Jag träffade Bengt i veckan. Bengt är 89 år och bor på ett särskilt boende. Han har under våren tränat med hjälp av ett digitalt hjälpmedel som han tyckte fungerade bra, men han saknade uppdateringar och blev lite uttråkad efter ett tag. Det digitala träningshjälpmedlet är en del i Nära vård-omställningen i Varbergs kommun. Genom att testa och utvärdera olika digitala hjälpmedel lär sig fysioterapeuter och patienter tillsammans vilka behov man har och kan då ställa tydliga och informerade krav på tillverkarna. Det är ett bra sätt att tillgodose att systemen blir just stödjande och inte styrande.

Bild från SKR

Med tanke på den ökande andelen äldre känns det rimligt och relevant att en del av Nära vård-omställningen fokuserar på en äldre målgrupp. Under de senaste veckorna har Socialstyrelsen och SKR presenterat rapporter med liknande fokus.

I Socialstyrelsens kunskapsstöd om hälso- och sjukvård i hemmet finns ett längre kapitel om just rehabilitering i hemmet, som i princip inte skiljer sig från annan rehabilitering, men där hänsyn i större utsträckning behöver tas till miljön och till närstående. Detta i sin tur leder till ökad personcentrering. Det finns ett behov av fler rehabprofessioner inom den kommunala hälso- och sjukvården, samverkan mellan huvudmän och att arbeta tillsammans utifrån patientens fokus. Att det idag är brist på fysioterapeuter inom många kommuner är oroande. 

I SKR:s sammanställning menar man att rehabilitering i hemmet i större utsträckning leder till ett personcentrerat arbetssätt. Undersökningen visar att rehabilitering i hemmet är utbrett och etablerat, inom såväl kommunal som regional verksamhet. Man arbetar utifrån vedertagna klassifikationssystem som ICF och det är flera målgrupper som inkluderas. Insatserna utförs i flera olika boendeformer utifrån personens behov och förutsättningar. Erfarenheterna är goda, med positiva resultat för individ, närstående, medarbetare och verksamhet.

Fysioterapeutens roll inom kommunal hälso- och sjukvård är självklar och tydlig. Forskningen är också tydlig när det gäller behovet av fysisk aktivitet och träning för äldre.

Det är inte hållbart med kortsiktiga eller enkla lösningar på problem som är komplexa och som har funnits under längre tid. Det ger hopp att besöka verksamheter som Varbergs kommun, där man tydligt arbetar med de fokusförflyttningar som behövs i omställningen. Vi behöver berätta om fler kommuner och regioner och deras arbete för en Nära vård. Hur ser det ut hos dig?

Inför veckan Vårdarena förberedde jag mig på att prata om uppgiftsväxling, eller workshifting, som det ibland också kallas. Ett begrepp som ibland upprör och som är lite klurigt beroende på vilket perspektiv man tar.

Ett yrke som utvecklas och där kunskapsbasen utvecklas förändras över tid. Vi arbetar inte idag på samma sätt som för tio, tjugo år sedan – våra yrken utvecklas i takt med kunskapen. Det finns ingen som gagnas av att vi försöker hålla kvar vid förlegade arbetssätt eller strukturer. När yrkesroller och arbetssätt förändras kan uppgiftsväxling vara ett bra sätt att ta tillvara kompetenser, utveckla teamarbete och öka förståelsen mellan yrkesgrupper. Men det behöver göras på ett klokt sätt och det behöver utgå från faktiska behov och i dialog med medarbetarna. Det är aldrig bra om professioner ställs emot varandra och bevakar sina arbetsuppgifter. Då finns en risk att vi tappar fokus på vårt gemensamma uppdrag: att ge bästa möjliga vård till patienterna.

Det finns flera utmaningar vid uppgiftsväxling. Som arbetsgivare behöver man tillgodose att kompetensen är den rätta. Det behövs tydlighet när uppdrag eller arbetsuppgifter förändras. Med utökade uppgifter och ansvar kommer också ett samtal om ersättning och en högre lön. Det behövs en tydlig tanke om varför det görs en uppgiftsväxling och det bör inte vara svårigheten att rekrytera som är den enda anledningen. Snarare än att vara ett försök till lösning på bemanningsproblem bör det vara ett försök till att använda resurser klokare och arbeta smartare, som tex Linda Hunter skrev om i DM förra veckan.

Andreas Thörneby skrev i veckan om att uppgifter kan vara enkla för att man har den kunskap och erfarenhet som man har, men för den som saknar detta kanske det är en svår och krävande uppgift. Och det är då som den rätta kompetensen blir så viktig- den som arbetsgivaren har ansvar för att tillgodose att medarbetaren har.

Vem som helst får inte göra vad som helst. Detta finns reglerat hos Socialstyrelsen och är kopplat till våra legitimationer. Det är dock förvånansvärt mycket som många får göra om man tillgodoser att kompetensen är den rätta. Men faktum är samtidigt att kultur och tradition ligger bakom en stor del av arbetsfördelningen på ett sjukhus – inte medicinska avvägningar eller regleringar. Dessa traditioner måste vi våga utmana för att föra vården framåt och klara utmaningarna vi står inför. Några exempel på workshifting är fysioterapeuter som bedömer tonus och injicerar Botox, fysioterapeut som första instans inom primärvården för personer med besvär från muskler och leder, eller när fysioterapeuten är ansvarig för återbesök efter en operation.