Det är inte lätt att veta var man ska börja skriva när det gäller Agenda 2030. Det finns mycket som behöver förändras för att vi ska ha en rimlig möjlighet att uppnå målen i Agenda 2030. Vi behöver se hur det hänger ihop och förstå konsekvenser av de beslut vi fattar. Kortsiktiga beslut som bortprioriterar förebyggande insatser och rehabilitering ger långsiktiga konsekvenser på vår miljö, vår samhällsekonomi och hälsa. Dålig arbetsmiljö leder till påverkan för såväl ekonomi som sociala aspekter och i förlängningen till belastningen på hälso- och sjukvård. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något. Vi inom Fysioterapeuterna har bestämt oss för att göra vår del. Vi behöver bli fler som bidrar. 

För flera av de utmaningar som samhället står inför kan fysioterapeuter bidra med kunskap och kompetens. Det lönar sig med fysioterapeuter och vi är en del av lösningen. Fysioterapi påverkar, både på system- och individnivå. Fysioterapeutiska insatser kan bidra till förändrade arbetssätt och spara samhällsekonomiska resurser samtidigt som människor får adekvat stöd och behandling. Låt mig ge några exempel:

Vi ser en brist på tillgång till rehabilitering idag. Det drabbar flera grupper och har gjort så under lång tid men situationen har förvärrats under pandemin vilket visades i den undersökning som vi gjorde 2020. Bristande prioritering av rehabilitering och förebyggande insatser leder till ökat lidande för individen och försämrad livskvalitet och även i förlängningen till ökade kostnader för hälso- och sjukvård. Hur rehabilitering kan bidra till att minska kostnader kan du höra mer om i Nära vård podden med Lars Liljedahl. Tillgång till rehabilitering leder till ökad hälsa, men även till ökad delaktighet i samhället, minskat bruk av läkemedel och minskad belastning på hälso- och sjukvården. Minskad belastning på hälso- och sjukvården leder till minskade indirekta utsläpp från tex inköpta varor, arbetspendling och avfall. Det finns ett ständigt ökande behov av rehabilitering. Under de senaste decennierna har fokus för hälsoarbetet varit på att minska dödligheten. I takt med att allt fler människor lever längre med kroniska sjukdomar behöver fokus skifta till att eftersträva bästa möjliga funktionsförmåga. Tillgängligheten till rehabilitering av hög kvalitet är nödvändig för människor med olika hälsotillstånd, för att de utifrån sina önskemål och behov ska kunna leva ett meningsfullt och självständigt liv. 

Att fysisk aktivitet är bra tror jag inte någon ifrågasätter idag. Men vilka förutsättningar har vi för att kunna vara fysiskt aktiva? Det behöver vara enkelt att göra rätt. Bygg ut cykelvägar som bidrar till ökade möjligheter för aktiv transport och pendling. Skapa en tillgänglig natur som bidrar till att fler kan vistas i naturen på lika villkor. Skapa skolgårdar som stimulerar till lek och rörelse. Genom att bygga miljöer som leder till rörelse och fysisk aktivitet och som är tillgängliga för alla lever vi också upp till den centrala princip som finns i hållbarhetsmålen att ingen ska lämnas utanför (Leaving no one behind) vilket socialminister Lena Hallengren tog upp när hon talade till World Health Assembly i veckan och som stämmer väl med Fysioterapeuternas vision om att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse. 

Många fysioterapeuter vittnar om aspekter på arbetsmiljö som kan bli bättre. Många upplever en orimlig arbetsbelastning med t ex kort introduktion innan en ska arbeta självständigt, ingen möjlighet till kollegial reflektion eller lärande, ingen möjlighet till återhämtning, otydlighet kring uppdrag. Listan kan tyvärr göras lång. Detta är inte anständiga arbetsvillkor och här behövs ett skifte i hur vi ser på medarbetare. För att skapa hållbara arbetsplatser med medarbetare som vill vara kvar och utvecklas krävs att man ser medarbetaren som en tillgång med unika kompetenser och utifrån det värderar medarbetarnas bidrag på arbetsplatsen.

Agenda 2030 är ett viktigt verktyg för att säkerställa en hållbar global utveckling för människor och vår planet, ur ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv. Dessa mål är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder antagit och syftar till att uppnå fyra mål till år 2030. Målen syftar till att: 

1. avskaffa extrem fattigdom,
2. minska ojämlikheter och orättvisor i världen,
3. främja fred och rättvisa,
4. lösa klimatkrisen.

En omställning till en hållbar utveckling och ett hållbart samhälle kräver handling globalt, nationellt och lokalt. Sambandet mellan olika nivåer i samhället är viktigt, och nyckeln till ett framgångsrikt genomförande av Agenda 2030 är att det finns en bred delaktighet i hela samhället för omställning. Detta är Fysioterapeuterna som organisation och alla medlemmar en del av. Vi kan göra mycket. I månadens avsnitt av En podd i rörelse pratar jag med Kristina Taylor som är ordförande i Psykologförbundet om vad vi kan göra som individer och som fack- och professionsförbund.

Har du funderat på vad som känns viktigt för dig för att du ska må bra, när du kanske inte själv kan se till att det blir på ett visst sätt. Vill du kanske jobba längre? Vill du vara stark för att kunna gå i trappor? Vill du vara på en plats där sikten är fri och naturen nära? Det är ett faktum att vi är fler som lever längre och som behöver fundera kring hur vi vill ha det. Vi behöver vara fler som bidrar med vår kompetens för att du ska kunna åldras så som du vill.

För att vi som äldre ska kunna leva det liv vi vill och önskar så länge som möjligt har vi personligen ett visst ansvar. Men det finns också yttre omständigheter som behöver förändras för att våra förutsättningar ska bli så bra som möjligt. Nästa vecka träffar Fysioterapeuterna utredningen för en ny äldreomsorgslag som leds av Olivia Wigzell. Vi kommer då att lyfta behovet av medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i kommunerna. Idag finns det ca 85 kommuner som har en eller flera MAR anställda. En MAR bidrar till ett ökat fokus på rehabilitering inom kommunerna. En MAR bidrar till att den senaste forskningen och kunskapen inom rehabiliteringsområdet och för hälsoprofessionerna omsätts i verksamheterna samt att resurserna används på mest effektiva sätt. Under pandemin har t.ex. de kommuner som haft en MAR anställda snabbare kunnat bidra med rehabilitering för de personer som drabbats.

Utöver detta behövs fler fysioterapeuter som har kompetens inom äldres hälsa och som arbetar med förutsättningar för äldre oavsett boendeform och organisationsform. Att åldras innebär ökad risk för att drabbas av fysiska och psykiska sjukdomar men en persons åldrande är inte den andra lik. Vi åldras olika och har olika behov, önskningar och förutsättningar för hur vi vill leva våra liv. En naturlig del av åldrandet är däremot en minskning av funktionsförmågan och ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar såsom demenssjukdomar och fallolyckor. Fysisk aktivitet och träning under hela livet kan påverka hur vi åldras då det minskar risk för många sjukdomar och även verka som en förebyggande åtgärd för demens. Det lönar sig för såväl personen som för samhället att det finns fysioterapeuter som får bidra med sin kompetens för personer som är äldre. 

Ett stort folkhälsoproblem bland äldre personer är fallolyckor med stort lidande liksom ökade samhällskostnader som följd. Men vi vet att fysisk aktivitet och träning har god effekt för att förebygga fallolyckor bland äldre. Läs mer om detta i Fysioterapi ger resultat. Drygt 1 000 personer dör varje år till följd av fallolyckor vilket är fyra gånger fler än som omkommer i trafiken. Dessutom skadas 70 000 personer allvarligt varje år. Äldre personer är särskilt utsatta för och sårbara vid fallolyckor. Bland personer som är 80 år eller äldre orsakas nio av tio skador av ett fall. Med ett ökat antal äldre som skadas genom fallolyckor kommer, förutom personliga lidanden, också samhällskostnaderna att öka. Socialstyrelsen har i uppdrag att följa upp åtgärder på området. Ett viktigt arbete som vi följer noga.

De totala kostnaderna till följd av fallolyckor bland äldre uppskattades 2009 till ungefär 14 miljarder kronor. Dessa beräkningar visar även att kostnaderna uppskattningsvis kommer öka till 22 miljarder 2050. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gav 2014 ut en rapport om fallolyckor där de totala kostnaderna 2012 uppskattades till nästan 25 miljarder, inräknat arbetsplatsolyckor. Kostnaderna för att förebygga fallolyckor uppgår till 3.4 miljarder där hälften av kostnaden skulle tas av näringslivet för att förebygga arbetsplatsolyckor. Detta innebär att det skulle kosta cirka 1,7 miljarder att förebygga fallolyckor hos äldre. I denna ekvation ser man snabbt att det lönar sig med preventiva åtgärder för att förebygga fall. Hämtat från Fysioterapeuternas Rörelselyft för äldre. Lyssna också gärna på avsnitt 33 av En podd i rörelse med Elisabeth Rydwik med lång erfarenhet av forskning om fysioterapi och äldre.

Det lönar sig när fysioterapeuter bidrar med sin kompetens för personer som är äldre men fysioterapeuterna måste ges förutsättningar att använda sin kompetens fullt ut. Det är ett problem att fysioterapeuter som är anställda inom kommunal verksamhet skattar sin möjlighet att upprätthålla sin kompetens betydligt lägre jämfört med kollegor inom andra verksamhetsområden. Det är ett problem att fysioterapeuter i de flesta fall men framför allt inom kommunal hälso- och sjukvård själva betalar för sin specialistutbildning med såväl tid som pengar. Däremot lönar det sig för en verksamhet att ge fysioterapeuter möjlighet till kompetensutveckling. Det lönar sig både för verksamheten men framförallt för patienterna som får tillgång till fysioterapi av god kvalitet och med utgångspunkt från befintlig och ny forskning. 

Det är många barn i Sverige som mår bra. Men det finns också många barn och unga som inte mår så bra. Psykisk ohälsa, stress och ångest, smärta och olika former av funktionsnedsättningar kan bidra till att skapa utmaningar i vardagen. Fysioterapeuterna har länge drivit frågan om att elevhälsan måste stärkas och bli en sammanhållen del av hälso- och sjukvården. Teamet som arbetar med elevhälsan behöver byggas ut med fler professioner, t.ex. fysioterapeuter, för att barn och unga ska få bättre och snabbare hjälp och stöd, oavsett om syftet är att de ska nå utbildningens mål eller för att alla barn ska må bra.

I veckan överlämnade regeringens särskilda utredare Peter Almgren det första betänkandet om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga, till statsrådet Hallengren. Almgren föreslår många åtgärder som vi tycker är bra och som vi tror skulle skapa bättre förutsättningar för att barn och unga ska få rätt stöd när så behövs. Det är bra att det i betänkandet presenteras förslag på en sammanhållen barn- och ungdomshälsovård genom hela uppväxten med en tydlig definition av ansvaret för att främja hälsa. Det är bra för såväl barn, unga som vuxna att det föreslås en lagförändring i hälso- och sjukvårdslagen om att främja hälsa likväl som att förebygga ohälsa. Det är också bra med förslag inom områden som primärvård, elevhälsa och barn- och ungdomspsykiatri som betonar vikten av tvärprofessionella team. Det är mycket positivt att fysioterapeuter lyfts fram som en av de professioner som behövs i ökad utsträckning för att möjliggöra hälsofrämjande och förebyggande insatser. Det är bra med ett nationellt hälsovårdsprogram som betonar vikten av samverkan mellan aktörer och som vill se primärvården som navet för barn och ungas hälsa.

I omställning till en mer nära och sammanhållen vård kommer primärvården behöva byggas ut rejält vilket utredaren också tar upp då han kräver en förstärkning i primärvården gällande både resurser, kompetens och metoder. Detta är viktigt för alla de professioner som arbetar inom primärvården. Det är inte hållbart att enbart utöka uppdraget. Primärvårdens förutsättningarna för att ta sig an ett nytt uppdrag måste finnas från början. Det måste finns personer som kan göra jobbet, kompetens för ett bredare uppdrag och metoder och forskning som driver utvecklingen vidare. Här behöver arbetsgivare och beslutsfattare möjliggöra detta genom att tillföra resurser, tid och strukturer som möjliggör ett bredare uppdrag.

En utökad elevhälsa med ett utökat uppdrag bidrar också till en ökad belastning på de få professioner som idag arbetar inom elevhälsan. Ett ibland redan splittrat uppdrag med många kontaktytor och med breda ansvar. Även inom elevhälsan kommer det att behövas tillföras förstärkning av resurser, kompetens och metoder. Utredaren föreslår att elevhälsan kan innefatta fler professioner vilket är en fråga som förbundet drivit länge. Det behöver dock specificeras i lag vilka professioner som skulle kunna ingå i ett sådant bredare uppdrag. Det är precis som utredaren skriver viktigt med en numerär lägstanivå för elevhälsans professioner och en tydligare uppföljning av tillgången till elevhälsans professioner. Fysioterapeuter behöver bli en självklarhet i elevhälsan och det kommer löna sig för både barn och unga såväl som för skolan vilket blir tydligt i intervjun med Johan Hallberg som är rektor på Malmaskolan.

Om du vill läsa mer om vad en fysioterapeut kan göra inom elevhälsan lyssna gärna på En Podd i rörelse, avsnitt 10, med Linnea Kärdevik som arbetar som fysioterapeut på Malmaskolan.

Liksom utredaren beskriver ser vi idag att fysisk inaktivitet ökar hos barn och unga. Fysisk inaktivitet har konsekvenser för barns mående, fysiskt såväl som psykiskt. Utöver detta ser vi också en ökande andel av barn och unga som inte mår bra på grund av psykisk ohälsa. Övervikt, nedstämdhet, huvudvärk, smärta i rörelse- och stödjeorganen är vanligt förekommande. Hos barn och unga med funktionsnedsättningar blir detta ännu tydligare då de kan behöva individuellt anpassat stöd till fysisk aktivitet och över längre tid. Fysioterapeuters kompetens bidrar till att främja hälsa, främja motorisk utveckling, minska smärta, stärka fysisk självkänsla, ge råd om och följa upp fysisk aktivitet. Fysioterapeuter bidrar med specialkunskaper om hälsa och ohälsa i rörelseapparaten och en helhetssyn om barn och ungas förutsättningar. Vi tror att med en bredare kompetens inom elevhälsan kan alla barn och unga få bättre förutsättningar för jämlikt lärande och jämlik hälsa.