Jag minns tydligt när jag ramlade senast. Det var knappt ett år sedan och min stukade fot gör fortfarande ont ibland. Vi är många som faller varje år, men inte alla har samma tur som jag. Av oss som faller är de ca 70 000 personer som varje år skadas så illa av fallolyckor att de behöver läggas in på sjukhus. Ett fall kan ge allvarliga konsekvenser på den fysiska hälsan och till och med leda till dödsfall. Men själva rädslan för att falla kan också i onödan leda till minskad fysisk aktivitet och social isolering. Att fall drabbar människor i alla åldrar vet vi, men vi vet också att för äldre personer kan det finnas särskilda risker och att konsekvenserna blir större. Vi känner till kostnaderna för samhället och för individen. Därför är det inte rimligt att vi inte tar frågan om fall på större allvar. Om detta skriver vi i Dagens samhälle i veckan.

Vi vet också hur vi kan förebygga.

Fysisk träning med fokus på förbättrad balans är i dag den enda åtgärden som har vetenskapligt stöd för både minskad risk för fall och för minskad risk för frakturer vid fall. Det handlar alltså om att träna styrka och balans, enskilt eller i grupp. Det är också insatser som är allmänt bra för hälsan, inte bara för att undvika fall. Vi fysioterapeuter har den kunskap som krävs för att individanpassa träning för äldre personer med sviktande funktion eller smärta. Fysioterapeuter har också kunskap om hur man stödjer en person i den beteendeförändring det innebär att påbörja och genomföra träning. Övertygande forskning visar att fysisk aktivitet och träning på äldre dagar är avgörande för god hälsa och funktion. Det ökar också den äldres förutsättningar att vara självständig i dagliga aktiviteter. För att minska risken för fallolyckor och hindra utvecklingen av skörhet är det avgörande att träna styrka, balans och uthållighet. Och personer som redan är sköra kan få tillbaka reservkapacitet och muskelstyrka genom träning. För äldre personer som bor i särskilt boende krävs tvärprofessionella insatser för att motverka skörhet och för att minska risken för fall.

Att ge stöd för träning, anpassa miljön och kosten, samt att se över vilka läkemedel personen får, är viktiga insatser. Trots dessa tydliga vinster för såväl individ som samhälle så används inte fysioterapeuters och arbetsterapeuters kompetens i tillräcklig grad när det gäller fallförebyggande insatser. Vår kunskap behövs tidigt i processen för att förebygga fall, inte bara som en konsekvens av ett fall. För ett aktivt åldrande med god hälsa och livskvalitet behövs investeringar i fallförebyggande åtgärder. Det lönar sig för såväl individen som för samhället.