Under veckan har Myndigheten för civilt försvar uppmärksammat beredskapsveckan. Frågan om vår beredskap är ständigt aktuell och det pågår mycket arbete runtom i landet för att planera för och göra sig redo för en kris eller krigssituation. Pandemin, Rysslands invasion av Ukraina och en på många sätt instabil värld och samtid gör att frågan behöver hållas aktuell. Beredskap är både en bred och mångfacetterad fråga, vilket också gör det nödvändigt för många aktörer att samverka och att ha kunskap om varandras arbete.

Fysioterapeuterna är engagerad i frågor om beredskap på olika sätt. Under året har vi i samtal med Socialstyrelsen lyft in fysioterapi och rehabilitering som vård som är nödvändig för liv och hälsa – detta är också en del av det remissvar som vi skickat in. Vi lyfter bland annat fysioterapeutiska insatser inom intensivvården och på SÄBO, liksom fysioterapi efter amputationer. Det är några tydliga exempel där det finns risk att vårdtiden förlängs om tidig mobilisering uteblir eller förskjuts.

Vi har också i samtal och i debatt tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter och Neuroförbundet lyft vikten av att rehabiliteringsperspektivet är en del av beredskapsplaneringen. Här ingår också hjälpmedelsförsörjning, som behöver fungera även vid kris och krig.  Tillsammans lyfter vi att rehabilitering, habilitering och hjälpmedel behöver vara en integrerad del av hälso- och sjukvårdens beredskap och att rehabiliteringskompetens behöver integreras i beredskapsarbete på alla nivåer. Om detta skrev vi i går i GP.

Vi har även utvecklat våra krav i en skrivelse till relevanta myndigheter. Sverige har inte råd att bygga en beredskap där rehabilitering, habilitering och hjälpmedel hanteras som frågor som kan lösas först när de mest akuta insatserna är genomförda. Det som inte fungerar i fredstid kommer inte heller att fungera i kris eller krig.