Varje dag undantrycker jag tankar på hur orimligt tempot är, hur låg lönen (och löneutvecklingen) är och hur djup den etiska stressen är när verksamheten bedrivs med fokus på produktion och olika ”kvalitetsparametrar” som är usla mått på just kvalitet. På grund av stressen i arbetet har jag i perioder problem med dålig sömn, brist på ork och det är svårt att underhålla alla vänskapsrelationer för jag är så socialt trött efter alla kontakter en haft under en arbetsvecka. Jag känner mig som en hycklare varje gång jag ger råd till patienter som tampas med stressrelaterade besvär. Har övervägt att sluta sen jag började jobba i primärvården för snart ett årtionde sedan och det är jag inte ensam om. Jag förbereder mig mentalt och praktiskt för att arbeta inom andra verksamhetsområden eller helt byta yrkesbana.

En kommentar från fysioterapeut på Dagens Medicin

Citatet ovan är en av många kommentarer på debattartikeln som publicerades i Dagens Medicin om fysioterapeuters förutsättningar för sitt arbete. I de många kommentarerna och i artikeln beskrivs en arbetsmiljö som är under all kritik och en löneutveckling som har mycket övrigt att önska. Artikeln är fortsatt den mest lästa och mest kommenterade på Dagens Medicin vilket visar att detta är ett stort och verkligt problem för fysioterapeuter inom svensk hälso- och sjukvård idag 2021. Problemet finns oavsett huvudman.

Jag vill påtala att arbetsvillkoren i många kommuner inte är bättre. Jag arbetar i en liten kommun med ansvar både för ett helt särskilt boende, korttidsboende 8 platser samt hemsjukvård i hela kommunen med långa restider ibland. Därtill täcker jag upp för arbetsterapeuten när hon semester eller annan ledighet. Jag har gått ner i tid för att orka men situationen är svår och allt jobb finns kvar när jag är där igen. Jag sover nästan dag nästan efter jobbet. Jag arbetat som fysioterapeut på sjukhus många år så jag har att jämföra med.

Kommentarerna från kollegor väcker många känslor hos mig. Jag känner ilska när jag läser hur kollegor inte får möjlighet att ta rast under arbetet, hur de drabbas av magsår, hur de jagar pinnar med redan fulla tidböcker, hur de ses som servicepersonal och hur det inte får möjlighet att på ett patientsäkert och hållbart sätt ges möjlighet att arbeta med patienter utifrån sin professionella kunskap. Detta överensstämmer väl med den undersökning som Fysioterapeuterna gjorde inom primärvården 2019, där var fjärde fysioterapeut beskriver att de inte har tid att arbeta på ett patientsäkert sätt. Hög arbetsbelastning och ersättningssystemens utformning beskrivs som de främsta anledningarna till att en inte kan göra ett bra arbete och sköta sina arbetsuppgifter på ett patientsäkert sätt. Fysioterapeuter tvingas jaga antal besök i stället för att se till vilka insatser som bäst hjälper patienterna eller åtgärder som kan förebygga eller hjälpa från sjukdom. Detta skapar etisk stress och pressade scheman där såväl arbetsmiljö, kompetensutveckling och patientsäkerheten drabbas för att nå de produktionskrav som ställs från regionerna. Det borde vara självklart att fysioterapeuter har en arbetsmiljö som främjar ett långt och hållbart arbetsliv och det är arbetsgivarens ansvar.

Jag blir ledsen när jag läser om hur människor i välfärdens professioner behandlas på sina arbetsplatser. Att inte deras värde uppskattas mer och att man inte kan förvänta sig en lön som motsvarar ansvar och kompetens. Jag blir också ledsen av att läsa sifforna från ovannämnda enkät som visar att så många som 43 procent av de svarande under det senaste året har funderat på att byta yrke. Av dessa är majoriteten mellan 26 och 33 år, alltså de vi förväntar oss ska arbeta inom sektorn många år framöver. 

Hur svårt kan det vara tänker man? Problemen som beskrivs är i de flesta fall arbetsgivarens ansvar. Arbetsmiljö, lön och tid för kompetensutveckling faller på arbetsgivaren. Så återigen frågar jag hur svårt kan det vara? Det handlar om möjlighet att påverka sin egen arbetsdag och att få möjlighet till återhämtning. Det handlar om möjlighet att genom engagemang, kunskap och kompetensutveckling ha en rimlig löneutveckling under sitt arbetsliv. Det handlar om att möjlighet att ha uppdaterad kunskap och möjlighet till fortbildning. För som arbetsgivare borde det väl vara viktigt med medarbetare som känner glädje inför att gå till jobbet, som stannar kvar och utvecklas på sin arbetsplats, utvecklar arbetsplatsen och som känner att det arbete som de utför har ett värde? Tänk om svensk hälso- och sjukvård var den arbetsgivare som hade flest nöjda medarbetare?

Men jag känner också glädje när jag ser kraften i det som skrivs, engagemanget och viljan till förändring. Det är tillsammans som vi kan få förändring. Tillsammans på arbetsplatser, tillsammans inom facket och tillsammans inom professionen. Frågorna som lyfts fram i artikeln är högt prioriterat för förbundets arbete. Vi ska ha goda möjligheter till kompetensutveckling under hela yrkeslivet, och det borde vara självklart med en tydlig koppling mellan kompetensutveckling och löneutveckling. Att behöva utbilda sig på fritiden, att inte få högre lön när man har erhållit masterexamen eller specialistkompetens, att inte ha tid till reflektion med kollegor är kontraproduktivt för såväl medarbetare och som för verksamheten. Genom de berättelser som delas väcks känslor som ger mig och andra fackliga förtroendevalda riktning, mening och kraft att arbeta vidare tillsammans för att man som fysioterapeut ska få bättre förutsättningar för sitt arbete. Det borde också väcka känslor hos dem som fattar beslut om den vardag som vi arbetar i. Kompetensförsörjningen i verksamheterna är ett problem och kommer att fortsätta att vara ett problem om inte arbetsmiljön blir bättre och om inte lönerna blir bättre.

Nä, som ensamstående mamma till två barn i skolåldern så måste jag ha en gnutta energi över efter jobbet för att ägna mig åt barnen. Att gå ner i tid är inte en ekonomisk möjlighet (jobbar 100%). Tyvärr vet jag inte var den önskvärda energin ska komma från i nuläget. Jag är helt slut, både mentalt och fysiskt. Orkar inte träna, glömmer saker, slutar prata mitt i en mening, stirrar rakt fram i tomma intet. Barnen undrar varför mamma beter sig så konstigt, är så irriterad och inte orkar med någonting längre. Nej, vi sitter i klistret.

Att vi skulle bli färre kommer inte att öka våra löner. Det är fel väg att gå att dra ner på utbildningsplatser eller att inte utbilda fler fysioterapeuter. Det kommer att leda till neddragningar av tjänster, färre valmöjligheter och därmed också färre möjligheter att byta jobb och på så sätt få upp sin lön. Detta har vi sett tidigare när det har varit brist på fysioterapeuter. Det kommer att leda till att de som finns kvar i yrket kommer att få en mer ansträngd arbetssituation. Det kommer sannolikt att leda till att fler patienter blir utan rehabilitering och fysioterapi. I en tid där vi redan vet att det är svårt med tillgänglighet till rehabilitering. I en kommentar nämns den omställning till god och nära vård som är på gång i svensk hälso- och sjukvård. I utredningen lyfter man fram värdet av alla kompetenser i primärvården och utmanar befintliga strukturer. Det kommer att behövas vara många som arbetar inom framtidens hälso- och sjukvård och jag hoppas verkligen att vi är många fysioterapeuter som vill vara med på den resan för en annorlunda framtid. Om primärvården ska bli navet behöver primärvården också utökade resurser både i form av pengar och i form av kompetens. Det är inte hållbart att bara utöka uppdraget.

Det är flera som uttrycker tveksamhet inför sitt yrkesval. Trots att en brinner för sin profession och för att kunna hjälpa patienter till ett bättre liv, det är sorgligt att läsa. Jag har varit fysioterapeut i 30 år och har sällan ångrat mitt yrkesval men jag har inte heller upplevt det som beskrivs i kommentarerna. Det borde räcka nu! Arbetsgivare och beslutsfattare behöver ta ansvar för professionerna inom hälso- och sjukvården och skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv med allt som det innefattar.

I veckan har det varit Nordens Dag, som är en påminnelse om den samarbetsöverenskommelse som de nordiska länderna skrev under 1962. Syftet med överenskommelsen var att fördjupa samarbetet mellan de nordiska länderna inom olika områden. Vi i de nordiska fysioterapeutförbunden firade vårt samarbete någon dag i förväg och träffades äntligen efter ett långt uppehåll. Det kändes bra att få komma samman och dela med sig av erfarenheter från covidåret där vi har haft olika förutsättningar. Vi har alla påverkats mycket oavsett hur det nationella strategierna har sett ut. Det känns också bra att få blicka framåt tillsammans och att börja spåna kring hur vi kan samarbeta framöver i frågor som är aktuella för oss alla.

I veckan har jag fått tillfälle att reflektera kring hur man vill kommunicera sitt budskap och hur man vill uppfattas när man gör det. Fysioterapeuterna vill bidra med lösningar och visa att vi är en del av lösningen men det är inte alltid enkelt. När vi till exempel får indikationer på att vi har medlemmar som inte får möjlighet till kompetensutveckling, som deltar i utbildningar på fritiden och som till och med själva ibland får betala för utbildningar. Just frågan om tillgång och möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning delar vi med många andra professioner inom hälso- och sjukvården oavsett huvudman. Här finns det lösningar! Ska hälso- och sjukvårdspersonal kunna ge patienten bästa tillgängliga vård, vara uppdaterade på de senaste behandlingsmetoderna och forskningsrönen inom sitt område så krävs kontinuerlig fortbildning- det gäller för alla professioner inom hälso- och sjukvården. En lösning är en tydligare reglering av rätten till fortbildning som Läkarförbundet med flera debatterar om i Dagens Samhälle. Att tillgodose möjlighet till kompetensutveckling kommer i förlängningen att påverka möjligheter till kompetensförsörjning och underlätta rekrytering.

Kommunikation och kompetensutveckling stod på agendan när förbundsstyrelsen träffades digitalt i veckan. Utöver det fick vi möjlighet att börja arbeta konkret med den verksamhetsplan som vi har fattat beslut om. Vilka aktiviteter ska vi göra, hur och när utvärderar vi och hur tillgodoser vi att det blir en tydlig röd tråd i alla förbundets delar kring det gemensamma arbete som ska göras. Viktiga och engagerande diskussioner som leder oss framåt.

Idag släpps nästa avsnitt från En podd i rörelse där jag samtalar med årets vinnare av Fysioterapeuternas kvalitetspris. Priset tilldelades fysioterapiverksamheten vid Skånes universitetssjukhus (SUS) och fysioterapeutprogrammet vid Lunds universitet, för den digitala utbildningsinsats om behandling av patienter med Covid-19 som de genomfört under året. Utbildningen, som utvecklas hela tiden utifrån de behov som finns, pågår fortfarande och kommer att fortgå så länge det finns behov av hur vi bäst tar hand om personer som är eller har varit sjuka i covid.

Snart är det helg och påsk. Bloggen tar påskledigt men är tillbaka igen 9 april. Önskar er alla en skön och vilsam påsk!

I veckan har jag fått förmånen att vara med på dels Arbetsterapiforum, vetenskaplig konferens för Sveriges arbetsterapeuter dels Vårdarenan, som Dagens medicin ordnar. Båda två välarrangerade konferenser med brett och intressant innehåll.
Tack för bra dagar! Jag tänkte i veckans blogg utveckla några av de samtal som jag var med i under Vårdarenan

Jag vill också passa på att gratulera Föreningen tidigt föräldrastöd till utmärkelsen Årets Brobyggare. Föreningen arbetar med doulor och kulturtolkar som stöttar inför och vid förlossning samt ordnar kurser i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på olika språk.

Första paneldiskussion var på ämnet hur vården kan återhämta sig efter pandemin. I diskussionen deltog också representanter från Psykologförbundet, Läkarförbundet, Sveriges Farmaceuter och Svensk Sjuksköterskeförening.

Det är många som har jobbat mycket i år och det är många som är trötta och behöver återhämtning. Det kan vara svårt att få till återhämtning när vi fortsatt befinner oss i en pandemi och därför är det viktigt att vi delar på det ansvaret. Arbetsgivarna har ett ansvar genom att följa de avtal som finns och att tillgodose att det finns möjlighet för återhämtning. Regionerna har fått återhämtningspengar och jag kan bara hoppas att de används klokt och att professionerna får vara med och diskutera hur pengarna ska användas. Det ser jag som en självklarhet då det är professionerna som själva bäst vet vilka behov man som medarbetare.

Som medarbetare i vården har du ett ansvar genom att lyssna på dig själv och de behov du har för ditt mående. På Fysioterapis webb ger Åsa Lundin, hälso- och sjukvårdskurator vid SUS, råd om hur man kan hitta utrymme och energi i en hårt ansträngd arbetsvardag. Råden i korthet handlar om att ha ett tillåtande klimat, sätta upp regler, avgränsa uppdraget, lär känna dig själv, sänk ambitionsnivån på fritiden, tanka rätt energi, lämna jobbet på jobbet, fira och berömma varandra samt vända på resonemanget.

Vi som förbund har ett ansvar genom att vara ett stöd till våra medlemmar och tillgodose att de avtal som finns följs och att man behandlas schysst av sin arbetsgivare.

Vi pratade om samverkan och team som en förutsättning för att kunna klara den framtida hälso- och sjukvården. Samverkan bygger vi tillsammans genom kunskap om varandra, varandras förmågor och förutsättningar. Det måste finnas strukturer och ges förutsättningar för detta viktiga arbete vilket talar för att det ytterst är en ledningsfråga. Det är också en ledningsfråga att våra team fungerar väl. Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att team och samverkan fungerar utan insatser. Ett team behöver kontinuerligt arbeta och utvecklas tillsammans. Ett exempel som ofta tas upp är Southcentral Foundation i Alaska. De har kontinuerliga utbildningar för alla sina team och för alla i teamen. När det tillkommer nya medlemmar i teamet så går hela teamet om utbildningen tillsammans. Utbildningarna leds av chefer vilket visar att detta är viktigt för ledningen.

Dag två deltog jag i en diskussion med Leif Dalberg, Joint Academy och Lisbeth Löpare Johansson, SKR om huruvida hälso- och sjukvården är redo för den digitala utvecklingen. Vi som fysioterapeuter är redo för digital omställning och har varit det en tid. Vi har möjlighet och kunskap att erbjuda digitala besök men vi ska ha ersättning för dem likväl som vi har ersättning för de fysiska besök som vi utför. I dagsläget är detta ett problem för våra företagande medlemmar där det idag endast är sju regioner som erbjuder ersättning för digitala besök.

Vi behöver diskutera behov och utmaningar först för att sedan koppla till teknik och digitala lösningar. Bara för att den digitala lösningen finns så är det inte den som ska vara styrande för vad vi använder den till. Ett problem är till exempel journalsystem som inte kommunicerar med varandra. Låt oss börja där och hitta en fungerande digital lösning för hur det kan fungera. Och kanske till och med en digital lösning som fungerar nationellt? Det är också många som arbetar med föråldrade system som uppdaterats i oändlighet vilket gör dem svårarbetade och omständliga.

Eftersom samtalet delvis utgick från personer med kroniska sjukdomar och hur digitala hjälpmedel kan vara en del av hälso- och sjukvården måste jag säga att det i samtalet saknades en person med egen erfarenhet. Den som har egen erfarenhet kan bäst själv uttrycka behov, drivkrafter och önskningar. I en studie, som jag gjort i ett tidigare uppdrag, var det tydligt att man ville vara en del i utvecklingen och framtagande av digitala hjälpmedel. Studien inkluderade äldre personer med neurologiska sjukdomar som beskrev att de önskade uppföljning från vården på den data som de registrerar i sina appar. Besöken inom hälso- och sjukvården skulle bli kortare och mer effektiva om man kunde mata in data i förhand.

Snart dags för helg och ta gärna dig gärna tid att se Fysioterapeuternas senaste film om Lovisa som spelar fotboll och har en knäskada. Hennes fysioterapeut heter Roem.
Vad heter din fysioterapeut?

I arbetet med omställning till god och nära vård pratas om attraktivitet och attraktorer för att få förändring mot ett nytt sätt att arbeta. Precis som när vi attraheras av en annan person kan vi attraheras av arbetssätt och system i ett nytt sätt att arbeta men vad som attraherar oss är individuellt och det individuella perspektivet behöver man förstå och ha kunskap om för att kunna använda sig av det.

Jag tänker på hur arbetsgivare kan attrahera fysioterapeuter när jag läser det Nationella planeringsstödet från Socialstyrelsen, en beskrivning som visar tillgång till legitimerad personal inom hälso- och sjukvård. Planeringsstödet baseras dels på siffror från 2018 dvs före pandemin, dels på en enkät som har gjorts under pandemin.
I planeringsstödet kan vi läsa att det i 13 av 21 regioner råder brist på fysioterapeuter och att det framför allt är erfarna fysioterapeuter som det råder brist på och att det är i mindre orter som det är svårt med rekrytering. I planeringsstödets slutsatser kan vi läsa att bristen leder till att det blir konkurrens mellan verksamheter. För varje arbetsgivare är det viktigt att kunna behålla de medarbetare som rekryteras. Lön och arbetsmiljö är viktiga faktorer men även möjlighet till kompetensutveckling för att man ska känna att man vill vara kvar. Att erbjuda möjlighet att fortsätta utvecklas i sin yrkesroll på ett hållbart sätt är viktigt. Ett exempel på hur man kan göra finns i Region Sörmland där fysioterapeuter utbildar sig till specialister med bibehållen lön och på del av sin tjänst. Läs gärna mer här.

Nationella planeringsstödet visar även att det är stor skillnad mellan antal fysioterapeuter/100 000 invånare. I Blekinge och Kronoberg är det 105 respektive 109 fysioterapeuter/100 000 invånare medan i Jämtland och Västerbotten är det 172 respektive 178 fysioterapeuter/100 000 invånare. Det kan inte vara rimligt med så stora skillnader i ett land som Sverige. Det leder till ojämlik tillgång för de personer som är i behov av rehabilitering eller fysioterapi vilket har kommenterats av såväl oss som flera patientorganisationer. Det ska inte vara postnumret som avgör vilka möjligheter man får till rehabilitering eller fysioterapi.

I planeringsstödet har det inte ställts några frågor om covid men man är tydlig med att det fortsatt kommer att behövas många som arbetar med personer som har drabbats av covid både i det akuta skedet och för de personer som är långtidssjuka. I senaste nyhetsbrevet från Fysioterapi kan man läsa hur fysioterapeuter inom primärvården tillsammans med andra professioner utvecklat sitt arbete för personer som är långtidssjuka. De råd som de delar med sig av till andra är att samverka med andra professioner, effektivisera kontaktvägar och att vara trygga i att ni har kunskapen att kunna ta hand om dessa patienter på ett bra sätt.

I veckan har vi gått ut med att vår vetenskapliga konferens Fysioterapi 2021 kommer att bli digital. Det kommer bli något helt nytt men framförhållningen ger oss förutsättningar att skapa en interaktiv konferens med många möjligheter till dialog och med ett brett program av föreläsningar, workshops, debatter och interaktiva moment. Temat för årets konferens är Omställning pågår och med en digital konferens blir det en annan upplevelse än den fysiska med större möjligheter att ta del av alla de programpunkter som presenteras. Anmälan till konferens öppnar inom kort. Hoppas att vi ses där!

I förra veckans En podd i rörelse med Elisabeth Rydwik pratade vi om fysioterapi för äldre och vilka beslut som kan behöva fattas för att det ska finnas tillgång till fysioterapeuter inom den kommunala hälso- och sjukvården. Ett samtal med fokus på lösningar för de som vården är till för. Det råder idag brist på fysioterapeuter inom kommunal hälso- och sjukvård och jag tror att en av nycklarna till att förbättra förutsättningarna för god kompetensförsörjning är möjlighet till kompetensutveckling och fortbildning för medarbetarna.

I Dagens Medicin skriver Ida Kåhlin, ordförande Sveriges Arbetsterapeuter,  debattartikeln Säkerställ en kunskapsbaserad kommunal vård. Hon beskriver väl de osakliga skillnader som finns gällande förutsättningarna till fortbildning och livslångt lärande mellan anställda i regioner och kommuner. Den enkät som Sveriges arbetsterapeuter presenterar visar att arbetsterapeuter anställda i kommunal hälso- och sjukvård är mindre nöjda med sin fortbildning och sin totala professionsutveckling än sina regionsanställda kollegor. Det finns sämre möjligheter att delta i såväl akademisk fortbildning som i övriga kurser och konferenser. Färre har en fastställd fortbildningsplan och de har i lägre grad tid avsatt för eget lärande i vardagen. Detta är resultat som väl överensstämmer med de undersökningar som Fysioterapeuterna gjort 2016 och 2019.  Enkätundersökningen från 2016 visade att fysioterapeuter anställda i kommunal verksamhet skattar sin möjlighet att upprätthålla sin kompetens betydligt lägre jämfört med kollegor inom andra verksamhetsområden. Rapporten från 2019 beskriver bland annat att fysioterapeuter i de allra flesta fall, framför allt inom kommunal hälso- och sjukvård, själva får betala för sin specialistutbildning.

Fysioterapeuters förutsättningar för livslångt lärande samt tillgång till kunskaps- och beslutsstöd, 2016

Möjligheten till kompetensutveckling och att fördjupa sina kunskaper blir ett problem särskilt när vi ser hur belastningen ökar genom en ökad vårdtyngd och brist på kollegor. Samtidigt som man från Nationella Vårdkompetensrådet lyfter behovet av specialistkompetens inom den kommunala hälso- och sjukvården och att en ökad tillgång till legitimerad personal och forskningssatsningar behöver främjas.
Det finns lösningar! Resurser behöver tillgängliggöras för kompetensutveckling och fortbildning, värdet av dessa behöver uppvärderas och vara en del av vardagen samt att man tillgodoser att all personal inom kommunal hälso- och sjukvård får en fastställd fortbildningsplan.

I veckan har jag fått möjlighet till kompetensutveckling genom att delta vid Microsystemfestival. Microsystemfestival är en årlig internationell konferens med möjlighet att lära mer om hur vi kan utveckla och förbättra hälso- och sjukvård och socialtjänst. Ett mikrosystem är alla de personer som samverkar kring en patients behov, vars arbete tillsammans ger patienten det stöd och den vård som behövs.

Göran Henriks hälsar välkommen till Qulturum och Helen Bevan pratar om ledarskap

På festivalen finns utrymme för samtal med personer som tänker nytt och som ifrågasätter gamla tankar och är modiga nog att våga prova nya saker. Det är en blandning av personer som deltar; personer med egenerfarenhet, forskare, kliniker, teoretiker, pedagoger, professionsföreträdare med flera. Årets tema var Rekindling, återuppväcka, som återkom i flera presentationer på olika sätt. Helen Bevan och Göran Henriks presenterade sju regler för ledarskap som man kan läsa mer om här.
Jag blir också inspirerad av Bob Klabers presentation om vänlighet (kindness) och hur det är en essentiell del av det arbete som vi utför inom hälso- och sjukvård och som vi kanske ibland behöver återkomma till både i tanke och i samtal. Läs gärna hans blogg

Samtalet om rättvisa och hur lätt det är att vi behandlar varandra olika beroende på aspekter som till exempel kön, ras och ålder berör också. Pedro Delgado delade med sig dels av egna erfarenheter dels av hur man har arbetet med frågor som dessa i det sjukvårdssystem där han verkar. Läs gärna mer här.

Att få möjlighet att lära sig nytt och att tänka klart de nya tankar som ny kunskap ger är viktigt oavsett om du är fysioterapeut på en kommun i Västerbotten, fysioterapeut på en slutenvårdsavdelning i Skåne eller om du är förbundsordförande för Fysioterapeuterna. Vi behöver det för att kunna erbjuda den senaste kunskapen till de personer vi möter, för att finna glädje i vårt arbete och för att vi ska utvecklas som människor och i vårt yrke. 

I veckan har Fysioterapeuterna delat ut sitt kvalitetspris som i år gick till fysioterapiverksamheten vid Skånes Universitetssjukhus och fysioterapiutbildningen vid Lunds universitet. Dessa båda verksamheter har tillsammans tagit fram, utvecklat och drivit en utbildningsinsats kring covid för fysioterapeuter och arbetsterapeuter i Skåne. Utbildningsinsatsen startades i våras när covid var nytt för de flesta. Innehållet har varierats och anpassats utifrån deltagarnas behov, som skiftat under året. Akut omhändertagande, rehabilitering, teamarbete, patientens perspektiv är några av de teman som har tagits upp. Utbildningen har varit för alla fysioterapeuter och arbetsterapeuter oavsett huvudman och man har också bjudit in studenter som närmar sig examen. Ett väl genomfört arbete och väl värt kvalitetspriset 2021. Stort grattis till er!
Anne Sundén, programdirektör fysioterapiutbildningen, Lunds universitet, Cecilia Winberg, Sofia Hagel, chefsfysioterapeut Skånes universitetssjukhus, Region Skåne

Vid utbildningens senaste seminarium i tisdags pratade en kurator om att hantera långvarig ansträngning. Hon pratade om hur vi får och ger energi, att möjlighet till återhämtning behövs på såväl arbete som fritid. Mycket av det som hon sa var klokt och något som jag tror att vi är flera som behöver ta hänsyn till. Hon bad oss reflektera kring pandemin och om alla konsekvenser är negativa. Utbildningsinsatsen ovan är ett exempel på något positivt som kommit ut av pandemin. En generositet och vilja att dela kunskap som man sällan sett tidigare eller i varje fall inte så tydligt. Samverkan, generositet och en vilja att tillsammans lösa de uppgifter som vi ställs inför är några av de positiva möjligheter som jag hoppas kommer att finnas kvar långt efter att pandemin har lämnat oss. Föreläsningen var viktig för vi vet att arbetsbelastningen är hög för många, redan 2019 sjukskrevs 70 000 personer på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa och 75 procent av dem var kvinnor, enligt Hjärnfondens siffror.

Hjärnfondens vitbok

Hjärnfonden släppte i veckan en vitbok med förslag på hur den stressrelaterade psykiska ohälsan i samhället kan minskas och därmed synliggöra den drabbades situation och bidra till ett hållbart arbetsliv som vi mår bra av. I vitboken förtydligas det gemensamma ansvar som vi har samt att det inte är acceptabelt att lägga allt på den enskilde individen. Det behövs nya beslut och kraftsamling på alla nivåer. Arbetslivet och dess villkor behöver reformeras, drabbade behöver få rätt stöd och vård och vi behöver jobba mer preventivt redan hos våra barn och unga. Ju fler vi blir som adresserar möjligheter och lösningar som lyfter kunskap och goda exempel desto snabbare når vi målet – ett hållbart arbetsliv och ett friskare Sverige.
I rapporten finns flera förslag på hur detta ska kunna göras och också en tydlig bild över vems ansvar som vilken åtgärd ligger på. Några av åtgärderna är stärkt elevhälsa, stärkt uppdrag för rehabiliteringskoordinatorer samt kunskapslyft och ökat stöd till arbetsgivare.

Bild från kortversionen av regeringens arbetsmiljöstrategi

God arbetsmiljö är viktigt vilket syns i den arbetsmiljöstrategi som regeringen publicerade förra veckan” En god arbetsmiljö för framtiden – regeringens arbetsmiljöstrategi 2021–2025 Skr. 2020/21:92″. Kortversionen kan du hitta här. Strategin sammanfattas med punkterna:

• Ett hållbart arbetsliv – alla ska kunna, orka och vilja jobba ett helt arbetsliv.
• Ett hälsosamt arbetsliv – arbetslivet ska bidra till utveckling och välbefinnande.
• Ett tryggt arbetsliv – ingen ska riskera liv eller hälsa på grund av jobbet.
• En arbetsmarknad utan brott och fusk – en bristfällig arbetsmiljö ska aldrig vara ett konkurrensmedel.

Fysioterapeuterna ser fram emot det fortsatta arbetet med strategin och de konkreta åtgärder som kommer att behövas för att vi ska få den goda arbetsmiljö som vi alla önskar och förtjänar.

Lisa Svernby och Vidar

I veckan släpptes Fysioterapeuternas andra kampanjfilm. Nu med fokus på Vidar och vad hans fysioterapeut Lisa kan hjälpa honom med. Många barn idag har precis som Vidar problem med snedställning av nacken, som oftast kallas för favoritsida. Om barnet har en favoritsida så är kontakten med fysioterapeut viktig för att skapa en jämn rörlighet och styrka i nacken. Men också för att förebygga och behandla skallasymmetri och säkerställa att motoriken och balansorganen utvecklas som den ska.
Nästa vecka är det sportlov i Skåne och bloggen tar paus en vecka men 5 mars kommer det ett nytt avsnitt.

Vi fortsätter samtalet om lön och kompetens ett tag till. I veckan har vi ordnat ett lönepolitiskt seminarium för våra förtroendevalda. Vid seminariet blev det tydligt att vi alla har ett ansvar för vår lön men att vi har olika möjlighet att påverka den beroende på var vi befinner oss.
Det är inte acceptabelt att en fysioterapeut aldrig tjänar in sin utbildning. Det är inte heller acceptabelt att samtidigt som det råder brist på fysioterapeuter bidrar nuvarande löneläge och bristande kompetensutveckling till en allt sämre arbetssituation, där många väljer att sluta eller överväger att lämna yrket. Det är inte heller acceptabelt att kompetensutveckling och ökat ansvar inte leder till rimlig löneutveckling. Om detta debatterade vi i veckan i Altinget. Debattartikeln i sin helhet hittar du här.

Bild från veckans debattartikel i Altinget

I veckan har jag som en av nästa tusen deltagare deltagit i SKRs ledarutbildning Ledarskapsprogram Nära vård. Vid heldagsseminariet inspirerades vi att lyssna på berättelsen om bemötande där Hans-Inge Persson delade med sig av sin och sin frus historia. Han pratar om att skifta fokus och att se sig själv utifrån någon annans behov. Han pratar om att det inte finns några besvärliga patienter utan patienter med besvär. Han uppmanar oss att lyssna på berättelserna och säger att i samtalet mellan patient och vårdgivare ska båda bli lite klokare.
Vi lyssnade på Klara Palmgren Broryd som delade med sig av sin kunskap kring att leda i komplexa organisationer. Omställningen är en kulturresa där vi behöver ställa oss nya frågor och ifrågasätta gamla arbetssätt. För Fysioterapeuterna är detta en viktig fråga som vi kommer att arbeta aktivt med för våra medlemmar och för de vi är till för. Vi är en del i den nära vården och vi vill leda och vara del av förändring. Omställning är tema för Fysioterapi 2021 som ordnas i höst. Det finns fortsatt möjlighet att skicka in abstrakt till konferensen för den som vill dela med sig av goda exempel och forskning inom området. 

Bild från SKR om vad Nära vård kan vara

Under måndagen träffade Charlotte Chruzander, hälso- och sjukvårdsstrateg och jag Socialstyrelsen för att diskutera rehabilitering för personer med covid, kompetensutveckling och nationella riktlinjer.
De nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar har nyligen uppdaterats och de viktiga punkter i den reviderade versionen är: 
1. Tidig diagnostik och utredning är viktig
2. Fysisk träning central i behandlingen och här tar man också upp vikten av teamrehabilitering, fysisk träning och patientutbildning
3. Resurserna bör användas effektivare tex genom minska artroskopisk kirurgi till förmån för fysisk träning och patientutbildning
4. Vården behöver bli mer jämlik. 

Som avslut på veckans blogg vill jag lyfta Agenda 2030 som kommer att vara en stor del av vårt arbete framöver. Agenda 2030 ska minska fattigdom, orättvisor och ojämlikheter, samt lösa klimatkrisen under de kommande 15 åren. I veckan publicerades i Lancet Planetary Health en modelleringsstudie som beräknade hur minskningen av växthusgaser kan ge stora hälsovinster. Miljontals förtida dödsfall kan undvikas om länderna skärper sitt klimatarbete. Åtgärder för ett förbättrat klimat påverkar också hälsan genom hälsosammare matvanor, renare luft och mer vardagsmotion. Artikeln av I Hamilton mfl kan du hitta här. Den är läsvärd och värd att reflektera kring. 

Inom Fysioterapeuterna har vi nyligen reviderat vårt lönepolitiska program vilket vi kommer att presentera vid ett webinar på måndag. Programmet kan du hitta här. Revideringen av programmet har pågått under en tid och gjorts tillsammans med  regionalt förhandlingsansvariga från hela landet. Det kommande arbetet fokuseras nu på hur vi arbetar praktiskt med programmet så att det ger effekt för fysioterapeuters och sjukgymnasters löneutveckling. Det blir viktigt lokalt, regionalt och centralt för tydligare löneutveckling och för tydligare möjligheter att kunna påverka sin egen lön.
Lön är viktigt och svårt men vi måste våga prata om det!
Fysioterapeuterna vill:

• Att våra medlemmars löner ska vara individuella och differentierade
• Att lönen ska sättas i dialog mellan medlem och lönesättande chef 
• Att alla medlemmar har möjlighet till kompetens- och löneutveckling under hela arbetslivet
• Stödja medlemmar och förtroendevalda i den lokala löneprocessen
• Arbeta för högre lönenivåer och för en långsiktig och varaktigt stark positiv förändring av fysioterapeuters löner. 

I veckan har fokus fortsatt till viss del varit på det slutbetänkande som presenterades från utredningen God och nära vård, Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6) som under fyra år har letts förtjänstfullt av Anna Nergårdh. Förutom fortsatt inläsning har jag deltagit vid ett av de seminarier som SKR ordnade för att fördjupa samtalet kring betänkandet och dess konsekvenser samt uttalat mig i Fysioterapi. Vid seminariet i tisdags pratade man om utredningen i sin helhet. Från utredningens håll lyfter man en önskan om att skapa ett hälso- och sjukvårdssystem där man väljer att arbeta och där man har förutsättningar att göra ett bra jobb. Med förutsättningar att göra ett gott jobb har man sannolikt också möjlighet att påverka hälsa; både sin egen och andras. Det låter enkelt och ingen har nog något däremot men frågan man ställer sig är ju varför det inte redan är så?
I betänkandet beskrivs vikten av kompetensutveckling för att känna sig trygg i sitt arbete, tankar om teamarbete och interprofessionellt arbete samt möjlighet att bedriva forskning kring psykisk ohälsa och att denna forskning ses som likvärdig med forskning om fysisk ohälsa. 

Anna Nergårdh vid seminariet från SKR

I betänkandet finns en exempelsamling på pågående projekt. Ett av dem är Dans för hälsa som startades av fysioterapeut Anna Duberg. Dans för hälsa är en forskningsbaserad metod för att stärka psykisk hälsa hos unga. Några röster från dem som varit med kan du se i filmen. 
Ett annat fint exempel är Häng med oss ut som initierats av arbetsterapeut Therese Rosenkvist och som möjliggör för personer i socialpsykiatrin att prova på friluftsaktiviteter i en lokal förening.
Det finns många goda exempel men utredaren beskriver en tendens att kännedomen om dessa blir personbundna. Hon föreslår ett mer strukturerat användande så att de kan komma fler personer till nytta och oavsett vilken person man råkar träffa när man söker stöd. Det låter i mina öron som en rimlig åtgärd och som sannolikt ökar både tillgänglighet och jämlikhet för de personer som har behov av detta.

Under veckan har det släppts ett nytt avsnitt av SKRs Nära vård podden där jag fick förmånen att tillsammans med Sofia Rydgren Stale och Lisbeth Löpare prata om engagemang, nära vård och om att leda tillsammans. Ett av våra samtalsämnen var fackens roll i omställningen. Facken spelar många viktiga roller i detta arbete, en av rollerna är att sprida information både till medlemmar och från medlemmar. Vi har ett bildande uppdrag som går både inåt och utåt. Vi som förbund blir viktiga för att visa på goda och konkreta exempel, på hur man kan leda omställning och hur det påverkar fysioterapeuter i omställningen. Kanske något att lyssna på under den kommande helgen som jag hoppas blir god för er alla. 

I veckan har Fysioterapeuternas nya förbundsstyrelse haft sitt första styrelsemöte. Vi har setts tidigare för gemensam styrelseutbildning men nu var det dags för styrelsen att ta sig an de beslut som kongressen fattade i november. Det är alltid speciellt att komma igång med en ny grupp och kanske lite mer speciellt i en pandemitid när vi inte kan vara i samma rum och sannolikt inte kommer att kunna vara det på ett tag. Det gäller att försöka variera även det digitala mötet, att se varandra och att ge utrymme för socialt samtal. Kongressen fattade många beslut som vi har en mandatperiod på oss att arbeta med. I veckan har vi fattat beslut om budget och påbörjat vårt arbete med en verksamhetsplan för 2021.

In action Ingela Tengvall, Mikael Hjerne, Sara Barsjö, Kristina Larsson, Cecilia Winberg, Maria Westin, Lisa Svernby, Philip Ohlsson, Annie Palstam, Helena Pepa och Caroline Agrell

I tisdags deltog jag vid den offentliga utfrågning som anordnades av Socialutskottet med anledning av Corona kommissionens betänkande. Det var en intressant förmiddag men bra diskussioner kring det akuta skeendet inom äldreomsorgen under pandemin. Vid samtalet betonades vikten av långsiktiga och hållbara lösningar för äldreomsorgen och just därför känns det viktigt att kommissionen i sitt framtida arbete fokuserar på rehabilitering och förebyggande åtgärder. Utfrågningen kan du se här.
I somras presenterade Fysioterapeuterna tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter en rapport som baseras på en undersökning bland landets medicinskt ansvariga för rehabilitering (MAR). Rapporten visar att möjligheterna för kommunens medarbetare att genomföra sitt rehabiliteringsuppdrag i hög grad har påverkats negativt och att det finns en oro för patientsäkerheten. Det är viktigt att också kunna se konsekvenser på längre sikt och Fysioterapeuterna bidrar gärna i kommissionens fortsatta arbete.

Acko Ankarberg, ordförande i socialutskottet vid tisdagens utfrågning

Igår presenterades det sista delbetänkandet i utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01) där utredarna har haft i uppdrag att utreda förutsättningarna för att utveckla en ny form av skyndsamma och ändamålsenliga insatser inom primärvården vid lättare psykisk ohälsa. Fysioterapeuterna ser positivt på den breddning av primärvårdens uppdrag som föreslås och att det innebär ett uppdrag som inkluderar fysisk såväl som psykisk hälsa. Vi ser också positivt på utredningens förslag om interprofessionella team med fysioterapeuten som en självklar del. Det kommer att bli viktigt att primärvårdens struktur och styrning möjliggör teamarbete. Det kommer liksom utredarna nämner att bli viktigt med kompetensutveckling inom området så att de personer som arbetar inom primärvården känner trygghet inför ett breddat uppdrag. Utredningsarbetet har präglats av ett inkluderande och brett arbetssätt vilket har uppskattats!

Under 2020 tog Fysioterapeuterna fram Fysioterapi ger resultat med fokus psykisk ohälsa. I kunskapsunderlaget beskrivs hur fysioterapeuter arbetar förebyggande och med fysisk aktivitet för personer med psykisk ohälsa. Vi ger exempel på teamarbete och beskriver hur man på en mottagning arbetar med personer som har svåra utmattnings- och smärtsyndrom. Detta är en del av vad fysioterapeuter kan bidra med för personer med psykisk ohälsa. 

Snön ligger vit i de största delarna av landet och så även i Skåne. Önskar en trevlig helg med en bild från Hällevik i Blekinge på vårpromenad för några år sedan. 

Välkommen till min blogg som förbundsordförande för Fysioterapeuterna. Det känns bra att komma i gång med ett viktigt uppdrag efter två månaders förberedelse, överlämning och tankar inför framtiden. Nu är jag redo!
Förra veckan var jag på kansliet för att komma igång med arbetet och möttes då av två buketter som gjorde att jag kände mig välkommen. Det fick mig också att reflektera kring alla de nyblivna fysioterapeuter som nu tar examen och som inom kort kommer att påbörja sina första arbeten som fysioterapeuter. Stort grattis till er! Ni är välkomna till ett roligt yrke och jag hoppas att ni kommer att känna er lika välkomna på era nya jobb som jag gjorde på mitt.

Bloggen är tänkt att vara ett verktyg för att berätta om arbetet som förbundsordförande men också en möjlighet att lyfta olika teman som berör förbundet och våra medlemmar. Jag tänkte börja med att kort berätta om vem jag är och varför jag befinner mig här. Mina varför pratar jag om mitt linjetal som jag höll vid kongressen. Det finns också möjlighet att se talet i sin helhet vid förbundets hemsida.

För 30 år sedan tog jag examen som sjukgymnast och sedan dess har jag huvudsakligen arbetat med neurologisk rehabilitering som egenföretagare inom öppenvården i Skåne. Jag har specialistkompetens inom neurologi och har också disputerat inom rehabiliteringsmedicin. Under de senaste åren har jag arbetat som chef vid rehabiliteringsenheten på Lasarettet i Ystad. Jag har trivts med alla mina arbeten som alla har gett mig möjlighet att utvecklas både som person och professionellt. Jag har ett långt fackligt engagemang och har under åren fått möjlighet att arbeta med olika frågor senast som vice ordförande inom förbundet. 

I veckan startade förbundet kampanjen Vad heter din fysioterapeut där vi genom olika budskap visar hur fysioterapeuter arbetar för att förbättra funktion, rörelse, delaktighet och bidrar till personers möjlighet att leva det liv som de vill leva. Vi kommer att under de närmsta veckorna dela fler exempel på vad fysioterapeuter kan göra så häng med! Ett annat exempel på vad fysioterapeuter kan göra inom äldreomsorgen läste vi om i Fysioterapi under hösten. I artikeln beskrivs Malin Håkansson och hennes arbete i Alvesta kommun med de personer inom äldreomsorgen som drabbats av covid. Efter att först inte fått träffa patienterna med covid gjorde Malin och hennes kollegor sedan stor skillnad för de personer som drabbats av covid.
Malin Larsson som är medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i kommunen säger att ” Ingen av oss tyckte att var rätt att inte använda fysioterapeutens kompetens inom förebyggande och behandlande åtgärder för de covidsjuka. Patienterna skulle klara sig sämre om vi inte använda rehabteamets kompetens på rätt sätt, det var vi övertygade om. ”

Att vara ny på jobbet innebär att träffa och lära känna nya människor. Det innebär att sätta sig in i nya system. För mig blir det nytt att skriva blogg varje vecka och det blir också nytt att inom kort fortsätta med nya inspelningar av En podd i rörelse.Det är bra att lära nytt och att utvecklas och jag hoppas att du vill göra mig sällskap på resan.