EU-valet närmar sig och våra röster behövs för ett EU som fortsätter att utvecklas. Valdeltagandet är relativt lågt men i Sverige ser vi en ökande trend och vid senaste valet hade vi ett valdeltagande på 55 procent. Bättre kan vi! Valdeltagandet är ganska jämt mellan könen men yngre har ett lägre deltagande, enligt SCB. Saco som centralorganisation arbetar för ett högre valdeltagande för att stärka demokratin, för en nyanserad och initierad debatt och för att stärka EU:s konkurrenskraft genom grön omställning.

EU-frågorna känns extra viktiga efter förra veckans möte inom ER World Physiotherapy, den europeiska delen av World Physiotherapy, som vi i Sverige ingår i. Vår europeiska region, såsom den ser ut nu, har funnit sedan slutet av 90-talet och är under ständig utveckling. Under de senaste åren har vi närmat oss EU genom att kansliet är placerat i Bryssel och att vi som organisation är delaktiga i flera EU-finansierade projekt. Genom EU-medel arbetar vi till exempel för ökad fysisk aktivitet för personer med cancer (UCanAct) och för att det i fysioterapeuters grundutbildning ska ingå kunskap om obesitas och metabolisk sjukdom (Prominence).

Det är stor skillnad mellan fysioterapeuters förutsättningar i Europa och i vår gemensamma organisation arbetar vi för en autonom profession, för god utbildning med hög nivå, och för möjlighet till fördjupad kunskap som specialist. Det är ett samarbete som gör skillnad och som är viktigt för oss som profession. Ett europeiskt samarbete för professionen, men också ett större europeiskt samarbete genom EU. Använd din möjlighet att påverka och använd din röst i EU-valet!  

Det ropas på nationell styrning eller nationell samordning inom många områden. Fysioterapeuterna arbetar för nationell samordning inom rehabilitering, habilitering och hjälpmedelsförsörjning. Andra lyfter behovet av nationell styrning genom riktlinjer, genom strategier och genom kunskapsstöd. Men varför ropar vi? Är det för att vi tror att staten skulle göra ett så mycket bättre jobb än regioner och kommuner? Är det för att vi vill ha makt centrerad till en myndighet, till riksdagen eller till regeringen?

Nja, det är kanske mer sannolikt att vi ropar för att vi vill uppmärksamma de ojämlikheter som finns i dagens system, där det inte är behovet som styr, utan kanske mer var du bor, vilken diagnos du har, vilket kön eller vilken ålder du har. Det finns många aspekter som påverkar vilken vård du får. En annan anledning att lyfta frågan är för att vissa områden som till exempel rehabilitering och habilitering gärna skjuts åt sidan när mycket fokus i stället läggs på det akuta omhändertagandet.

Vid årets Hjälpmedelsriksdag var nationell styrning på agendan, för att genom den kunna tillgodose en jämlik hjälpmedelsförsörjning. Idag ser utbudet olika ut över landet. Behovet bedöms olika och avgiften för hjälpmedel skiftar. Att flytta mellan kommuner kan innebära att du inte får ta med dina befintliga hjälpmedel utan att du behöver ansöka om nya. Och att bedömningen då kan bli en annan än i din gamla hemkommun. Det är inte rimligt och lägger ökad belastning på redan utsatta grupper. Det leder också till ökade kostnader och onödig resursanvändning. Här borde vi kunna göra bättre.

Politikerdebatt vid Hjälpmedelsriksdagen

De politiker som deltog vid Hjälpmedelsriksdagen var överens. De tycker att det behövs ökad nationell styrning för en jämlik hjälpmedelsförsörjning. Det är bra och det kommer vi inom Fysioterapeuterna att fortsätta arbeta för. Vi kommer också att fortsätta höja rösten för ett nationellt kunskapscentrum för rehabilitering och habilitering. Det vore ett steg på vägen för att visa att Sverige som land vill fokusera på frågorna och skulle bidra till ett tydligt ökat fokus.

Att drabbas av stroke är ett akut insjuknande som direkt påverkar såväl den drabbade som familjen runt omkring. I dag är det ungefär 100 000 svenskar som lever med sviterna efter stroke. Majoriteten av dem kan inte fullt ut återgå till det liv de hade före insjuknandet, visar uppföljning i Strokeregistret. För att minska funktionsnedsättning behövs ett snabbt omhändertagande i det akuta skedet och en god rehabilitering som påbörjas tidigt.

Förutsättningarna förbättras väsentligt om man får sin akuta vård vid en strokeenhet. Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid stroke så innebär en sammanhållen vård vid en strokeenhet minskade funktionsnedsättningar och dödlighet. Det är därför upprörande att läsa om de tydliga regionala skillnader som finns i strokerehabiliteringen i landet. Det skiftar mycket mellan tillgång till multidisciplinära stroketeam, där utskrivning och rehabilitering hanteras av specialiserad personal från yrkesgrupper som läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister och psykologer. Vi vet också att det är stor skillnad på tillgång till rehabilitering i både det akuta och det kroniska förloppet. Vid strokeenheten är rehabiliteringen tidig och direkt. Därefter kan den ske i olika former, till exempel på sjukhus (i sluten vård eller i öppen vård inom dagrehabilitering), i hemmiljö eller inom primärvården. Var den fortsatta rehabiliteringen sker beror på patientens behov, förutsättningar och mål. Många personer som insjuknat i stroke kan också ha behov av återkommande rehabiliteringsinsatser under lång tid.

Det är dags att sätta rehabiliteringen i fokus för den som drabbas av stroke, men också för många som lever med kronisk sjukdom och som behöver återkommande rehabilitering för god livskvalitet och för hälsa. Jag hör från medlemmar om hur utskrivningarna går fort och att det är få som får den SIP (samordnad individuell plan) som de har rätt till. Detta ökar belastningen på kommunal hälso- och sjukvård liksom på primärvården som möter patienter med komplex problematik i ett tidigare skede – samtidigt som frustrerade kollegor inom slutenvården kämpar för att patienten ska få kvar på sjukhuset för att bli färdigbedömd och för att få en rimlig och planerad övergång till kommunen. Det är inte hållbart för medarbetarna och inte bra för patienterna. Här behöver vi kunna göra annorlunda med ett personcentrerat fokus som utgår från individens behov.