Det är inte varje dag som det är skoj att gå till jobbet och det är inte alltid som man kan låta bli att klaga på svensk hälso- och sjukvård eller på de förutsättningar som vi har som medarbetare i vården. Och våra förutsättningar är verkligen inte de bästa. En ansträngande arbetsmiljö, brister på möjlighet till fortbildning och brist på kollegor är några av de problem som fysioterapeuter upplever dagligen. Men fysioterapeuter i Sverige arbetar också självständigt och med stort ansvar. Vi har remissfrihet, vi ställer diagnos och det är vi som fattar beslut vilka insatser som vi tycker passar bäst för en patient – givetvis utifrån evidensläget och utifrån beprövad erfarenhet. Både det som är bra och det som kan bli bättre behöver diskuteras och värderas.

Allt detta blir tydligt när man befinner sig i ett internationellt sammanhang, som jag gjorde förra veckan. Då anordnades World Physio – en vetenskaplig konferens i Tokyo. Konferensen samlade över 5000 kollegor från stora delar av världen. Vi har olika förutsättningar för vårt arbete och vi möter olika patientgrupper, men vi samlas kring vår vilja att veta mer. I konferensprogrammet blev det tydligt vilken bredd som finns på yrket: prevention, ledarskap, korsband, elevhälsa, arbete med tortyrdrabbade, pedagogik, mental hälsa och mycket mer. Det blev också tydligt att vi är en profession i förändring och att vi måste fortsätta att förändras. I det arbetet är våra relationer och våra samarbeten viktiga.

Ash James som arbetar för The Chartered Society of Physiotherapy i Storbritannien reflekterar kring konferensen här.

Vi var många från Sverige som deltog och den forskning som bedrivs av fysioterapeuter i Sverige gör skillnad. Det är därför viktigt att fortsätta satsa på forskning inom fysioterapi och det ges förutsättningar för fortbildning och för forskarutbildning. Dagens forskning är framtidens behandlingar.

Posterpresentationer från Per Sjöström, Moa Stenbäcken, Nathalie Frisendahl , Eva Gruber-de Sousa och Christina Brogårdh.

E-poster presentationer med Cecilia Lidbeck, Anna Svensson-Raskh, Johanna Fritz, Sebastian Buck och Linnea Gustavsson.

Och så lite blandat med Anna Törnberg, Eva Ekvall- Hansson, Malin Nygren-Bonnier, Lena Axelsson-Svedell, Malin Forsbrand och Charlotte Häger.

Jag står på Gustav Adolfs torg i Stockholm och tårarna rinner längs mina kinder. Vi har samlats för att delta i en manifestation för att skydda sjukvården i krig och konflikter. Talen från professionsföreträdare och Läkare utan gränser blandas med berättelser och erfarenheter från Sudan, Gaza och Ukraina. Det är omöjligt att inte beröras av berättelserna och det lidande och den sorg som beskrivs. Om hur vårdens medarbetare utför sitt arbete medan det skjuts utanför, hur personal beskjuts när de evakuerar för att rädda sina liv. Om hur patienter bränns inne och hur vården som kan rädda liv inte kan utföras, på grund av brist på den utrustning som behövs.

Listan över attacker på sjukvårdsinrättningar är lång och den växer. I veckans manifestation samlas vi för att det är dags att göra mer för att stoppa sjukvårdsattacker världen över. Det behövs politiker som står upp för att tillgången till vård är en mänsklig rättighet. Vårdens medarbetare ska ha möjlighet att utföra sitt arbete utan att riskera sina liv. Den som behöver vård eller rehabilitering ska få tillgång till det, utan att frukta för sitt liv.

Sjukvården får aldrig bli en måltavla. Attacker mot civila mål som sjukvårdsinrättningar får aldrig bli normaliserade i krigföring. En attack mot sjukvården är ett brott mot internationell humanitär rätt – trots det går de som utför attackerna ofta fria. Så får det inte vara! Det är också sedan länge dags att frågan om sjukvårdsattacker får högsta prioritet inom EU och FN och att vi som land arbetar tillsammans med andra länder för att stärka insatserna för att stoppa attacker.

Avslutningsorden från manifestationen kommer från James Orbinski som var ordförande för Läkare utan gränser när organisationen tilldelades Nobels fredspris för 25 år sedan.

”Vi är inte säkra på att ord kan rädda liv, men vi vet att tystnad kan döda.”

AI och digitala verktyg av olika slag är för många av oss en viktig del i arbetet. Ibland utan problem, ibland med allvarliga brister. Det känns helt klart osäkert när ett taligenkänningsverktyg tar bort ord, lägger till ord eller tolkar det sagda på ett eget sätt. Att de som använder systemet lär sig att känna igen när det blir fel eller måste dubbelkolla är ju bra, men känns kanske inte som det bästa sättet att använda resurserna på. Ändå är jag övertygad om att användande av digitala hjälpmedel och AI är både nutid och framtid. Vi kan inte blunda för den utveckling som sker. Men för att det ska fungera behövs anpassning, nytänkande och förändring. Och här kan vi hjälpa varandra.

Sedan en tid tillbaka finns i Storbritannien riktlinjer för hur fysioterapeuter ska förhålla sig och arbeta med AI. I Storbritannien finns också en AI-fysioterapeut som träffar personer med ländryggssmärta.

På Chalmers pågår forskning om intelligenta system för rehabilitering och fysioterapi. Forskare i Lund studerar hur AI kan användas för att analysera kroppens hållning och rörelser.  

Det finns fler exempel och sannolikt kommer många av dem att diskuteras på Vitalis i nästa vecka. Förhoppningsvis kommer man då också att diskutera användbarhet och nytta. För “nice to have” innebär inte alltid “need to have”.

För Fysioterapeuterna är det viktiga att du som medarbetare involveras i de upphandlingar som görs, i den utveckling som sker och i hur implementering ska göras. Det duger inte att de som ska arbeta med systemet hålls utanför. I processen med upphandling, utveckling och införande behöver också hälso- och sjukvårdens professioner ges tid till att lära sig det nya systemet. Det behöver finnas tillräckligt med utrymme för att jag som medarbetare ska kunna lära mig och förstå systemet. Det behövs för patientsäkerhet och för arbetsmiljön.

På vår hemsida kan du hitta rekommendationer om hur du förhåller dig vid digitala besök och även tips på mer läsning. Det är bra att vara nyfiken och att vilja arbeta annorlunda. Ibland kan det innebära en AI-lösning och ibland kan det innebära något helt annat. Det är många fysioterapeuter som drivs av att arbeta digitalt, som är innovativa och ser möjligheter. Det är bra och det behöver vi uppmärksamma. Det finns också fysioterapeuter som hellre vill vara i samma rum som patienten och som ser det fysiska mötet som överlägset. Det gäller att hitta en balans, så att både patient och fysioterapeut känner att mötesformen främjar det man ska åstadkomma just vid det aktuella mötet. Det finns plats för oss alla.

Det är inget nytt att ohälsosamma levnadsvanor medför kostnader för såväl samhälle som för individen. Det har jag skrivit om tidigare. Vi vet också att om vi förbättrar våra levnadsvanor leder det till förbättrad hälsa, som i sin tur leder till produktionsvinster för samhället. I veckan var fysisk aktivitet på agendan under Socialstyrelsens konferens. Fokus var på fysisk aktivitet på recept (FaR). FaR kan skrivas ut av all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal och det finns idag många exempel på verksamheter som har anpassat aktivitet och struktur för de personer som de möter. Under konferensen var det också tydligt att det behövs ledarskap i rätt riktning och såväl struktur som system behöver vara på plats för att underlätta för medarbetarna som använder sig av FaR.

Ett exempel är Hedemora kommun där man arbetar med att implementera FaR för en äldre målgrupp. De recept som skrivs är individuellt anpassade och utgår från personernas behov och egna målsättningar. Det kan handla om att öka aktiviteten i hemmet, eller att komma ut från hemmet för att ta sig till affären.

I Västra Götaland finns Rörelseguiden som vill göra det enklare att hitta rätt aktivitet. I guiden samlas aktivitetsutbudet och gör det enklare att därmed ta det första steget. Bakom Rörelseguiden står Centrum för fysisk aktivitet som är ett kunskapscentrum med kunskapsstödjande uppdrag kring fysisk aktivitet. På deras hemsida hittar du flera forskningsprojekt och referenser gällande fysisk aktivitet och FaR.

Det finns faktorer som underlättar för att göra en beteendeförändring: tydlig målsättning, påminnelse, uppföljning och återkoppling på genomförande, socialt stöd och självmonitorering. Att få ett recept på fysisk aktivitet och genom det en tydlig målsättning och planerad uppföljning, är ett verktyg för att förändra sitt beteende i en positiv riktning. Påminnelse, uppföljning och återkoppling kan också göras genom digitala hjälpmedel. I Forskning pågår skriver Caroline Eklund från MDU om hur digitalt stöd kan användas för beteendeförändring för ökad fysisk aktivitet hos äldre. 

Text från Caroline Eklunds artikel i Fysioterapi pågår.

Det är glädjande att ta del av det engagemang och den kunskap som presenterades i veckan. Det är bra att det finns tydlig riktning i såväl kommuner som regioner för att göra det lättare för oss att göra rätt, oavsett ålder eller funktionsvariation. Idag finns också politiskt intresse för ökad fysisk aktivitet, något som till exempel blir tydligt i det uppdrag som Folkhälsomyndigheten fått gällande att förbereda nationell kraftsamling för ökad daglig rörelse och fysisk aktivitet. Hälsofrämjande och förebyggande insatser är viktiga och avgörande för vår framtid och för hur vi kommer att klara av de utmaningar som vi står inför. I det arbetet är vi många kompetenser som behövs. Att satsa på hälsofrämjande och förebyggande insatser lönar sig för individen och för samhället.

Att det är svårt med nya journalsystem är det knappast någon som har missat under våren. Mest tydligt har det väl varit i Västra Götalandsregionen, men även andra regioner har beskrivit brister i patientsäkerhet och svårigheter för medarbetarna. Att Internationella Arbetsmiljödagen 28 april i år har tema digitaliseringens inverkan på arbetsmiljö känns därför helt relevant. Dagligen använder vi digitala verktyg på olika sätt och med olika syften. Ibland bara funkar det och vi tänker inte på det, men lika ofta är det frustrerande, långsamt och omständligt.

IT och digitala system är en viktig del av arbetsmiljön, men behandlas inte alltid så. För att de ska erbjuda det stöd och den nytta som de är tänkta för behöver de vara anpassade till medarbetarna och verksamheten. Som medarbetare behöver du få utrymme och möjlighet att lära dig systemen, du behöver också tid att lära dig arbeta med de digitala arbetsverktyg som finns på just din arbetsplats.

På Sunt Arbetsliv finns Digironden som är ett hjälpmedel för skyddsombud och chefer att granska och värdera den digitala arbetsmiljön. Vi behöver behandla de digitala systemen som en del i vår arbetsmiljö och då behöver vår digitala vardag också vara en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Det finns mycket forskning och kunskap om vad en bra arbetsmiljö är. Och det finns många hjälpmedel för chefers arbete med arbetsmiljö. Men det behövs ett tydligare fokus på arbetsmiljö i verksamheterna för att fysioterapeuter ska vilja och orka arbeta kvar på sin arbetsplats. I arbetet för en god arbetsmiljö är skyddsombuden tillsammans med cheferna viktiga funktioner. Att vara skyddsombud är en viktig roll och de  som tar på sig det ansvaret behöver goda förutsättningar för sitt arbete. Det behövs tid och det behövs kunskap för att utöva uppdraget på arbetsplatsen.

Fysioterapeuterna kommer inte att släppa taget om arbetsmiljöfrågorna. Vi vet att de är avgörande för att våra medlemmar ska fortsätta vilja välja att arbeta kvar. Vi vet att det lönar sig med ett arbetsmiljöarbete som fokuserar på kvalitet för både verksamhet och medarbetare.

Många av mina kollegor arbetar i en vardag där de dagligen måste fatta snabba och nya beslut för att hantera de situationer som uppkommer. Ibland finns det fog för det och ibland är det nödvändigt med snabba beslut för att kunna hantera en ny situation. Mängden beslut som vi fattade under pandemin är ett sådant typiskt exempel. Att hela tiden behöva fatta nya beslut och tänka om kan vara stimulerande och det som är krydda i arbetslivet, men om det är normaltillstånd är det inte särskilt hållbart. Att alltid behöva ställa om ger sämre möjligheter till ny riktning och till strategisk utveckling. Det är därför illa att vår svenska hälso- och sjukvård styrs och finansieras så kortsiktigt.

I Läkarförbundets debattartikel i Dagens Nyheter den 11/4 efterlyses just den långsiktiga styrningen och finansieringen inom hälso- och sjukvården. Eftersom det finns goda exempel inom forskning, infrastruktur och försvarsfrågor så vi vet ju att det finns möjlighet.

Mandatperioder avlöser varandra och med skifte i majoritet blir det ofta förändringar i de beslut och riktningar som styr hälso- och sjukvården. Statsbidrag som kommer sent och som varar under ett år ger knappast utrymme för utveckling eller verklig förändring. Enligt ovannämnda artikel fanns det år 2023 84 olika riktade statsbidrag som regionerna kunde ta del av, alla med olika ändamål, villkor och krav på ansökan och återrapportering – de flesta med årliga förändringar på detaljnivå.

Den hälso- och sjukvårdsberedning som Läkarförbundet föreslår, skulle kunna ha som uppdrag att långsiktigt, hållbart och strategiskt arbeta med fokus på finansiering, utveckling och kompetensförsörjning. Hälso-och sjukvården förtjänar fokus, perspektiv, och politisk samverkan. Hälso- och sjukvårdens medarbetare förtjänar en hållbar arbetsmiljö, beslut som gör att man kan planerar över längre tid och att man kan känna sig trygg i sin arbetssituation.

Det är därför glädjande att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram riktvärden för ett antal professioner inom primärvården. Det är idag stor skillnad på tillgång till fysioterapeuter i primärvården. I genomsnitt finns det 135 fysioterapeuter/100 000 invånare, men siffran skiftar mellan 100 (Region Kronoberg) och 188 (Region Västerbotten). Vi behöver veta mer om skillnaderna och vi behöver veta mer om verklig skillnad för patienterna.

Vi välkomnar en styrning och en finansiering som är långsiktigt hållbar. Våra förutsättningar att hantera hälso- och sjukvårdens utmaningar skulle förbättras avsevärt med en styrning och politik som var mer långsiktig och strategisk – oavsett huvudmannaskap. Det förtjänar Sverige.

Mitt arbete kan vara väldig skiftande, vilket är en av de saker som jag uppskattar med mitt uppdrag som ordförande för Fysioterapeuterna. De senaste veckorna har fokus varit riktat mot vårt fackliga arbete. Vi arbetar för att säkerställa att fysioterapeuter får de rättigheter, villkor och stöd de behöver och har rätt till för att kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt.

Under de senaste veckorna har vi inom Akademikeralliansen diskuterat, dissekerat och reflekterat kring de bud som arbetsgivaren (SKR och Sobona) lämnat. Hur skulle arbetsgivarens förslag bli för våra medlemmar? Hur stämmer de överens med de krav som vi har ställt och vilka fördelar respektive nackdelar finns det? Alla som har varit i förhandling vet att det är ett givande och att tagande och att en god målsättning är att båda parter går ifrån bordet relativt nöjda. Det är en bra start för nästa förhandling och för kommande samarbete.

I måndags skrev vi på avtalet som gäller medlemmar inom kommuner, regioner och kommunala bolag, med SKR och Sobona. Avtalet innebär bland annat förbättrade löneprocesser, förtydligande om chefens roll vid lönesättning och förbättrad trygghet för den som är ledig med graviditetspenning. Läs gärna mer om avtalet med SKR och Sobona på hemsidan. Nu blir det upptill arbetsgivarna att leva upp till de skrivningar som finns i avtalen. Det kommer vi att fortsätta bevaka.

Avtalet med SKR och Sobona är förhandlat via Akademikeralliansen som representerar 16 förbund och 90 000 medlemmar. Genom Akademikeralliansen driver vi och påverkar frågor som rör våra avtal med arbetsgivarna inom regional och kommunal sektor. Vi arbetar tillsammans för bättre arbetsmiljö, bättre löneprocesser, rätt till fortbildning och goda arbetsvillkor för medlemmarna. Gemenskap och samarbete gör oss starkare!

Nu väntar fortsatt arbete med förhandlingar inom privat sektor och till hösten är det dags för förhandlingar för medlemmar inom statlig sektor. Vi kommer att fortsätta bevaka, förbättra och arbeta för att utveckla villkoren för fysioterapeuter på arbetsmarknaden.

Du som medlem kan alltid vända dig till oss för stöd och rådgivning för att du ska känna dig trygg i ditt arbete.

I höstas skrev Fysioterapeuterna tillsammans med andra professions- och patientorganisationer en debattartikel i Dagens Medicin om att Omställningen till nära vård behöver en omstart. I artikeln lyfte vi behovet av omfattande förändringar på olika nivåer, att alla hälso- och sjukvårdens medarbetare behöver involveras och engageras i arbetet med omställningen till nära vård, att satsningar behövs för hållbara arbetsvillkor och att teamet runt patienten behöver säkras och följas upp kopplat till vårdkvalitet. Vi lyfte också vikten av att uppföljning och utvärdering behöver göras med indikatorer som är relevanta för det som är omställningens kärna.

Denna vecka presenterade Myndigheten för vård- och omsorgsanalys sin slutrapport med en samlad bedömning och rekommendationer till regering, regioner och kommuner inför deras fortsatta arbete med god och nära vård. Och man kan väl lugnt säga att arbetet som utförts hittills inte får godkänt.

I rapporten konstateras fakta, men det finns också tankar om framtiden. Vårdanalys menar att det behövs en tydligare och mer utvecklad styrning som också bidrar med prioriteringar. De skriver att det behövs ökade satsningar på primärvården. Det är inte rimligt att lägga större och mer ansvar på primärvården utan att det också tillkommer satsningar i form av medel och människor. Flera regioner har ökat sin andel av budgeten till primärvården och det är bra, men inte tillräckligt.

Omställningen till nära vård kommer att ta tid. Det har vi varit medvetna om hela tiden. Men nu måste huvudmännen sätta fart och tillföra resurser. Arbetssätt, förhållningssätt och kunskap behöver fortsätta utvecklas.

För att omställningen ska lyckas är det centralt med en stärkt primärvård. Det behövs fast läkarkontakt, men det behövs också satsningar på övriga professioner inom primärvården. Och det behövs satsningar på välfungerande, personcentrerade team. I Dagens Medicin beskriver Linda Hunter och Ola Bergstrand hur det fungerar på deras vårdcentral.

Det är medarbetarna som är kärnan i det primärvården åstadkommer. Medarbetarna behöver en arbetsmiljö som fokuserar på kvalitet. Och de behöver goda möjligheter till fortbildning, för att kunna vara uppdaterade om de komplexa patientgrupper som idag har sin huvudsakliga hemvist i primärvården. Det behövs också ersättningssystem som ger frihet för verksamheter och som ger utrymme till utveckling.

Vi som fack- och professionsförbund tar vår ansvar för omställningen genom att lyfta de behov av utveckling som vi ser från vår horisont. Det är glädjande att man i rapporten beskriver en ökad samverkan mellan huvudmän – det behövs. Det är också glädjande att man ser ett ökat fokus på förebyggande och hälsofrämjande insatser och personcentrerad vård. Här kan vi fysioterapeuter bidra med vår särskilda kunskap för ett bättre resultat för varje patient och för folkhälsan.

I veckan öppnar högskolor och universitet upp möjligheten att söka till höstens kurser. Att vidareutbilda sig är en investering för framtiden och för dig själv som person. Att göra valet om vilket utbildning som en ska gå är inte alltid enkelt- det är många faktorer att ta hänsyn till. Sacos framtidsrapport hjälper dig att hitta en riktning. I den kan vi bland annat läsa om framtiden för fysioterapeuter och alla de andra yrkena som finns i Sacofamiljen. För blivande fysioterapeuter ser framtiden ljus ut. Det kommer att finnas jobb när du är färdig med din utbildning. Vi är ett av de yrken som har bäst framtidsutsikter enligt Saco. Det är en trygghet när man utbildar sig att veta att man får jobb efteråt.

I förra veckan presenterades Socialstyrelsens Nationella planeringsstöd som analyserar tillgång och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal. I rapporten lyfts bland annat att det finns 14 210 fysioterapeuter som arbetar inom hälso- och sjukvården. Det motsvarar 135 fysioterapeuter per 100 000 invånare, vilket är en ökning med 1,4 procent. Andelen fysioterapeuter skiljer sig mellan regioner från 101 per 100 000 invånare i Kronoberg till 193 per 100 000 invånare i Jämtland/Härjedalen. Det är klart att andelen spelar roll för invånarna och deras tillgång till fysioterapi och rehabilitering. Noterar dock lite undrande var rehabilitering tog vägen i underlaget? Är också intressant att man begränsar beskrivningen av våra insatser till rörelseapparaten- hur tänkte en där? Fysioterapeuters uppdrag är brett och vi arbetar inom i princip alla specialistområden inom hälso- och sjukvården.

I stödet lyfts också fram åtgärder som kan vara viktiga för att möta det ökade vårdbehovet utifrån hur den demografiska verkligheten. Några av de punkterna påverkar tydligt arbetsmiljö och förutsättningarna för vårt arbete. Det handlar om ändamålsenliga journalsystem, ökat samarbete mellan huvudmän och mellan professioner och att ökat erkännande av olika gruppers kunskaper, erfarenheter och färdigheter tillsammans med att undersöka vilka faktorer och perspektiv som är avgörande för patienters hälsa.

Vi ser att fysioterapeuter kan och bör spela en större roll i att möta många av de utmaningar som hälso- och sjukvården står inför. Våra erfarenheter, kunskaper och färdigheter kan användas i större omfattning – och ska också värderas högre.  

I en blogg för tre år sedan skrev jag om de överenskommelser som gjorts mellan regering och SKR kring ett långsiktigt utvecklingsarbete för att uppnå en mer personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödrahälsovård och förlossningsvård. I överenskommelsen nämndes en sammanhängande vårdkedja med ett hälsofrämjande arbetssätt, en sömlös eftervård som tar vid för att följa upp kvinnans hälsa efter förlossningen och erbjuder vård och behandling vid fysiska och psykiska besvär. Att komma överens är bra, men då liksom nu behövs det verkstad.

Ett steg i rätt riktning är de nationella riktlinjer som förra veckans presenterades från Socialstyrelsen. I riktlinjerna presenteras stöd till prioritering för beslutsfattare. Ett område som kan bli bättre är just eftervården, där man i riktlinjerna lyfter fram fysioterapi och rehabilitering som högprioriterat för bäckenbottensbesvär efter förlossning. Tillgången till multiprofessionell bedömning, behandling och rehabilitering likväl som tillgång till fysioterapeut behöver säkras. Fysioterapeutiska insatser förbättrar bäckenbottenhälsa och ökar livskvaliteten – våra insatser ”bedöms göra stor nytta, och när de saknas riskerar patienterna stort och långdraget fysiskt och psykiskt lidande”.

Det är viktigt med långsiktighet då det kan ta tid att rehabilitera sin bäckenbotten, den multiprofessionella expertisen bör finnas tillgänglig så länge det behövs. Det är också bra med så tydliga riktlinjer som ett stöd för regionernas beslutsfattande och prioriteringar.

Alla kvinnor ska erbjudas minst ett eftervårdsbesök efter förlossning och då även få erbjudande om rehabilitering med stöd av fysioterapeut. Det bidrar till ökad kunskap hos kvinnan och därmed ökad möjlighet att påverka. Det ger förutsättningar för förbättrad hälsa och livskvalitet. Utöver det behövs ersättningssystem inom primärvården där besök tillåts ta tid, det behövs vidareutbildningar för de fysioterapeuter som vill fördjupa sig inom området obstetrik och gynekologi och det behövs satsningar på fler fysioterapeuter inom såväl primärvård som specialistsjukvård. Det lönar sig både för den enskilda kvinnan och för samhället.