Det är svårt och utmanande att arbeta i en verksamhet där du inte kan planera för framtiden eller där omständigheterna i stor utsträckning styrs av andra. Det är en verklighet som känns igen av många oavsett huvudman eller verksamhet. Men för den som arbetar som företagare har man dessutom satsat kapital på en verksamhet och blir själv betalningsskyldig om det inte bär sig.

Förra året tillsattes en utredare med uppdrag att ge förslag för att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd. I uppdraget ingick också att föreslå en modell som kan ersätta nationella taxan – den ersättningsmodell som de flesta av våra företagare arbetar enligt. Och i måndags skulle utredningens slutsatser presenteras för de många företagande medlemmar som har väntat länge på ett besked i en fråga som har utretts flera gånger under lång tid. 

Men då väljer man att inte presentera några förslag till förändring och i stället skicka resultatet vidare direkt till socialdepartementet för vidare beredning. Det är mycket olyckligt. Det försvårar möjligheten att vara delaktig i det fortsatta samtalet och därmed också möjligheten att få insyn i det som planeras framöver.

Situationen kring den nationella taxan har varit osäker i mer än tio år, vilket gör att fysioterapeuter som driver egen verksamhet inte kan eller våga planera långsiktigt, utveckla verksamhet eller göra investeringar för sina företag. Företagande fysioterapeuter väljer på grund av den långvariga osäkerheten att lägga ner sin verksamhet. Vi riskerar nu ökad och fortsatt kompetensflykt i en tid när ett av de största samtalen inom svensk hälso- och sjukvård är hur vi ska lösa kompetensförsörjningen.

Inte bara småföretagarna offras här, utan även patienterna. 40–60 % av primärvården sker hos företagare. Det är en stor andel och det blir tungt att lägga den ökade mängden på andra redan idag hårt belastade verksamheter.

Småföretagare behöver långsiktiga villkor för att kunna satsa och driva en verksamhet av hög kvalitet. Det behövs förutsättningar för samverkan, samt att verka preventivt och hälsofrämjande. Det behövs en långsiktig, tydlig och jämlik modell för ersättning. Det behövs en gemensam IT-struktur för att kunna samarbeta med övriga aktörer för en god och säker nära vård. Detta är några av frågor som vi har diskuterat med utredningen under året som gått.

Vi ser nu fram emot att Socialdepartementet tar frågan på allvar och driver den framåt i samtal med berörda professioner. För alla resurser behövs och vi har inte råd att försvåra för en grupp eller svälta ut dem. Det lönar sig verkligen inte.