Det pratas ofta om stuprör och ibland även om sugrör inom våra system. Gränser som kapslar in och som allt som oftast gör det svårt att arbeta och svårt för den person som av olika, och ibland flera, anledningar vistas i hälso- och sjukvården för att få hjälp och stöd. Med så tydliga avgränsningar skapas det också mellanrum och behov som inte kan tillgodoses av den gängse normen eller strukturen. Jag tänker på den unga man som jag mötte efter hans canceroperation. Tumörerna var borta men det fanns flera restsymtom som ingen riktigt ville ta sig an. Han passade inte in i mallen.  Jag tänker på en kvinna med tydliga gång- och balanssvårigheter som inte under den tiden vi kände varandra fick någon diagnos och därför inte heller någon plats i de strukturer som man byggt upp.

Detta är röster som behöver höras och där vi som arbetar inom hälso- och sjukvården behöver lyssna. För hur ska vi annars kunna veta vad som är viktigt för de personer som vi möter? Det är tillsammans som vi kan göra skillnad för framtiden.

Creating tomorrow together var tema för veckans konferens om kvalitet och patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Inspirerande och engagerande som vanligt men också med utrymme för reflektion.

För att tillsammans göra något annorlunda för framtiden behöver vi dela varandras erfarenheter oavsett vilka roller vi har och i vilken funktion som vi möter varandra. Vi behöver ställa frågan om vad som är viktiga för dig oavsett om du är medarbetare eller patient. Vi behöver ställa frågan och vi behöver lyssna på svaret och ta ansvar för det vi hör. Generöst lyssnande och ansvarsfullt talande. Det är så vi kan lära och växa tillsammans.

Mycket forskning leder fram till att en insats är bäst om den blir individuellt anpassad – samma sak gäller förändringsarbete. Det bästa arbetet är det som sker lokalt, nära dem som berörs och efter att frågan om vad som är viktigt för dem har ställts. Oavsett om syftet är att förbättra livskvalitet eller att förbättra arbetsmiljö.

När vi delar varandras erfarenheter och skapar förändringar i det nära, bidrar det till gränsöverskridande där hänsyn tas till stuprören men också till de mellanrum som bildas. När vi lär av och med varandra ser vi såväl oss själva som den vi talar med i ett annat perspektiv. Det är därför glädjande att det är just Fysioterapeuternas samarbete med andra som lyfts, när Dagens Medicins maktlista presenterades i veckan. För det är tillsammans, i rörelse och trovärdigt som vi inom Fysioterapeuterna vill göra skillnad.

Nu tar bloggen semester och hoppas att du som läsare också har möjlighet till det under sommaren. Vi ses i augusti.