I veckan har det varit Nordens Dag, som är en påminnelse om den samarbetsöverenskommelse som de nordiska länderna skrev under 1962. Syftet med överenskommelsen var att fördjupa samarbetet mellan de nordiska länderna inom olika områden. Vi i de nordiska fysioterapeutförbunden firade vårt samarbete någon dag i förväg och träffades äntligen efter ett långt uppehåll. Det kändes bra att få komma samman och dela med sig av erfarenheter från covidåret där vi har haft olika förutsättningar. Vi har alla påverkats mycket oavsett hur det nationella strategierna har sett ut. Det känns också bra att få blicka framåt tillsammans och att börja spåna kring hur vi kan samarbeta framöver i frågor som är aktuella för oss alla.

I veckan har jag fått tillfälle att reflektera kring hur man vill kommunicera sitt budskap och hur man vill uppfattas när man gör det. Fysioterapeuterna vill bidra med lösningar och visa att vi är en del av lösningen men det är inte alltid enkelt. När vi till exempel får indikationer på att vi har medlemmar som inte får möjlighet till kompetensutveckling, som deltar i utbildningar på fritiden och som till och med själva ibland får betala för utbildningar. Just frågan om tillgång och möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning delar vi med många andra professioner inom hälso- och sjukvården oavsett huvudman. Här finns det lösningar! Ska hälso- och sjukvårdspersonal kunna ge patienten bästa tillgängliga vård, vara uppdaterade på de senaste behandlingsmetoderna och forskningsrönen inom sitt område så krävs kontinuerlig fortbildning- det gäller för alla professioner inom hälso- och sjukvården. En lösning är en tydligare reglering av rätten till fortbildning som Läkarförbundet med flera debatterar om i Dagens Samhälle. Att tillgodose möjlighet till kompetensutveckling kommer i förlängningen att påverka möjligheter till kompetensförsörjning och underlätta rekrytering.

Kommunikation och kompetensutveckling stod på agendan när förbundsstyrelsen träffades digitalt i veckan. Utöver det fick vi möjlighet att börja arbeta konkret med den verksamhetsplan som vi har fattat beslut om. Vilka aktiviteter ska vi göra, hur och när utvärderar vi och hur tillgodoser vi att det blir en tydlig röd tråd i alla förbundets delar kring det gemensamma arbete som ska göras. Viktiga och engagerande diskussioner som leder oss framåt.

Idag släpps nästa avsnitt från En podd i rörelse där jag samtalar med årets vinnare av Fysioterapeuternas kvalitetspris. Priset tilldelades fysioterapiverksamheten vid Skånes universitetssjukhus (SUS) och fysioterapeutprogrammet vid Lunds universitet, för den digitala utbildningsinsats om behandling av patienter med Covid-19 som de genomfört under året. Utbildningen, som utvecklas hela tiden utifrån de behov som finns, pågår fortfarande och kommer att fortgå så länge det finns behov av hur vi bäst tar hand om personer som är eller har varit sjuka i covid.

Snart är det helg och påsk. Bloggen tar påskledigt men är tillbaka igen 9 april. Önskar er alla en skön och vilsam påsk!

I veckan har jag fått förmånen att vara med på dels Arbetsterapiforum, vetenskaplig konferens för Sveriges arbetsterapeuter dels Vårdarenan, som Dagens medicin ordnar. Båda två välarrangerade konferenser med brett och intressant innehåll.
Tack för bra dagar! Jag tänkte i veckans blogg utveckla några av de samtal som jag var med i under Vårdarenan

Jag vill också passa på att gratulera Föreningen tidigt föräldrastöd till utmärkelsen Årets Brobyggare. Föreningen arbetar med doulor och kulturtolkar som stöttar inför och vid förlossning samt ordnar kurser i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på olika språk.

Första paneldiskussion var på ämnet hur vården kan återhämta sig efter pandemin. I diskussionen deltog också representanter från Psykologförbundet, Läkarförbundet, Sveriges Farmaceuter och Svensk Sjuksköterskeförening.

Det är många som har jobbat mycket i år och det är många som är trötta och behöver återhämtning. Det kan vara svårt att få till återhämtning när vi fortsatt befinner oss i en pandemi och därför är det viktigt att vi delar på det ansvaret. Arbetsgivarna har ett ansvar genom att följa de avtal som finns och att tillgodose att det finns möjlighet för återhämtning. Regionerna har fått återhämtningspengar och jag kan bara hoppas att de används klokt och att professionerna får vara med och diskutera hur pengarna ska användas. Det ser jag som en självklarhet då det är professionerna som själva bäst vet vilka behov man som medarbetare.

Som medarbetare i vården har du ett ansvar genom att lyssna på dig själv och de behov du har för ditt mående. På Fysioterapis webb ger Åsa Lundin, hälso- och sjukvårdskurator vid SUS, råd om hur man kan hitta utrymme och energi i en hårt ansträngd arbetsvardag. Råden i korthet handlar om att ha ett tillåtande klimat, sätta upp regler, avgränsa uppdraget, lär känna dig själv, sänk ambitionsnivån på fritiden, tanka rätt energi, lämna jobbet på jobbet, fira och berömma varandra samt vända på resonemanget.

Vi som förbund har ett ansvar genom att vara ett stöd till våra medlemmar och tillgodose att de avtal som finns följs och att man behandlas schysst av sin arbetsgivare.

Vi pratade om samverkan och team som en förutsättning för att kunna klara den framtida hälso- och sjukvården. Samverkan bygger vi tillsammans genom kunskap om varandra, varandras förmågor och förutsättningar. Det måste finnas strukturer och ges förutsättningar för detta viktiga arbete vilket talar för att det ytterst är en ledningsfråga. Det är också en ledningsfråga att våra team fungerar väl. Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att team och samverkan fungerar utan insatser. Ett team behöver kontinuerligt arbeta och utvecklas tillsammans. Ett exempel som ofta tas upp är Southcentral Foundation i Alaska. De har kontinuerliga utbildningar för alla sina team och för alla i teamen. När det tillkommer nya medlemmar i teamet så går hela teamet om utbildningen tillsammans. Utbildningarna leds av chefer vilket visar att detta är viktigt för ledningen.

Dag två deltog jag i en diskussion med Leif Dalberg, Joint Academy och Lisbeth Löpare Johansson, SKR om huruvida hälso- och sjukvården är redo för den digitala utvecklingen. Vi som fysioterapeuter är redo för digital omställning och har varit det en tid. Vi har möjlighet och kunskap att erbjuda digitala besök men vi ska ha ersättning för dem likväl som vi har ersättning för de fysiska besök som vi utför. I dagsläget är detta ett problem för våra företagande medlemmar där det idag endast är sju regioner som erbjuder ersättning för digitala besök.

Vi behöver diskutera behov och utmaningar först för att sedan koppla till teknik och digitala lösningar. Bara för att den digitala lösningen finns så är det inte den som ska vara styrande för vad vi använder den till. Ett problem är till exempel journalsystem som inte kommunicerar med varandra. Låt oss börja där och hitta en fungerande digital lösning för hur det kan fungera. Och kanske till och med en digital lösning som fungerar nationellt? Det är också många som arbetar med föråldrade system som uppdaterats i oändlighet vilket gör dem svårarbetade och omständliga.

Eftersom samtalet delvis utgick från personer med kroniska sjukdomar och hur digitala hjälpmedel kan vara en del av hälso- och sjukvården måste jag säga att det i samtalet saknades en person med egen erfarenhet. Den som har egen erfarenhet kan bäst själv uttrycka behov, drivkrafter och önskningar. I en studie, som jag gjort i ett tidigare uppdrag, var det tydligt att man ville vara en del i utvecklingen och framtagande av digitala hjälpmedel. Studien inkluderade äldre personer med neurologiska sjukdomar som beskrev att de önskade uppföljning från vården på den data som de registrerar i sina appar. Besöken inom hälso- och sjukvården skulle bli kortare och mer effektiva om man kunde mata in data i förhand.

Snart dags för helg och ta gärna dig gärna tid att se Fysioterapeuternas senaste film om Lovisa som spelar fotboll och har en knäskada. Hennes fysioterapeut heter Roem.
Vad heter din fysioterapeut?

I arbetet med omställning till god och nära vård pratas om attraktivitet och attraktorer för att få förändring mot ett nytt sätt att arbeta. Precis som när vi attraheras av en annan person kan vi attraheras av arbetssätt och system i ett nytt sätt att arbeta men vad som attraherar oss är individuellt och det individuella perspektivet behöver man förstå och ha kunskap om för att kunna använda sig av det.

Jag tänker på hur arbetsgivare kan attrahera fysioterapeuter när jag läser det Nationella planeringsstödet från Socialstyrelsen, en beskrivning som visar tillgång till legitimerad personal inom hälso- och sjukvård. Planeringsstödet baseras dels på siffror från 2018 dvs före pandemin, dels på en enkät som har gjorts under pandemin.
I planeringsstödet kan vi läsa att det i 13 av 21 regioner råder brist på fysioterapeuter och att det framför allt är erfarna fysioterapeuter som det råder brist på och att det är i mindre orter som det är svårt med rekrytering. I planeringsstödets slutsatser kan vi läsa att bristen leder till att det blir konkurrens mellan verksamheter. För varje arbetsgivare är det viktigt att kunna behålla de medarbetare som rekryteras. Lön och arbetsmiljö är viktiga faktorer men även möjlighet till kompetensutveckling för att man ska känna att man vill vara kvar. Att erbjuda möjlighet att fortsätta utvecklas i sin yrkesroll på ett hållbart sätt är viktigt. Ett exempel på hur man kan göra finns i Region Sörmland där fysioterapeuter utbildar sig till specialister med bibehållen lön och på del av sin tjänst. Läs gärna mer här.

Nationella planeringsstödet visar även att det är stor skillnad mellan antal fysioterapeuter/100 000 invånare. I Blekinge och Kronoberg är det 105 respektive 109 fysioterapeuter/100 000 invånare medan i Jämtland och Västerbotten är det 172 respektive 178 fysioterapeuter/100 000 invånare. Det kan inte vara rimligt med så stora skillnader i ett land som Sverige. Det leder till ojämlik tillgång för de personer som är i behov av rehabilitering eller fysioterapi vilket har kommenterats av såväl oss som flera patientorganisationer. Det ska inte vara postnumret som avgör vilka möjligheter man får till rehabilitering eller fysioterapi.

I planeringsstödet har det inte ställts några frågor om covid men man är tydlig med att det fortsatt kommer att behövas många som arbetar med personer som har drabbats av covid både i det akuta skedet och för de personer som är långtidssjuka. I senaste nyhetsbrevet från Fysioterapi kan man läsa hur fysioterapeuter inom primärvården tillsammans med andra professioner utvecklat sitt arbete för personer som är långtidssjuka. De råd som de delar med sig av till andra är att samverka med andra professioner, effektivisera kontaktvägar och att vara trygga i att ni har kunskapen att kunna ta hand om dessa patienter på ett bra sätt.

I veckan har vi gått ut med att vår vetenskapliga konferens Fysioterapi 2021 kommer att bli digital. Det kommer bli något helt nytt men framförhållningen ger oss förutsättningar att skapa en interaktiv konferens med många möjligheter till dialog och med ett brett program av föreläsningar, workshops, debatter och interaktiva moment. Temat för årets konferens är Omställning pågår och med en digital konferens blir det en annan upplevelse än den fysiska med större möjligheter att ta del av alla de programpunkter som presenteras. Anmälan till konferens öppnar inom kort. Hoppas att vi ses där!

I förra veckans En podd i rörelse med Elisabeth Rydwik pratade vi om fysioterapi för äldre och vilka beslut som kan behöva fattas för att det ska finnas tillgång till fysioterapeuter inom den kommunala hälso- och sjukvården. Ett samtal med fokus på lösningar för de som vården är till för. Det råder idag brist på fysioterapeuter inom kommunal hälso- och sjukvård och jag tror att en av nycklarna till att förbättra förutsättningarna för god kompetensförsörjning är möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning för medarbetarna.

I Dagens Medicin skriver Ida Kåhlin, ordförande Sveriges Arbetsterapeuter,  debattartikeln Säkerställ en kunskapsbaserad kommunal vård. Hon beskriver väl de osakliga skillnader som finns gällande förutsättningarna till fortbildning och livslångt lärande mellan anställda i regioner och kommuner. Den enkät som Sveriges arbetsterapeuter presenterar visar att arbetsterapeuter anställda i kommunal hälso- och sjukvård är mindre nöjda med sin fortbildning och sin totala professionsutveckling än sina regionsanställda kollegor. Det finns sämre möjligheter att delta i såväl akademisk fortbildning som i övriga kurser och konferenser. Färre har en fastställd fortbildningsplan och de har i lägre grad tid avsatt för eget lärande i vardagen. Detta är resultat som väl överensstämmer med de undersökningar som Fysioterapeuterna gjort 2016 och 2019.  Enkätundersökningen från 2016 visade att fysioterapeuter anställda i kommunal verksamhet skattar sin möjlighet att upprätthålla sin kompetens betydligt lägre jämfört med kollegor inom andra verksamhetsområden. Rapporten från 2019 beskriver bland annat att fysioterapeuter i de allra flesta fall, framför allt inom kommunal hälso- och sjukvård, själva får betala för sin specialistutbildning.

Fysioterapeuters förutsättningar för livslångt lärande samt tillgång till kunskaps- och beslutsstöd, 2016

Möjligheten till kompetensutveckling och att fördjupa sina kunskaper blir ett problem särskilt när vi ser hur belastningen ökar genom en ökad vårdtyngd och brist på kollegor. Samtidigt som man från Nationella Vårdkompetensrådet lyfter behovet av specialistkompetens inom den kommunala hälso- och sjukvården och att en ökad tillgång till legitimerad personal och forskningssatsningar behöver främjas.
Det finns lösningar! Resurser behöver tillgängliggöras för kompetensutveckling och fortbildning, värdet av dessa behöver uppvärderas och vara en del av vardagen samt att man tillgodoser att all personal inom kommunal hälso- och sjukvård får en fastställd fortbildningsplan.

I veckan har jag fått möjlighet till kompetensutveckling genom att delta vid Microsystemfestival. Microsystemfestival är en årlig internationell konferens med möjlighet att lära mer om hur vi kan utveckla och förbättra hälso- och sjukvård och socialtjänst. Ett mikrosystem är alla de personer som samverkar kring en patients behov, vars arbete tillsammans ger patienten det stöd och den vård som behövs.

Göran Henriks hälsar välkommen till Qulturum och Helen Bevan pratar om ledarskap

På festivalen finns utrymme för samtal med personer som tänker nytt och som ifrågasätter gamla tankar och är modiga nog att våga prova nya saker. Det är en blandning av personer som deltar; personer med egenerfarenhet, forskare, kliniker, teoretiker, pedagoger, professionsföreträdare med flera. Årets tema var Rekindling, återuppväcka, som återkom i flera presentationer på olika sätt. Helen Bevan och Göran Henriks presenterade sju regler för ledarskap som man kan läsa mer om här.
Jag blir också inspirerad av Bob Klabers presentation om vänlighet (kindness) och hur det är en essentiell del av det arbete som vi utför inom hälso- och sjukvård och som vi kanske ibland behöver återkomma till både i tanke och i samtal. Läs gärna hans blogg

Samtalet om rättvisa och hur lätt det är att vi behandlar varandra olika beroende på aspekter som till exempel kön, ras och ålder berör också. Pedro Delgado delade med sig dels av egna erfarenheter dels av hur man har arbetet med frågor som dessa i det sjukvårdssystem där han verkar. Läs gärna mer här.

Att få möjlighet att lära sig nytt och att tänka klart de nya tankar som ny kunskap ger är viktigt oavsett om du är fysioterapeut på en kommun i Västerbotten, fysioterapeut på en slutenvårdsavdelning i Skåne eller om du är förbundsordförande för Fysioterapeuterna. Vi behöver det för att kunna erbjuda den senaste kunskapen till de personer vi möter, för att finna glädje i vårt arbete och för att vi ska utvecklas som människor och i vårt yrke.