fungerar. Vi har magister- och masterprogram, klinisk handledning och en tydlig väg till fördjupad kompetens. Det är dags att ta nästa steg – att skapa en reglerad specialistutbildning som stärker både professionen och patientsäkerheten.

Vi föreslår att fysioterapeuter blir först ut bland de vårdprofessioner med grundutbildning på grundnivå att få en författningsreglerad vidareutbildning. Vi är den tredje största vårdprofessionen i Sverige – och behovet av vår kompetens är stort.

Vi står redo att bidra med vår kunskap och erfarenhet i den fortsatta processen. För att stärka vården – och för att ge fysioterapeuter den kompetensutveckling de förtjänar.

Rapporterna duggar tätt om förutsättningarna för vårt arbete. Fysioterapeuternas rapport om arbetsmiljö i primärvården visar på stora brister och Sacos rapport visar hur stressrelaterad sjukskrivning ökar, framför allt hos unga högutbildade kvinnor. Det är tydligt att arbetsmiljön är ett område där det behöver göras mer.

Det är många som har ansvar för en god arbetsmiljö. Det finns ett politiskt ansvar och det finns ett ansvar i organisationen där du arbetar. Några viktiga roller i arbetet för en god arbetsmiljö är cheferna och skyddsombuden. Förra veckan var det chefernas dag och i veckan skyddsombudens dag. Ert arbete för arbetsmiljön är viktigt och det ni gör spelar roll!

Chef och skyddsombud behöver arbeta nära varandra för arbetsmiljön på din arbetsplats. I chefens uppdrag ingår ett arbetsmiljöansvar som är brett: att driva det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) genom att identifiera, riskbedöma och åtgärda risker för ohälsa och olycksfall, samt att se till att arbetsmiljölagstiftningen följs. Chefen ansvarar för att implementera arbetsmiljöarbetet i det dagliga arbetet, säkerställa en god arbetsmiljö för alla medarbetare och följa upp att åtgärderna är effektiva. Det är ett viktigt uppdrag och något som tar mycket tid och engagemang i anspråk för den seriösa chefen.

I arbetsmiljöuppdraget är skyddsombudet en viktig medspelare. Skyddsombudet representerar arbetstagarna genom att bevaka och verka för en säker och hälsosam arbetsmiljö. De identifierar och förebygger risker, säkerställer att arbetsgivaren följer lagar och regler, deltar i planering av förändringar, bevakar den psykosociala arbetsmiljön och föreslår åtgärder för förbättring. Skyddsombudet har även rätt att begära åtgärder från arbetsgivaren och i akuta fall avbryta arbeten som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv och hälsa.

Hög patientsäkerhet förutsätter verksamheter som arbetar strukturerat och systematiskt med arbetsmiljö, samt medarbetarnas engagemang och delaktighet. Det innebär bland annat förutsättningar för evidensbaserade arbetssätt, realistisk bemanning och reglerad rätt till fortbildning och kompetensutveckling. Det innebär utrymme för reflektion och för dialog med kollegor. Frågor som berör arbetsmiljö är viktiga för våra medlemmar och för Fysioterapeuterna. Vi kommer att fortsätta att berätta om de utmaningar som finns och om de förändringar som vi ser behövs för en bättre arbetsmiljö. Det gör vi tillsammans med många andra och tillsammans med de chefer och skyddsombud som arbetar inom hälso- och sjukvården.

Varje dag möter fysioterapeuter människor som har ont, som kämpar med sin rörelseförmåga, som vill tillbaka till jobbet, till vardagen, till livet. Vi är experter på att lindra smärta, förbättra livskvalitet och förebygga sjukskrivning. Vi är en av flera nyckelspelare i primärvården – och ändå finns det mycket att önska kring våra arbetsvillkor.

Det är många fysioterapeuter som brinner för sitt arbete och som vill göra skillnad. De vill ge den rehabilitering som de vet är möjlig. Men i vår senaste medlemsundersökning ser vi en annan bild växa fram – en bild av stress, otillräcklig återhämtning och bristande möjligheter till kompetensutveckling. Några kollegor delar med sig av sina erfarenheter i citaten nedan

”Poäng stressar, känner sig ofta otillräcklig både gentemot verksamheten
och patienter.”

Mer än hälften av fysioterapeuterna i regional primärvård överväger att lämna sitt jobb. Många hinner inte ens med det direkta patientarbetet under sin arbetsdag. Och kanske mest oroande – nästan en tredjedel upplever att deras arbetssituation påverkar patientsäkerheten. Det är inte hållbart. Varken för dem eller för patienterna.

”Orimliga krav på produktion som hindrar arbete ”på djupet” med patienter. ”Du behöver inte göra ett 100% igt-jobb det räcker med 50%” sa en chef!”

Det är inte heller hållbart att sju av tio fysioterapeuter inte får den fortbildning de behöver för att kunna ge säker och evidensbaserad vård. Fyra av tio saknar en fortbildningsplan helt. När fortbildning prioriteras bort, påverkar det inte bara individen. Det påverkar hela vårdkedjan. Det påverkar möjligheten att rekrytera, att behålla kompetens, att utveckla hälso- och sjukvården.

Kombinationen av en pressad arbetsmiljö och bristerna på fortbildning är problematisk här och nu men också för framtiden. Vi föreslår därför i den rapport som publicerats i veckan att:

• Låt fokus vara på patienten – inte på att jaga siffror. Ersättningssystemen måste främja kvalitet, inte stress.
• Ge tid att göra jobbet – på jobbet. Fysioterapeuter ska ha utrymme för både direkt och indirekt patientarbete inom sin arbetstid.
• Reglera arbetsgivarens ansvar för fortbildning. Det ska inte vara upp till varje enskild chef eller verksamhet – det måste vara ett nationellt ansvar.
• Alla ska ha en fortbildningsplan – och resurser som är öronmärkta för att genomföra den.
• Gör en nationell genomlysning av vårdvalens konsekvenser. Vi måste förstå hur dagens system påverkar både vårdens kvalitet och arbetsmiljön.

Fysioterapeuter är redo att ta ansvar. Vi vill vara en del av omställningen till en nära vård. Men då måste vi få rätt förutsättningar. För när vi får möjlighet att använda hela vår kompetens, då händer det något. Då får människor hjälp i tid. Då minskar lidandet. Då förbättras livskvaliteten. Vi måste ta hand om dem som tar hand om oss.

Vi behöver prata om vår utbildning! Det är nu mer än 30 år sedan som grundutbildningen för fysioterapeuter förlängdes. 30 år där kunskapsbasen och forskningsfältet breddats och fördjupats. 30 år där professionen utvecklats till att vara den autonoma och självständiga profession som vi är idag. 30 år där våra arbetsuppgifter förändrats och förskjutits. Det är en utveckling som har varit bra på många sätt. Men vi ser idag att många nyexaminerade känner sig otillräckliga inför arbetslivet. Utbildningarna brottas med stoffträngsel och det är svårt att hinna med det som behövs, för att ge en god grund att stå på. Utbildningarna behöver också stabila ekonomiska förutsättningar. Det är dags för en längre grundutbildning som rustar oss bättre – en grundutbildning på avancerad nivå för kommande kollegor. Vi behöver en stabilare plattform att stå på – med både bredd och djup.

Det är fortsatt ett högt söktryck till utbildningen till fysioterapeut, vilket vi är glada över. I år ökade antalet sökande med fem procent. Det betyder att det finns utrymme och möjlighet att öka antalet utbildningsplatser! Vi ser en demografisk utveckling i Sverige som innebär en ökad andel äldre i befolkningen och en ökad andel personer med långvariga sjukdomar. För möta dessa utmaningar behövs en fokusförflyttning mot hälsofrämjande och förebyggande insatser, liksom tillgång till kvalitativ rehabilitering. De ökade behoven kräver fler fysioterapeuter i samhället och i hälso- och sjukvården. Det kan uppnås genom ett ökat antal utbildningsplatser på grundutbildningen med tillhörande verksamhetsförlagd utbildning. Det att till exempel glädjande att se att Mälardalens universitet nu startar upp en hybridutbildning i Blekinge – med nya sätt kan vi nå fler som vill bli fysioterapeuter.

Det här vill Fysioterapeuterna prata med gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm om. Därför har vi i veckan tillskrivit henne med förhoppning om ett möte.

För frågorna om utbildningen handlar inte bara om oss som yrkesutövare. Det handlar om patienterna, om vårdens kvalitet och om att skapa en hållbar framtid. Fysioterapi är evidensbaserad, kostnadseffektiv och ofta avgörande för människors återhämtning. Men då måste vi som fysioterapeuter få rätt förutsättningar. Jag hoppas att fler ser värdet i att satsa på vår utbildning – från start och hela vägen genom yrkeslivet.