Barn och ungas hälsa är en förutsättning för ett framtida hållbart samhälle. Det är väl belagt att den som mår bra också klarar skolarbetet bättre. Goda resultat leder till bättre hälsa, och omvänt ger en god hälsa bättre förutsättningar att nå utbildningens mål. Vi vet att den som mår bra också klarar skolan bättre. Hälsa och lärande går hand i hand. Det är därför glädjande att den elevhälsoutredning som presenterats i veckan så tydligt lyfter ett bredare fokus med mål att skapa förutsättningar för och stödja elevernas lärande, hälsa och utveckling. Det ger tydligare förutsättningar för ett tvärprofessionellt arbetssätt.

Att arbeta tvärprofessionellt och i team med fler professioner i elevhälsan kan göra stor skillnad för många barns och ungas hälsa. Och fysioterapeuter bör vara självklara i elevhälsoteamet. Idag har enligt utredningen endast fem procent av skolhuvudmännen inom grundskola tillgång till fysioterapeut. Nio procent av de enskilda huvudmännen för anpassad grundskola har tillgång till fysioterapeut. Med tanke på de återkommande rapporter som ses om otillräcklig fysisk aktivitet och psykisk ohälsa är detta siffror som borde vara betydlig högre. Det lönar sig för barn och unga såväl som för skolan.

Det är därför glädjande att utredningen i sitt slutbetänkande så tydligt lyfter fram och beskriver behovet av fysioterapeutisk kompetens inom elevhälsan. Utredningen har liksom vi sneglat på Norge, där fysioterapeuten sedan länge är en självklar del av de befintliga elevhälsoteamen.

Även om vi hade hoppats att professionen skulle inkluderas bland elevhälsans obligatoriska professioner ser vi mycket positivt på förslaget om att i lagtext tydliggöra att även annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal vid behov kan ingå i elevhälsan. Det är ett viktigt steg framåt.

Barn och ungas hälsa är en investering. När vi ger dem verktyg för rörelse och egenmakt, då bygger vi ett hållbart samhälle. Jag hoppas att utredningens förslag leder dit.