Att vara i Visby under ett valår är alltid lite speciellt. Det är lite trängre både fysiskt och i alla de aktiviteter som ordnas. Det är många som vill få fram sina budskap inför valet. En kan ju bara hoppas att den som sänder sitt budskap också lyssnar på andra. För det är ju då som det blir ett verkligt samtal, där vi kan lära av varandra, testa våra tankar och kanske komma lite längre i vad vi tycker eller vill.

Almedalsveckan är en arena för ett demokratiskt och öppet samtal, Tillgängligheten är hög och det är lätt att få igång ett samtal med beslutsfattare. Det är ett pågående surr och ett samtal som är kontinuerligt över gränser. För oss som fack- och professionsförbund är det självklart att vara där för att lyfta fysioterapeuters förutsättningar och för att sätta våra frågor på den breda agendan.

Det är samtal som måste finnas och som vi behöver kämpa för. Vi behöver fortsätta med denna öppna mötesplats, för demokratin och för de goda värdena i vårt samhälle. 

Det finns trender i samtalen och i år var det stort fokus på beredskap och hur vi ställer om och förbereder samhället. Vi har deltagit i flera samtal kring detta, bland annat tillsammans med Saco hälso- och sjukvård där vi diskuterade vad vårdens beredskap får kosta i fredstid. Det samtalet hittar du här tillsammans med de andra samtal som anordnades hos Läkarförbundet. För oss är det viktigt att lyfta fram vikten av att planera för mer än den akuta vården. Fysioterapeutiska insatser och rehabilitering kommer att vara viktigt om vi befinner oss i höjd beredskap. Detta måste vi planera för och vara medvetna om.

Tillsammans med partnerskapet för psykisk hälsa lyfte vi strategin för psykisk hälsa i ett samtal med regionpolitiker. Det är dem som i stor utsträckning avgör var de lokala resurserna ska riktas och vilken plats psykisk hälsa ska få regionalt.

Utöver detta är jag glad att våra samtal speglar bredden av vår profession. Vi har bland annat deltagit i samtal om fysisk aktivitet vid prostatacancer, handlingsplan för att förebygga hjärt-/kärlsjukdomar, tillgång till intensivvårdsrehabilitering, fysioterapeuters roll inom kvinnohälsan, möjligheter med AI, kompetensförsörjning och primärvårdens utmaningar. Och i enskilda samtal med politiker lyfte vi ersättningssystem inom primärvården, arbetsmiljö och behovet av specialister.

Vi som tillbringade veckan tillsammans; Sofia Stridsman, Pernilla Järnvall Hint och Therese Ekblad.

Vi kommer att fortsätta samtalen för fysioterapeuters bästa och vi är tacksamma att vi kan göra det i ett land som Sverige, där vi har frihet att engagera oss och därmed också att påverka och förändra. Det är en ynnest och en möjlighet. Bloggen är tillbaka efter sommaren och jag hoppas att ni alla får en skön sommar!

I veckan publicerades Dagens Medicins sin lista där de rankar 100 personer med makt och inflytande i hälso- och sjukvården. Fysioterapeuterna och jag placerades i år på plats 25 av 100. Jag är givetvis både nöjd och stolt över detta och ser det som ett fint kvitto på vårt arbete inom förbundet. Vi är många som gör skillnad tillsammans och som arbetar för att lyfta fysioterapeuter och fysioterapi.

Runt om i landet har vi arbetsplatsombud som varje vecka gör skillnad för sina kollegor och som lyfter fysioterapeuters förutsättningar och rättigheter för att kunna göra ett bra jobb, som argumenterar vid samverkansmöten och som lyfter risker vid omorganisationer. Vi behöver vara många arbetsplatsombud inom alla de sektorer där fysioterapeuter arbetar. Vi behöver också vara många skyddsombud som arbetar för en god arbetsmiljö och som sätter fingret på de utmaningar som finns och som bidrar med förslag till lösningar.  

Jag tänker också på de 21 distrikt som samlar medlemmar lokalt. I distrikten får politiker följa ett yrke i rörelse. Distrikten träffar tjänstemän och politiker för att påverka och lyfta våra viktiga politiska frågor. Under mina resor hör jag många exempel på förändringar som har gjorts tack vare våra fackligt förtroendevalda som inte ger sig, som knackar på och som framför sina argument igen och igen.

Jag tänker på de 16 sektioner som samlar medlemmar utifrån sina kunskapsområden. Sektionerna hjälper till att svara på remisser och att vara med i samtal där just deras specialistkunskap behövs. Sektionerna ordnar också utbildningar, för att vi som medlemmar ska ges möjlighet att fördjupa vår kunskap. 2025 ordnades över 100 utbildningstillfällen!

Jag tänker på vårt kansli som dagligen arbetar för våra medlemmar genom fackligt stöd, genom att lyfta professionen och vår betydelse och genom att försöka påverka i våra viktiga frågor.

Och så klart tänker jag på alla medlemmar som är en del av vår rörelse framåt och som ser värdet av ett fackförbund. Vi som alla hjälps åt för att Fysioterapeuterna ska vara det självklara valet för landets fysioterapeuter, genom att ställa frågan: vill du vara med i vår rörelse? Fysioterapeuterna arbetar för att lyfta fysioterapeuter och fysioterapi. Landets fysioterapeuter arbetar för att lyfta Sverige.

Det är vi tillsammans som har plats 25 på Dagens Medicins lista. Alla er vill jag önska en skön sommar – och till alla andra som läser bloggen såklart! Nästa vecka blir det en Almedalsblogg och därefter semester!

Under det senaste året har antalet kränkningar av yttrande- och mötesfriheten ökat, liksom våldsamma attacker mot arbetare och angrepp på medborgerliga fri- och rättigheter. Det är klart oroande siffror som presenteras av International Trade Union Confederation (ITUC), i deras årliga rapport kring fackliga rättigheter och förutsättningar för den som arbetar att organisera sig.

Listan på oroande nyheter fortsätter: förföljelsen av fackliga ledare blir allt vanligare. Ny teknik används i allt högre grad som ett medel för kontroll – för att övervaka, disciplinera och tysta.  Fler länder finns på listan där det fackliga arbetet blir allt svårare och där den som engagerar sig riskerar att utsätta sig för fara. Rapporten hittar du här.

Sverige är ett gott exempel som inte är med på listan och där riskerna är försumbara för den som engagerar sig fackligt, men vi är inte immuna. Under våren har vi i Sverige sett exempel på när företrädare för regeringen hade synpunkter på vilka frågor ett fackförbund valt att driva. Fackliga organisationer ska tåla granskning och debatt, men det är problematiskt om politiska företrädare börjar ifrågasätta legitimiteten i att människor organiserar sig och driver frågor som makthavare ogillar.

Demokrati är inte bara något vi har – det är något som vi hela tiden behöver upprätthålla. Den bygger på att vi engagerar oss, organiserar oss och använder våra röster. Därför är det viktigt att rösta i höstens val. Det är viktigt att vara engagerad i facket och i andra demokratiska organisationer. Läs gärna Ida Kåhlins ledare på samma ämne som publicerades nyligen i tidningen Arbetsterapeuten.

För mig är det självklart: vårt fackliga engagemang är en del av demokratin – inte något vid sidan av. Fackföreningsrörelsen är en stor och stark demokratisk kraft som är byggd på gemensamt agerande och solidaritet.

En fredag eftermiddag ringer jag min vårdcentral angående ett utslag som jag tror är bältros. Och inom en timme har jag kommit fram och fått möjlighet att träffa läkare innan hen går hem för dagen. Jag förstår att det kan vara just den eventuella bältrosen som är den avgörande faktorn här men ändå – god service och gott bemötande – och mycket nöjd patient. Primärvården är för de flesta den första vägen in i hälso- och sjukvården. Och det är så det är tänkt att vara. För att det ska kunna fungera på bästa sätt och med goda förutsättningar för de som arbetar inom primärvården behövs det satsningar. Vi är många som länge lyft behovet av stärkta förutsättningar för primärvården.

Det är därför glädjande att regeringen nu ger Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla stödet till primärvården och att förstärka det verksamhetsnära arbetet för en utbyggd primärvård. Det handlar bland annat om att stärka samordning, att utveckla praktiknära stöd och metodstöd.

I direktivet nämns också begreppet riktvärden. Riktvärdena kan fungera som ett nationellt stöd i planeringen av bemanning och tydliggör samtidigt de stora utmaningar som hälso- och sjukvården står inför. Det finns sedan tidigare ett riktvärde på 1100 personer listade per allmänläkare och en målbild att vårdcentraler ska ha tillgång till legitimerad psykolog.

I veckan presenterades Socialstyrelsens rapport om just riktvärden för vissa yrken i primärvården. Fysioterapeuter är ett av dem. Det är en tydlig bild som beskrivs där behovet av fysioterapeutisk kompetens kommer att öka kraftigt samtidigt som tillgången minskar. Prognoserna visar att efterfrågan väntas öka med omkring 20 procent fram till 2040, medan tillgången samtidigt minskar med cirka 10 procent. Men rapporten nämner inget om riktvärden eller om hur många man anser att vi behöver vara i relation till patientunderlaget. Det gör mig besviken.

Att vi behöver bli fler är ingen nyhet. Att primärvården också återkommande visar på en arbetsmiljö som är utmanande är inte heller något nytt. Så alla satsningar är välkomna för att primärvården ska kunna vara navet i svensk hälso- och sjukvård. För att skapa en framtida välfungerande primärvård med kvalitet krävs att det erbjudes rätt förutsättningar, inklusive en god arbetsmiljö, vilket i sig är en bas för långsiktig kompetensförsörjning och en säker hälso- och sjukvård.

Och för dig som undrar – det var bältros och jag påbörjade medicinering i tid.