Att arbeta för ett hållbart arbetsliv

Förra veckan träffade jag en fysioterapeut som berättade att det på en vårdcentral fanns fyra fysioterapeut-tjänster, men bara två var tillsatta. Den nyexaminerade kollegan fick inte möjlighet att lära av den mer erfarne, då deras tidböcker var fullbokade och köerna långa. Hennes introduktion var att kastas in i en full tidbok och att genast börja behandla patienter. Det är inte en god arbetsmiljö, när man inte får möjlighet till introduktion till ett nytt arbete. Eller när man inte ges möjlighet att på ett säkert och hållbart sätt arbeta med patienter utifrån sin profession. Hur ska man som ny i ett yrke kunna utvecklas om man inte ges möjlighet att reflektera och lära tillsammans med en mer erfaren kollega?

Fysioterapeuter tvingas jaga antal besök i stället för att se till vilka insatser som bäst hjälper patienterna eller vilka åtgärder som kan förebygga eller hjälpa från sjukdom. Detta bidrar till etisk stress och pressade scheman där såväl arbetsmiljö, kompetensutveckling och patientsäkerheten drabbas. Allt för att nå de produktionskrav som ställs från regionerna. Det borde vara självklart att fysioterapeuter har en arbetsmiljö som främjar ett långt och hållbart arbetsliv och det är arbetsgivarens ansvar.

I en annan verksamhet har hälften av de anställda fysioterapeuterna lämnat. Och det är framför allt de som är specialistutbildade fysioterapeuter eller disputerade som lämnat verksamheten. De lämnar för att deras kompetens inte har använts för att ta hand om svåra patientfall eller för att utveckla verksamheten. De lämnar för att de inte får utrymme att bedriva forskning varken i tid eller rum. Det är slöseri med kompetens och resurser. Det är ett agerande från arbetsgivaren som leder till ett tapp på kompetens vilket bidrar till risker för såväl patientsäkerhet som kvalitet.

Hur svårt kan det vara tänker man? Problemen som beskrivs är i de flesta fall arbetsgivarens ansvar. Arbetsmiljö, lön och tid för kompetensutveckling faller på arbetsgivaren. I de exempel jag beskriver handlar det om möjlighet att påverka sin egen arbetsdag och att få möjlighet till återhämtning. Det handlar om möjlighet att genom engagemang, kunskap och kompetensutveckling få en rimlig löneutveckling under sitt arbetsliv. Det handlar också om möjligheten att ha uppdaterad kunskap och att få använda den på ett sätt som gagnar såväl medarbetare som patient. För som arbetsgivare borde det väl vara viktigt med medarbetare som känner glädje inför att gå till jobbet, som stannar kvar och utvecklas på sin arbetsplats och som känner att det arbete som de utför har ett värde? Tänk om svensk hälso- och sjukvård var den arbetsgivare som hade flest nöjda medarbetare!

SAM (Systematisk ArbetsMiljöarbete)-hjul

Det behövs en hållbar arbetsmiljö med ett tydligt systematiskt arbetsmiljöarbete som är känt av medarbetarna. En arbetsmiljö med möjlighet att påverka och bidra för att ge möjlighet till återhämtning och reflektion. Och att kunna arbeta utifrån evidens och därmed patientsäkert. Arbetsmiljö behöver följas upp kontinuerligt och regelbundet. Det behöver vara tydligt för medarbetare vad som förväntas och vilken min roll är för att uppnå verksamhetens mål. Det behöver också vara tydligt hur verksamheten arbetar med involvering och delaktighet och medarbetare som vill just vara involverade och delaktiga ska uppskattas för det. Uppskattning som kan visas genom att man prioriteras vid lönerevision.