Framtidens välfärd och kompetensförsörjning

I veckan fick jag möjlighet att tillsammans med andra fackförbund diskutera välfärdens framtid och tankar om kompetensförsörjning vid ett rundabordssamtal med Socialdemokraterna. Detta är vad jag sa efter att jag gjort en kort presentation av Fysioterapeuterna.
Jag vore väl en dålig fackordförande om jag inte sa att det behövs mer pengar till välfärden för det gör det sannolikt. Det är oroande med de stora fluktuationerna över tid som vi ser inom kommuner och regioner och det försvårar för allas vårt arbete. Satsningar behöver vara tydligt riktade och långsiktiga för att kommuner och regioner ska ges förutsättningar att kunna planera för mer än ett år i taget. Satsningar behöver kunna följas upp så att man ser att pengarna går dit de är menade. Om det är kompetensutveckling för medarbetarna som är i fokus eller om det är vårdplatser så vill vi kunna se resultat.

Likväl som vi tror på förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården tror vi att man i förebyggande syfte behöver öka finansieringen av våra grundutbildningar. Fysioterapeutprogrammet har fortsatt högt söktryck och vi skulle rent teoretiskt kunna antingen utöka antalet platser eller starta en ny utbildning. Det finns alltså utrymme för att vi ska blir fler, men när utbildningsorterna får erbjudande är finansieringen för låg för att de ska kunna tacka ja. Ett annat problem är bristen på platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU) som stoppar upp. Och apropå VFU så är det ett område där vi behöver våga tänka nytt. För det är genom VFU som studenter får upp ögonen för nya arbetsområden och andra arbetsfält. Exempelvis finns det idag fysioterapeutstudenter som har sin VFU inom ungdomshälsan eller elevhälsan, vilket är mycket positivt.
När det gäller kompetensförsörjning tycker vi att nationella vårdkompetensrådets förslag om nationell samordning för fortbildning för vårdens ALLA professioner är bra. Det är inte rimligt att tro att en grundutbildning för 10-15 eller 30 år sedan ska ha en aktualitet för ett helt yrkesliv. Att specialisera sig är en naturlig del av ett yrkesliv och bra för patient, verksamhet och den yrkesverksamma.

Att se och uppskatta småföretagande är en viktig del av kompetensförsörjningen – kanske framför allt i vårdglesa områden. Vår studentenkät visar att det finns intresse att jobba i glesbygd, men då måste arbetsvillkor och samhällsservice finnas på plats.

Det ska gå att göra karriär i sitt yrke. Vi vill att fler ska välja att stanna kvar som fysioterapeut men då måste man kunna ges förutsättningar att utvecklas inom yrket. En sådan förutsättning skulle kunna vara en statligt reglerad specialisttitel för fysioterapeuter. Det känns som om det sedan länge är dags för en utredning av den frågan.

Arbetsmiljön då – ja det är ett område som vi alla här lyfter återkommande. Det finns problem och det finns många av våra yngre kollegor som tänker på att lämna yrket på grund av en otillräcklig arbetsmiljö där de upplever att de inte blir lyssnade på, att det bara är produktion som räknas och att det inte finns möjlighet till utveckling. Våra medlemmar kan inte välja att gå ner i tid. Det är deras lön för låg för.

Vi behöver bli fler som arbetar som fysioterapeuter. Och vi behöver ges bättre förutsättningar att arbeta utifrån den senaste evidensen och utifrån vår kompetens. Det är inte alltid patientens behov som väger tyngst, utan prioriteringar behöver i stället göras utifrån exempelvis vad som går snabbast eller utifrån kompetensen hos den som ska genomföra åtgärden. Så vill vi ju inte ha det.

Ni som opposition har nu en unik möjlighet att konstruktivt och nytänkande se till välfärden och dess behov. Och att se det med utgångspunkt från dem som välfärden är till för – för barnen, för äldre och för de som är mitt i yrkeslivet.
Vi som samlas här idag har också ett gemensamt ansvar för vi är dem som går före. Vi behöver dela våra medlemmars berättelser för att få till förändring men vi behöver också visa lösningar. Vi behöver visa att vi samarbetar och stöttar varandra för vi är alla en del av helheten. Jag tror att om vi tillsammans bidrar till en ljusare bild av hälso- och sjukvården så kanske det också blir fler som vill välja välfärd för sin framtida karriär.