Hög arbetsbelastning, etisk stress, bristande stöd och avsaknad av fortbildningsinsatser är vardag för fysioterapeuter och leder till en pressad arbetsmiljö och risk för kompetensflykt. Fysioterapeuter är den tredje största legitimerade professionen i hälso- och sjukvården och under 2023 skedde nästan 8 miljoner mottagningsbesök hos fysioterapeuter. Den ohållbara arbetsmiljön för fysioterapeuter och det faktum att så många överväger att byta yrke är ett direkt hot mot vårdens kompetensförsörjning. Det är ett oansvarigt resursslöseri att låta situationen fortgå.

Det är ett stort fokus på arbetsmiljö just nu och många är det som berättar om ohållbara situationer inom välfärd och inom hälso- och sjukvården. Fysioterapeuterna släppte i veckan en rapport där hälften funderar på att antingen byta arbetsplats, lämna yrket eller börja jobba på bemanningsföretag på grund av arbetsbelastningen. Bland våra yngre kollegor är det en tredjedel som överväger att lämna yrket helt. En kollega skriver på LinkedIn

”Jag förstår mina kolleger, den tanken har jag tänkt många gånger. Det är alltid högt tryck på våra tider, de räcker aldrig till. Jag tror att jag slutat i tid kanske två arbetsdagar det här året. Alltid har det funnits behov av att boka in en ”akut” patient på tid som egentligen inte finns. Behoven tar aldrig slut. Idag har (som många andra dagar) värdefull tid lagts på att försöka få kontakt med kolleger inom specialistvården … Tid har också lagts på att gå in i sjukhusets journalsystem och försöka få fram information om patientens potentiella restriktioner efter ännu en utebliven remiss post-operativt.
Det saknas uppenbarligen en stöttande struktur i primärvården som hade kunnat hjälpa oss generalister så mycket. Mina händer och min hjärna kan användas till mycket bättre saker än att försöka hitta telefonnummer.”

Facken i välfärden släppte också i veckan sin rapport ”Miljarder skäl att förbättra arbetsmiljön” som beskriver en allvarlig och explosionsartad ökning av stressrelaterad sjukfrånvaro, som femdubblats mellan år 2010 och 2023 i Sverige. Det är övertygande siffror där välfärdssektorn är överrepresenterad i statistiken och där fyra av fem drabbade är kvinnor. Vi vet att villkoren inom kvinnodominerade yrken är sämre än inom mansdominerade, och leder till att kvinnor i offentlig sektor är särskilt drabbade av psykisk ohälsa och sjukskrivning. I de flesta fall är sjukfrånvaron en konsekvens av brister i arbetsmiljön.

Det är självklart att kommuner och regioner skulle kunna spara miljarder genom att jobba för att skapa en bättre arbetssituation för att minska sjukfrånvaron. Det är rent av nödvändigt att göra arbetet för att fysioterapeuter och andre professioner inom välfärd och hälso- och sjukvård ska vilja välja att arbeta kvar och att framtidens kollegor ska utbilda sig. Nu och för framtiden behöver vi politiska beslut som medvetet investerar i arbetsmiljön och skapar rätt förutsättningar för en god bemanning och ett hållbart arbetsliv. Det behövs arbetsgivare som vågar prioritera arbetsmiljö och som säkerställer en hälsosam arbetsbelastning, med involverade medarbetare och med en balans mellan krav och resurser.