I går fattade Sveriges riksdag beslut om ett tillkännagivande som uppmanar regeringen att se över frågan om ett införande av krav på och rätt till kontinuerlig fortbildning av hög kvalitet för personal inom hälso- och sjukvården. Det är ett bra beslut. Detta är en fråga som vi inom Fysioterapeuterna drivit länge.

Vår medlemsundersökning om tillgång till kontinuerlig kompetensutveckling visar att det är stora skillnader över landet. Det är också stora skillnader beroende på huvudman, där de som arbetar inom kommunen har sämst förutsättningar. Kontinuerlig kompetensutveckling är nödvändig för att bibehålla och utveckla den kunskap som ligger till grund för legitimationen och därigenom säkerställa insatser av god kvalitet. Det blir i slutändan en fråga om patientsäkerhet, en fråga om hållbart arbetsliv för hälso- och sjukvårdens professioner och en fråga om att använda resurser på ett effektivt sätt.

Jag vill gärna skicka med några råd på vägen till våra beslutsfattare:

1. För att leva upp till rätt till kontinuerlig fortbildning behövs ett ledarskap inom vården som identifierar behov i den egna verksamheten både nu och för framtiden. Planen för kontinuerlig fortbildning behöver göras i samarbete med medarbetarna för verksamhetens bästa. Vad behövs hos oss? Vilken specialistkunskap behövs hos oss och hur kan jag som ledare stimulera till strukturerad fortbildning?
2. Det behövs en bredd av utbildningar för att svara upp mot de behov som finns. Det behöver exempelvis finnas fler universitetsutbildningar inom flera områden. Vi ser att utbildningar inom till exempel kvinnors hälsa och psykisk hälsa snabbt blir fulla.
3. Utbildningar som öppnar upp för flera olika professioner motsvarar tydligare och bättre de verksamheter som vi arbetar i. Så vi ser gärna fler multiprofessionella utbildningar för de yrkesgrupper som i vardagen arbetar tillsammans för patienternas bästa.  

Varje profession behöver goda möjligheter till kompetensutveckling för att kunna erbjuda en patientsäker, evidensbaserad och kostnadseffektiv vård. Och varje arbetsgivare behöver ha kontroll över, och en plan för kompetensförsörjningen. Med den nya föreslagna rätten till kontinuerlig fortbildning av hög kvalitet, förbättras förutsättningarna för båda parter. Det ger en god grund för att vi som arbetar inom hälso- och sjukvård ska få ett hållbart arbetsliv. Och det lönar sig både för den enskilde patienten och för vårt gemensamma välfärdssamhälle.

I veckan presenterades regeringens vårändringsbudget, som nu ska debatteras innan det i mitten av juni fattar beslut om densamma. Vårbudgeten är ju ett förslag där regeringen föreslår förändringar i den redan beslutade budgeten för 2022, lite rörigt kan tyckas men ett valår tenderar det att även här smyga sig in en hel del förändringar och man kan redan se spåren av den kommande valrörelsen. I förändringarna som föreslås finns bland annat ytterligare en halv miljard som ska avsättas till hälso- och sjukvården för att ge utrymme för ”större kostym”. En kostym som man tänker ska råda bot på vårdplatsbrist och arbetsmiljöproblem. Det är positivt att det satsas på fler vårdplatser och på arbetsmiljö. Men som Ida Kåhlin, förbundsordförande för Sveriges Arbetsterapeuter uttrycker det på twitter, så behöver kostymen inte bara bli större utan den behöver också sys på ett annat sätt. För att nå ett nytt resultat kan vi inte fortsätta göra på samma gamla sätt. En av de avgörande faktorerna är att det behöver satsas mer på förebyggande och rehabiliterande insatser. Det är nödvändigt både för att minska behovet av vårdplatser och för att vi ska uppnå de av regeringen uppsatta folkhälsomålen.

För att fortsätta med kostymmetaforen så behöver kostymen också sys i ett hållbart material. Det är i längden svårt med kortsiktiga satsningar. För att våga satsa på långsiktiga lösningar som utveckling av verksamhet, förbättrad arbetsmiljö och lön efter kompetens och ansvar, behöver regioner och kommuner få förutsättningar som är långsiktiga och stabila. Det är inte hållbart eller optimalt med kortsiktiga satsningar. Det borgar inte för kvalitet, eftertanke eller uppföljning – tre begrepp som vi förtjänar att se mer av inom hälso- och sjukvården.

En kostym som har många fickor är en bra kostym, om du frågar mig. Kostymen med många fickor ger fler användningsområden och ser till fler behov. I regeringens förslag ligger också att man möjliggör fler platser för verksamhetsförlagd utbildning och att man stödjer vidareutbildning. Bra förslag som behöver komma fler till nytta. Att fysioterapeuter ges möjlighet till att göra karriär och vidareutbilda sig leder till att fler väljer att bli fysioterapeuter och fler stannar kvar i yrket. Ytterligare ett steg vore att erbjuda betald vidareutbildning och inrätta specialisttjänster, inklusive en löneökning, efter att specialistutbildningen är färdig. Det skulle löna sig för verksamheten och dess långsiktiga kompetensförsörjning. 

Så omsydd kostym i ett hållbart material och med många fickor är det som vi i Fysioterapeuterna önskar. Vi hoppas verkligen att mer långsiktiga och hållbara satsningar kommer få ta mer plats i den kommande höstbudgeten. Det är nödvändigt om vi vill se andra resultat. Vi önskar satsningar som motsvarar den bredd av kompetens som finns inom hälso- och sjukvården. Vi önskar satsningar som visar att man från regeringens sida visar allvar med sina föresatser om jämlik hälsa. Och vi önskar att hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser får utrymme och resurser. Det skulle löna sig för alla.

Vid veckans Vårdarena fick jag möjlighet att reflektera kring kommunal hälso- och sjukvård och hur god kompetens och karriärmöjligheter i kommunen säkerställs. I Fysioterapeuternas rapport om kompetensutveckling läser vi att bland kommunalt anställda medlemmar finns lägst andel med examen på avancerad nivå. Av 1200 specialister är endast 50 specialister inom äldres hälsa och de är endast i marginell utsträckning anställda inom den kommunala hälso- och sjukvården.

Det finns gott om utrymme för förändring och förbättring för att fysioterapeuter och andra yrkesgrupper ska vilja arbeta i kommunen. Med en ökande andel äldre behöver vi vara fler i kommunen och inte färre i kommunen.

Goda möjligheter till kompetensutveckling är en förutsättning för att vi ska vilja välja kommunen. Möjlighet att fördjupa kunskap på arbetstid och en strukturerad plan borde vara en rättighet som leder till nöjda medarbetare. Det påverkar också patientsäkerhet och kvalitet på insatserna. Det är inte rimligt att endast få tillgång till kompetensutveckling några enstaka dagar eller inte alls. En sådan verklighet ger inte uppdaterad eller evidensbaserad fysioterapi eller rehabilitering.

Ett gott samarbete med universitet och lärosäten är en förutsättning för att vilja välja kommunen. Det behövs akademisk kompetens i kommunen. Christine Etzerodt Laustsens disputerade nyligen kring kunskapskultur i äldreomsorgen. I avhandlingen betonas bland annat möjligheten att engagera sig i forskning på arbetstid och stödet från chefen. Medarbetare behöver ha tilltro till sin egen förmåga till att medverka i forskning och självförtroende nog för att engagera sig i verksamhetsutveckling. För att uppnå detta behövs personal med akademisk utbildning i verksamheten som arbetar aktivt med att omsätta den nya kunskapen i praktiken. Det finns flera goda exempel på kommuner som arbetat med följeforskare på de projekt som de genomfört. Till exempel Eskilstuna kommun och Mälardalens universitet eller Kristianstad kommun och Högskolan i Kristianstad. Forskning behöver både produceras och konsumeras. Medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) kan vara en viktig pusselbit här.

En tredje förutsättning är att arbeta tillsammans. Fysioterapeuternas kvalitetspris 2022 visar tydligt hur vi blir bäst tillsammans och hur vi lär av varandra och utvecklas tillsammans. Det finns också goda exempel från Östersund på verksamheter som arbetar övergripande och ser sitt gemensamma ansvar för patienternas och brukarnas bästa.

Det finns andra förutsättningar som behövs men att börja med kompetens, kunskap och samarbete känns rimligt och viktigt. Det lönar sig.

Nästa vecka tar bloggen påskledigt.

Det är mycket bra med en hälsofrämjande och förebyggande elevhälsa för barn och unga. Det är tråkigt att regeringen inte tog möjlighet att skapa bättre förutsättningar för detta i det lagförslag som lades för någon vecka sedan.

Elevhälsans professioner är viktiga i skolan. Deras uppdrag är att arbeta främjande och förebyggande för att skapa en fungerande skolmiljö för alla. Elevhälsan ansvarar för både den fysiska och den psykiska hälsan hos elever, ett ansvar som både kan stärkas och utvecklas. Elevhälsa är en viktig del i att stötta eleverna i lärandesituationen.

Sveriges barn och unga förtjänar en elevhälsa med ett brett uppdrag som också arbetar förebyggande i större utsträckning. Frågan är hur vi tillsammans bygger en modern elevhälsa som tar hänsyn till olikheter i behov och livssituation hos de barn och ungdomar som växer upp i dagens Sverige. Inte minst behövs en ökad samordning mellan hälso- och sjukvården och elevhälsan.

Ett bredare uppdrag och ett brett ansvar kräver att vi behöver vara fler som deltar i arbetet. Det är dags för fler professioner i elevhälsan. Det bör vara en självklarhet med fysioterapeut i elevhälsoteamet. Det lönar sig för barn och unga såväl som för skolan. Hur kan ni se här.

Vi vet att fysisk inaktivitet ökar hos barn och unga. Det har konsekvenser för hur barnen mår både kroppsligt och mentalt. Övervikt, nedstämdhet, huvudvärk, smärta i rörelse- och stödjeorganen är allt för vanligt förekommande. Hos barn och unga med funktionsnedsättningar blir detta ännu tydligare då de kan behöva individuellt anpassat stöd för fysisk aktivitet och över längre tid.

Att arbeta förebyggande innebär bland annat att barn ges förutsättningar för fysisk aktivitet. Flera exempel visar hur en ökad fysisk aktivitet i skolan ger god effekt på fysisk och psykisk hälsa. Det har också effekter på lärandet. Vi läser i DN om ett nytt forskningsprojekt kring fysisk aktivitet och vi har det goda exemplet från Bunkeflo som fortsätter att visa resultat på lärande och hälsa.

Fysioterapeuters kompetens inom elevhälsoteamet bidrar till att främja hälsa, främja motorisk utveckling, stärka fysisk självkänsla, ge råd om och följa upp fysisk aktivitet. Fysioterapeuter bidrar också med specialkunskaper om hälsa i rörelseapparaten och en helhetssyn om barn och ungas förutsättningar. Med en bredare kompetens inom elevhälsan kan alla barn och unga få bättre förutsättningar för jämlikt lärande och jämlik hälsa. Det lönar sig.