Det är många som ofta återkommer till det starka sambandet mellan barns hälsa och möjligheterna att lyckas i skolan. Och det är faktiskt ganska enkelt: mår du bra, klarar du skolan bättre – och goda skolresultat stärker i sin tur hälsan. Hälsa och lärande hör ihop.

Det är därför bra att elevhälsoutredningen (SOU 2025:113) så tydligt lyfter behovet av ett bredare elevhälsoarbete. Det är helt nödvändigt för en modern elevhälsa som arbetar långsiktigt och proaktivt. I utredningen öppnas det nu upp för fler professioner i elevhälsan. Fysioterapeuter, men också arbetsterapeuter och logopeder, lyfts in och borde vara självklara i teamen. Vi har viktiga kompetenser för att bidra till ett tidigt och förebyggande arbete nära barn och ungdomar.

Tyvärr är tillgången till våra professioner i skolan idag låg. Och det är få barn som möter en fysioterapeut i elevhälsan. Samtidigt som vi möter allt fler barn som rör sig för lite, kämpar med psykisk ohälsa eller har svårt att klara skoldagens krav. Här går det att göra annorlunda. I vårt grannland Norge är fysioterapeuter sedan länge är en självklar del av elevhälsoteamen. Kristin Hjort som arbetar som fysioterapeut inom elevhälsan på Gotland beskriver också väl här hur hennes arbete gör skillnad.

I veckans debattartikel lyfter Fysioterapeuterna tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter behovet av en nationell strategi för förebyggande arbete, ökad kunskap hos all personal om hur man främjar hälsa, ett tydligt personcentrerat arbetssätt och tvärprofessionella team där fler kompetenser arbetar nära eleverna. Detta kommer vi också att lyfta i de remissvar som vi skickar in till utredningen. Vi måste våga prioritera det som verkligen hjälper och genom att våga göra annorlunda skapas också helt andra förutsättningar för lärande.

Barns och ungas hälsa är en investering för framtiden. När vi ger dem rörelse, delaktighet och egenmakt bygger vi ett samhälle som håller. Nu är det dags att ta det arbetet på allvar. Förslagen om fler professioner i elevhälsan ger oss en möjlighet att bygga något bättre – att hjälpa fler barn att lyckas från start.

”Var tredje person kommer någon gång att få en cancerdiagnos. Bakom varje diagnos finns en människa och ett sammanhang.” Så klokt uttrycker sig Björn Eriksson, generaldirektör Socialstyrelsen, när den nya cancerstrategin kommer på tal. För nu har regeringen äntligen fattat beslut om en ny cancerstrategi som sätter riktning för de kommande tio åren. I vården kring cancer är upptäckt och akut behandling avgörande, likväl som den breda forskning som finns nationellt och internationellt.

I den reviderade strategin är det särskilt glädjande att rehabilitering lyfts fram som ett fokusområde. Här betonas särskilt att rehabilitering ska vara tidig och återkommande, individanpassad, jämlik, en integrerad del av hela vårdförloppet och tillgänglig inom både primärvård och specialiserad vård. Det gör skillnad att detta slås fast så tydligt i en nationell strategi, men det ställer också krav. Krav på att hälso- och sjukvården ibland behöver ställa om för att kunna erbjuda just detta. Och även krav på att tillgången på de professioner som har kompetens för just rehabilitering stärks och säkras.  

Idag ser tillgången till rehabilitering olika ut inom svensk cancervård. Alla erbjuds inte rehabilitering och för de som erbjuds rehabilitering så ser erbjudandet väldigt olika ut. Här kan vi göra bättre. För den som drabbas av cancer kan rehabilitering förebygga och reducera konsekvenserna av sjukdomen. Rehabilitering bör vara en självklar del av vårdkedjan för samtliga patienter och bedömning om rehabiliteringsbehov bör göras redan i början av vårdkedjan. Det är också viktigt att bedömning av behov görs av medarbetare med rätt kompetens. Rehabilitering främjar livskvalitet och ökar delaktighet. Prehabilitering och rehabilitering leder till patienter som är starkare, som har bättre hälsorelaterad livskvalitet, med minskad fatigue och bättre utfall efter operation. Det innebär vinster för såväl den enskilde patienten som för samhället. Rehabilitering kan se olika ut och det finns sällan en modell som passar alla – rehabilitering är till sin natur personcentrerad och interprofessionell.

Fysioterapeuterna har genom sektionen för onkologisk och palliativ fysioterapi varit engagerade i Socialstyrelsens arbete med att planera för en nationell cancer hubb med syfte att stärka och utveckla svensk cancervård och som knyter an till Europeiska kommissionens cancerplan och Cancer Mission. SweCan ska vara en strategisk samverkansplattform för olika aktörer som driver utvecklingen av svensk cancervård.

Sektionen är också engagerade i nätverket Svenskt nätverk för Träning och Cancer, SweCanMove, som vill sammanföra och stärka forskning, praktik och engagemang inom området träning och cancer. Med ett tydligt mål om att bidra till minskad cancerrisk samt förbättra hälsa, livskvalitet och överlevnad hos personer med cancer i Sverige.

Nu är det nära. Om bara några veckor väntas riksdagen besluta om att alla kommuner ska ha en medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR). En fråga som engagerat oss i Fysioterapeuterna länge. Det är en viktig markering för rehabiliteringens roll i den kommunala hälso- och sjukvården. Rehabilitering är en grundläggande del av den kommunala hälso- och sjukvården och ska hålla hög kvalitet – oavsett var i landet man bor.

Idag finns funktionen MAR i ungefär hälften av landets kommuner. För att alla landets kommuner ska införa MAR är det helt avgörande med de beslut som nu snart fattas. Vi behöver gå från ord till handling. För att lyckas krävs också en tydlig uppdragsbeskrivning på nationell nivå, med ramar för ansvar och befogenheter. Det är ett arbete som pågår inom Socialstyrelsen och vi med erfarenhet från uppdragen bidrar gärna med vår kunskap. MAR behöver ha ett tydligt uppdrag på ledningsnivå för att säkerställa att rehabiliteringsinsatser håller hög kvalitet, följer aktuell kunskap och ges i rätt tid. MAR-funktionen ger ledarskap och kompetens nära patienterna, med mandat att samordna insatser och säkerställa kvalitet. Det är ett steg mot en mer jämlik, patientsäker och kunskapsbaserad vård – och en viktig del av omställningen till en god och nära vård.

Från Framtidens hälso- och sjukvård: jag, Ida Kåhlin, Linda Gustafsson och Marie Blom Niklasson.

Om detta och om hur man kan arbeta för implementering pratade vi i veckan om vid konferensen Framtidens hälso- och sjukvård. Samma presentation kommer vi att göra vid Vårdarenan i vår. Riksdagens beslut väntas tas den 25 februari och träda i kraft vid halvårsskiftet 2026. Då behöver alla landets kommuner arbeta för en MAR -som ska vara en fysioterapeut eller arbetsterapeut – med rätt kompetens och organisatoriska förutsättningar. Tillsammans kan vi göra MAR till en verklig motor för jämlik rehabilitering i hela landet.

Det är den tiden på året när vi samlar våra önskningar- inför julen men också inför det kommande året. Önskan om fred och en mindre orolig värld står högt på önskelistan. 

Under året som gått har en del av Fysioterapeuternas önskningar gått igenom. Vi har fått skyddad titel för de fysioterapeuter som arbetar med djur. Vi har fått ett beslut om att medicinskt ansvarig för rehabilitering ska finnas i varje kommun. Vi ser i lönestatistiken att specialistutbildning lönar sig. Behörighetsutredningen lyfter också fram behovet av specialistfysioterapeuter i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen arbetar med en strategi för rehabilitering och habilitering och cancerstrategin reviderades med ett numera mycket tydligt fokus på rehabilitering. Men för såväl Behörighetsutredningen som cancerstrategin behövs det politiska beslut. Det är en önskan för 2026.

2026 är det dags för val och här kommer Fysioterapeuternas önskelista:

• Alla fysioterapeuter som varje dag går till jobbet för att göra sitt bästa för de patienter som de möter, ska bli hörda och sedda av sin arbetsgivare och chef. Att deras erfarenheter och kompetens räknas. Att arbeta i hälso- och sjukvården innebär ett stort ansvar och vi gör alla vårt bästa för de patienter som vi möter. Då är det inte rimligt att bli betraktad som ”en vårdanställd i raden” och att arbetsgivaren ibland tror sig kunna ersätta en medarbetare som har ett legitimationsyrke med någon annan, utan att hänsyn tas till kunskap och kompetens.
• En rimlig arbetsmiljö som ger utrymme till reflektion, påverkan och återhämtning. Det är ett måste för att orka påfrestningen som ett människonära arbete innebär. Många har länge lyft en pressad arbetssituation. Det behövs en arbetsmiljö som främjar professionellt lärande och samarbete, där den som är nyanställd får en god introduktion och där den som är mer senior ges möjlighet att utvecklas. Då blir arbetsglädjen större och personalomsättningen lägre – något som gagnar såväl verksamhet som patienter.
• En lön som motsvarar ansvar, kompetens och med en löneprocess som är schysst med tydliga lönekriterier som utgår från verksamhetens behov. Det behövs en löneutveckling under yrkeslivet som gör att det lönar sig att utbilda sig till fysioterapeut. 
• En förlängd grundutbildning på avancerad nivå, som ger blivande kollegor goda förutsättningar att med vår ökade kunskapsbas, ökade ansvar och ökade arbetsområden kunna arbeta som fysioterapeuter. Det är i längden inte patientsäkert och bidrar inte till god kvalitet när blivande fysioterapeuter under kort tid utsätts för mycket information och därmed får för grund kunskap.

Detta är några av punkterna på fysioterapeuters önskelista. Men också punkter som vi arbetar för varje dag och varje år till dess att vi stolt kan säga att nu slår önskningen in.

Bloggen tar nu ledigt och kommer åter i januari. Fysioterapeuternas julgåva i år går till Unicef. Jag önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År.

Varje dag behöver jag som fysioterapeut fatta beslut om vilka insatser som ska göras vid en viss diagnos eller vid vissa symtom. Det är inte alltid enkelt och det är mycket som en behöver ta hänsyn till. Vi ska följa riktlinjer men också väga samman evidens, patientens önskemål och praktiska förutsättningar. Och våga ställa frågan: Vilken insats ger verkligt värde för den här personen?

Besluten påverkar patientens hälsa, men också vårdens kvalitet och resurser. Resurser som är ändliga och som vi behöver hushålla med ur ekonomiskt perspektiv, ur ett hållbarhetsperspektiv och ur ett mänskligt perspektiv. Det är ett gemensamt ansvar som vi har. Det är därför som Fysioterapeuterna fortsätter engagera sig för att arbetet med kunskapsstyrning i högre grad involverar de professioner som är berörda av de vårdförlopp som ska tas fram. Det är därför som riktlinjer behöver vara mer specifika för de professioner som ska arbeta med och använda dem. Det håller inte längre att skriva ”sedvanlig fysioterapi”- hur är det en rekommendation som hjälper kollegorna?

Det är också därför som den rapport om lågvärdesvård som Socialstyrelsen presenterade i veckan är intressant, även om jag tycker att tonaliteten och det som begreppet lågvärdesvård signalerar ger en negativ klang. Då föredrar jag det närliggande Kloka kliniska val. Båda två handlar om att vi behöver sluta göra det som inte har evidens eller som har sämre utfall än andra, är direkt skadliga, inte har effekt och kostar för mycket – att nyttan inte motsvarar prislappen. Och det behöver vi framförallt göra för dem som vården är till för. Vi behöver våga och kunna fatta beslut som ger patienten det som faktiskt hjälper.

Kliniska val är ett hantverk. Det kräver kunskap, dialog och mod att välja bort det som inte gör nytta. För mig är det en del av yrkesstoltheten – att stå för val som gör skillnad.

Hur gör du dina kliniska val i vardagen?

Härom dagen såg jag att en blivande fysioterapeutstudent ställde en fråga på Facebook: Jag har kommit in på utbildningen och är jätteglad – men hur ser möjligheterna till arbete ut? Är det lätt att få jobb? Hjälpsamma kollegor svarar och som ofta blir svaret att det beror på var du vill arbeta och inom vilket område du vill arbeta.

Flera kollegor berättar också i kommentarerna om att de trivs och att arbetet innebär att göra skillnad varje dag. Det är ett yrke med stor variation, ansvar och utvecklingsmöjligheter, där du aktivt bidrar till människors välmående och livskvalitet. Intresset för hälsofrämjande insatser och rehabilitering ökar, vilket gör att fysioterapeuter har goda framtidsutsikter. Det finns goda möjligheter att vidareutbilda sig och specialisera sig. Fysioterapeuter har även möjlighet att arbeta som egenföretagare, vilket ger ännu fler valmöjligheter och flexibilitet i yrkeslivet.

Arbetslösheten bland fysioterapeuter är låg och det råder brist på yrkesgruppen i stora delar av landet, både för nyutexaminerade och erfarna. Behovet förväntas öka framöver, särskilt inom kommunal vård, elevhälsa och rehabilitering.

Så det finns goda möjligheter att få jobb och det innebär att du som nybliven fysioterapeut också kan göra medvetna val. Fundera på vad du är intresserad av. Vad är viktigt för dig på en arbetsplats? Ställ frågor om möjlighet till vidareutbildning. Ställ frågor om arbetsmiljö och kolla kanske med de blivande kollegorna hur de ser på arbetsmiljön. Det finns på de flesta arbetsplatser en facklig kontakt – ett arbetsplatsombud – ställ frågor till hen. Hur ser löneutvecklingen ut? Finns det andra förmåner?

Jag hoppas att den blivande studenten tackar ja till utbildningsplatsen och att hen får en fin studietid. För den svenska hälso- och sjukvården behöver fler fysioterapeuter. Du är välkommen till en yrkesgrupp i rörelse.

Barn och ungas hälsa är en förutsättning för ett framtida hållbart samhälle. Det är väl belagt att den som mår bra också klarar skolarbetet bättre. Goda resultat leder till bättre hälsa, och omvänt ger en god hälsa bättre förutsättningar att nå utbildningens mål. Vi vet att den som mår bra också klarar skolan bättre. Hälsa och lärande går hand i hand. Det är därför glädjande att den elevhälsoutredning som presenterats i veckan så tydligt lyfter ett bredare fokus med mål att skapa förutsättningar för och stödja elevernas lärande, hälsa och utveckling. Det ger tydligare förutsättningar för ett tvärprofessionellt arbetssätt.

Att arbeta tvärprofessionellt och i team med fler professioner i elevhälsan kan göra stor skillnad för många barns och ungas hälsa. Och fysioterapeuter bör vara självklara i elevhälsoteamet. Idag har enligt utredningen endast fem procent av skolhuvudmännen inom grundskola tillgång till fysioterapeut. Nio procent av de enskilda huvudmännen för anpassad grundskola har tillgång till fysioterapeut. Med tanke på de återkommande rapporter som ses om otillräcklig fysisk aktivitet och psykisk ohälsa är detta siffror som borde vara betydlig högre. Det lönar sig för barn och unga såväl som för skolan.

Det är därför glädjande att utredningen i sitt slutbetänkande så tydligt lyfter fram och beskriver behovet av fysioterapeutisk kompetens inom elevhälsan. Utredningen har liksom vi sneglat på Norge, där fysioterapeuten sedan länge är en självklar del av de befintliga elevhälsoteamen.

Även om vi hade hoppats att professionen skulle inkluderas bland elevhälsans obligatoriska professioner ser vi mycket positivt på förslaget om att i lagtext tydliggöra att även annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal vid behov kan ingå i elevhälsan. Det är ett viktigt steg framåt.

Barn och ungas hälsa är en investering. När vi ger dem verktyg för rörelse och egenmakt, då bygger vi ett hållbart samhälle. Jag hoppas att utredningens förslag leder dit.

I veckan samlades cirka 300 fysioterapeuter framför skärmarna för att tillsammans lära mer. Föreläsningar, digitalt postervandringar, posterpitchar och panelsamtal. En bred blandning och goda möjligheter att uppdatera sin kunskap och att få reflektera tillsammans med kollegor. Det är glädjande att så många kollegor deltog i Fysiala Kunskapsforum och extra glädjande att man på flera arbetsplatser samlas för att lära tillsammans.

Föreläsare och panelister på plats: Elin Östlind, Anna-Karin Lindqvist, Jimmy Ingemansson, Marie-Louise Pauhlson, Charlotte Urell, Erik Lund, jag, Gunnel Pettersson, Ludvig Toftedahl och Låtta Hasselgren

Att arbeta evidensbaserat är en del av att vara fysioterapeut. Att ha tillgång till den senaste forskningen, att kunna reflektera och förstå den tillsammans med kollegor, att ta hänsyn till och lyssna på patienternas värderingar, samt att ges möjlighet att förändra och utveckla den verksamhet som en arbetar i. Det är inte allom givet i dagens arbetsklimat och därför en viktig fråga för oss som förbund att driva. För att lyckas måste vi ha strukturer som gör det möjligt – och här kan kunskapsstyrningen vara ett hjälpmedel.

Kunskapsstyrning är ett viktigt verktyg för att höja kvaliteten i vården. Syftet med kunskapsstyrning är tydligt – bästa tillgängliga kunskap ska styra vården. Det är ett sätt att minska variationer och öka kvaliteten.

Men hur fungerar det om inte alla relevanta professioner får vara med i utformningen? Blir vårdprogram och riktlinjer då tillämpbara för de professioner som ska använda dem?

Vi ser att det sker ett skifte och att fysioterapeuter är delaktiga i större utsträckning när kunskapsstyrningen utformas, men fortfarande behöver vi återkommande lyfta in fysioterapeuters kompetens. Fysioterapeuters kunskap är unik och i många fall avgörande för rehabilitering och förebyggande arbete. Förändringen behöver gå fortare och fler professioner behöver delta i arbetet. Det är dags!

När vi pratar om beredskap inom vård och omsorg är det lätt att fokus hamnar på det akuta – att rädda liv, hantera skador och mobilisera resurser. Och det är kanske där vi behöver börja, men det kan också kännas kortsiktigt. För vi vet ju att för många människor är det vardagen som är mest sårbar i en kris. Vi behöver kunna fortsätta leva ett meningsfullt liv även när samhället skakas. Det blir tydligt när man följer rapporteringen från till exempel Ukraina.

Inom kort förväntas riksdagen fatta beslut om en proposition gällande hälso- och sjukvårdens beredskap. I den nämns vårdskyldighet – att kunna erbjuda vård som är nödvändig för liv och hälsa. Ett bra begrepp som visar på bredden på de behov som vi människor har.

För rehabilitering är inte ett ytterområde eller något som är nice to have. För många är det avgörande för att kunna leva det liv som man vill och för att kunna bidra till vårt gemensamma samhälle. Vi fysioterapeuter arbetar med att främja rörelseförmåga, självständighet och delaktighet – och det är precis dessa förmågor som kan göra stor skillnad i en kris. Det är därför bra att Sverige fokuserar på just fysioterapi och arbetsterapi i Operation Renovator som är NATO-projekt med syfte att återuppbygga och rusta upp ett militärt rehabiliteringscenter i Ukraina. Fem NATO-allierade, inklusive Sverige och Storbritannien, leder varsitt center med målet att ge stöd genom medicinsk utrustning, infrastrukturarbete och medicinsk träning för ukrainska personal. Projektet, som startade 2023, är en del av NATO:s stödpaket för att hjälpa Ukraina att ta hand om sina skadade militärer både fysiskt och psykiskt, så att de kan återgå till tjänst eller civilt liv. 

Fysioterapeuters kompetens hade en stor betydelse under pandemin i såväl det akuta som i det efterföljande förloppet. Vi är en av flera avgörande professioner inom intensivsjukvården. Våra insatser gör skillnad för människor inom såväl slutenvård som inom den kommunala hälso- och sjukvården. Det är därför bra att vi redan nu är delaktiga i samtalet kring den kommande propositionen och även i samtalet med Socialstyrelsen, som har i uppdrag att skriva föreskrifter och kunskapsstöd för vård som är nödvändig för liv och hälsa. 

Fysioterapeuter är en viktig pusselbit i det svenska civilförsvaret. Vår kompetens bidrar till att människor kan återfå kontrollen över sin vardag – även när den sätts på prov.

Det är inte alltid lätt med demokrati. Det är heller inte alltid lätt att ställa sig bakom de demokratiska beslut som majoriteten fattar. Det är tankar som kommer ibland men som jag ser det finns det inget alternativ. Att leva och verka i ett demokratiskt samhälle och i en demokratisk organisation är det enda rimliga. Idag ser vi att demokratin är på tillbakagång och majoriteten av världens befolkningar lever i autokratier. Demokrati kan vi inte ta för givet.

Nästa vecka har Saco kongress och kommer då att fatta beslut om en framtida riktning för federationen som innefattar 21 fackförbund. Under två dagar kommer ombud från våra olika förbund att diskutera och reflektera tillsammans. Vi kommer att ta ställning till ett samhällspolitiskt program och till 23 motioner. Det är en viktig och högtidlig uppgift.

Fackliga organisationer har ett viktigt demokratiskt uppdrag och behöver likväl som andra organisationer ta det uppdraget på allvar. Vi behöver ta tydlig ställning och vara en röst för vårt samhälles demokratiska principer. I ett demokratiskt samhälle har alla rätt att organisera sig fackligt och också att uttrycka sina åsikter. I samhällen som är autokratiska är dessa möjligheter och rättigheter begränsade.

I den akademiska utbildningen såväl som i det demokratiska samtalet är argumentation och diskussion viktigt för att kunna förklara, förstå och värdera synpunkter och fakta. Det behövs samtal där vi ser och möter varandra och inte gömmer oss bakom ett tangentbord eller en skärm. Vi behöver värna dessa samtal för att bibehålla respekt mellan oss människor och för att en inte ska känna sig hotad eller utlämnad. Det är avgörande för vårt gemensamma vi och för att vi som organisation, federation eller land ska kunna känna tillhörighet och vilja göra bättre för vår framtid.