Jag står på Gustav Adolfs torg i Stockholm och tårarna rinner längs mina kinder. Vi har samlats för att delta i en manifestation för att skydda sjukvården i krig och konflikter. Talen från professionsföreträdare och Läkare utan gränser blandas med berättelser och erfarenheter från Sudan, Gaza och Ukraina. Det är omöjligt att inte beröras av berättelserna och det lidande och den sorg som beskrivs. Om hur vårdens medarbetare utför sitt arbete medan det skjuts utanför, hur personal beskjuts när de evakuerar för att rädda sina liv. Om hur patienter bränns inne och hur vården som kan rädda liv inte kan utföras, på grund av brist på den utrustning som behövs.

Listan över attacker på sjukvårdsinrättningar är lång och den växer. I veckans manifestation samlas vi för att det är dags att göra mer för att stoppa sjukvårdsattacker världen över. Det behövs politiker som står upp för att tillgången till vård är en mänsklig rättighet. Vårdens medarbetare ska ha möjlighet att utföra sitt arbete utan att riskera sina liv. Den som behöver vård eller rehabilitering ska få tillgång till det, utan att frukta för sitt liv.

Sjukvården får aldrig bli en måltavla. Attacker mot civila mål som sjukvårdsinrättningar får aldrig bli normaliserade i krigföring. En attack mot sjukvården är ett brott mot internationell humanitär rätt – trots det går de som utför attackerna ofta fria. Så får det inte vara! Det är också sedan länge dags att frågan om sjukvårdsattacker får högsta prioritet inom EU och FN och att vi som land arbetar tillsammans med andra länder för att stärka insatserna för att stoppa attacker.

Avslutningsorden från manifestationen kommer från James Orbinski som var ordförande för Läkare utan gränser när organisationen tilldelades Nobels fredspris för 25 år sedan.

”Vi är inte säkra på att ord kan rädda liv, men vi vet att tystnad kan döda.”

AI och digitala verktyg av olika slag är för många av oss en viktig del i arbetet. Ibland utan problem, ibland med allvarliga brister. Det känns helt klart osäkert när ett taligenkänningsverktyg tar bort ord, lägger till ord eller tolkar det sagda på ett eget sätt. Att de som använder systemet lär sig att känna igen när det blir fel eller måste dubbelkolla är ju bra, men känns kanske inte som det bästa sättet att använda resurserna på. Ändå är jag övertygad om att användande av digitala hjälpmedel och AI är både nutid och framtid. Vi kan inte blunda för den utveckling som sker. Men för att det ska fungera behövs anpassning, nytänkande och förändring. Och här kan vi hjälpa varandra.

Sedan en tid tillbaka finns i Storbritannien riktlinjer för hur fysioterapeuter ska förhålla sig och arbeta med AI. I Storbritannien finns också en AI-fysioterapeut som träffar personer med ländryggssmärta.

På Chalmers pågår forskning om intelligenta system för rehabilitering och fysioterapi. Forskare i Lund studerar hur AI kan användas för att analysera kroppens hållning och rörelser.  

Det finns fler exempel och sannolikt kommer många av dem att diskuteras på Vitalis i nästa vecka. Förhoppningsvis kommer man då också att diskutera användbarhet och nytta. För “nice to have” innebär inte alltid “need to have”.

För Fysioterapeuterna är det viktiga att du som medarbetare involveras i de upphandlingar som görs, i den utveckling som sker och i hur implementering ska göras. Det duger inte att de som ska arbeta med systemet hålls utanför. I processen med upphandling, utveckling och införande behöver också hälso- och sjukvårdens professioner ges tid till att lära sig det nya systemet. Det behöver finnas tillräckligt med utrymme för att jag som medarbetare ska kunna lära mig och förstå systemet. Det behövs för patientsäkerhet och för arbetsmiljön.

På vår hemsida kan du hitta rekommendationer om hur du förhåller dig vid digitala besök och även tips på mer läsning. Det är bra att vara nyfiken och att vilja arbeta annorlunda. Ibland kan det innebära en AI-lösning och ibland kan det innebära något helt annat. Det är många fysioterapeuter som drivs av att arbeta digitalt, som är innovativa och ser möjligheter. Det är bra och det behöver vi uppmärksamma. Det finns också fysioterapeuter som hellre vill vara i samma rum som patienten och som ser det fysiska mötet som överlägset. Det gäller att hitta en balans, så att både patient och fysioterapeut känner att mötesformen främjar det man ska åstadkomma just vid det aktuella mötet. Det finns plats för oss alla.

Det är inget nytt att ohälsosamma levnadsvanor medför kostnader för såväl samhälle som för individen. Det har jag skrivit om tidigare. Vi vet också att om vi förbättrar våra levnadsvanor leder det till förbättrad hälsa, som i sin tur leder till produktionsvinster för samhället. I veckan var fysisk aktivitet på agendan under Socialstyrelsens konferens. Fokus var på fysisk aktivitet på recept (FaR). FaR kan skrivas ut av all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal och det finns idag många exempel på verksamheter som har anpassat aktivitet och struktur för de personer som de möter. Under konferensen var det också tydligt att det behövs ledarskap i rätt riktning och såväl struktur som system behöver vara på plats för att underlätta för medarbetarna som använder sig av FaR.

Ett exempel är Hedemora kommun där man arbetar med att implementera FaR för en äldre målgrupp. De recept som skrivs är individuellt anpassade och utgår från personernas behov och egna målsättningar. Det kan handla om att öka aktiviteten i hemmet, eller att komma ut från hemmet för att ta sig till affären.

I Västra Götaland finns Rörelseguiden som vill göra det enklare att hitta rätt aktivitet. I guiden samlas aktivitetsutbudet och gör det enklare att därmed ta det första steget. Bakom Rörelseguiden står Centrum för fysisk aktivitet som är ett kunskapscentrum med kunskapsstödjande uppdrag kring fysisk aktivitet. På deras hemsida hittar du flera forskningsprojekt och referenser gällande fysisk aktivitet och FaR.

Det finns faktorer som underlättar för att göra en beteendeförändring: tydlig målsättning, påminnelse, uppföljning och återkoppling på genomförande, socialt stöd och självmonitorering. Att få ett recept på fysisk aktivitet och genom det en tydlig målsättning och planerad uppföljning, är ett verktyg för att förändra sitt beteende i en positiv riktning. Påminnelse, uppföljning och återkoppling kan också göras genom digitala hjälpmedel. I Forskning pågår skriver Caroline Eklund från MDU om hur digitalt stöd kan användas för beteendeförändring för ökad fysisk aktivitet hos äldre. 

Text från Caroline Eklunds artikel i Fysioterapi pågår.

Det är glädjande att ta del av det engagemang och den kunskap som presenterades i veckan. Det är bra att det finns tydlig riktning i såväl kommuner som regioner för att göra det lättare för oss att göra rätt, oavsett ålder eller funktionsvariation. Idag finns också politiskt intresse för ökad fysisk aktivitet, något som till exempel blir tydligt i det uppdrag som Folkhälsomyndigheten fått gällande att förbereda nationell kraftsamling för ökad daglig rörelse och fysisk aktivitet. Hälsofrämjande och förebyggande insatser är viktiga och avgörande för vår framtid och för hur vi kommer att klara av de utmaningar som vi står inför. I det arbetet är vi många kompetenser som behövs. Att satsa på hälsofrämjande och förebyggande insatser lönar sig för individen och för samhället.