Arbetet för omställning till god och nära vård fortsätter och det är viktigt. SKR och regeringen slöt nyligen en överenskommelse och i potten ligger 6 394 miljoner kronor som ska användas för att öka tillgänglighet, kontinuitet, samordning och trygghet för patienter. I omställningen är också behovet av rätt förutsättningar för hälso- och sjukvårdens medarbetare en viktig faktor. God och nära vård definieras med utgångspunkt i patientens behov och handlar därmed om förhållningssätt för en mer personcentrerad hälso- och sjukvård. Det är gott så.

Primärvård, som utförs av både kommuner, regioner och privata utförare, ses som basen och navet för vården, men jag ser svårigheter med att särskilja en vårdnivå från de övriga. Det behövs snarare en ökad samverkan mellan vårdnivåer och ett samtal om var framtidens specialister ska finnas. Om framtidens hälso- och sjukvård ska bedrivas nära patienten, då är det också där som specialisterna behöver finnas. Men är vi redo för det? Är det ett samtal som pågår? Henrik Nyström skriver i Dagens Medicin om att samarbetet och möjligheten att konsultera varandra måste öka om vården ska bli effektiv och patientcentrerad. Det är klokt. Vi behöver inkludera alla delar av hälso- och sjukvården och kan inte exkludera specialistsjukvården.

Detta samtidigt som Ida Kåhlin, ordförande i Sveriges Arbetsterapeuter, i Altinget beskriver en bristande förankring gällande kunskap och förutsättningar att arbeta i linje med god och nära vård bland arbetsterapeuter i primärvården. Det finns sannolikt fog för att den bristande förankringen också kan ses hos andra professioner.

Det är bra att delar av de medel som betalas ut går till att utveckla primärvården på landsbygden. Det är bra att medel ges för att utveckla förutsättningarna på arbetsplatsen och för att utbilda vårdens framtida medarbetare. Här borde fler professioner ges möjlighet att utbilda sig till specialister – för fler specialister behövs.

Men vi behöver också ett bredare och mer inkluderande samtal, såväl vertikalt som horisontellt. För det är tillsammans som vi hittar formerna för arbete som bidrar till meningsfull, effektiv, trygg och säker hälso- och sjukvård för patienter och närstående. Men också en bättre arbetsmiljö för oss och bättre förutsättningar för ett hållbart arbetsliv.