Så kom äntligen beslutet från riksdagen- om att varje kommun ska ha en medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR. Det kommer nu att införas en bestämmelse om detta i hälso- och sjukvårdslagen, som träder i kraft den 1 juli 2026. En ny bestämmelse som innebär att MAR, ska finnas i ett verksamhetsområde inom kommunen som omfattar rehabilitering och att MAR ska vara fysioterapeut eller arbetsterapeut.

Detta är resultatet av ett långsiktigt och strategiskt påverkansarbete från Fysioterapeuterna. Vi har arbetat tillsammans med andra professionsförbund och med patientorganisationer. Vi har skrivit debattartiklar, vi har ordnat seminarier och samtal, vi har lyft frågan i samtal med politiska företrädare. Idag firar vi att beslutet fattats och att det nu kommer att finnas möjligheter för fler fysioterapeuter att arbeta som MAR.

Jag hoppas att det är många fysioterapeuter som tar möjligheten att söka sig till tjänster som MAR. Det är bra för den professionella utvecklingen, då vi helst ser att MAR har en ledningsfunktion. Det innebär dels möjlighet att påverka verksamheten, dels möjlighet till andra arbetsuppgifter. Det kommer sannolikt också att finnas stora möjligheter att själv bidra till hur tjänsterna utformas, framför allt i de kommuner som inrättar funktionen för första gången. Det är också bra för löneutvecklingen då vi i lönestatistiken ser att den som arbetar som MAR har ett högre löneläge och en bättre löneutveckling än genomsnittet.

Från Fysioterapeuternas sida kommer vi att fortsätta arbeta för att MAR får ett tydligt uppdrag på ledningsnivå – ett faktiskt mandat och goda organisatoriska förutsättningar för att kunna utöva sitt ansvar. Det behövs en nationell uppdragsbeskrivning, med tydliga ramar gällande ansvar, kompetenskrav och befogenheter. Om detta skriver vi veckans debatt tillsammans med Neuro, Reumatikerförbundet, Riksförbundet Hjärt Lung och Sveriges Arbetsterapeuter.

Ett beslut är bara början – nu krävs arbete för en mer jämlik rehabilitering och för goda förutsättningar i uppdraget.

När varannan fysioterapeut överväger att lämna sitt yrke eller sin arbetsplats på grund av arbetsbelastningen, behöver vi stanna upp. Det här är en tydlig signal om att något är fel i systemet – och att förändring är nödvändig. Detta lyfte jag vid veckans möte med sjukvårdsminister Elisabet Lann. Ministern bjöd in fackförbund, arbetsgivare och myndigheter för att diskutera vårdens arbetsmiljö. Mötet inleddes med en dragning av den rapport som Arbetsmiljöverket tog fram i höstas. Läs den! Läs också vår rapport om arbetsmiljö som bygger på vår medlemsenkät från 2024.

Bild från Läkartidningen, 260217

Vi är alla överens om problembilden och mycket arbete pågår. Men är det rätt saker som görs och kommer det att ge resultat? SKR berättar om hur de analyserar sjuktal för att utifrån dessa kunna sätta in mer riktade insatser. Ett arbete som gett goda resultat när det genomförts på regional nivå. Från Socialstyrelsen rapporteras om förslagen från Nationella Vårdkompetensrådet – flera av dem kommer att ge effekt på arbetsmiljö – men hur sker arbetet med att införa åtgärderna?

Från de fackliga organisationerna lyfte vi bland annat vikten av:

• Att ge chefer förutsättningar och mandat. Första linjens chefer behöver rimligt antal medarbetare och kunskap om professionens kompetens. Samtidigt måste politiken ta ansvar för hur vården organiseras, ersätts och styrs – inklusive en nationell genomlysning av vårdvalens konsekvenser.
• Att involvera professionerna och att ge tid och rimliga förutsättningar att göra jobbet. Arbetsgivaren behöver känna tilltro till medarbetarnas kunskap och vilja.  Fysioterapeuter måste ges förutsättningar att hinna med både direkt och indirekt patientarbete inom arbetstiden. Arbetsbelastningen måste bli hållbar, återhämtning möjlig och ersättningssystemen utformas så att kvalitet premieras – inte kvantitet.
• Det finns en nationell arbetsmiljöstrategi som ska gälla för 2026-2030. Hur används den? Hur följs den upp? I strategin finns flera bra förslag som till exempel att inordna en nationell samordningsfunktion för arbetsmiljö, att stärka samverkan med arbetsmarknadens parter och att tydligare integrera arbetsmiljöfrågor i utbildningssystemet.
• Det finns gott om forskning i området: lär av den och resultaten. De insatser som ska göras är också de som vi vet ger resultat.

Det bådar gott att arbetsmiljö diskuteras på detta sätt av styrande beslutsfattare, med parterna i rummet. För en god och hållbar arbetsmiljö är avgörande för framtiden. Arbetsmiljö behöver tas upp och reflekteras kring i alla beslut som fattas, oavsett nivå. Arbetsmiljö behöver vara ett stråk i regionernas och kommunernas arbete. Det är genom en god arbetsmiljö som vi får framtida medarbetare som väljer välfärdens yrken och som väljer att arbeta kvar. Vi vet vad som krävs för en hållbar arbetsmiljö. Nu behövs mod och handlingskraft – för professionens framtid och för patienterna som behöver oss.

På lördag är det alla hjärtans dag och erbjudande om geléhjärtan (min favorit) och romantiska middagar fyller mitt flöde på sociala medier. Det är mycket hjärtan nu.

Det känns därför lämpligt att läsa den senaste rapporten från Riksförbundet HjärtLung. En rapport som beskriver behovet av strukturerad och långsiktig uppföljning för personer som haft någon form av hjärt-kärlhändelse. Något som idag saknas för många och som ökar risken för återinsjuknande och försämrad livskvalitet. En problembild som också känns igen från andra områden.

I primärvårdens breda uppdrag ligger att följa upp många olika patientgrupper och diagnoser. Men för den som drabbats av en hjärthändelse, likväl som för den som drabbats av cancer eller KOL, krävs det från primärvårdens professioner både kunskap och tid för att göra detta på ett säkert och evidensbaserat sätt. I rapporten föreslås ett nytt arbetssätt, där primärvården organiseras i ett tydligt, sammanhållet flöde med ett multidisciplinärt team runt patienten. Ett arbete som omfattar tre huvudnivåer: övergripande styrning, det dagliga arbetet och tillgången till hjälpmedel och verktyg. Det är ett bra förslag och något som går att applicera på fler grupper. Men då behövs också satsningar på primärvården. I dagens hårt belastade primärvård behövs det mer resurser – såväl ekonomiska som personella.

Att fysioterapeuter är självklara i det multidisciplinära teamet är givet. För den patient som är rädd för att belasta hjärtat, eller tror att minsta ansträngning kan ”utlösa något”, spelar vi en avgörande roll. Det är i samtalen, i de anpassade träningsprogrammen och i det individuella stödet som tryggheten kommer tillbaka. Fysioterapi med fysisk aktivitet och träning är en hörnsten inom hjärtrehabilitering, oavsett vårdnivå.

Det blir viktigt att den nationella handlingsplan som Socialstyrelsen har i uppdrag att ta fram, lyfter de behov av uppföljning som finns, att alla vårdnivåer beskrivs och räknas, samt att de professioner som möter patienterna är delaktiga i arbetet och i rekommendationerna. När det gäller fysioterapi är forskningsläget gott och vi är redo att delta i arbetet med handlingsplanen.

Det är många som ofta återkommer till det starka sambandet mellan barns hälsa och möjligheterna att lyckas i skolan. Och det är faktiskt ganska enkelt: mår du bra, klarar du skolan bättre – och goda skolresultat stärker i sin tur hälsan. Hälsa och lärande hör ihop.

Det är därför bra att elevhälsoutredningen (SOU 2025:113) så tydligt lyfter behovet av ett bredare elevhälsoarbete. Det är helt nödvändigt för en modern elevhälsa som arbetar långsiktigt och proaktivt. I utredningen öppnas det nu upp för fler professioner i elevhälsan. Fysioterapeuter, men också arbetsterapeuter och logopeder, lyfts in och borde vara självklara i teamen. Vi har viktiga kompetenser för att bidra till ett tidigt och förebyggande arbete nära barn och ungdomar.

Tyvärr är tillgången till våra professioner i skolan idag låg. Och det är få barn som möter en fysioterapeut i elevhälsan. Samtidigt som vi möter allt fler barn som rör sig för lite, kämpar med psykisk ohälsa eller har svårt att klara skoldagens krav. Här går det att göra annorlunda. I vårt grannland Norge är fysioterapeuter sedan länge är en självklar del av elevhälsoteamen. Kristin Hjort som arbetar som fysioterapeut inom elevhälsan på Gotland beskriver också väl här hur hennes arbete gör skillnad.

I veckans debattartikel lyfter Fysioterapeuterna tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter behovet av en nationell strategi för förebyggande arbete, ökad kunskap hos all personal om hur man främjar hälsa, ett tydligt personcentrerat arbetssätt och tvärprofessionella team där fler kompetenser arbetar nära eleverna. Detta kommer vi också att lyfta i de remissvar som vi skickar in till utredningen. Vi måste våga prioritera det som verkligen hjälper och genom att våga göra annorlunda skapas också helt andra förutsättningar för lärande.

Barns och ungas hälsa är en investering för framtiden. När vi ger dem rörelse, delaktighet och egenmakt bygger vi ett samhälle som håller. Nu är det dags att ta det arbetet på allvar. Förslagen om fler professioner i elevhälsan ger oss en möjlighet att bygga något bättre – att hjälpa fler barn att lyckas från start.