Idag är det inget konstigt att vi ses på Team eller Zoom. Det är inte heller något konstigt att erbjudas ett digitalt besök i stället för ett fysiskt, oavsett om det är fysioterapeut, psykolog eller annan vårdgivare som du ska besöka. Det är många, oavsett sektor, som ser fördelarna med de digitala besöken. Det finns också möjlighet att variera mellan mötesformer. Fysiskt när det behövs och digitalt när det går. Också patienter, som till exempel slipper boka sjuktransport, vänta i ett väntrum, resa längre tid än vad besöket tar, gå ifrån jobbet, oroa sig för smitta, ser stora fördelar med det digitala besöket. Det finns många exempel. Några av dem såg vi förra veckan när priser delades ut vid Vårdarenan

Samtidigt tänker jag på mannen på banken som med sin något daterade mobiltelefon försökte betala sin hyra, men då telefonen inte var av den smarta varianten gick det inte att ladda ner mobilt BankId. Jag tänker på några av de patienter som jag mött, där besöket hos fysioterapeuten och samtalen i väntrummet var det som gjorde deras vecka. Jag tänker också på den forskning som finns kring värdet av att vara i en grupp tillsammans med andra i en liknande situation. Kan vi uppnå detta med våra digitala möten? Ökar vi delaktighet? Minskar digitala möten utanförskap och ensamhet? Vi är många som bor i Sverige och vi har olika behov. Det kräver också olika lösningar och vi behöver ibland ställa oss frågan vilken lösning som är bäst i den aktuella situationen.

Det är många fysioterapeuter som drivs av att arbeta digitalt, som är innovativa och ser möjligheter. Det är bra och det behöver vi uppmärksamma. Det finns också fysioterapeuter som hellre vill vara i samma rum som patienten och som ser det fysiska mötet som överlägset. Det gäller att hitta en balans så att både patient och fysioterapeut känner att mötesformen främjar det man ska åstadkomma just vid det aktuella mötet. De system som vi arbetar inom behöver också funka tillsammans och inte innebära merarbete som beskrivs så väl i den här debattartikeln från Dagens Medicin. Det som beskrivs där gäller sannolikt inte bara för primärvården. Arbetet som just nu genomförs kring gemensam digital infrastruktur kommer att bli viktigt och man kan bara hoppas på vårdsystem som pratar med varandra och som bidrar till att skapa en jämlik vård med hög kvalitet, förbättrad patientsäkerhet och minskad administrationsbörda för hälso- och sjukvårdens medarbetare.

Nästa vecka gör bloggen uppehåll då jag har semester och planerar att vara mer analog än digital.

Vårdarenan är ett tillfälle för lärande och för utveckling. Föreläsningar från stora scenen, samtal kring runda bord och vid fikat mellan passen. Utmaningarna inom svensk hälso- och sjukvård diskuteras, men det ges också exempel på hur man i regioner och kommuner arbetat för att förändra. I år gick priset Årets Brobyggare till Digital cancerrehabilitering i Skåne. Digital cancerrehabilitering arbetar teambaserat, med vård och rehabilitering nära patienterna. MedTech4Healths pris gick till Mindmore, en digital tjänst vid kognitiv svikt och patienternas pris gick till Ella, en digital tjänst för fysioterapi för kvinnor före, under och efter graviditet, fick patienterna pris. Stort grattis till er alla och till era fina verksamheter!

Just det teambaserade förhållningssättet var en av de diskussioner som Fysioterapeuterna deltog i. Vi är många som ser fördelar med teamarbete. Som en mer effektiv vård där kunskapen om respektive professions kompetens ökas, ett ökat fokus på patienten och en ökad patientsäkerhet. Några hinder för ett teambaserat arbete är brist på tid och vår organisationskultur. Detta diskuterades vid ett rundabordssamtal som inleddes med en teoretisk genomgång av Malin Horngren och Ann-Sophie Cissé från Center för kliniskt interprofessionellt lärande och samarbete.

Vi deltog också i ett samtal med Läkarförbundet om förutsättningar för småskaligt företagande. Här berättade Maria Thorberg om hur det är att driva en fysioterapiklinik inom specialiserat vårdval i Stockholm. Hon beskriver goda förutsättningar att utveckla sin verksamhet, men också utmaningar som begränsar. Exempelvis en ersättningsnivå som inte räknats upp sedan 2018 och bristande möjligheter att samverka med andra vårdgivare. I samtalet lyftes också behovet av långsiktighet, ersättningsystem som fokuserar på kvalitet, anpassningar för mindre verksamheter och vårdval som är realistiska utifrån hur behovet ser ut. Flera av de punkterna har Fysioterapeuterna lyft i vårt remissvar till utredningen Förslag för att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd.

Enligt hälso- och sjukvårdsförordningen och patientlagen har man rätt till en fast vårdkontakt som ska tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. Så har det varit i flera år men lagen efterlevs dåligt. Detta diskuterade vår vice ordförande Sara Barsjö på Vårdarenan tillsammans med representanter från SKR och flera andra fackförbund. I vår medlemsenkät kan vi se att fast vårdkontakt inte är en prioriterad aktivitet ute i verksamheterna. Det är få som har tid specifikt avsatt för detta trots många patienter att vara fast vårdkontakt för, innehållet i uppdraget finns inte beskrivet, och möjligheten att få en fast vårdkontakt verkar inte vara något man direkt skyltar med i verksamheterna. Detta kan bara bli bättre tänker vi.  

Tack för i år Vårdarenan!  

Det är inget nytt att ohälsosamma levnadsvanor medför kostnader för såväl samhälle som för individen. Enligt en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, så kan bristfälliga levnadsvanor årligen kosta samhället mellan 40 och 55 miljarder kronor. Det är höga siffror. Och enligt samma rapport så skulle förbättrade levnadsvanor kunna leda till produktionsvinster om 11,3 miljarder kronor samt medföra drygt 55 000 ytterligare levnadsår. Det skulle kunna innebära cirka 180 000 färre vårdtillfällen i specialiserad öppenvård eller slutenvård och cirka 1 300 000 färre primärvårdsbesök. Här finns pengar att spara och livskvalitet att vinna. Och ändå så är det idag bara några enstaka procent av hälso- och sjukvårdens budget som går till att förebygga sjukdom genom förändrade levnadsvanor. För att verkligen kunna förändra behöver vi alla se vår del av uppdraget. Vi har ett gemensamt ansvar. Det krävs ett tillsammans för att vi ska kunna göra skillnad här. Det krävs styrning och samordning från nationellt håll, regionala och kommunala beslut som stimulerar och syftar till fysisk aktivitet. Och det krävs medarbetare som går före och tar barn och unga med på resan.

Det är positivt med politiska beslut om satsningar för en ökad förskrivning av Fysisk aktivitet på recept (FaR), att det tillförs medel och att regionerna får ta ansvar för att göra detta bättre. FaR är både kostnadseffektivt och en evidensbaserad behandlingsmetod som kan bidra till hälsa i alla grupper. Men tillgången behöver bli jämlik över landet och oavsett person och förmåga. FaR kan skrivas ut av all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. I många regioner är det vanligast att fysioterapeuten är den som förskriver. Det känns helt naturligt med tanke på vår kompetens och vårt uppdrag. Fysioterapeuter kan fysisk aktivitet, våra recept är anpassas utifrån individens behov och vi vet värdet av uppföljning och dialog. Vi har både kunskap och erfarenhet. Fysisk aktivitet är ett av fysioterapeutens många verktyg.

Det är också glädjande att ta del av arbetet som länsstyrelsen gör i Skåne med att tillgängliggöra naturupplevelser eller genom de olika delarna i projekt Sätt Skåne i rörelse. Här finns en tydlig målsättning att få fler barn och unga i rörelse. Här finns också aktiviteter och samverkan som gör att projektet gör skillnad. Ett annat positivt exempel är projektet Aktiva skoltransporter som gör det lättare att göra rätt och som bidrar till att fler barn cyklar eller går till skolan. Hälsofrämjande och förebyggande insatser är viktiga för vår framtid och för hur vi kommer att klara av de utmaningar som vi står inför. I det arbetet är vi många som är viktiga och behövs. Att satsa på hälsofrämjande och förebyggande insatser lönar sig för individen och för samhället.

För snart sex månader sedan skrev jag om kriget i Israel och Gaza och om hur ett krig påverkar oss som människor. Vi ser människors lidande och vi ser deras tårar. Vi ser hur liv släcks och vi ser ovisshet om såväl nutid som framtid. Det är bilder som följer oss och som berör.

Det är en humanitär och medicinsk katastrof som pågår i Israel och Gaza. Hamas terrorattentat och den israeliska statens bombningar av Gaza har inneburit tusentals döda och skadade civila på båda sidor. Infrastruktur som skolor och sjukhus förstörs, vilket gör det omöjligt att ens försöka sig på något som liknar ett normalt liv. FN-organ kräver humanitärt eldupphör i Gaza och villkorslöst frisläppande av gisslan.  

Fysioterapeuterna står bakom de uttalande som vår världsorganisation, World Physiotherapy, tillsammans med World Health Professions Alliance gjort kring den pågående katastrofen. Likt regeringen, FN:s generalförsamling, EU och israeliska och palestinska fackförbund i ITUC Asia-Pacific önskar vi se ett omedelbart eldupphör och en varaktig fred. Vi har nyligen skrivit under och ställt oss bakom det öppna brev som World Health Professions Alliance tagit fram gällande hälso- och sjukvårdspersonals möjligheter att fortsätta arbeta.  

Vi står i solidaritet med de människor som drabbas på båda sidor och förespråkar en fredlig lösning, för att skydda de oskyldiga och mest utsatta och för att säkerställa vård och rehabilitering till alla offer. Hälso- och sjukvård måste fortsätta finnas och våra kollegor måste ges möjlighet att fortsätta sitt livsviktiga arbete. Det är viktigt nu och kommer att vara viktigt när konflikten är över – för dem som överlever och för dem som är skadade.