För snart sex månader sedan skrev jag om kriget i Israel och Gaza och om hur ett krig påverkar oss som människor. Vi ser människors lidande och vi ser deras tårar. Vi ser hur liv släcks och vi ser ovisshet om såväl nutid som framtid. Det är bilder som följer oss och som berör.

Det är en humanitär och medicinsk katastrof som pågår i Israel och Gaza. Hamas terrorattentat och den israeliska statens bombningar av Gaza har inneburit tusentals döda och skadade civila på båda sidor. Infrastruktur som skolor och sjukhus förstörs, vilket gör det omöjligt att ens försöka sig på något som liknar ett normalt liv. FN-organ kräver humanitärt eldupphör i Gaza och villkorslöst frisläppande av gisslan.  

Fysioterapeuterna står bakom de uttalande som vår världsorganisation, World Physiotherapy, tillsammans med World Health Professions Alliance gjort kring den pågående katastrofen. Likt regeringen, FN:s generalförsamling, EU och israeliska och palestinska fackförbund i ITUC Asia-Pacific önskar vi se ett omedelbart eldupphör och en varaktig fred. Vi har nyligen skrivit under och ställt oss bakom det öppna brev som World Health Professions Alliance tagit fram gällande hälso- och sjukvårdspersonals möjligheter att fortsätta arbeta.  

Vi står i solidaritet med de människor som drabbas på båda sidor och förespråkar en fredlig lösning, för att skydda de oskyldiga och mest utsatta och för att säkerställa vård och rehabilitering till alla offer. Hälso- och sjukvård måste fortsätta finnas och våra kollegor måste ges möjlighet att fortsätta sitt livsviktiga arbete. Det är viktigt nu och kommer att vara viktigt när konflikten är över – för dem som överlever och för dem som är skadade.    

De flesta av regionerna och många kommuner brottas idag med underskott och det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Det gör det lätt att lockas till kortsiktiga beslut som skapar långsiktiga konsekvenser. Det är oroande att regioner idag varslar hälso- och sjukvårdspersonal. Det är oroande att tjänster dras in och att anställningsstopp råder. Det är också oroande att det är stopp för kompetensutveckling och fortbildning för vårdens medarbetare. Allt detta samtidigt som det länge pratats om bristen på medarbetare i nutid och framtid. Sacos framtidsrapport likväl som Socialstyrelsen uppger att det bland annat är brist på fysioterapeuter. Det är inte alltid enkelt att få ihop de olika bilder som uppmålas av hur vår verklighet ser ut.

Vi vet att det finns behov av vår fysioterapeutiska kompetens inom alla sektorer av hälso- och sjukvården. Vi vet att fysioterapeuter gör skillnad varje dag för hälsa och livskvalitet. Och vi vet att när kunskap används på bästa sätt så sparas pengar i andra änden av välfärden: färre kostsamma ingrepp behövs, lägre tryck på slutenvården, minskade sjukskrivningskostnader och framförallt: en ökad livskvalitet för befolkningen.

I oroliga tider är det klokt att som anställd vända sig till facket. Du som är medlem kan alltid vända dig till ditt lokala arbetsplatsombud eller till ditt skyddsombud. Vårt uppdrag i facket är att arbeta för att du ska känna dig trygg i din arbetssituation. Vi vill inte att en enda fysioterapeut ska behöva förlora jobbet. Vi vill inte att en redan ansträngd arbetsmiljö ska bli värre. Det kommer vi att arbeta för. Fysioterapeuterna erbjuder kompetensutveckling, gemenskap och trygghet för våra medlemmar. Du är alltid välkommen till oss som medlem och som förtroendevald.  

Jag minns tydligt när jag ramlade senast. Det var knappt ett år sedan och min stukade fot gör fortfarande ont ibland. Vi är många som faller varje år, men inte alla har samma tur som jag. Av oss som faller är de ca 70 000 personer som varje år skadas så illa av fallolyckor att de behöver läggas in på sjukhus. Ett fall kan ge allvarliga konsekvenser på den fysiska hälsan och till och med leda till dödsfall. Men själva rädslan för att falla kan också i onödan leda till minskad fysisk aktivitet och social isolering. Att fall drabbar människor i alla åldrar vet vi, men vi vet också att för äldre personer kan det finnas särskilda risker och att konsekvenserna blir större. Vi känner till kostnaderna för samhället och för individen. Därför är det inte rimligt att vi inte tar frågan om fall på större allvar. Om detta skriver vi i Dagens samhälle i veckan.

Vi vet också hur vi kan förebygga.

Fysisk träning med fokus på förbättrad balans är i dag den enda åtgärden som har vetenskapligt stöd för både minskad risk för fall och för minskad risk för frakturer vid fall. Det handlar alltså om att träna styrka och balans, enskilt eller i grupp. Det är också insatser som är allmänt bra för hälsan, inte bara för att undvika fall. Vi fysioterapeuter har den kunskap som krävs för att individanpassa träning för äldre personer med sviktande funktion eller smärta. Fysioterapeuter har också kunskap om hur man stödjer en person i den beteendeförändring det innebär att påbörja och genomföra träning. Övertygande forskning visar att fysisk aktivitet och träning på äldre dagar är avgörande för god hälsa och funktion. Det ökar också den äldres förutsättningar att vara självständig i dagliga aktiviteter. För att minska risken för fallolyckor och hindra utvecklingen av skörhet är det avgörande att träna styrka, balans och uthållighet. Och personer som redan är sköra kan få tillbaka reservkapacitet och muskelstyrka genom träning. För äldre personer som bor i särskilt boende krävs tvärprofessionella insatser för att motverka skörhet och för att minska risken för fall.

Att ge stöd för träning, anpassa miljön och kosten, samt att se över vilka läkemedel personen får, är viktiga insatser. Trots dessa tydliga vinster för såväl individ som samhälle så används inte fysioterapeuters och arbetsterapeuters kompetens i tillräcklig grad när det gäller fallförebyggande insatser. Vår kunskap behövs tidigt i processen för att förebygga fall, inte bara som en konsekvens av ett fall. För ett aktivt åldrande med god hälsa och livskvalitet behövs investeringar i fallförebyggande åtgärder. Det lönar sig för såväl individen som för samhället.

Det är brist på fysioterapeuter inom hälso- och sjukvården. Andelen sysselsatta har minskat under de senaste åren samtidigt som behovet spås öka. Det är orimligt med tanke på att de framtidsprognoser som presenteras visar att bristen på legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal kommer att kvarstå eller öka fram till 2035 i Sverige. I världen har gruppen vårdpersonal också minskat och WHO förutspår att om investeringar inte ökas inom utbildningssektorn kommer mängden vårdpersonal att minska ytterligare. Anledningen till att det råder brist beror sannolikt på en mångfald av faktorer, men sannolikt spelar lönesituation och bristande arbetsmiljö in.

Sacos framtidsrapport

Socialstyrelsen lyfter i sitt nationella planeringsstöd att yrkesutövning inom hälso- och sjukvården rör sig mot ökad specialisering. Vi utför idag fler och mer komplexa åtgärder inom de områden vi arbetar. Kunskapsområde och forskning går hela tiden framåt, vilket i sin tur innebär att kunskapskraven ökar hos personalen. Det är en utvecklingsinriktning som enligt Socialstyrelsen innebär att fler yrkesgrupper utvecklar specialiserade kunskaper inom olika vårdområden. Det blir därmed allt viktigare att hälso- och sjukvårdens organisationer blir bättre på att både rekrytera, utveckla och förvalta kvalificerad kunskap inom flera professioner. Därför är det så viktigt med en statligt finansierad specialistutbildning, för att kunna skala upp antalet examinerade för att möta efterfrågan. Specialisering är en viktig del i ett yrkes attraktivitet och något som bör värderas högre. Det är inte rimligt att vi som professionsförbund ska driva och utveckla fysioterapeuters specialistutbildning. Här behöver arbetsgivaren ta ett större och tydligare ansvar. Det behövs också en statlig reglering av specialisttjänster för att öka attraktionskraften liksom kunskap om yrket hos chefer och ledning.

Det är också intressant att man från Socialstyrelsen beskriver hur svårt det är att följa den sammantagna utvecklingen av vårdkonsumtionen, både vad gäller patientens hela vårdkedja och summerat för olika vård-, besöks- och kontaktformer. Främsta anledningen till detta är att statistiken främst är inriktad på åtgärder som utförs av läkare, medan åtgärder som utförs av till exempel fysioterapeuter inte ingår i de nationella statistikkällorna. Vi vet också sedan tidigare att statistiken brister när det gäller olika vårdformer och huvudmän. Bättre kan vi väl! För att få en mer sann och tydlig bild av all hälso- och sjukvård oavsett huvudman, vårdform eller vårdgivare, behöver fler uppgifter samlas in och efterfrågas för såväl olika yrkeskategorier som vårdformer. Förutom att det förbättrar våra möjligheter att analysera förändringar och behov ger det också förbättrade möjligheter att följa till exempel omställningen till nära vård.  

För medlemmar i Fysioterapeuterna är lön en av de absolut viktigaste frågorna. Vårt arbete för en tydlig lönekarriär är prioriterat i alla förbundets delar. Vi behöver agera på många sätt för att skapa förändring i frågan. Så kommer det att fortsätta att vara till dess att varje medlem får rätt lön och en schysst löneprocess enligt de avtal som vi har.

I veckan har vi för första gången deltagit i manifestationen om Lön hela dagen. Ett samarbete mellan fackförbund och kvinnoorganisationer för att driva på frågan om jämställda löner. Just nu ser det dystert ut. Utvecklingen mot jämställda löner står helt still. I år arbetar kvinnor gratis 48 minuter om dagen. I över tio år har rörelsen Lön hela dagen översatt löneskillnaden mellan kvinnor och män till timmar och minuter av en arbetsdag och i år, precis som förra året, jobbar kvinnor gratis efter klockan 16:12, medan män får betalt för hela sin arbetsdag fram till klockan 17:00. Omvandlat till pengar innebär detta i genomsnitt 4000 kronor i månaden. Lägre löner innebär lägre pensioner och sämre möjligheter att spara och investera, men också sämre möjligheter att lämna en våldsam man och på alla sätt ta makten över sitt liv. I tider av inflation och lågkonjunktur drabbas de med lägre inkomster, majoriteten kvinnor, allra mest. År 2024 har kvinnor rätt att få betalt för hela sin arbetsdag.

Vi ser också att Diskrimineringsombudsmannens (DO) tillsyn måste skärpas. Det är inte rimligt med en tandlös lag om lönekartläggning med bestämmelser som är vagt formulerade. Detta blev tydligt när lokalt facklig förtroendevalda i Västerbotten gjorde en anmälan baserat på långsiktig uppföljning av lönegapet mellan kvinnodominerade och mansdominerade yrken. En liten ljusglimt när det gäller löner finns dock i resultatet av årets löneenkät, som visar att det generella lönepåslaget för våra medlemmar var 4,1 % och att ingångslönerna för nyanställda ökat med 5,89 % inom regionerna. Det är siffror som är bättre än tidigare år och som är ett tecken på väl utfört arbete av våra förtroendevalda i förbundets olika delar. Men vi är inte nöjda. Vi kommer att fortsätta arbeta för att det ska löna sig att vara fysioterapeut.  

Jag har under sportlovet läst Anna Gustafssons bok ”Du sköna nya vård: friska vinnare och sjuka förlorare”, som beskriver vårdvalens konsekvenser. Boken ger en analys av hur vårdvalen växt fram, mest tydligt i Stockholm. Den beskriver hur vårdvalen till stor del bidragit till att gynna den som har mindre behov medan den med större behov ofta hamnar på efterkälken. Den visar också tydligt på hur många kortsiktiga beslut gett långsiktiga konsekvenser för många.

Jag håller delvis med Anna Gustafsson i hennes beskrivning, men jag saknar fysioterapeuternas perspektiv i boken. För många fysioterapeuter har vårdvalet i Stockholm framför allt varit en möjlighet att starta upp och driva verksamhet utifrån patienternas behov. Det innebär en ökad valfrihet för patienterna och kan leda till kortare väntetider och bättre tillgänglighet. På de privat drivna klinikerna kan patienter med komplex problematik ges den tid och de insatser som behövs. Där kommer fysioterapeutens specialistkompetens till sin rätt och får användas fullt ut. Vi har många exempel på verksamheter där det nu finns tillgång till fysioterapeutisk kompetens på ett annat sätt än innan vårdvalet. Meja kvinnohälsa – vinnare av årets kvalitetspris – är ett exempel på detta. Ett annat exempel är Mira barnfysioterapi.

Meja kvinnohälsa i samband med utdelning av Fysioterapeuternas kvalitetspris

Men det finns också utmaningar och svårigheter för dem som bedriver verksamhet inom vårdvalen. Som till exempel att samverkan med andra vårdaktörer inte lönar sig, trots att det troligen är det som är bäst för patienten. Eller att uppräkning av ersättning inte gjorts sedan 2018! Ersättningarna är ett problem generellt för de vårdval som finns i landet. Det är också problematiskt att det i vissa regioner inte anges specifikt vilken kompetens som behövs, utan att det är ett ospecifikt rehabiliteringsbehov som ska tillfredsställas. Vi är fler professioner som arbetar med rehabilitering men vi kan inte ersätta varandra och varandras kompetens.

Det finns behov av att omvärdera och omstrukturera vården för att skapa en mer jämlik och rättvis vård för alla. Vi behöver jämlik tillgång till specialister i fysioterapi inom landet. Vi behöver också ha jämlik tillgång inom fysioterapeuters specialistområden. Här kan det bli bättre. Det är viktigt med mångfald för att möta de olika behov som finns. Vårdvalen är en viktig del av vården i Sverige likväl som andra former av företagande. Nationella taxan är också är ett exempel som möjliggör för fysioterapeuter att verka som företagare. För företagare likväl som för anställda är det viktigt med goda villkor, långsiktiga förutsättningar och system som matchar den verklighet som vi lever och verkar i. Det bidrar till tillgänglighet och god vård.

I veckan gästbloggar Annie Palstam som är ledamot i förbundsstyrelsen och varit på studieresa i England.

Klimatförändringarna utgör det just nu största hotet mot människors hälsa. Det är en ödesfråga och vi som verkar inom hälso- och sjukvården har ett stort ansvar. Dels för att vi ska främja och värna hälsa, dels för att hälso- och sjukvården i sig står för stora klimatutsläpp. I England har det nationella hälso- och sjukvårdssystemet National Healthcare Services (NHS) tagit täten i klimatomställningen och satt upp ambitiösa mål om nettonollutsläpp från hälso- och sjukvården till 2040.

I höstas besökte jag, i rollen som lektor vid Högskolan Dalarna, Centre for Sustainable Healthcare i Oxford, som är ledande i kunskapsutvecklingen för hållbar sjukvård. Där fick jag möjlighet att på nära håll följa arbetet som pågår för att minska hälso- och sjukvårdens utsläpp. Bland annat utför de på centret en kartläggning av koldioxidutsläpp från hela hälso- och sjukvårdens verksamhet. Här finns allt – från ett vårddygn på intensivvårdsenhet till olika anestesigaser och patienttransporter. Med kartläggningen som utgångspunkt genomförs förändringsarbeten i stort och i smått. Bland annat genom tävlingar ”Green Team Competitions”, där förändringsarbeten inom olika verksamheter presenterar innovativa lösningar för minskade utsläpp, sparade pengar och bästa utfall för patienter och personal. Ett vinnande Green Team var en grupp fysioterapeuter inom ortopedi som hade förändrat arbetssättet på ortopedimottagningen. Genom tidigare kontakt med fysioterapeut i vårdförloppet nåddes stora ekonomiska besparingar, kraftigt minskade utsläpp då de resursintensiva vårdinsatserna kunde minskas, bättre utfall för patienter samt minskad belastning på personalresurser. Ett fantastiskt fint exempel på hur förändrade arbetssätt och bättre nyttjad kompetens verkligen kan göra skillnad för miljön!

Som lärare blev jag också väldigt inspirerad av de höga krav som studenterna ställer på institutionernas hållbarhetsarbete och klimatengagemang, genom att bland annat utvärdera sina utbildningar med ”the Planetary Health Report Card”. Det är ett formulär där studenter redogör för och graderar utbildningens innehåll samt institutionens arbete för klimatomställning. Detta sammanställs sedan internationellt. Här finns en enorm potential att driva på utbildningarnas arbete utifrån ett studentperspektiv, som jag hoppas att fysioterapeutstuderande i Sverige också kan inspireras av!

Inspiration i all ära, men det som behövs nu är handling. Snabb och effektiv handling, för det är bråttom. Den femte januari i år gjorde Statens medicinsk-etiska råd (Smer) ett viktigt och välkommet uttalande. Hälso- och sjukvården i Sverige ska ta täten i klimatomställningen. Detta genom en ambitiös plan för nettonollutsläpp och genom att främja en klimatsmart och hälsosam livsstil. Det är en tydlig uppmaning och det finns föregångare att följa. Nu kör vi!  

Det ska vara lätt att göra rätt hör man ibland, men vad är det som gör det lätt för den enskilde? Är det att det finns träningsanläggningar som är tillgängliga? Är det att informationen om den sport jag vill utöva är utformad på ett sätt som jag förstår? Är det att det finns tillgång till det hjälpmedel som jag behöver för att kunna prova på att cykla eller spela tennis? För personer som lever med funktionsnedsättningar är det inte alltid lätt att göra rätt.  

Tyvärr ser vi inte att tillgänglighet och kommunikation prioriteras eller att fritidshjälpmedel finns tillgängliga. Fysisk aktivitet har effekt på hälsa och motverkar sjukdom. Personer med funktionsnedsättning har ofta en sämre hälsa än befolkningen i övrigt. Det blir inte lätt att göra rätt när miljön skapar hinder eller när det finns normer som behöver brytas.

På måndagens konferens om jämlik hälsa delades många exempel på vad som behöver förändras och kan göras annorlunda. Utmärkta Fritidsbanken lyfte sitt projekt som strävar mot att det ska finnas fritidshjälpmedel att låna över hela landet. Idag lånar fyra av fem Fritidsbanker ut fritidshjälpmedel och ger möjlighet att prova på. Alla Fritidsbanker ska vara lättillgängliga och medarbetarna lär sig att kommunicera med och bemöta personer utifrån vars och ens behov.

Det finns också flera andra bra exempel på när rörelsen och tillsammans blir viktigare än funktionsnedsättningen. I Åre finns Totalskidskolan som är en skidskola för alla med en bestående funktionsnedsättning. Där kan man åka stående, sitski, biski eller skicart. I Sigtuna finns Funkisfiket som är en mötesplats för ungdomar med någon form av funktionsnedsättning eller diagnos. Här finns möjlighet att spela spel, måla, fika och prata. Och i min egen kommun finns Fotboll för alla där fokus är på fotboll och rörelse för alla. Det finns många goda exempel, men det behöver finnas fler för att det ska vara lätt att göra rätt för alla. Att kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse borde vara en rättighet. Det lönar sig för individen och för samhället.

Det är många kommuner och regioner som brottas med en tuff ekonomisk situation. Där avväganden behöver göras som ställer medarbetargrupper mot varandra och verksamhet mot verksamhet. Samtidigt vet vi att vi kommer att behöva vara fler som vill arbeta inom såväl kommunal som regional verksamhet nu och i framtiden. Det är en olycklig situation där kollegor varslas trots att det är brist på fysioterapeuter. Där kollegor omplaceras från verksamhetsutveckling till klinik. Där det är anställningsstopp och där det inte finns utrymme för kompetensutveckling. Det är risk att kortsiktiga lösningar leder till långsiktiga konsekvenser. Att inte satsa på kompetensutveckling är som Ann-Marie Wennberg Larkö säger i Dagens Medicin, att skjuta sig själv i foten.

Och att prioritera bort förebyggande insatser leder kanske till kortsiktiga ekonomiska resultat, men till långsiktiga konsekvenser för människors hälsa och när det gäller belastningen på hälso- och sjukvården. Vi får idag signaler från fysioterapeuter inom primärvården som oroas över att tjänster vakanshålls och att kollegor som går i pension inte ersätts. Vi hör att fysioterapeuters insatser inte följs upp och därmed inte heller räknas som en del i vårdcentralernas arbete. Vi hör att det som räknas är produktionstakt- många och korta besök- inte kvalitet och patientsäkerhet. Vi ser att ersättning för vårdval inte förändrats på många år. Allt detta är oroande både nu och för en framtid.

Bild från SKR.

I omställningen till nära vård berörs all vård, oavsett huvudman och oavsett vårdnivå. Men om vi verkligen menar att primärvården ska vara navet för all hälso- och sjukvård behöver vi tänka annorlunda. Det behövs ökade satsningar på primärvården för att den ska kunna arbeta med helhetsomhändertagande, god kvalitet och hög patientsäkerhet. I överenskommelserna läser vi om tillgänglighet, kontinuitet, samordning och trygghet för patienten. För att vårdens professioner ska kunna leverera detta behövs också rätt förutsättningar för hälso- och sjukvårdens medarbetare.  

I veckan uppmärksammas World Cancer Day med syfte att rikta ljuset mot cancer: upptäckt, behandling och rehabilitering och i Svenska Dagbladet lyftes behovet av individuellt anpassad rehabilitering för den som drabbas. Även sjukvårdsministern uttalar sig om att rehabfrågorna kommer att bli extra viktiga i den kommande nationella cancerstrategin.

Utklipp från artikel i Svenska Dagbladet

Vi är många som beskriver en bristande tillgång till rehabilitering och för den som erbjuds rehabilitering så ser erbjudandet väldigt olika ut. Cancerrehabilitering förebygger och reducerar följderna av cancersjukdom och främjar därigenom människors livskvalitet och hälsa. Prehabilitering och rehabilitering leder till patienter som är starkare, som har bättre hälsorelaterad livskvalitet, minskad fatigue och bättre utfall efter operation. Det innebär vinster för såväl den enskilde patienten som för samhället. Rehabilitering bör vara en självklar del av vårdkedjan för samtliga patienter och bedömning om rehabiliteringsbehov bör göras redan i början av vårdkedjan. Bedömning av behov görs bäst av medarbetare med kompetens inom rehabilitering. Fysioterapeuten behöver komma in tidigare i vårdkedjan för att bättre kunna förebygga och hjälpa patienterna att bibehålla funktionen innan de till exempel blir muskelsvaga.

Det finns inte en modell som funkar för alla när det kommer till cancerrehabilitering. För att hälso- och sjukvården ska kunna erbjuda det stöd som behövs krävs samverkan mellan många olika yrkesgrupper och olika kompetenser. Tillgång till multiprofessionella team som arbetar personcentrerat med rehabilitering – utgår från varje persons speciella förmågor, behov och förutsättningar – är avgörande för att liv som räddas också ska kunna levas. Idag finns det 21 specialistfysioterapeuter inom onkologi i Sverige. Det är en låg siffra med tanke på antalet personer som insjuknar årligen. Det finns inte ens specialister på alla landets specialistkliniker, vilket är det minsta man skulle kunna förvänta sig. Det saknas också specialister på landets palliativa avdelningar. Att bli och att vara specialist är en klinisk och akademisk fördjupning som bidrar till såväl djup som bredd inom kunskapsområdet. Här krävs det förändring! Nu!

Vårdgivarna måste börja efterfråga den specialistkompetens som kan göra så stor skillnad i livskvalitet för patienterna och i effektivitet för vården. Vår gemensamma strävan mot en jämlik vård över hela landet, måste också innefatta insatser för rehabilitering. Det borde vara rimligt att alla som lever med cancer och med konsekvenser av cancer, får tillgång till rehabilitering. Det ska vara behovet som styr och inte var i landet jag bor. Det behövs också en riktad satsning på forskning inom området samt uppföljning av kvaliteten på rehabiliteringen. Om detta och lite mer skrev vi i en debattartikel precis före jul. Den är lika aktuell nu.