Att drabbas av cancer är svårt. Det leder till att livet ställs på sin spets och det är många frågor och svar som behövs innan man vågar tro på en framtid igen. För idag ser framtiden annorlunda ut för de flesta som drabbas av cancer. Andelen personer som överlever ökar hela tiden, vilket inger hopp. För den som överlever cancer och för den som får konsekvenser av behandling är det viktigt med god tillgång till cancerrehabilitering. Idag ser det olika ut över landet. Alla patienter erbjuds inte rehabilitering och de rehabiliteringsinsatser som erbjuds är väldigt olika.

Det är därför glädjande att Socialdepartementet nu har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga cancerrehabilitering, se över hur rehabilitering ser ut genom åtgärdskoder och att ta reda på mer om hur man kan stärka cancerrehabilitering i landet. Det är bra och verkligen på tiden.

Rehabilitering bör vara en självklar del av vårdkedjan för samtliga patienter och bedömning om rehabiliteringsbehov görs i början av vårdkedjan. Det är också viktigt att bedömning om behov av rehabilitering görs av medarbetare med kompetens inom rehabilitering.  Fysioterapeuten behöver komma in tidigare i vårdkedjan för att lättare kunna förebygga och hjälpa patienterna att bibehålla funktionen innan de till exempel förlorar funktionsförmåga.

Idag finns det 19 specialistfysioterapeuter inom onkologi i Sverige. Det är en låg siffra med tanke på antalet personer som insjuknar årligen. Det finns inte ens specialister på alla landets specialistkliniker, vilket är det minsta man skulle kunna vänta sig. Det saknas också specialister på landets palliativa avdelningar. Att bli och att vara specialist är en klinisk och akademisk fördjupning som bidrar till såväl djup som bredd inom kunskapsområdet. Här krävs det förändring! Nu!

Prehabilitering och rehabilitering leder till patienter som är starkare, som har bättre hälsorelaterad livskvalitet, minskad fatigue och bättre utfall efter operation. Det innebär vinster för såväl den enskilde patienten som för samhället.

Vår gemensamma strävan mot en jämlik vård över hela landet, måste också innefatta insatser för rehabilitering. Det borde vara rimligt att alla som lever med cancer och med konsekvenser av cancer, får tillgång till cancerrehabilitering. Det ska vara behovet som styr och inte var i landet jag bor.