För snart 18 månader sedan skrev jag om kriget i Ukraina och om hur ett krig påverkar oss som människor. Det vi såg i Ukraina ser vi nu också i Israel och Gaza. Vi ser människors lidande och vi ser deras tårar. Vi ser hur liv släcks och vi ser ovisshet om såväl nutid som framtid. Det är bilder som följer mig under dagen.

Det är en humanitär och medicinsk katastrof som pågår i Israel och Gaza. Hamas terrorattentat och den israeliska statens bombningar av Gaza har inneburit tusentals döda och skadade civila på båda sidor. Infrastruktur som skolor och sjukhus förstörs, vilket gör det omöjligt att ens försöka sig på något som liknar ett normalt liv.

FN-organ kräver humanitärt eldupphör i Gaza och villkorslöst frisläppande av gisslan. Vår världsorganisation World Physio har tillsammans med World Health Professions Alliance (en sammanslutning av flera yrkesförbund) uttalat sig kring den katastrof som pågår. Ett uttalande som vi som förbund givetvis också står bakom.

Uttalande från Michel Landry, ordförande World Physio

Vi står i solidaritet med de människor som drabbas på båda sidor och förespråkar en fredlig lösning, för att skydda de oskyldiga och mest utsatta och för att säkerställa vård och rehabilitering till alla offer. Hälso- och sjukvård måste fortsätta finnas och våra kollegor måste ges möjlighet att fortsätta sitt livsviktiga arbete. Det är viktigt nu och kommer att vara viktigt när konflikten är över – för de som överlever och för dem som är skadade.

Jag tänker på mina kollegor som just nu befinner sig i Israel och Gaza. De som är mitt i en av de värsta händelserna man kan tänka sig i sitt liv. De som fortsätter att göra sitt arbete trots flyglarm och oro. Det är svårt att koncentrera sig på något annat, och ändå så behöver vi samtidigt blicka framåt

Och det är kanske vårt ansvar. Att visa vårt stöd, att bidra med det vi kan och att vara där när kriget tar slut. Att bidra till ett samtalsklimat som inte är polariserat. Att våga markera när vi möter antisemitiska och islamofobiska uttryck. Det är inte enkelt men det är kanske vårt ansvar.