Är framtiden ViaRuralis?

I veckan kommer bloggen från Sofia Stridsman som är vice ordförande i Fysioterapeuterna.

Denna vecka har jag, Sofia Stridsman lånat bloggen. Som född i Kiruna så startade mitt liv i glesbygden och jag hade redan som liten en del kontakter med sjukvården. Då for vi 10 mil enkel väg för att träffa läkaren en gång i månaden på Gällivare sjukhus. För boende i Västerbottens inland, till exempel Hemavan-Tärnaby, är avstånden än längre, nästan 30 mil till närmaste sjukhus och närmaste BB. När det är bemannat och öppet vill säga.

Glesbygd är glest befolkade delar av landet i vilken även mindre tätorter kan ingå. Glesbygd och landsbygd finns nästan över hela Sverige, men är mer vanligt och större utbrett i vissa delar av landet. För befolkningen som bor och verkar här så kan det innebära andra möjligheter och utmaningar än för de som bor i större tätort eller stad.

Mycket av den sjukvård som tidigare bedrevs lokalt har sakta nedmonterats och centraliserats till större tätorter, ännu längre bort. Det beror på flera faktorer, demografin och bristen på personella resurser i arbetsför ålder är några. Det är svårt att hålla öppna vårdplatser och bedriva rehabilitering och habilitering när personal saknas. Avståndet kräver också någonting annat av hälso- och sjukvården.

I förra veckan deltog jag på ViaRuralis i Lycksele som anordnades av Centrum för hälsa i glesbygd som arbetar för att samla idéer, kunskap och människor som vill utveckla hälsa, vård och omsorg i lands- och glesbygd. Konferensen lyfte så klokt att det kanske är just på gles- och landsbygd som vården också behöver gå före i utvecklingen.

Att försöka komma så nära patienten som möjligt trots att avstånden är stora kräver att vårdens olika delar samverkar mer. Gränserna mellan huvudmän behöver suddas ut för att tillsammans kunna erbjuda en del av den nära, personcentrerade vården- och omsorgen. I Dorotea är man idag på just en sådan utvecklingsresa där man bedriver hälso- och sjukvården under två huvudmän, men med gemensamma resurser och scheman mellan kommun och region. Allt för att kunna bedriva en så avancerad sjukvård i hemmet som möjligt och att ha tillgång till mer avancerad vård på sjukstugan, så att patienterna ska slippa resa långa sträckor vid allvarlig sjukdom.

Detta har särskild betydelse för våra äldre i samhället, men även för övrig befolkning som är i behov av vård eller för att kunna ha kontakt med sjuka närstående. Utvecklingen av dessa nya arbetssätt behöver ske i nära samverkan och samskapande med medarbetarna. Det påverkar också arbetsmiljö, avtal och villkor som behöver ta hänsyn till de lokala förutsättningarna. En fysioterapeut kan tex behöva ha delad anställning hos två olika arbetsgivare.

I Västerbottens inland bedrivs mycket av regionens vård i sjukstugor. Det har det gjorts länge. Över tid har man sakta fått utveckla sjukstugorna till små minisjukhus för att kunna ha några vårdplatser nära, för att kunna testa, mäta och diagnostisera nära, och för att kunna rehabilitera nära. Ett exempel är Kramfors kommun som samarbetar med Region Västernorrland kring tidiga insatser för en god hjärnhälsa bland äldre, med målet att minska risken för demens, och där fysioterapeuten utgör grunden för interventionen som erbjuds.

Therese Hörling, Sjukgymnast Kramfors kommun
Anna Böhlenius, MAR och samordnare Nära vård Kramfors kommun
Malin Pettersson, enhetschef Höga Kusten hälsocentral, Region Västernorrland

Ett annat exempel är Hammarstrand, där man samverkat över såväl huvudmannagränser som förvaltningsgränser och erbjuder ”Dans för hälsa” för tjejer i skolåldern med mål att stärka det psykiska välbefinnandet. Där är det dels fysioterapeut som är anställd i regionen som handleder, dels en pedagog från kommunen.

Vi behöver konstant utmana och utveckla våra arbetssätt för att kunna erbjuda en evidensbaserad, jämlik och nära vård, om än i annan form än tidigare och där förutsättningarna ser olika ut. Och kanske är glesbygdsmodellen den väg som även större orter behöver gå för att kunna ge en god vård i framtiden? Läs gärna mer om forskning som sker inom detta område.

Vårt demokratiska ansvar

Det är inte alltid lätt med demokrati, men att leva och verka i ett demokratiskt samhälle och i en demokratisk organisation är det enda rimliga. Det är dock en rättighet som vi inte kan ta för givet. I många länder är demokratin på tillbakagång och majoriteten av världens befolkning lever idag i autokratier.

Fackliga organisationer har ett viktigt demokratiskt uppdrag och behöver likväl som andra organisationer ta det uppdraget på allvar. Vi behöver ta tydlig ställning och vara en röst för vårt samhälles demokratiska principer. I ett demokratiskt samhälle har alla rätt att organisera sig fackligt och också att uttrycka sina åsikter. I samhällen som är autokratiska är dessa möjligheter och rättigheter begränsade.

Förtroendevalda på Fysioterapeuternas halvtid

Fysioterapeuternas demokrati är inte något som utövas av kongressen vart fjärde år.  Den lever varje dag genom våra medlemmar. När vi tycker till på en arbetsplatsträff, när vi diskuterar med en kollega, när någon väljs till fackligt ombud, när vi alla årets dagar delar med oss av våra erfarenheter och åsikter. Eller som när vi förra veckan samlade drygt 80 förtroendevalda för halvtidsmöte mitt i mandatperioden. Tillsammans utvärderade vi och såg tillbaka på vad som hittills hänt i mandatperioden, men framförallt satte vi riktning framåt mot de resterande åren i vår mandatperiod.

Förutsättningar för fysioterapeuter ser inte likadana ut över hela landet. Fysioterapeuter på hälsocentraler i glesbygden möter en annan vardag än kollegan på ett universitetssjukhus. Fysioterapeuten som arbetar som MAR i söder har andra erfarenheter än företagaren i Umeå. Vi bär med oss olika erfarenheter och värdesätter olika saker. Det vore märkligt om vi då alltid tyckte likadant. Det är en styrkorna med demokrati – att alla perspektiv får mötas och att vi reflekterar tillsammans. Inte för att skillnaderna ska suddas ut, utan för att besluten blir bättre när vi delar med oss av våra olika verkligheter.

I den akademiska utbildningen såväl som i det demokratiska samtalet är argumentation och diskussion viktigt för att kunna förklara, förstå och värdera synpunkter och fakta. Det behövs samtal där vi ser och möter varandra och inte gömmer oss bakom ett tangentbord eller en skärm. Vi behöver värna dessa samtal för att bibehålla respekt mellan oss människor och för att en inte ska känna sig hotad eller utlämnad. Det är avgörande för vårt gemensamma vi och för att vi som organisation, federation eller land ska kunna känna tillhörighet och vilja göra bättre för vår framtid. Hanna Kataoka som nyligen omvaldes till ordförande för Läkarförbundet skriver fint om detta i sin ledartext ”Demokratins verkliga motsats är inte oenighet, utan tystnad”.

Vi kan inte bygga framtidens vård på att människor sliter ut sig

I veckan presenterades Fysioterapeuternas senaste arbetsmiljörapport, som är baserad på den medlemsundersökning som gjordes i början av året. När jag läser rapporten blir jag både stolt och bekymrad.

Stolt över de enorma insatser som fysioterapeuter gör varje dag och stolt över vår profession som driver och som vill förändring. Men jag blir framför allt bekymrad över att så många gör det under villkor som inte är tillräckligt bra och som inte är hållbara, varken för den enskilde fysioterapeuten eller för verksamheterna. Vår rapport visar att hög arbetsbelastning, bristande återhämtning och otillräckliga möjligheter till fortbildning är vardag för många fysioterapeuter. Flera överväger att lämna sin arbetsplats, och vissa funderar till och med på att lämna yrket.

Det här är inte bara en fråga om arbetsmiljö. Det är en fråga om patientsäkerhet.

Som fysioterapeuter vet vi att det krävs tid för patienten, möjlighet till reflektion och kontinuerlig fortbildning. När de förutsättningarna saknas uppstår en etisk stress och det är många som dagligen tvingas balansera mellan vad patienterna behöver och vad tiden räcker till. Under de verksamhetsbesök som jag har gjort de senaste veckorna har jag mött kollegor och medlemmar som är nöjda med sitt yrkesval och som känner att de gör skillnad, men de känner också att det är svårt att räcka till. Det är allvarligt. Inte bara för den enskilda fysioterapeuten utan för hela hälso- och sjukvården.

Behoven av rehabilitering ökar. Då måste vi också investera i dem som ska utföra arbetet. Fortbildning kan inte vara något som sker på fritiden och återhämtning kan inte vara en lyx.

Vi behöver arbetsplatser där fysioterapeuter kan utvecklas, orka och vilja stanna kvar.

För när fysioterapeuter får rätt förutsättningar vinner alla. Framför allt patienterna.

Nästa vecka tar bloggen ledigt!

Vi måste våga satsa på fysioterapeuters utbildning – hela vägen

Vi behöver prata om vår utbildning! Det är nu mer än 30 år sedan som grundutbildningen för fysioterapeuter förlängdes. 30 år där kunskapsbasen och forskningsfältet breddats och fördjupats. 30 år där professionen utvecklats till att vara den autonoma och självständiga profession som vi är idag. 30 år där våra arbetsuppgifter förändrats och förskjutits. Det är en utveckling som har varit bra på många sätt. Men vi ser idag att många nyexaminerade känner sig otillräckliga inför arbetslivet.

I veckan har jag träffat representanter från de åtta lärosäten som utbildar fysioterapeuter. De berättar om stoffträngsel och svårigheter att hinna med det som behövs, för att ge en god grund att stå på. De berättar också om försämrade ekonomiska förutsättningar, där de hela tiden behöver förhålla sig till besparingar. De lyfter den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), där platserna är för få. Utmaningarna är många samtidigt som söktrycket är fortsatt högt, vilket är glädjande. Det är många unga som vill bli fysioterapeuter. Och de behövs!

Vi ser en demografisk utveckling i Sverige som innebär en ökad andel äldre i befolkningen och en ökad andel personer med långvariga sjukdomar. För möta dessa utmaningar behövs en fokusförflyttning mot hälsofrämjande och förebyggande insatser, liksom tillgång till kvalitativ rehabilitering. De ökade behoven kräver fler fysioterapeuter i samhället och i hälso- och sjukvården. Det kan uppnås genom ett ökat antal utbildningsplatser på grundutbildningen, med tillhörande verksamhetsförlagd utbildning.

Men det är alltså också dags för en längre grundutbildning som rustar oss bättre. Vi behöver en grundutbildning på avancerad nivå för kommande kollegor. Det skulle ge oss en stabilare plattform att stå på – med både bredd och djup.

Utbildningsfrågorna handlar inte bara om oss som yrkesutövare. De handlar ytterst om patienternas livskvalitet, om vårdens effektivitet och om att skapa en hållbar framtid. Fysioterapi är evidensbaserad, kostnadseffektiv och ofta avgörande för människors återhämtning och hälsa. Men då måste vi som fysioterapeuter få rätt förutsättningar. Fler behöver se värdet i att satsa på vår utbildning – från start och hela vägen genom yrkeslivet.

För en jämställd hälsa

I veckan presenterade utredaren Åsa Hansson nästa del i utredningen För en framtid med barn, denna gång med tema jämställdhet. Ett tema som också lyftes i en debattartikel, som argumenterar för att dagens unga vuxna möter helt andra villkor än tidigare generationer och att familjepolitiken inte fullt ut har hängt med i utvecklingen. Samtidigt lyfter debattörerna att kvinnor fortfarande tar en större del av riskerna kopplade till familjebildning och omsorgsansvar.

Det fick mig att fundera över något som vi fysioterapeuter möter varje dag, men kanske inte alltid beskriver som en jämställdhetsfråga. Nämligen hälsa.

I vårt jobb möter vi alla sorters människor i olika skeden av livet. De söker sig till oss av olika anledningar: smärta, sjukdom, psykisk ohälsa, eller för att träna upp sig efter en skada, med mera. Men bakom symptomen finns alltid livsvillkoren. Hur mycket tid finns för återhämtning? Hur ser möjligheterna ut att prioritera sin egen hälsa?

Det är lätt att prata om fysisk aktivitet och träning som ett individuellt ansvar. Att alla borde röra sig mer, träna regelbundet och prioritera sin hälsa. Men verkligheten ser inte likadan ut för alla. Som fysioterapeuter vet vi att hälsa skapas i vardagen. Möjligheten att vara fysiskt aktiv påverkas av arbete, ekonomi, boendesituation, sömn, stress och omsorgsansvar. När dessa förutsättningar skiljer sig åt gör också möjligheterna till återhämtning och god hälsa det.

Därför tror jag att vi behöver prata mer om jämställdhet ur ett hälsoperspektiv. Inte för att fysioterapeuter ska lösa samhällets jämställdhetsutmaningar, utan för att vi ser konsekvenserna av dem. Vi ser människorna bakom statistiken. Vi möter dem som försöker få vardagen att fungera, samtidigt som kroppen säger ifrån. Det finns många exempel på när vi bemöts och behandlas olika utifrån vårt kön.

Ibland talar vi om vikten av personcentrerad vård. För mig handlar det också om att förstå den kontext som patienten lever i. En träningsplan som fungerar utmärkt på papperet fungerar inte alltid i verkligheten. För att lyckas behöver vi förstå både personen och de förutsättningar som omger henne eller honom.

Jämställdhet handlar ofta om ekonomi, föräldraledighet och arbetsliv – det är viktiga frågor. Men jämställdhet handlar också om möjligheten att må bra, återhämta sig och leva ett hållbart liv. Här har fysioterapin viktig kompetens att bidra med.

Hälsa skapas inte bara i vården. Den skapas i människors vardag. Därför kommer jämställdhet alltid att vara kopplat till hälsa.

AI i fysioterapin – ett verktyg, inte en ersättare

Jag måste erkänna att jag både fascineras och utmanas av den snabba utvecklingen inom AI. Hur ska en hinna med och hur ska en veta vilka användningsområden som är bäst? På kort tid har artificiell intelligens gått från att kännas som något avlägset till att bli ett verktyg som allt fler använder i vardagen, även inom hälso- och sjukvården.

Som fysioterapeut ser jag många möjligheter. AI kan hjälpa oss att hantera information, dokumentera smartare och få snabbare tillgång till kunskap. Det kan frigöra tid till det som är kärnan i vårt arbete: mötet med patienten. Men jag ser också risker med att AI gör en del av det ”enkla”- hur blir jag då bättre på det svåra, om jag inte får öva eller inte reflektera och lära mig längs vägen? Frågorna är nog fler än svaren.

AI in Healthcare, Revolutionizing Medical Diagnostics and Patient Care. ai, healthcare, medical technology, diagnostics, patient care, artificial intelligence, medical ai, healthcare innovation.

För AI kan inte ersätta det professionella omdömet. Fysioterapi handlar om att förstå människors livssituation, motivation och individuella behov. Det handlar om relationer, tillit och kliniskt resonemang. Det är mänskliga förmågor som ingen algoritm kan ta över. The Chartered Society of Physiotherapy i Storbritannien har tagit fram principer att förhålla sig till. De skriver också att AI bör stödja, men inte ersätta, professionellt ansvar och kliniska beslut.

AI förändrar också fysioterapeutens arbetsmiljö och kompetensbehov. Tekniken kan minska administration och ge bättre beslutsstöd, men också skapa nya krav på granskning, digital kompetens och ansvar. Därför behöver införandet följas av tid för lärande, reflektion och professionell utveckling.

Den viktigaste frågan är kanske inte om vi ska använda AI eller inte, utan hur vi använder den på ett klokt och etiskt sätt. Vi behöver vara nyfikna, men också kritiska. Och vi behöver förstå både möjligheterna och riskerna, inte minst när det gäller patientsäkerhet, integritet och jämlik vård.

Fysioterapeuter är bra på att ta till sig nya arbetssätt och ny teknik. Det har vi alltid gjort. Nu har vi en möjlighet att göra det igen. Men den här gången handlar det inte bara om att använda nya verktyg. Det handlar om att vara med och påverka hur de utvecklas.

AI kommer att bli en naturlig del av framtidens fysioterapi och av framtidens hälso- och sjukvård. Men framtiden avgörs inte av tekniken i sig. Den avgörs av hur vi som profession väljer att använda den.

Är du redo?

Under veckan har Myndigheten för civilt försvar uppmärksammat beredskapsveckan. Frågan om vår beredskap är ständigt aktuell och det pågår mycket arbete runtom i landet för att planera för och göra sig redo för en kris eller krigssituation. Pandemin, Rysslands invasion av Ukraina och en på många sätt instabil värld och samtid gör att frågan behöver hållas aktuell. Beredskap är både en bred och mångfacetterad fråga, vilket också gör det nödvändigt för många aktörer att samverka och att ha kunskap om varandras arbete.

Fysioterapeuterna är engagerad i frågor om beredskap på olika sätt. Under året har vi i samtal med Socialstyrelsen lyft in fysioterapi och rehabilitering som vård som är nödvändig för liv och hälsa – detta är också en del av det remissvar som vi skickat in. Vi lyfter bland annat fysioterapeutiska insatser inom intensivvården och på SÄBO, liksom fysioterapi efter amputationer. Det är några tydliga exempel där det finns risk att vårdtiden förlängs om tidig mobilisering uteblir eller förskjuts.

Vi har också i samtal och i debatt tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter och Neuroförbundet lyft vikten av att rehabiliteringsperspektivet är en del av beredskapsplaneringen. Här ingår också hjälpmedelsförsörjning, som behöver fungera även vid kris och krig.  Tillsammans lyfter vi att rehabilitering, habilitering och hjälpmedel behöver vara en integrerad del av hälso- och sjukvårdens beredskap och att rehabiliteringskompetens behöver integreras i beredskapsarbete på alla nivåer. Om detta skrev vi i går i GP.

Vi har även utvecklat våra krav i en skrivelse till relevanta myndigheter. Sverige har inte råd att bygga en beredskap där rehabilitering, habilitering och hjälpmedel hanteras som frågor som kan lösas först när de mest akuta insatserna är genomförda. Det som inte fungerar i fredstid kommer inte heller att fungera i kris eller krig.

Val- och nu då?

Nu är det snart en vecka sedan vi gick till val och det är fortfarande oklart hur vårt land kommer att styras. Det kan komma att ta tid. Hälso- och sjukvården var i år, liksom ofta tidigare, väljarnas viktigaste fråga. Och i år fick den även plats i de politiska samtalen i större utsträckning. Medan samtalen pågår om vem som ska styra vårt land och om vilka eftergifter eller löften som behövs arbetar fysioterapeuter och alla andra i hälso- och sjukvården vidare. Vi väntar inte.

I ett val så jämnt som detta behövs det samarbeten och just sjukvården är ett område där det behövs en bred politisk samling för att kunna erbjuda långsiktiga förutsättningar och beslut. Det är ett ansvar som våra politiker behöver ta, oavsett vilket parti som tar täten. När jag i våras intervjuade representanter från de olika partierna fanns det också mer samsyn än skiljelinjer i deras resonemang. Vi är överens om en starkare primärvård med förutsättningar att vara navet. Vi är överens om att det behövs fler som vill arbeta inom hälso- och sjukvården och som har en arbetsmiljö som gör att en vill fortsätta arbeta där. Vi är överens om att de professioner som arbetar inom vården bidrar med olika kompetenser och bäst arbetar tillsammans. Vi är också överens om ett personcentrerat förhållningssätt. Det finns nog fler områden där politikerna är överens än där det skiljer sig. Och i alla samarbeten är det klokt att börja med det vi är överens om. När ett val är så jämnt som detta borde också politiker kunna agera utifrån det och ta ansvar.

Fysioterapeuterna är partipolitiskt obundna och vi är redo att föra samtal med de politiker som kommer in i riksdag och regering oavsett regering. Vi kommer att fortsätta föra samtal och bygga relationer på såväl nationell, som regional och kommunal nivå, för att därigenom arbeta för att fysioterapeuters förutsättningar att utföra sitt arbete blir de bästa möjliga. Vi står alltid till förfogande för att bidra med våra perspektiv på både problem och lösningar.

Fysioterapins dag!

8 september firas Fysioterapins dag. I år är det ett lite speciellt år eftersom vår världsorganisation World Physiotherapy firar 75-årsjubileum. Det kommer bland annat att firas genom att 75 fysioterapeuter som gjort något särskilt för professionen kommer att uppmärksammas i sociala medier.

Några bilder från Fysioterapins dag

Under Fysioterapins dag fylls sociala medier av aktiviteter från distrikt och sektioner. Fysioterapeuter som lär tillsammans, som skrattar tillsammans, som bowlar och som lyfter varandra.  Vi fysioterapeuter går varje dag till jobbet för att på olika sätt lyfta människors förmågor, hälsa och livskvalitet. Låt oss tillsammans visa den viktiga skillnad som vi gör för enskilda personer och för samhället i stort, genom att lyfta en, eller flera fysioterapeuter. Läs mer på hemsidan om hur du kan göra för att lyfta en kollega.

Fysioterapins dag är också den dag då Fysioterapeuterna delar ut utmärkelse Årets Fysioterapeut. Det är ett pris som tilldelas en fysioterapeut som genom sina insatser på ett avgörande sätt bidragit till professionens utveckling och i förlängningen till ökad livskvalitet och hållbarhet för enskilda personer och befolkningen i stort. I år gick priset till Victor Bull, som arbetar som fysioterapeut i Malmö. Victor får utmärkelsen för sitt sin gedigna kunskap, sitt brinnande intresse och sitt mod att ifrågasätta och uppdatera gamla behandlingsrutiner för patienter som drabbats av hjärnskakning och skalltrauma. Han visar i sitt arbete hur viktig fysioterapeutisk behandling är för denna utsatta patientgrupp och att vi kan vara primära behandlare i primärvården. Om du vill veta mer om Victor och hans arbete kan du följa hans Instagram eller podd som vänder sig både till patienter och yrkesverksamma. Läs mer här.

Stort grattis till Årets Fysioterapeut 2026 Victor Bull!

Valets viktigaste frågor

Häromdagen fick jag frågan om vad som är den viktigaste valfrågan. Det finns många viktiga valfrågor, men för mig som fysioterapeut är hälso- och sjukvården en av de absolut viktigaste.

Att primärvården är ett av de områden som det behöver satsas på är väl ingen högoddsare. Vi har länge pratat om vikten av en stark primärvård som har förutsättningar att vara första instans. Det behövs en primärvårdsreform för att primärvården verkligen ska ges förutsättningar att vara navet och den första instans som vi alla önskar. Här blir fortsatt satsning på Nära Vård viktigt, men uppdrag och uppföljning behöver förtydligas. Det behövs en långsiktig och stabil finansiering. Ersättningssystem behöver revideras, så att de i större utsträckning ser till patienternas behov ur ett tvärprofessionellt perspektiv, så att vårdenheter får större frihet att anpassa verksamhet utifrån de lokala behoven. Och vi ser också att fysioterapeuters kompetens och ansvar behöver stärkas. Använd vårdprofessionernas kompetens fullt ut.

I veckan presenterades Socialstyrelsen uppföljning av primärvården. Den beskriver en positiv utveckling. Några av de positiva utfallen är en ökad budgetering till primärvården, fler personer får en fast läkarkontakt och samverkan mellan regioner och kommuner stärks. Det är flera huvudmän som har etablerat gemensamma ledningsstrukturer och utvecklat samarbetet kring bland annat hemsjukvård, rehabilitering och vård i hemmet. Det är positivt och glädjande!

Socialstyrelsen har under sommaren fått några uppdrag med fokus på primärvård. I ett av dem ska kliniska och nära verksamhetsstöd utvecklas till primärvården. I ett annat uppdrag ska Socialstyrelsen förtydliga och exemplifiera vilken fortbildning som kan vara relevant inom primärvårdens professioner. Två uppdrag som kan komma att göra skillnad för primärvården, för medarbetarna och för patienterna. Och som kan göra verklig skillnad om de professioner som berörs blir involverade i arbetet. För vem vet bäst vilken fortbildning som behövs, om inte de fysioterapeuter som arbetar i primärvården? Att fortbildning är viktigt för kvalitet, patientsäkerhet och för verksamheten vet vi. Bristen på fortbildning blir en del av arbetsmiljön och av den etiska stress som många fysioterapeuter beskriver.

Så du politiker som nu efter valet blir den som ska arbeta för en bättre hälso- och sjukvård. Lyssna på professionerna och lär av oss som arbetar inom sjukvården. Lyssna på patienterna som kan dela sina berättelser och som liksom professionerna har många tankar om hur vi kan göra annorlunda och bättre. Ta vården på allvar.