Nu är det snart en vecka sedan vi gick till val och det är fortfarande oklart hur vårt land kommer att styras. Det kan komma att ta tid. Hälso- och sjukvården var i år, liksom ofta tidigare, väljarnas viktigaste fråga. Och i år fick den även plats i de politiska samtalen i större utsträckning. Medan samtalen pågår om vem som ska styra vårt land och om vilka eftergifter eller löften som behövs arbetar fysioterapeuter och alla andra i hälso- och sjukvården vidare. Vi väntar inte.

I ett val så jämnt som detta behövs det samarbeten och just sjukvården är ett område där det behövs en bred politisk samling för att kunna erbjuda långsiktiga förutsättningar och beslut. Det är ett ansvar som våra politiker behöver ta, oavsett vilket parti som tar täten. När jag i våras intervjuade representanter från de olika partierna fanns det också mer samsyn än skiljelinjer i deras resonemang. Vi är överens om en starkare primärvård med förutsättningar att vara navet. Vi är överens om att det behövs fler som vill arbeta inom hälso- och sjukvården och som har en arbetsmiljö som gör att en vill fortsätta arbeta där. Vi är överens om att de professioner som arbetar inom vården bidrar med olika kompetenser och bäst arbetar tillsammans. Vi är också överens om ett personcentrerat förhållningssätt. Det finns nog fler områden där politikerna är överens än där det skiljer sig. Och i alla samarbeten är det klokt att börja med det vi är överens om. När ett val är så jämnt som detta borde också politiker kunna agera utifrån det och ta ansvar.

Fysioterapeuterna är partipolitiskt obundna och vi är redo att föra samtal med de politiker som kommer in i riksdag och regering oavsett regering. Vi kommer att fortsätta föra samtal och bygga relationer på såväl nationell, som regional och kommunal nivå, för att därigenom arbeta för att fysioterapeuters förutsättningar att utföra sitt arbete blir de bästa möjliga. Vi står alltid till förfogande för att bidra med våra perspektiv på både problem och lösningar.

8 september firas Fysioterapins dag. I år är det ett lite speciellt år eftersom vår världsorganisation World Physiotherapy firar 75-årsjubileum. Det kommer bland annat att firas genom att 75 fysioterapeuter som gjort något särskilt för professionen kommer att uppmärksammas i sociala medier.

Några bilder från Fysioterapins dag

Under Fysioterapins dag fylls sociala medier av aktiviteter från distrikt och sektioner. Fysioterapeuter som lär tillsammans, som skrattar tillsammans, som bowlar och som lyfter varandra.  Vi fysioterapeuter går varje dag till jobbet för att på olika sätt lyfta människors förmågor, hälsa och livskvalitet. Låt oss tillsammans visa den viktiga skillnad som vi gör för enskilda personer och för samhället i stort, genom att lyfta en, eller flera fysioterapeuter. Läs mer på hemsidan om hur du kan göra för att lyfta en kollega.

Fysioterapins dag är också den dag då Fysioterapeuterna delar ut utmärkelse Årets Fysioterapeut. Det är ett pris som tilldelas en fysioterapeut som genom sina insatser på ett avgörande sätt bidragit till professionens utveckling och i förlängningen till ökad livskvalitet och hållbarhet för enskilda personer och befolkningen i stort. I år gick priset till Victor Bull, som arbetar som fysioterapeut i Malmö. Victor får utmärkelsen för sitt sin gedigna kunskap, sitt brinnande intresse och sitt mod att ifrågasätta och uppdatera gamla behandlingsrutiner för patienter som drabbats av hjärnskakning och skalltrauma. Han visar i sitt arbete hur viktig fysioterapeutisk behandling är för denna utsatta patientgrupp och att vi kan vara primära behandlare i primärvården. Om du vill veta mer om Victor och hans arbete kan du följa hans Instagram eller podd som vänder sig både till patienter och yrkesverksamma. Läs mer här.

Stort grattis till Årets Fysioterapeut 2026 Victor Bull!

Häromdagen fick jag frågan om vad som är den viktigaste valfrågan. Det finns många viktiga valfrågor, men för mig som fysioterapeut är hälso- och sjukvården en av de absolut viktigaste.

Att primärvården är ett av de områden som det behöver satsas på är väl ingen högoddsare. Vi har länge pratat om vikten av en stark primärvård som har förutsättningar att vara första instans. Det behövs en primärvårdsreform för att primärvården verkligen ska ges förutsättningar att vara navet och den första instans som vi alla önskar. Här blir fortsatt satsning på Nära Vård viktigt, men uppdrag och uppföljning behöver förtydligas. Det behövs en långsiktig och stabil finansiering. Ersättningssystem behöver revideras, så att de i större utsträckning ser till patienternas behov ur ett tvärprofessionellt perspektiv, så att vårdenheter får större frihet att anpassa verksamhet utifrån de lokala behoven. Och vi ser också att fysioterapeuters kompetens och ansvar behöver stärkas. Använd vårdprofessionernas kompetens fullt ut.

I veckan presenterades Socialstyrelsen uppföljning av primärvården. Den beskriver en positiv utveckling. Några av de positiva utfallen är en ökad budgetering till primärvården, fler personer får en fast läkarkontakt och samverkan mellan regioner och kommuner stärks. Det är flera huvudmän som har etablerat gemensamma ledningsstrukturer och utvecklat samarbetet kring bland annat hemsjukvård, rehabilitering och vård i hemmet. Det är positivt och glädjande!

Socialstyrelsen har under sommaren fått några uppdrag med fokus på primärvård. I ett av dem ska kliniska och nära verksamhetsstöd utvecklas till primärvården. I ett annat uppdrag ska Socialstyrelsen förtydliga och exemplifiera vilken fortbildning som kan vara relevant inom primärvårdens professioner. Två uppdrag som kan komma att göra skillnad för primärvården, för medarbetarna och för patienterna. Och som kan göra verklig skillnad om de professioner som berörs blir involverade i arbetet. För vem vet bäst vilken fortbildning som behövs, om inte de fysioterapeuter som arbetar i primärvården? Att fortbildning är viktigt för kvalitet, patientsäkerhet och för verksamheten vet vi. Bristen på fortbildning blir en del av arbetsmiljön och av den etiska stress som många fysioterapeuter beskriver.

Så du politiker som nu efter valet blir den som ska arbeta för en bättre hälso- och sjukvård. Lyssna på professionerna och lär av oss som arbetar inom sjukvården. Lyssna på patienterna som kan dela sina berättelser och som liksom professionerna har många tankar om hur vi kan göra annorlunda och bättre. Ta vården på allvar.

I den fortbildningsrapport som Fysioterapeuterna släppte förra veckan kan vi se att fler medlemmar nu har individuella fortbildningsplaner, jämfört med 2024. Det är glädjande, eftersom vi tydligt ser hur det hänger ihop med ökad tillgång och möjlighet till fortbildning. Men det hade varit ännu mer glädjande om alla tillfrågade hade haft en fortbildningsplan och om alla svarat att de har goda förutsättningar för fortbildning. Så är det inte idag och den utveckling vi ser går för långsamt.

Vi anser att alla fysioterapeuter ska ha en fortbildningsplan, avsatt tid och ekonomiska resurser för fortbildning, oavsett arbetsgivare eller finansieringsform.

Nästan var tredje fysioterapeut som svarat på årets medlemsenkät får inte den fortbildning som behövs för att kunna ge en god och säker vård. Det är exakt samma resultat som när vi undersökte frågan 2024. Och resultaten liknar det som andra professioner också erfar. Vi är många som upprepat lyfter behovet av systematisk fortbildning för arbetsmiljön, för kvalitet och för patientsäkerhet.

Kunskapsutvecklingen inom hälso- och sjukvården går snabbt. Nya forskningsrön, behandlingsmetoder och arbetssätt förändrar hälso- och sjukvården och hur fysioterapeuter arbetar kontinuerligt. För att patienter ska få tillgång till den bästa vården behöver fysioterapeuter ges möjlighet att utveckla och uppdatera sin kompetens genom hela yrkeslivet.

Fortbildning kan inte vara beroende av vilken arbetsgivare man råkar ha, eller hur ekonomin ser ut i verksamheten för tillfället. Vi som tillhör legitimerade hälso- och sjukvårdsprofessioner har ett ansvar att upprätthålla vår kompetens. Då måste vi också ges förutsättningar, vilket är vårdgivarens ansvar.

Det finns färdiga förslag i utredningen Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens (SOU 2025:63) som syftar till att tydliggöra vårdgivarnas ansvar för fortbildning. Förslagen behöver inte utredas mer. Nu behöver beslut fattas.

Kunskap är vårdens viktigaste resurs. Att investera i fortbildning är att investera i patienterna och vår gemensamma välfärd. Därför är det hög tid att fortbildning blir en självklar och lagligt tydlig del av svensk hälso- och sjukvård.

Varje arbetsdag inträffar det: klockan 16.12 slutar kvinnor få betalt för sitt arbete, medan män fortsätter att få betalt i ytterligare 48 minuter.

Trots att Sverige ofta ses som ett jämställt land har lönegapet mellan kvinnor och män i princip stått still sedan 2019. Kvinnor tjänar fortfarande omkring tio procent mindre än män, vilket motsvarar cirka 4 500 kronor mindre i månaden eller 54 000 kronor per år. Konsekvenserna märks inte bara här och nu, utan följer kvinnor genom hela livet i form av lägre pension, sämre ekonomiska marginaler och mindre möjlighet att bygga upp ett eget sparande.

För oss i Fysioterapeuterna är jämställda löner en prioriterad fråga. När kvinnors kunskap och arbetsinsatser inte värderas lika som mäns förlorar hela samhället. Därför är vi, tillsammans med över 40 andra organisationer, en del av nätverket Lön hela dagen. Vi lanserar nu ett nationellt alarm för jämställda löner. Fram till valdagen kommer budskapet att synas runt om i Sverige varje dag klockan 16.12. Alarmet är en påminnelse om att utvecklingen har stannat av och att jämställda löner inte kommer av sig själva.

Du kan också ställa dig bakom uppropet genom att skriva under med ditt namn. Den möjligheten finns här.

Nu behövs konkreta reformer för att minska de strukturella löneskillnaderna, stärka arbetet med lönekartläggningar, skapa ett mer jämställt uttag av föräldraledighet och göra heltidsarbete till norm. Kvinnor ska inte behöva vänta längre på lika lön för lika och likvärdigt arbete.

Alarmet har gått. Nu är det dags att agera.

Om du vill veta mer – kika in på lönheladagen.nu

Att vara i Visby under ett valår är alltid lite speciellt. Det är lite trängre både fysiskt och i alla de aktiviteter som ordnas. Det är många som vill få fram sina budskap inför valet. En kan ju bara hoppas att den som sänder sitt budskap också lyssnar på andra. För det är ju då som det blir ett verkligt samtal, där vi kan lära av varandra, testa våra tankar och kanske komma lite längre i vad vi tycker eller vill.

Almedalsveckan är en arena för ett demokratiskt och öppet samtal, Tillgängligheten är hög och det är lätt att få igång ett samtal med beslutsfattare. Det är ett pågående surr och ett samtal som är kontinuerligt över gränser. För oss som fack- och professionsförbund är det självklart att vara där för att lyfta fysioterapeuters förutsättningar och för att sätta våra frågor på den breda agendan.

Det är samtal som måste finnas och som vi behöver kämpa för. Vi behöver fortsätta med denna öppna mötesplats, för demokratin och för de goda värdena i vårt samhälle. 

Det finns trender i samtalen och i år var det stort fokus på beredskap och hur vi ställer om och förbereder samhället. Vi har deltagit i flera samtal kring detta, bland annat tillsammans med Saco hälso- och sjukvård där vi diskuterade vad vårdens beredskap får kosta i fredstid. Det samtalet hittar du här tillsammans med de andra samtal som anordnades hos Läkarförbundet. För oss är det viktigt att lyfta fram vikten av att planera för mer än den akuta vården. Fysioterapeutiska insatser och rehabilitering kommer att vara viktigt om vi befinner oss i höjd beredskap. Detta måste vi planera för och vara medvetna om.

Tillsammans med partnerskapet för psykisk hälsa lyfte vi strategin för psykisk hälsa i ett samtal med regionpolitiker. Det är dem som i stor utsträckning avgör var de lokala resurserna ska riktas och vilken plats psykisk hälsa ska få regionalt.

Utöver detta är jag glad att våra samtal speglar bredden av vår profession. Vi har bland annat deltagit i samtal om fysisk aktivitet vid prostatacancer, handlingsplan för att förebygga hjärt-/kärlsjukdomar, tillgång till intensivvårdsrehabilitering, fysioterapeuters roll inom kvinnohälsan, möjligheter med AI, kompetensförsörjning och primärvårdens utmaningar. Och i enskilda samtal med politiker lyfte vi ersättningssystem inom primärvården, arbetsmiljö och behovet av specialister.

Vi som tillbringade veckan tillsammans; Sofia Stridsman, Pernilla Järnvall Hint och Therese Ekblad.

Vi kommer att fortsätta samtalen för fysioterapeuters bästa och vi är tacksamma att vi kan göra det i ett land som Sverige, där vi har frihet att engagera oss och därmed också att påverka och förändra. Det är en ynnest och en möjlighet. Bloggen är tillbaka efter sommaren och jag hoppas att ni alla får en skön sommar!

I veckan publicerades Dagens Medicins sin lista där de rankar 100 personer med makt och inflytande i hälso- och sjukvården. Fysioterapeuterna och jag placerades i år på plats 25 av 100. Jag är givetvis både nöjd och stolt över detta och ser det som ett fint kvitto på vårt arbete inom förbundet. Vi är många som gör skillnad tillsammans och som arbetar för att lyfta fysioterapeuter och fysioterapi.

Runt om i landet har vi arbetsplatsombud som varje vecka gör skillnad för sina kollegor och som lyfter fysioterapeuters förutsättningar och rättigheter för att kunna göra ett bra jobb, som argumenterar vid samverkansmöten och som lyfter risker vid omorganisationer. Vi behöver vara många arbetsplatsombud inom alla de sektorer där fysioterapeuter arbetar. Vi behöver också vara många skyddsombud som arbetar för en god arbetsmiljö och som sätter fingret på de utmaningar som finns och som bidrar med förslag till lösningar.  

Jag tänker också på de 21 distrikt som samlar medlemmar lokalt. I distrikten får politiker följa ett yrke i rörelse. Distrikten träffar tjänstemän och politiker för att påverka och lyfta våra viktiga politiska frågor. Under mina resor hör jag många exempel på förändringar som har gjorts tack vare våra fackligt förtroendevalda som inte ger sig, som knackar på och som framför sina argument igen och igen.

Jag tänker på de 16 sektioner som samlar medlemmar utifrån sina kunskapsområden. Sektionerna hjälper till att svara på remisser och att vara med i samtal där just deras specialistkunskap behövs. Sektionerna ordnar också utbildningar, för att vi som medlemmar ska ges möjlighet att fördjupa vår kunskap. 2025 ordnades över 100 utbildningstillfällen!

Jag tänker på vårt kansli som dagligen arbetar för våra medlemmar genom fackligt stöd, genom att lyfta professionen och vår betydelse och genom att försöka påverka i våra viktiga frågor.

Och så klart tänker jag på alla medlemmar som är en del av vår rörelse framåt och som ser värdet av ett fackförbund. Vi som alla hjälps åt för att Fysioterapeuterna ska vara det självklara valet för landets fysioterapeuter, genom att ställa frågan: vill du vara med i vår rörelse? Fysioterapeuterna arbetar för att lyfta fysioterapeuter och fysioterapi. Landets fysioterapeuter arbetar för att lyfta Sverige.

Det är vi tillsammans som har plats 25 på Dagens Medicins lista. Alla er vill jag önska en skön sommar – och till alla andra som läser bloggen såklart! Nästa vecka blir det en Almedalsblogg och därefter semester!

Under det senaste året har antalet kränkningar av yttrande- och mötesfriheten ökat, liksom våldsamma attacker mot arbetare och angrepp på medborgerliga fri- och rättigheter. Det är klart oroande siffror som presenteras av International Trade Union Confederation (ITUC), i deras årliga rapport kring fackliga rättigheter och förutsättningar för den som arbetar att organisera sig.

Listan på oroande nyheter fortsätter: förföljelsen av fackliga ledare blir allt vanligare. Ny teknik används i allt högre grad som ett medel för kontroll – för att övervaka, disciplinera och tysta.  Fler länder finns på listan där det fackliga arbetet blir allt svårare och där den som engagerar sig riskerar att utsätta sig för fara. Rapporten hittar du här.

Sverige är ett gott exempel som inte är med på listan och där riskerna är försumbara för den som engagerar sig fackligt, men vi är inte immuna. Under våren har vi i Sverige sett exempel på när företrädare för regeringen hade synpunkter på vilka frågor ett fackförbund valt att driva. Fackliga organisationer ska tåla granskning och debatt, men det är problematiskt om politiska företrädare börjar ifrågasätta legitimiteten i att människor organiserar sig och driver frågor som makthavare ogillar.

Demokrati är inte bara något vi har – det är något som vi hela tiden behöver upprätthålla. Den bygger på att vi engagerar oss, organiserar oss och använder våra röster. Därför är det viktigt att rösta i höstens val. Det är viktigt att vara engagerad i facket och i andra demokratiska organisationer. Läs gärna Ida Kåhlins ledare på samma ämne som publicerades nyligen i tidningen Arbetsterapeuten.

För mig är det självklart: vårt fackliga engagemang är en del av demokratin – inte något vid sidan av. Fackföreningsrörelsen är en stor och stark demokratisk kraft som är byggd på gemensamt agerande och solidaritet.

En fredag eftermiddag ringer jag min vårdcentral angående ett utslag som jag tror är bältros. Och inom en timme har jag kommit fram och fått möjlighet att träffa läkare innan hen går hem för dagen. Jag förstår att det kan vara just den eventuella bältrosen som är den avgörande faktorn här men ändå – god service och gott bemötande – och mycket nöjd patient. Primärvården är för de flesta den första vägen in i hälso- och sjukvården. Och det är så det är tänkt att vara. För att det ska kunna fungera på bästa sätt och med goda förutsättningar för de som arbetar inom primärvården behövs det satsningar. Vi är många som länge lyft behovet av stärkta förutsättningar för primärvården.

Det är därför glädjande att regeringen nu ger Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla stödet till primärvården och att förstärka det verksamhetsnära arbetet för en utbyggd primärvård. Det handlar bland annat om att stärka samordning, att utveckla praktiknära stöd och metodstöd.

I direktivet nämns också begreppet riktvärden. Riktvärdena kan fungera som ett nationellt stöd i planeringen av bemanning och tydliggör samtidigt de stora utmaningar som hälso- och sjukvården står inför. Det finns sedan tidigare ett riktvärde på 1100 personer listade per allmänläkare och en målbild att vårdcentraler ska ha tillgång till legitimerad psykolog.

I veckan presenterades Socialstyrelsens rapport om just riktvärden för vissa yrken i primärvården. Fysioterapeuter är ett av dem. Det är en tydlig bild som beskrivs där behovet av fysioterapeutisk kompetens kommer att öka kraftigt samtidigt som tillgången minskar. Prognoserna visar att efterfrågan väntas öka med omkring 20 procent fram till 2040, medan tillgången samtidigt minskar med cirka 10 procent. Men rapporten nämner inget om riktvärden eller om hur många man anser att vi behöver vara i relation till patientunderlaget. Det gör mig besviken.

Att vi behöver bli fler är ingen nyhet. Att primärvården också återkommande visar på en arbetsmiljö som är utmanande är inte heller något nytt. Så alla satsningar är välkomna för att primärvården ska kunna vara navet i svensk hälso- och sjukvård. För att skapa en framtida välfungerande primärvård med kvalitet krävs att det erbjudes rätt förutsättningar, inklusive en god arbetsmiljö, vilket i sig är en bas för långsiktig kompetensförsörjning och en säker hälso- och sjukvård.

Och för dig som undrar – det var bältros och jag påbörjade medicinering i tid.

För 75 år sedan bildades World Physiotherapy, då med namnet World Confederation for Physical Therapy (WCPT). Sverige var en av elva grundare när den första överenskommelsen skrevs under 8 september 1951. Idag representerar World Physiotherapy, som organisationen nu heter, 124 medlemsländer och mer än 600 000 fysioterapeuter över hel världen. I skrivande stund befinner jag mig i Halifax för att som representant för Sverige, tillsammans med de andra grundande länderna, uppmärksamma 75-årsfirandet och också diskutera framtiden för organisationen.

Vår profession är i rörelse och att arbeta som sjukgymnast för 75 år sedan var något annat än vad det är att arbeta som fysioterapeut idag. Men det finns också likheter – kroppen är ju till stor del densamma och många behandlingsmetoder har utvecklats utifrån vår tidiga kunskap. Yrket har utvecklats till ett självständigt yrke med stort ansvar. I Sverige har vi remissfrihet, vi ställer diagnos och det är vi som fattar beslut om vilka insatser som vi tycker passar bäst för en patient – givetvis utifrån evidensläget och utifrån beprövad erfarenhet. Så är det inte för fysioterapeuter i alla länder.

Fysioterapeuter arbetar inom allt fler områden och vårt kunskapsfält blir allt bredare och djupare. Det är bra att vi inte begränsar oss utan ser nyttan och värdet av vår kompetens i nya områden. Elevhälsa, kvinnohälsa och fysioterapi för psykisk hälsa är bara några områden som tillkommit. Listan kan göras mycket lång.  Vi är en profession i förändring och vi vet att vi måste fortsätta att förändras.

Bild från History Physio och från ett tidigt GIH.

Är du intresserad av vår historia kan du läsa den skrift som World Physiotherapy tog fram i samband med 50-årsjubileet. Det finns också ett nätverk som skriver om vår historia och enligt dem är Sverige fysioterapins vagga. I Sverige finns Anders Ottosson som skrivit mycket om fysioterapins historia bla här i Forskning pågår och och som du kan lyssna på i det här avsnittet av Vetenskapsradion.

Jag är stolt över att representera Sverige och stolt över att få möjlighet att berätta om våra framsteg. Jag känner ödmjukhet inför historien och för dem som gick före. Jag känner också ödmjukhet och nyfikenhet inför våra kollegor i andra länder, som har helt andra förutsättningar för sitt arbete. Det är tillsammans om vi lär och utvecklar vår profession för de kommande 75 åren.