Vidareutbildning är inte en lyx – det är en nödvändighet

I veckan har vi på Fysioterapeuterna lämnat vårt remissvar på utredningen SOU 2025:63 – Stärkt patientsäkerhet genom rätt kompetens. Det är en viktig utredning som berör fysioterapeuters framtida specialistutbildning, samt vidareutbildning och fortbildning för vårdens professioner – områden där vi ser stora möjligheter, men också att det idag finns brister och utmaningar. Tack distrikt, sektioner och råd för ert engagemang i framtagande av remissvar!

Vi som fysioterapeuter vet hur avgörande det är att få möjlighet att utvecklas i sitt yrke. Det ingår i att vara en självständig profession och för att kunna arbeta utifrån senaste evidens. Det har vi beskrivit i flera rapporter och det är en kontinuerlig utmaning för många. Att få fördjupa sig, specialisera sig och hålla sig uppdaterad är inte bara en fråga om personlig utveckling – det handlar om patientsäkerhet, kvalitet och framtidens vård.

När det gäller fortbildning – det kontinuerliga lärandet under yrkeslivet – är utredarens förslag om att vårdgivarens ansvar ska förtydligas bra. Men det räcker inte med skrivningar om att vårdgivaren ska möjliggöra fortbildning – vårdgivaren måste säkerställa att fortbildning faktiskt sker. Det ska vara systematiskt, finansierat och möjligt att genomföra – oavsett arbetsgivare eller verksamhetsområde.

Vi vet att många fysioterapeuter upplever att de inte får den fortbildning de behöver. Det är inte hållbart. Fortbildning får inte bli en budgetfråga som prioriteras bort i tuffa tider. Den måste vara en självklar del av vårdens struktur.

När det gäller behovet av vidareutbildning för fysioterapeuter – den fördjupade specialistutbildningen inom ett specifikt område av fysioterapin – är det bra att utredningen tydligt beskriver arbetsgivarens behov av specialiserad fysioterapi. Men vi hade önskat att man gått längre – att man faktiskt föreslagit en författningsreglerad specialistutbildning. Fysioterapi är en etablerad akademisk disciplin med över 40 års forskning, starka lärosäten och en befintlig specialiststruktur som fungerar. Vi har magister- och masterprogram, klinisk handledning och en tydlig väg till fördjupad kompetens. Det är dags att ta nästa steg – att skapa en reglerad specialistutbildning som stärker både professionen och patientsäkerheten.

Vi föreslår att fysioterapeuter blir först ut bland de vårdprofessioner med grundutbildning på grundnivå att få en författningsreglerad vidareutbildning. Vi är den tredje största vårdprofessionen i Sverige – och behovet av vår kompetens är stort.

Vi står redo att bidra med vår kunskap och erfarenhet i den fortsatta processen. För att stärka vården – och för att ge fysioterapeuter den kompetensutveckling de förtjänar.

Tack till alla skyddsombud!

Rapporterna duggar tätt om förutsättningarna för vårt arbete. Fysioterapeuternas rapport om arbetsmiljö i primärvården visar på stora brister och Sacos rapport visar hur stressrelaterad sjukskrivning ökar, framför allt hos unga högutbildade kvinnor. Det är tydligt att arbetsmiljön är ett område där det behöver göras mer.

Det är många som har ansvar för en god arbetsmiljö. Det finns ett politiskt ansvar och det finns ett ansvar i organisationen där du arbetar. Några viktiga roller i arbetet för en god arbetsmiljö är cheferna och skyddsombuden. Förra veckan var det chefernas dag och i veckan skyddsombudens dag. Ert arbete för arbetsmiljön är viktigt och det ni gör spelar roll!

Chef och skyddsombud behöver arbeta nära varandra för arbetsmiljön på din arbetsplats. I chefens uppdrag ingår ett arbetsmiljöansvar som är brett: att driva det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) genom att identifiera, riskbedöma och åtgärda risker för ohälsa och olycksfall, samt att se till att arbetsmiljölagstiftningen följs. Chefen ansvarar för att implementera arbetsmiljöarbetet i det dagliga arbetet, säkerställa en god arbetsmiljö för alla medarbetare och följa upp att åtgärderna är effektiva. Det är ett viktigt uppdrag och något som tar mycket tid och engagemang i anspråk för den seriösa chefen.

I arbetsmiljöuppdraget är skyddsombudet en viktig medspelare. Skyddsombudet representerar arbetstagarna genom att bevaka och verka för en säker och hälsosam arbetsmiljö. De identifierar och förebygger risker, säkerställer att arbetsgivaren följer lagar och regler, deltar i planering av förändringar, bevakar den psykosociala arbetsmiljön och föreslår åtgärder för förbättring. Skyddsombudet har även rätt att begära åtgärder från arbetsgivaren och i akuta fall avbryta arbeten som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv och hälsa.

Hög patientsäkerhet förutsätter verksamheter som arbetar strukturerat och systematiskt med arbetsmiljö, samt medarbetarnas engagemang och delaktighet. Det innebär bland annat förutsättningar för evidensbaserade arbetssätt, realistisk bemanning och reglerad rätt till fortbildning och kompetensutveckling. Det innebär utrymme för reflektion och för dialog med kollegor. Frågor som berör arbetsmiljö är viktiga för våra medlemmar och för Fysioterapeuterna. Vi kommer att fortsätta att berätta om de utmaningar som finns och om de förändringar som vi ser behövs för en bättre arbetsmiljö. Det gör vi tillsammans med många andra och tillsammans med de chefer och skyddsombud som arbetar inom hälso- och sjukvården.

Vi måste ta hand om dem som tar hand om oss.

Varje dag möter fysioterapeuter människor som har ont, som kämpar med sin rörelseförmåga, som vill tillbaka till jobbet, till vardagen, till livet. Vi är experter på att lindra smärta, förbättra livskvalitet och förebygga sjukskrivning. Vi är en av flera nyckelspelare i primärvården – och ändå finns det mycket att önska kring våra arbetsvillkor.

Det är många fysioterapeuter som brinner för sitt arbete och som vill göra skillnad. De vill ge den rehabilitering som de vet är möjlig. Men i vår senaste medlemsundersökning ser vi en annan bild växa fram – en bild av stress, otillräcklig återhämtning och bristande möjligheter till kompetensutveckling. Några kollegor delar med sig av sina erfarenheter i citaten nedan

”Poäng stressar, känner sig ofta otillräcklig både gentemot verksamheten
och patienter.”

Mer än hälften av fysioterapeuterna i regional primärvård överväger att lämna sitt jobb. Många hinner inte ens med det direkta patientarbetet under sin arbetsdag. Och kanske mest oroande – nästan en tredjedel upplever att deras arbetssituation påverkar patientsäkerheten. Det är inte hållbart. Varken för dem eller för patienterna.

”Orimliga krav på produktion som hindrar arbete ”på djupet” med patienter. ”Du behöver inte göra ett 100% igt-jobb det räcker med 50%” sa en chef!”

Det är inte heller hållbart att sju av tio fysioterapeuter inte får den fortbildning de behöver för att kunna ge säker och evidensbaserad vård. Fyra av tio saknar en fortbildningsplan helt. När fortbildning prioriteras bort, påverkar det inte bara individen. Det påverkar hela vårdkedjan. Det påverkar möjligheten att rekrytera, att behålla kompetens, att utveckla hälso- och sjukvården.

Kombinationen av en pressad arbetsmiljö och bristerna på fortbildning är problematisk här och nu men också för framtiden. Vi föreslår därför i den rapport som publicerats i veckan att:

  • Låt fokus vara på patienten – inte på att jaga siffror. Ersättningssystemen måste främja kvalitet, inte stress.
  • Ge tid att göra jobbet – på jobbet. Fysioterapeuter ska ha utrymme för både direkt och indirekt patientarbete inom sin arbetstid.
  • Reglera arbetsgivarens ansvar för fortbildning. Det ska inte vara upp till varje enskild chef eller verksamhet – det måste vara ett nationellt ansvar.
  • Alla ska ha en fortbildningsplan – och resurser som är öronmärkta för att genomföra den.
  • Gör en nationell genomlysning av vårdvalens konsekvenser. Vi måste förstå hur dagens system påverkar både vårdens kvalitet och arbetsmiljön.

Fysioterapeuter är redo att ta ansvar. Vi vill vara en del av omställningen till en nära vård. Men då måste vi få rätt förutsättningar. För när vi får möjlighet att använda hela vår kompetens, då händer det något. Då får människor hjälp i tid. Då minskar lidandet. Då förbättras livskvaliteten. Vi måste ta hand om dem som tar hand om oss.

Vi måste våga satsa på fysioterapeuters utbildning – hela vägen

Vi behöver prata om vår utbildning! Det är nu mer än 30 år sedan som grundutbildningen för fysioterapeuter förlängdes. 30 år där kunskapsbasen och forskningsfältet breddats och fördjupats. 30 år där professionen utvecklats till att vara den autonoma och självständiga profession som vi är idag. 30 år där våra arbetsuppgifter förändrats och förskjutits. Det är en utveckling som har varit bra på många sätt. Men vi ser idag att många nyexaminerade känner sig otillräckliga inför arbetslivet. Utbildningarna brottas med stoffträngsel och det är svårt att hinna med det som behövs, för att ge en god grund att stå på. Utbildningarna behöver också stabila ekonomiska förutsättningar. Det är dags för en längre grundutbildning som rustar oss bättre – en grundutbildning på avancerad nivå för kommande kollegor. Vi behöver en stabilare plattform att stå på – med både bredd och djup.

Det är fortsatt ett högt söktryck till utbildningen till fysioterapeut, vilket vi är glada över. I år ökade antalet sökande med fem procent. Det betyder att det finns utrymme och möjlighet att öka antalet utbildningsplatser! Vi ser en demografisk utveckling i Sverige som innebär en ökad andel äldre i befolkningen och en ökad andel personer med långvariga sjukdomar. För möta dessa utmaningar behövs en fokusförflyttning mot hälsofrämjande och förebyggande insatser, liksom tillgång till kvalitativ rehabilitering. De ökade behoven kräver fler fysioterapeuter i samhället och i hälso- och sjukvården. Det kan uppnås genom ett ökat antal utbildningsplatser på grundutbildningen med tillhörande verksamhetsförlagd utbildning. Det att till exempel glädjande att se att Mälardalens universitet nu startar upp en hybridutbildning i Blekinge – med nya sätt kan vi nå fler som vill bli fysioterapeuter.

Det här vill Fysioterapeuterna prata med gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm om. Därför har vi i veckan tillskrivit henne med förhoppning om ett möte.

För frågorna om utbildningen handlar inte bara om oss som yrkesutövare. Det handlar om patienterna, om vårdens kvalitet och om att skapa en hållbar framtid. Fysioterapi är evidensbaserad, kostnadseffektiv och ofta avgörande för människors återhämtning. Men då måste vi som fysioterapeuter få rätt förutsättningar. Jag hoppas att fler ser värdet i att satsa på vår utbildning – från start och hela vägen genom yrkeslivet.