Det är svårt och utmanande att arbeta i en verksamhet där du inte kan planera för framtiden eller där omständigheterna i stor utsträckning styrs av andra. Det är en verklighet som känns igen av många, oavsett huvudman eller verksamhet. Men för den som arbetar som företagare har man dessutom satsat kapital på en verksamhet och blir själv betalningsskyldig om det inte bär sig. För den företagare som inte ges möjlighet att längre bedriva sin verksamhet är konsekvenserna stora, men det drabbar även patienter och regioner.

Idag sker 30–60 procent av primärvårdens fysioterapi hos företagare (beroende på region, enligt statistik från SKR 2022). Det är en stor andel av regionernas primärvård som kommer att påverkas av osäkra och försämrade förutsättningar för företagande fysioterapeuter vilket är oroande.

Situationen kring den nationella taxan har varit osäker i mer än tio år, vilket gör att fysioterapeuter som driver egen verksamhet inte kan eller vågar planera långsiktigt, utveckla verksamhet eller göra investeringar för sina företag. Företagande fysioterapeuter väljer på grund av den långvariga osäkerheten att lägga ner sin verksamhet. Vi riskerar därmed en ökad och fortsatt kompetensflykt i en tid när ett av de största samtalen inom svensk hälso- och sjukvård är hur vi ska lösa kompetensförsörjningen.

Småföretagare behöver långsiktiga villkor för att kunna satsa och driva en verksamhet av hög kvalitet. Det behövs förutsättningar för samverkan, samt att verka preventivt och hälsofrämjande. Det behövs en långsiktig, tydlig och jämlik modell för ersättning. Och det behövs en gemensam IT-struktur för att kunna samarbeta med övriga aktörer för en god och säker nära vård.

Det är därför inte rimligt att föreslå att den modell som för närvarande finns (Lagen om ersättning för fysioterapi (LOF)) plockas bort innan det finns nya möjligheter för företagande fysioterapeuter att fortsätta sitt arbete. Den utredning som just nu ligger ute för remiss (Uppdrag att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd, Ds 2023:23) innehåller förslag som bidrar till en osäkerhet om framtiden. Det är alltför mycket som är oklart för de företagare som varje dag bidrar med sin kompetens för patienters bästa vilket Fysioterapeuterna bland annat lyft i Dagens Medicin.

I utredningen finns bra förslag, men ingen vet något om konsekvenserna av dessa, eller om hur de kommer att påverka verksamheterna. Det är stora statliga åtaganden som efterfrågas och det är klart att vi ställer oss undrande till om detta kommer att prioriteras. I förslaget ges också regionerna mandat att själva fatta beslut om huruvida man upphandlar privat fysioterapi eller inte. Det är djupt oroande och vi ser stora risker med att privat fysioterapi kommer att raderas i flera regioner.

Vi ser det som en överhängande risk att många småföretagare inom fysioterapi kommer att behöva lägga ner sina verksamheter och därmed minskar såväl tillgänglighet som jämlikhet över landet. Vi har idag ett läge där alla resurser behövs och vi har inte råd att försvåra för en grupp eller svälta ut dem. Det lönar sig verkligen inte.

För en forskare handlar en stor del av tiden om att söka medel för att kunna fortsätta bedriva forskning. I ansökan beskrivs forskningen och värderas utifrån olika aspekter som tex ekonomi eller nytta. Den forskningsfinansiering som utgår från staten behöver ta hänsyn till all forskning och värdera den på liknande principer. Det är inte enkelt och kräver kompetens från olika håll. Vi anar därför att de förslag som kommit i veckan kring färre forskningsmyndigheter kommer att göra det svårare för den forskning som kanske är nytänkande eller som presenteras av professioner som är färre i antalet. Detta kommer vi att lyfta i vårt inspel till den kommande forskningspropositionen.

Förra veckans konferens gjorde det tydligt att fysioterapeutisk forskning är både bred och djup. På temat hållbar utveckling presenterades forskning om digital träning och behandling för många olika patientgrupper, om smärta, om fysioterapeuters arbete för den som överlevt tortyr, om hur fysioterapi vid covid, om aktiva transporter och mycket mer. Listan kan göras lång – fysioterapeuter forskar inom många olika områden. Forskning är viktigt för att vi med säkerhet ska kunna uttala oss kring våra insatser. Det bidrar till ökad kunskap och till tydlighet. Det tar oss ifrån tyckande och anekdoter.

Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv bransch i ständig förändring. För att möta behoven krävs en grundutbildning på avancerad nivå av hög kvalitet, det krävs möjlighet till livslångt lärande och det krävs forskning. Allt detta krävs för att vi som profession ska kunna möta kommande förändringar, ge förutsättningar för nya innovativa arbetssätt samt erbjuda evidensbaserad och patientsäker hälso- och sjukvård. Goda möjligheter till karriärutveckling är rekryterande! Detta kommer vi att lyfta i vårt inspel till den kommande forskningspropositionen. Fysioterapeutisk forskning gör skillnad för många.

Under två dagar har fysioterapeuter från hela landet träffats i Göteborg för att lära tillsammans, för att knyta nya kontakter och för att prata med varandra. Fysioterapi är den största vetenskapliga konferensen för fysioterapeuter. Vetenskapliga presentationer, workshops, politikersamtal, 80-årsfirande och mingel- allt under två intensiva dagar.

Helene Henriksson blev Årets fysioterapeut för sitt långvariga arbete med levnadsvanor och förebyggande arbete. Matheo Johansson fick pris för bästa poster. Grattis till er båda!

Socialminister Jakob Forssmed lyfte flera av de stora satsningar som är på gång för en bättre folkhälsa och lyfte betydelsen av fysioterapeuters arbete för ett mer hälsofrämjande och förebyggande perspektiv. Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson lyfter vikten av förändrade arbetssätt och nämnde också en kommande utredning kring specialistutbildning vilken vi som förbund kommer att bevaka och delta i med stora intresse.

Petra Heideken Wågert, Nasim Farrohknia, Acko Ankarberg Johansson, undertecknad och Lisbeth Löpare Johansson efter avslutningen där vi fokuserade samtalet kring AI och framtidens hälso- och sjukvård genom omställning och genom att våga bygga nytt.

Stort tack till alla som kom och deltog under dagarna. Tack för ert engagemang, ert driv, er kunskap och att ni ser möjligheter för en bättre hälso- och sjukvård. Det är ni som gör Fysioterapi 2023!

Det är en orolig tid vi lever i. Det finns mycket att fundera kring och det finns mycket som kan hålla en vaken på natten. Just hur vi mår och hanterar en orolig tid var den första frågan som ställdes till socialutskottets politiker när de i veckan träffades hos NSPH för att prata om psykisk hälsa.

Anders W Jonsson (C), Anna Vikström (S), Carita Boulwén (SD), Christian Carlsson (KD) Jakob Olofsgård (L), Malin Höglund (M), Karin Rågsjö (V), Ulrika Westerlund (MP)

De var alla överens om att det är viktigt med förebyggande och hälsofrämjande insatser och vikten av att ta tag i problem tidigt betonades. Betydelsen av fysisk aktivitet var också en av de faktorer som lyftes upp, såväl som förebyggande och behandlande. Elevhälsans roll betonades – och att det är ett team som arbetar där för barn och ungas bästa. Det var också konsensus kring att vi behöver en nationell hjälplinje. I årets budget satsas riktade medel till psykisk hälsa och det är bra, men är det tillräckligt? Och hamnar pengarna där de bäst behövs?  

För många är primärvården första vägen in och det är så det ska vara. Men är primärvården dimensionerad för uppdraget och finns kompetensen där?
Fysioterapeuter är viktiga i arbetet för psykisk hälsa och vi har verktyg som gör skillnad i såväl diagnostik som behandling. Det är ett av våra uppdrag inom primärvården och för att klara det på bästa sätt behövs kompetensutveckling. Specialistfysioterapeuter inom mental hälsa skulle också kunna fylla en viktig roll i primärvården.

Vi är den tredje största professionen inom primärvården men vi är ändå förhållandevis få och ibland ensamma i vår roll på en arbetsplats. I takt med primärvårdens breddade uppdrag blir det allt svårare att vara uppdaterad i alla de olika områden som man ska arbeta inom som fysioterapeut. Det kanske går an på större vårdcentraler att fördela uppdrag mellan sig, medan det på mindre är svårt, vilket i sin tur försvårar möjlighet att arbeta evidensbaserat och patientsäkert.

Det behövs också en arbetsmiljö som ger möjlighet att arbeta evidensbaserat och patientsäkert. Det är genom att fokusera på kvalitet i stället för kvantitet som man upplever arbetsglädje.

Det finns flera exempel på hur fysioterapeuter gör skillnad för en bättre psykisk hälsa. Ett sådant finns i Örebro där pågår ett projekt med fokus på hållbar träning som fortsätter efter avslutad behandlingsperiod.

Att satsa på fysioterapeuter lönar sig för primärvården i stort och vi har mycket att bidra med inom psykisk hälsa.

Idag presenterar regeringen budgeten för 2024, och i den ligger mer pengar till välfärden. Det är bra, men inte tillräckligt. Fysioterapeuter tycker om sina jobb, men som många andra i hälso- och sjukvården är vi slitna av högt tempo, stort ansvar och ofta för få kollegor. Samtidigt äter inflationen upp marginalerna och regionerna går med stora underskott. Vi har en välfärd med oerhört kompetenta medarbetare som levererar vård av hög kvalitet. Men vi behöver framtidstro och en framtidsplan. Därför vill jag idag inte prata om pengar i en särskild budgetpost, utan ge tre råd till de politiker från alla partier som har inflytande över vårt samhälle. Vi vill se budgetsatsningar men vi vill också se:

-LÅNGSIKTIGHET. Orka sätta upp de långa linjerna, och hålla i. Satsa på slow politics, utgå från fakta och fokusera på att lösa problemen, inte på konflikt. Indexera statsbidragen för att säkra resurser till välfärden och våga skapa en bättre framtid för våra barn. Att sänka skatten på bensin och diesel mitt när vi dagligen ser effekterna av klimatkrisen är tvärtom kortsiktigt och kontraproduktivt.

-SAMARBETE. En stark välfärd och fungerande kompetensförsörjning kräver en plan längre än en mandatperiod. Våra folkvalda politiker borde sätta sig ner och tillsammans lösa de utmaningar som är våra gemensamma. Det vill vi se, både som medborgare och medarbetare i välfärden,

HÅLLBARHET. Ska vi kunna ge en välfärd av hög kvalitet till fler, med färre i arbetsför ålder krävs nytänk. Fysioterapeuter sitter på nyckelkompetens kring förebyggande och rehabiliterande insatser, som både sparar pengar, lidande och minskar sjukvårdens klimatavtryck. Det ger goda resultat för befolkningen, och har stor potential att avlasta den tungt belastade sjukvården. Använd vår kompetens mer. Det lönar sig.

Att drabbas av cancer är svårt. Det leder till att livet ställs på sin spets och det är många frågor och svar som behövs innan man vågar tro på en framtid igen. För idag ser framtiden annorlunda ut för de flesta som drabbas av cancer. Andelen personer som överlever ökar hela tiden, vilket inger hopp. För den som överlever cancer och för den som får konsekvenser av behandling är det viktigt med god tillgång till cancerrehabilitering. Idag ser det olika ut över landet. Alla patienter erbjuds inte rehabilitering och de rehabiliteringsinsatser som erbjuds är väldigt olika.

Det är därför glädjande att Socialdepartementet nu har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga cancerrehabilitering, se över hur rehabilitering ser ut genom åtgärdskoder och att ta reda på mer om hur man kan stärka cancerrehabilitering i landet. Det är bra och verkligen på tiden.

Rehabilitering bör vara en självklar del av vårdkedjan för samtliga patienter och bedömning om rehabiliteringsbehov görs i början av vårdkedjan. Det är också viktigt att bedömning om behov av rehabilitering görs av medarbetare med kompetens inom rehabilitering.  Fysioterapeuten behöver komma in tidigare i vårdkedjan för att lättare kunna förebygga och hjälpa patienterna att bibehålla funktionen innan de till exempel förlorar funktionsförmåga.

Idag finns det 19 specialistfysioterapeuter inom onkologi i Sverige. Det är en låg siffra med tanke på antalet personer som insjuknar årligen. Det finns inte ens specialister på alla landets specialistkliniker, vilket är det minsta man skulle kunna vänta sig. Det saknas också specialister på landets palliativa avdelningar. Att bli och att vara specialist är en klinisk och akademisk fördjupning som bidrar till såväl djup som bredd inom kunskapsområdet. Här krävs det förändring! Nu!

Prehabilitering och rehabilitering leder till patienter som är starkare, som har bättre hälsorelaterad livskvalitet, minskad fatigue och bättre utfall efter operation. Det innebär vinster för såväl den enskilde patienten som för samhället.

Vår gemensamma strävan mot en jämlik vård över hela landet, måste också innefatta insatser för rehabilitering. Det borde vara rimligt att alla som lever med cancer och med konsekvenser av cancer, får tillgång till cancerrehabilitering. Det ska vara behovet som styr och inte var i landet jag bor.

Idag är det Fysioterapins dag och vi firar runt om i landet! Vi firar också lite extra i år att det är 80 år sedan som vårt förbund bildades. Sedan dess har vi varit en samlande kraft för sjukgymnaster och fysioterapeuter. Fysioterapeuter är viktiga personer för många och det är inte ovanligt att man känner förtroende och tillit för ”sin” fysioterapeut. Vi är viktiga och vi gör skillnad i människors liv. Det gjorde vi för 80 år sedan, det gör vi idag och det kommer vi att fortsätta göra.

Historien och nutiden hjälper oss att få en tanke om framtiden och här kommer mitt försök att liksom Spanarna i P1 utgå från tre exempel för att ge en bild av framtiden.
I våras besökte jag en konferens där jag i samtal med utställare fick höra om träningsappar och digitala system för fysioterapi – en växande marknad. Dagligen kommer nya exempel på hur AI (Artificiell intelligens) och den digitala marknaden kan och kommer att vara en del av vår framtid. Vi använder redan idag AI i princip dagligen för att söka information på internet, komma fram till Skatteverket eller för att välja vilken serie vi ska avsluta kvällen med.

Mitt andra exempel är fokusförflyttningarna som pågår för omställning till god och nära vård. Förflyttningen är på gång för att kunna möta framtidens behov och framtidens patienter. Det är en utveckling som kräver ett fokus på individen, personcentrerad hälso- och sjukvård som ser varje person och dess livssituation som en helhet och ser processen kring individen som en helhet. Utgångspunkten är personens livssituation och utifrån den planeras och genomförs hälsofrämjande och förebyggande insatser likväl som vård, rehabilitering och fysioterapi. 

Bild från SKR
Mitt tredje exempel handlar om vår miljö och om de mål som världens länder fattat beslut om i Agenda 2030. I målen läser vi om hållbara städer, hållbar industri, rent vatten och god hälsa, för att nämna några. Det går inte att prata framtid utan att prata miljö. För utan en planet att leva på finns ingen framtid.

Så vart är vi på väg? – för att citera ett annat populärt program. Fysioterapeuter kommer fortsatt att vara en viktig yrkesgrupp som inger förtroende och som man känner tillit till. Om 80 år lever jag inte men min dotter kanske lever och är då 95 år. Jag hoppas då att hon vet att hon som gammal kvinna i behov av vård står i fokus för de vårdgivare hon träffar. Hon vet vad nästa steg blir i den vård och rehabilitering som planeras för henne. Hon vet också att de vårdgivare hon träffar är de som är bäst lämpade att hjälpa henne med just de problem som hon har. Hon möter dem i hemmet eller i den föreningslokal som hon ändå besöker någon gång i veckan. Hon möter dem genom sin device och det är också genom den som flera av hennes vitalparametrar följs upp regelmässigt. Det bidrar till trygghet. Monotona uppgifter utförs av AI medan det kreativa görs av fysioterapeuten. Människa och maskin arbetar nära, med fokus på personen. Professionsgränser suddas ut och kompetens är det som räknas och utifrån det som vi organiserar oss. Vi är ledande inom vår kompetens och agerar ledande genom att vara kunskapsbanker för andra. Vi är resursen och kunskapen som genom digitala och fysiska möten ger råd och stöd. I vår ledande funktion är vi också löneledande och har alla rätt lön. Det är vi tillsammans som skapar vår framtid. Det är vi tillsammans som genom hur vi agerar bidrar till att skapa en framtid för fysioterapeuter och vår kompetens och kunskap. Vi är alla en del av framtiden.

Förra veckan, mitt i Almedalens hetta, så presenterades årets rapport från Global Right Index. Rapporten tas fram av världsfacket ITUC och mäter hur grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet respekteras. Årets granskning är viktig och upprörande läsning. Arbetstagares rättigheter kränks och försvagas i världen. I 77 procent av världens länder är det förbjudet att vara med i ett fackförbund. Arbetstagare utsätts för våld på arbetsplatsen, har inte rätt att strejka, eller fängslas för att de är medlemmar i fackförbund. Statistiken är skrämmande och visar att arbetstagare som försöker förbättra villkoren på jobbet, eller engagerar sig fackligt, ofta gör det med livet som insats.

Och samtidigt befinner jag mig i Almedalen. Där politiker och beslutsfattare är tillgängliga och närvarande i samtal och seminarier. Vi har ett kontinuerligt samtal över gränser och öppenheten är stor. Minnet av förra årets tragedi är tydligt och märkbar inte minst genom den ökade polisnärvaron under veckan, men alla verkar överens: vi behöver fortsätta med denna öppna mötesplats, för demokratin och för de goda värdena i vårt samhälle. 

Fysioterapeuterna deltog under veckan med egna aktiviteter och var inbjudna till olika samtal. Vår kompetens är bred och vi arbetar inom många olika områden, vilket också blev tydligt under veckan. Fysioterapeuternas representanter deltog i samtal kring elevhälsa, psykisk hälsa, statligt reglerad specialistutbildning, personcentrerad vård, kommunal hälso- och sjukvård, kvalitetsregister, cancerrehabilitering, kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Vi kommer att fortsätta samtalen för fysioterapeuters bästa och vi är tacksamma att vi kan göra det i ett land som Sverige där vi har frihet att engagera oss och därmed också att påverka och förändra. Det är en ynnest och en möjlighet. Bloggen är tillbaka efter sommaren och jag hoppas att ni alla får en skön sommar!

Alla barn har rätt till ett hälsosamt liv, det slår barnkonventionen fast. Ändå ser vi att allt fler barn och unga i Sverige mår dåligt. Exempelvis lever var fjärde tioåring i Sverige med övervikt eller obesitas, vilket innebär en risk för följdsjukdomar i framtiden. Vi ser att det finns starka samband mellan obesitas och psykisk ohälsa. Det är inte rimligt att fortsätta att lägga ansvaret på individen för att kunna skapa förändring här. Det behövs fokus på vårt gemensamma samhällsansvar för att kunna bromsa ökningen av obesitas och psykisk ohälsa bland barn och unga. Det är inte rimligt att belasta barn och unga med skuld över ett dåligt mående eller att gå utanför en norm. Det i sig leder till ökad ohälsa.

Vi vet att förebyggande insatser kan göra stor skillnad. OECD-studien The Heavy Burden of Obesity, The Economics of Prevention (2019) visar att varje krona som investeras i förebyggande arbete, senare sparar sex kronor i sjukvårdskostnader. Förebyggande arbete behöver vara nära barnen men måste också genomsyra hela verksamheter genom styrning och ledning. 

I förra veckans debatt skriver vi tillsammans med skolsköterskor, dietister, fysioterapeuter och patientföreträdare om hur varje enskilt barn kan ges möjlighet till en jämlik och hälsosam start i livet.

Vi är många som har ansvar för att öka hälsofrämjande och förebyggande insatser. Vi föreslår bla

Och vi behöver öka vår kunskap om obesitas och om hur vi pratar kring det. Årets vinnare av Fysioterapeuternas kvalitetspris är en verksamhet som arbetar för att motverka stigmatisering och för att sprida kunskap kring obesitas. Läs mer om Överviktscentrum här och lyssna på samtalet med Anne Christenson här. 

Det är dags att agera tillsammans för att alla barn och unga ska ges möjlighet till ett hälsosamt liv.

I söndags ramlade jag i skogen- lite skrubbsår och en skadad fot. Anade att den var stukad men då jag sedan tidigare haft en fotfraktur ville jag kolla upp det lite mer noggrant. Det blev ett besök på akuten och där fick jag efter ett kort samtal med en blivande läkare träffa den verkliga experten på fötter- ja de uttryckte sig så! Jag fick träffa en fysioterapeut som undersökte och bedömde min fot och bekräftade därmed att det var en stukning. Ingen röntgen behövdes. Ett effektivt och snabbt omhändertagande där resurserna användes utifrån kompetens och där man tack vara detta slapp kostnad för vidare undersökningar. Bra gjort!

Det finns flera akutmottagningar där fysioterapeuter gör bedömningar av skador på muskler, ben och leder för att direkt kunna ge rätt råd om åtgärd och insats. Det bidrar till kortare väntan för patienten och sannolikt för omhändertagande på rätt nivå. Det finns också exempel på att fysioterapeuter bedömer patienter med oklara neurologiska bortfall redan på akuten i syfte att utesluta eller bekräfta eventuell stroke.

Ett annat exempel är när fysioterapeut och arbetsterapeut tillsammans arbetar med bedömningar på sköra äldre som inte bedöms ha ett inläggningsbehov. Det är ett arbetssätt som har snabbat på patientflödet, då 65 procent av dem som fått träffa fysioterapeut och arbetsterapeut inte behöver läggas in. I grunden handlar bedömningen om rätt insats för varje enskild person.

Det är bra att arbeta för att använda rätt kompetens till rätt insatser. Vi behöver mer av den varan. Det lönar sig. I omställningen till nära vård behöver vi utmana vår syn på hur hälso- och sjukvård ska se ut. Vi behöver fundera kring var våra specialister ska finnas och vilken specialistkompetens som behövs. Vi behöver vrida och vända på hur vi kan arbeta annorlunda för att skapa nya och mer effektiva flöden.