Varje år delar Fysioterapeuterna ut flera pris. Ett av dem är Årets Fysioterapeut. Ett pris som går till en fysioterapeut och kollega som genom sina insatser på ett avgörande sätt bidragit till professionens utveckling och i förlängningen till ökad livskvalitet och hållbarhet för enskilda personer och befolkningen i stort. Det är många som nomineras och det är många fysioterapeuter som dagligen gör skillnad i sina verksamheter. Det är inte enkelt att göra ett urval på tre personer som sedan går vidare till intervju och där en av dem sedan blir Årets fysioterapeut.

I år visar nomineringen på bredden av vad en fysioterapeut kan göra. Våra nominerade är Maria Hilberth, Frida Johnsson och Anna-Maria (Mia) Sundfors. Maria arbetar som chef på Socialstyrelsen med möjlighet att påverka förutsättningarna för många. Frida arbetar med kvinnors hälsa genom en digital vårdtjänst och är företagare. Anna-Maria arbetar på neurointensiven och har där arbetat för att fysioterapeuter nu har en omfattande och vital funktion. Du kan läsa mer om motiveringar och nomineringar här. Alla tre vore värdiga vinnare av utmärkelsen. I augusti fattar förbundsstyrelsen beslut om vem som blir Årets Fysioterapeut 2024 för att sedan tillkännage vem det blir i september i samband med Fysioterapins dag.

Det är många som gör skillnad varje dag. Gör skillnad för den verksamhet som man arbetar i och för den patient som man möter. Det är ett arbete som kommer att fortsätta och det är ett arbete som ska uppskattas. Vi behöver uppskatta varandra och uppmärksamma varandra mer. Vi behöver berätta för varandra vad vi gör bra. Det är så som vi tillsammans kan bygga en stark identitet för vårt fysioterapikollektiv. En stark identitet bidrar i arbetet med att förflytta oss som profession framåt.  

Hög arbetsbelastning, etisk stress, bristande stöd och avsaknad av fortbildningsinsatser är vardag för fysioterapeuter och leder till en pressad arbetsmiljö och risk för kompetensflykt. Fysioterapeuter är den tredje största legitimerade professionen i hälso- och sjukvården och under 2023 skedde nästan 8 miljoner mottagningsbesök hos fysioterapeuter. Den ohållbara arbetsmiljön för fysioterapeuter och det faktum att så många överväger att byta yrke är ett direkt hot mot vårdens kompetensförsörjning. Det är ett oansvarigt resursslöseri att låta situationen fortgå.

Det är ett stort fokus på arbetsmiljö just nu och många är det som berättar om ohållbara situationer inom välfärd och inom hälso- och sjukvården. Fysioterapeuterna släppte i veckan en rapport där hälften funderar på att antingen byta arbetsplats, lämna yrket eller börja jobba på bemanningsföretag på grund av arbetsbelastningen. Bland våra yngre kollegor är det en tredjedel som överväger att lämna yrket helt. En kollega skriver på LinkedIn

”Jag förstår mina kolleger, den tanken har jag tänkt många gånger. Det är alltid högt tryck på våra tider, de räcker aldrig till. Jag tror att jag slutat i tid kanske två arbetsdagar det här året. Alltid har det funnits behov av att boka in en ”akut” patient på tid som egentligen inte finns. Behoven tar aldrig slut. Idag har (som många andra dagar) värdefull tid lagts på att försöka få kontakt med kolleger inom specialistvården … Tid har också lagts på att gå in i sjukhusets journalsystem och försöka få fram information om patientens potentiella restriktioner efter ännu en utebliven remiss post-operativt.
Det saknas uppenbarligen en stöttande struktur i primärvården som hade kunnat hjälpa oss generalister så mycket. Mina händer och min hjärna kan användas till mycket bättre saker än att försöka hitta telefonnummer.”

Facken i välfärden släppte också i veckan sin rapport ”Miljarder skäl att förbättra arbetsmiljön” som beskriver en allvarlig och explosionsartad ökning av stressrelaterad sjukfrånvaro, som femdubblats mellan år 2010 och 2023 i Sverige. Det är övertygande siffror där välfärdssektorn är överrepresenterad i statistiken och där fyra av fem drabbade är kvinnor. Vi vet att villkoren inom kvinnodominerade yrken är sämre än inom mansdominerade, och leder till att kvinnor i offentlig sektor är särskilt drabbade av psykisk ohälsa och sjukskrivning. I de flesta fall är sjukfrånvaron en konsekvens av brister i arbetsmiljön.

Det är självklart att kommuner och regioner skulle kunna spara miljarder genom att jobba för att skapa en bättre arbetssituation för att minska sjukfrånvaron. Det är rent av nödvändigt att göra arbetet för att fysioterapeuter och andre professioner inom välfärd och hälso- och sjukvård ska vilja välja att arbeta kvar och att framtidens kollegor ska utbilda sig. Nu och för framtiden behöver vi politiska beslut som medvetet investerar i arbetsmiljön och skapar rätt förutsättningar för en god bemanning och ett hållbart arbetsliv. Det behövs arbetsgivare som vågar prioritera arbetsmiljö och som säkerställer en hälsosam arbetsbelastning, med involverade medarbetare och med en balans mellan krav och resurser.

I veckan presenterade Nationella Vårdkompetensrådet sin rapport med förslag om hur hälso- och sjukvården behöver arbeta med kompetensförsörjning. De lyfter bland annat behovet av att veta mer om orsakerna till hälso- och sjukvårdspersonal väljer att lämna yrket eller att inte arbeta i sin yrkesroll. Det kan handla om att vilja byta yrke eller inriktning men det kan också handla om att man helt enkelt inte orkar längre. Man har bristande arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Just detta ser vi också i den enkät som Fysioterapeuternas medlemmar svarat på under vintern.

Vi släpper snart en rapport där du kan läsa mer, men resultaten är oroväckande. Det är en stor andel som överväger att lämna yrket på grund av en tuff arbetsmiljö där man lämnas ensam med beslut, där man inte ersätts utifrån det ansvar man har och där man inte får förutsättningar att utvecklas i sitt yrke. Det är negativt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv om de som vill jobba kvar ändå väljer att lämna yrket för att förutsättningarna är så dåliga.

Nationella vårdkompetensrådet lämnar 25 förslag om hur hälso- och sjukvården, oavsett huvudman, kan göra annorlunda och bättre för att vi som medarbetare ska vilja välja att arbeta kvar. Det finns många bra förslag som jag hoppas att man från stat, regioner och kommuner tar på stort allvar och gör verklighet av. Det finns till exempel förslag om att skapa förutsättningar för och följa verksamheternas systematiska arbetsmiljöarbete, bland annat genom att utveckla insatser som främjar en god arbetsmiljö, att arbeta systematiskt med att stödja medarbetarna till att arbeta med arbetsuppgifter som är prioriterade i relation till sin kompetens och att vidta åtgärder för att säkerställa att digitala verktyg är användarvänliga och effektiva. Andra förslag handlar om behovet av nationell samordning av systematisk och fortlöpande fortbildning för vårdens professioner, ökade möjligheter till kompetensutveckling och karriärvägar för respektive profession och att det ska finnas introduktions- och mentorskapsprogram för nyutexaminerade professioner i hälso- och sjukvården.

Allt detta är frågor som vi som fackförbund arbetar för och som vi vet är viktiga för fysioterapeuter. Jag ser fram emot hur detta görs till verklighet för det är konkret handling som behövs för att hälso- och sjukvårdens medarbetare ska vilja välja att arbeta kvar och utvecklas i sin profession.