Det är nu över 30 år sedan grundutbildningen till fysioterapeut förlängdes från fem terminer till sex terminer. 30 år under vilken hälso- och sjukvården har förändrats i Sverige såväl som i andra länder. Kortare vårdtider inom slutenvården ökar behovet av rehabilitering och prehabilitering. Det finns ett ökat fokus på förebyggande och hälsofrämjande insatser och primärvårdens uppdrag växer hela tiden utan att det kanske egentligen finansieras fullt ut. Teamarbetet där hälso- och sjukvårdens medarbetare arbetar tillsammans och där alla bidrar med sina unika kompetenser för patientens bästa visar sig vara en framgångsfaktor. Detta är bara några exempel.

Fysioterapeutens uppdrag och roll har förändrats mycket under de senaste 30 åren. Vi är en självständig profession med unika kompetenser. Fysioterapi, som ämne, har genom forskning utvecklats över tid och många av våra undersöknings- och behandlingsmetoder är idag evidensbaserade. Fysioterapeutiska insatser omfattar flera viktiga områden såsom hälsofrämjande och förebyggande insatser, behandling och rehabilitering. Fysioterapeuter är en del av första linjens hälso-och sjukvård och har sedan länge ett självständigt patientansvar. Fysioterapeuter arbetar inom fler områden och behöver en bredare kunskapsbas för att vara redo för framtiden. Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv bransch stadd i ständig förändring. Att systematiskt söka kunskap och implementera den likväl som att stå stadigt vid förändring och kunna leda utvecklingen inom områden som prevention och rehabilitering kräver också en bred allmän kunskapsbas att stå på.

Men 30 år senare har vi fortfarande en tre-årig grundutbildning. En utbildning som är bra men trång. En utbildning där en tvingas välja mellan kunskapsområden och ibland välja bort. Det är sedan länge dags för en förlängning av utbildningen för att framtidens fysioterapeuter ska vara redo att ta sig an det föränderliga landskap som de kommer att möta. Det utökade kunskapsområdet och det ansvar fysioterapeuten har som autonom yrkesutövare behöver återspeglas i grundutbildningens längd. För att möta dessa krav är målet en grundutbildning med examen på avancerad nivå, vilket även ger direkt behörighet till forskarutbildning.

Det behövs en grundutbildning på avancerad nivå av hög kvalitet. Vi är idag ett av få länder i världen som fortfarande har en tre-årig grundutbildning. Våra nordiska grannar har fyra eller femåriga utbildningar. Det är orimligt att inte samma förändring genomförs i Sverige. Med en rörlig arbetsmarknad där vi en av de professioner som är mest rörlig känns det orimligt att vi halkar efter och inte erbjuds samma möjligheter på grund av en för kort grundutbildning. Det är dags nu!

Återkommande rapporteras det om minskad fysisk aktivitet hos barn och unga, med konsekvenser för hälsan. Nedstämdhet, huvudvärk, smärta i rörelse- och stödjeorganen är allt för vanligt förekommande. Hos barn och unga med funktionsnedsättningar blir detta ännu tydligare eftersom de kan behöva individuellt anpassat stöd för fysisk aktivitet. Detta blir, kanske tillsammans med de socioekonomiska förutsättningarna, ännu tydligare under de pågående sportlovsveckorna.

Barn och ungas hälsa är en förutsättning för ett framtida hållbart samhälle. Det är väl belagt att den som mår bra också klarar skolarbetet bättre. Goda resultat leder till bättre hälsa, och omvänt ger en god hälsa bättre förutsättningar att nå utbildningens mål. Elevhälsan har en nyckelfunktion i detta.

Elevhälsan i Sverige har ett uppdrag att arbeta förebyggande och hälsofrämjande, men det saknas en tydlig strategi och ett systematiskt utvecklingsarbete. Många vittnar om att elevhälsoarbetet idag framför allt inriktas på att åtgärda problem som redan uppstått – att det blir händelsestyrt i stället för strategiskt och målinriktat. Och det är inte så konstigt när det hela tiden ska gå fortare, när fler uppgifter ska lösas av färre och när förändringar är mer regel än undantag.

Sveriges barn och unga förtjänar en elevhälsa med ett bredare uppdrag, som arbetar förebyggande i större utsträckning. Barn och unga behöver starkare stöd och mer kunskap för ett liv med fysisk aktivitet, hälsosamma matvanor, god sömn och andra faktorer som bidrar till ett liv i hälsa. När vi kan fokusera på att arbeta för att stärka elevens egna förmågor och främja egenmakt får barnet bra verktyg för en god hälsa genom hela livet.

Ett team med fler professioner i elevhälsan kan göra stor skillnad för många barns och ungas hälsa. Det bör vara en självklarhet med fysioterapeut i elevhälsoteamet. Det lönar sig för barn och unga såväl som för skolan. I dag är det reglerat vilka professioner som ska arbeta i elevhälsan. Det är bra med den tydligheten men vi ser också att det riskerar att bli begränsande. Fysioterapeuter, arbetsterapeuter och logopeder är alla professioner som kan göra skillnad i elevhälsan, men som idag är sällsynta inslag. Det behövs en reglering som ger skolor möjlighet och utrymme att bygga elevhälsoteam utifrån barnens behov och förutsättningar. Det behövs fler fysioterapeuter i skolan.

I juni, lagom till skolavslutningen, ska utredningen för en förbättrad elevhälsa lämna större delen av sitt betänkande. Vi ser fram emot tydliga förslag från utredningen som på ett långsiktigt sätt kan garantera tillgången till en god, och inte minst jämlik, elevhälsa för alla Sveriges barn och unga.

I veckan uppmärksammas World Cancer Day med syfte att rikta ljuset mot cancer: upptäckt, behandling och rehabilitering. Inom svensk cancervård ser vi dag att alla inte erbjuds rehabilitering och för de som erbjuds rehabilitering så ser erbjudandet väldigt olika ut. Det är positivt att man i den nyligen presenterade cancerstrategin har rehabilitering som ett fokusområde. Bland annat lyfter strategin behovet av samordnad rehabilitering, av individuella rehabplaner och av utvärdering och uppföljning. Det är ett bra steg mot att få verklig förändring.

Ett annat bra steg är det beslut som fattades förra veckan om en nationell strategi för rehabilitering och habilitering. Ett uppdrag som Socialstyrelsen fått av regeringen och som inkluderar flera punkter som är viktiga för oss som fysioterapeuter, men framför allt viktiga för de personer som är i behov av rehabilitering och habilitering. Arbetet ska också beakta framtagandet av den uppdaterade nationella cancerstrategin. Att samordna och samverka mellan de många olika uppdrag som finns är bra och nödvändigt. Ingen vård eller rehabilitering borde ske i stuprör och insatser som det planeras för behöver ta hänsyn till och samordnas med annat.

För den som drabbas av cancer kan rehabilitering förebygga och reducera konsekvenserna av sjukdomen. Rehabilitering bör vara en självklar del av vårdkedjan för samtliga patienter och bedömning om rehabiliteringsbehov bör göras redan i början av vårdkedjan. Det är viktigt att bedömning av behov görs av medarbetare med rätt kompetens. Rehabilitering främjar livskvalitet och ökar delaktighet. Prehabilitering och rehabilitering leder till patienter som är starkare, som har bättre hälsorelaterad livskvalitet, med minskad fatigue och bättre utfall efter operation. Det innebär vinster för såväl den enskilde patienten som för samhället. Rehabilitering kan se olika ut och det finns sällan en modell som passar alla – rehabilitering är till sin natur personcentrerad och interprofessionell.

Vår gemensamma strävan mot en jämlik vård över hela landet måste också innefatta insatser för rehabilitering. Det borde vara rimligt att den som har behov av rehabilitering och habilitering oavsett anledning får tillgång till det. Det ska vara behovet som styr och inte var i landet jag bor. Vi fysioterapeuter är redo att bidra med vår kompetens i arbetet med att ta fram en nationell strategi för rehabilitering och habilitering.

Idag spelar jag in en film för att tacka av en våra förtroendevalda som nu går i pension efter ett långt och engagerat arbete för Fysioterapeuterna. Förbundets förtroendevalda är viktiga i arbetet för fysioterapeuters bästa och många av dem gör skillnad varje dag för de medlemmar som de möter. Att vara arbetsplatsombud eller skyddsombud är ofta en utsatt roll, där man får ta stort ansvar för att tillgodose att regelverk följs, att kollegornas intressen bevakas och att medarbetare blir involverade i de beslut som fattas. Därför är det stöd som man får som lokalt arbetsplatsombud eller skyddsombud så viktigt. Att känna att en har tillräckligt med kunskap och att känna sig trygg i uppdraget är nödvändigt för att det ska bli bra.

Ett stort tack till Kajsa Hedin för ditt engagemang, din kunskap och din övertygelse. Bild av Ulf Huett

Detta är några av anledningarna till att Fysioterapeuterna vid den senaste kongressen fattade beslut om vi ska öka vår lokala närvaro genom fler arbetsplatsombud. Om vi är fler som delar på uppdragen får vi stöd av varandra och det blir roligare att arbeta tillsammans. Varje medlem ska ha ett lokalt ombud på sin arbetsplats. Oavsett vem som är huvudman för den verksamhet du arbetar i.

Vid kongressen fattades det också beslut om att utveckla stödet genom introduktion till uppdraget, nätverk och kontinuerlig utbildning. Några steg i det arbetet har vi redan tagit genom att fortsätta utveckla de utbildningar som vi har inom Fysioterapeuterna.

Att bidra för kollegors bästa i uppdraget som arbetsplatsombud, skyddsombud eller förtroendevald på annan position är tufft, men det är också ofta roligt och ett uppdrag där en får möjlighet att påverka och att förändra förutsättningar. Det skapar ett mervärde för dig som person men också för de kollegor som du företräder och för oss som profession. Så tack för ditt arbete!

Sedan mitten av 90-talet har det funnits möjlighet för fysioterapeuter och sjukgymnaster att bli specialist. Det görs genom en specialistutbildning som förvaltas, utvecklas och administreras av fack- och professionsförbundet Fysioterapeuterna. Att kunna specialisera sig är viktigt för den enskilde fysioterapeuten, men framför allt är det värdefullt för patienten och för hälso- och sjukvården. Att specialisera sig innebär en strukturerad vidareutbildning med tydliga mål som leder till fördjupning inom såväl klinik som akademi.

Nu är det mer än dags för en skyddad yrkesbeteckning av specialistfysioterapeut. Det är viktigt för oss som förbund, för vår professions legitimitet och för vår yrkestitel. En skyddad yrkesbeteckning och en reglerad utbildning kommer att leda till ökad tydlighet om vad specialistkunskapen innebär och tillför, möjlighet till en ökad tillgänglighet för patienterna och en ökad jämlikhet mellan de olika specialistområdena över hela landet.

Därför blev vi i förbundet väldigt glada när regeringen förra året tillsatte behörighetsutredningen som arbetar med just dessa frågor, samtidigt som de ser över reglering av fortbildning och möjlighet för fler professioner att arbeta med legitimation. Det är viktiga frågor som ständigt lyfts av våra medlemmar.

I behörighetsutredningen ingår jag som expert ett uppdrag där jag bidrar med den kunskap som jag har inom området och tillsammans med de andra experterna bidrar med breda perspektiv och strävar efter en helhetssyn. Det är ett viktigt uppdrag och betydelsefullt att vi som förbund är representerade.

För Fysioterapeuterna har frågan om skyddad yrkesbeteckning länge varit på agendan och det finns ett tydligt mandat från våra medlemmar att driva frågan. Det blev tydligt inte minst vid förbundets kongress i höstas. På hemsidan och i flera debattartiklar har vi har lyft varför frågan är viktig för oss.

Psykisk ohälsa och suicid orsakar stort mänskligt lidande och har omfattande individuella och samhällsekonomiska konsekvenser. Depression och ångestsyndrom ligger bakom drygt 40 procent av alla sjukskrivningar. I arbetet för en bättre psykisk hälsa är vi många som behövs och vars kompetens är viktig. Ibland är den viktigaste kompetensen kanske bara att vara medmänniska.

Regeringen tar frågan på allvar och nyligen presenterades en ny nationell strategi för bättre psykisk hälsa och för färre suicid i befolkningen. En strategi som gäller för de kommande tio åren och som ger vägledning för nästan 30 myndigheter i deras arbete inom området. Strategin heter ”Det handlar om livet” och tagits fram i bred samverkan. Genom strategin hoppas man få en ett samlat arbete med gemensamma mål och insatser. Det är när vi jobbar tillsammans och åt samma håll som vi kan göra skillnad.

Under året som gått har Fysioterapeuterna och flera andra professionsföreningar påbörjat ett samarbete med NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, som är en samarbetsorganisation för patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom det psykiatriska området. Vi delar bilder av problematiken och ser att vi tillsammans, professioner, patienter, brukare och anhöriga kan göra skillnad. Vi är i det arbetet överens om behovet av våra kompetenser inom såväl primärvård som psykiatri för att kunna erbjuda personcentrerad vård, rehabilitering och omsorg efter behov.

Frågan om psykisk hälsa och ohälsa är viktig för oss inom Fysioterapeuterna. Men samtidigt som den psykiska ohälsan växer, ser vi en oroväckande utveckling där fysioterapeuter ersätts med andra yrkesgrupper, eller inte alls, inom specialistpsykiatrin och inom primärvården i vissa regioner. Det är problematiskt och det behövs en större kunskap om fysioterapeuters kompetens och fysioterapins betydelse för psykisk hälsa. Det behövs god och jämlik tillgång till fysioterapeutisk kompetens över hela landet och det behövs tillgång till fysioterapeutisk specialistkompetens inom psykisk hälsa för fler. Fysioterapeuter är viktiga i arbetet för psykisk hälsa och vi har verktyg som gör skillnad i såväl diagnostik som behandling.

Ibland behövs en medmänniska. Ibland behövs vård. Ibland kan du själv påbörja arbetet för att må bättre. Under arbetet med Kraftsamling för psykisk hälsa har det tagit fram några huskurer som beskriver hur du själv kan stärka dig med några knep. De innefattar att bli andfådd minst en gång varje dag, prioritera återhämtning, träffa en vän, följ ditt hjärta och tro inte på allt du tänker. Testa.

Julen närmar sig och önskningarna är många. Vi önskar oss fred och frid, lugn och ro, glädje tillsammans med våra nära och kanske en hård klapp under granen.

Önskelistan för Sveriges fysioterapeuter och sjukgymnaster kan göras lång. Jag önskar att alla fysioterapeuter som varje dag går till jobbet för att göra sitt bästa för de patienter som möter, blir lyssnade på av sin arbetsgivare. Att deras erfarenheter och kompetens räknas. Att arbeta i hälso- och sjukvården innebär ett stort ansvar och vi gör alla vårt bästa för de patienter som vi möter. Då är det inte rimligt att bli betraktad som ”en vårdanställd i raden” och att arbetsgivaren ibland tror sig kunna ersätta en medarbetare som har ett legitimationsyrke med någon annan, utan att hänsyn tas till kunskap och kompetens.

Jag önskar också en rimlig arbetsmiljö. Vi är många som under lång tid lyft den pressade arbetssituation som råder. En god arbetsmiljö som ger utrymme till reflektion, påverkan och återhämtning är ett måste för att orka påfrestningen som ett människonära arbete innebär. Vi behöver en arbetsmiljö som främjar professionellt lärande och samarbete, där den som är nyanställd får en god introduktion och där den som är mer senior ges möjlighet att utvecklas. Då blir arbetsglädjen större och personalomsättningen lägre – något som gagnar såväl verksamhet som patienter. För landets fysioterapeuter önskar jag dessutom en lön som motsvarar ansvar och kompetens. Vi måste få till en löneutveckling under yrkeslivet som gör att det lönar sig att utbilda sig till fysioterapeut. Det behövs en löneprocess som är schysst och där lönekriterier är tydliga för alla och anpassade till verksamhetens behov.

Jag hoppas att 2025 blir året då vår specialisttitel blir skyddad – det är verkligen dags att så sker. På önskelistan står också en förlängd grundutbildning på avancerad nivå som ger blivande kollegor goda förutsättningar att med vår ökade kunskapsbas, ökade ansvar och ökade arbetsområden kunna arbeta som fysioterapeuter. Det är i längden inte patientsäkert och bidrar inte till god kvalitet när blivande fysioterapeuter under kort tid utsätts för mycket information och därmed får för grund kunskap.

Detta är några av punkterna på fysioterapeuters önskelista. Men också punkter som vi arbetar för varje dag och varje år till dess att vi stolt kan säga att nu slår önskningen in.

2025 är ännu ett oskrivet kort, och jag ser fram emot att fortsätta arbeta för fysioterapeuters bästa. Men först är det dags för lite vila med tid för tanke, för den lite längre boken och för mjuka steg i min närmsta skog.

Bloggen tar nu ledigt och kommer åter i januari. Fysioterapeuternas julgåva i år går till Läkare utan gränser. Önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

I veckans uppmärksammades Internationella funktionshinderdagen, en global dag instiftad av FN för att lyfta fram rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Syftet är att påminna om att mänskliga rättigheter gäller alla och att visionen om ett samhälle för alla fortfarande kräver stora insatser. Funktionsrättsperspektivet behöver inkluderas i alla delar av samhället – från arbetsliv och utbildning till sjukvård och digital tillgänglighet. Men där är vi inte riktigt än och många möter fortfarande hinder som begränsar självbestämmande och möjlighet till delaktighet. Om detta, och lite till, pratar jag med Nicklas Mårtensson, ordförande i Funktionsrätt i senaste avsnittet av En podd i rörelse.

Att uppmärksamma funktionsrättsfrågor spelar roll för alla. Det gör att vi får en mer empatisk och inkluderande miljö. Regeringen har i veckan lyft frågan på olika sätt, bland annat genom att rikta satsningar till rörelsefrämjande organisationer som inte är en del av den organiserade idrotten eller friluftslivet. De har också riktat stöd till idrottsklubbar och fritidsbankerna med extra pengar i år för att kunna köpa in utrustning och hjälpmedel så att fler barn med funktionsnedsättning kan vara med. Bra där!
Socialstyrelsen har nyligen publicerat ett kunskapsstöd för att öka den fysiska aktiviteten bland personer med intellektuell funktionsnedsättning. Bland barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning är det bara 10 procent som når rekommendationerna om fysisk aktivitet. Här kan vi hjälpas åt att göra det bättre.

Fysioterapeuterna har i sitt arbete med levnadsvanor tagit fram kunskapsstöd för fysisk aktivitet och fysisk aktivitet på recept för barn och unga. Det finns nu tillgängligt för alla att ta del av på vår webbplats.

Låt oss uppmärksamma internationella funktionshinderdagen för att påminna oss om att god hälsa är för alla och för att vi behöver arbeta för att vi alla ska ha goda förutsättningar och möjligheter till hälsa, delaktighet och god livskvalitet. Ett samhälle för alla kräver arbete på alla nivåer.

Att lön är en viktig fråga för våra medlemmar vet vi. Det blir tydligt i de medlemsundersökningar som vi gör och det är också en av de frågor som diskuteras mycket i sociala medier. Lön kommer att fortsätta vara en viktig fråga för oss som förbund och som fackliga företrädare till dess att fysioterapeuter har en lön som motsvarar ansvar, utbildning och uppdrag.

En akademisk examen ska löna sig. Det är därför frustrerande att åter igen läsa i Sacos livslönerapport att för en fysioterapeut lönar sig högskoleutbildningen inte ekonomiskt. Det finns många akademiska utbildningar som lönar sig, men för flera av oss som arbetar inom kvinnligt dominerade yrken och huvudsakligen inom offentlig sektor, lönar det sig inte. Det är ett tydligt exempel på strukturella löneskillnader, det vill säga att kvinnodominerade yrken och branscher värderas lägre och leder till att alla, inklusive männen inom yrkena, har lägre löner och att lönestrukturen är mer sammanpressad.

Fysioterapeuterna kommer att fortsätta arbeta för att fysioterapeuter ska ha rätt lön utifrån ansvar, kompetens och uppdrag. Vi har ett tydligt budskap från kongressen om att detta är en våra viktigaste frågor. Vi ska verka för höjda lönenivåer, jämställda löner och ökad lönespridning. Det gör vi bland annat genom vårt arbete i Akademikeralliansen, genom ökat stöd till våra fackliga förtroendevalda och genom vårt påverkansarbete. Det är vårt uppdrag.

Arbetsgivarnas uppdrag är att våga göra andra prioriteringar, och att verkligen värdera det arbete som vi gör utifrån vad vi tillför verksamheten och resultatet för patienterna.

Beslutsfattarnas uppdrag är att på övergripande nivå arbeta mot den strukturella lönediskriminering som drabbar kvinnodominerade yrken.

Illustration av Maria Richter Simsek

Fysioterapeuter ska ha samma utdelning på sin akademiska utbildning som manligt dominerade akademiska yrken. Vi bidrar med vår kunskap och arbetsinsats till att upprätthålla välfärden och skapa förutsättningar för en god folkhälsa. Det måste löna sig och synas även i vårt lönekuvert.

Det är nu fyra år sedan jag för första gången valdes till förbundsordförande för Fysioterapeuterna. Ett uppdrag och förtroende som jag vid förra veckans kongress fick förlängt i fyra år till. Det är ett förtroende som jag är stolt över och ett uppdrag som jag tar på största allvar. I mitt linjetal under kongressen lyfte jag särskilt några erfarenheter om områden som jag tar med mig framåt.

Bild av Ulf Huett

Under mandatperioden har jag gjort flera verksamhetsbesök. Det kommer jag att fortsätta göra. För vid besöken i verksamheterna får man bilder och berättelser som ger kraft och energi att arbeta vidare. Berättelser om kollegan som inte får bära skylten specialist för att det är ju inte en skyddad titel, om fysioterapeuter som öppnat en ny verksamhet när de märkte att vårdflödena förändrades. En verksamhet som bidrog till ökade tydlighet och synlighet bland andra yrkesgrupper.

Bild av Ulf Huett

Fysioterapeuter som berättar om hur ersättningarna är oförändrade på tio och att företagen börjar få svårt att bära sig. Fysioterapeuter som får en bra introduktion med mentorskap och ett utbildningspaket som erbjuds alla nyanställda. Detta är några exempel på sådant  som är bra och sådant som kan blir bättre. Alla exempel visar också varför vårt arbete spelar roll. Genom att vi delar berättelserna förstår vi varandra bättre.

Fysioterapeuterna ska fortsatt arbeta för medlemmarnas arbetsliv och yrkesutövning. Vårt fokus är på medlemmarnas förutsättningar för att kunna utföra sitt arbete.

• Vi kommer att fortsätta arbeta för fysioterapeuters förutsättningar att utföra sitt arbete med all vår kraft.
• Fysioterapeuter ska ha en lön eller ersättning som motsvarar det ansvar och den utbildning en har.
• Fysioterapeuter ska ha en löneutveckling under yrkeslivet som gör skillnad och där arbetsinsats och kompetens lönar sig.
• Fysioterapeuter ska ha en arbetsmiljö som ger möjlighet och utrymme till återhämtning, medbestämmande och reflektion.
• Fysioterapeuter ska ha rätt till att få introduktion, fortbildning och stöd från sin chef för till exempel prioriteringar.
• Fysioterapeuter ska bli lyssnade på och vår kompetens ska räknas i de sammanhang som vi arbetar.
• Fysioterapeuter ska våga visa sin kompetens. Fysioterapeuter ska lyfta varandra och berätta för varandra – och utåt – om det som vi kan och det som vi gör bra.

Illustration av Maria Richter Simsek

Det är min förhoppning och övertygelse att Fysioterapeuterna kommer att bli större och starkare. Att vi intar en tydligare och starkare position för att kunna göra skillnad för våra medlemmar. Vi är en aktör för ett hållbart samhälle och för ett hållbart arbetsliv. På ett trovärdigt sätt och genom vårt gemensamma arbete sätter vi agendan för vår rörelse framåt.

Det kommer jag att arbeta för varje dag under de kommande fyra åren.