Rörelse för rehabilitering

Tillgång till och möjlighet till rehabilitering vid skada och sjukdom är eftersatt. Detta gäller såväl i Sverige som i resten av världen. WHO har i veckan fattat beslut om att stärka rehabiliteringen internationellt. Enligt deras siffror är det hälften av befolkningen som inte får den rehabilitering de har behov av. Vi ser liknande siffror i Sverige, flera av våra patientorganisationer rapporterar regelbundet kring detta. Nu senast var det Reumatikerförbundet som vid sin stämma lyfte att 60 procent av deras medlemmar inte fått tillgång till rehabilitering under de senaste fem åren. Cancerehabfonden lyfter liknande utmaningar i sin årliga rapport, som visar att få får frågan om rehabilitering och ännu färre får tillgång till det.

Varför är frågan ständigt aktuell för flera patientgrupper? Är det verkligen alltid bäst att prioritera det akuta framför det långsiktiga?

Rehabilitering handlar om att stödja och hjälpa personen att få tillbaka så mycket som möjligt av sin fysiska och psykiska förmåga efter en skada eller sjukdom. Rehabilitering är ett teamarbete där en rad olika professioner ingår. Behoven ser olika ut för varje patient, och ska därför utgå från en individuell rehabplan med tydliga mål baserat på personens behov och förutsättningar.

I Socialstyrelsens förstudie kommer man fram till att nationella riktlinjer är svårt inom området och det kan jag vara benägen att hålla med om. Rehabilitering är brett även om grundprincip och definition borde vara densamma. Det de däremot föreslår är ett nationellt kunskapscentrum, vilket är bra, då vi där kan samla kunskap och öka fokus på frågor kring rehabilitering. Förslaget om Chief Rehabilitation Officer är också bra. Det kan bli en samlande kraft och vår tydliga representant inom området och en stark faktor i att införa Rehabilitation 2030 i Sverige.

Tillgång till rehabilitering minskar ett framtida vårdbehov och gör det lättare att komma tillbaka i arbete. Varje människa som inte får tillgång till rehabilitering utsätts för onödigt lidande som påverkar livskvaliteten negativt. Tillgång till rehabilitering påverkar också vår gemensamma ekonomi genom att bidra till minskad sjukskrivning, minskad användning av hemtjänst och ett minskat behov av behov av hälso- och sjukvård och läkemedelsanvändning. Det finns alltså goda samhällsekonomiska skäl att satsa på rehabilitering.
Resultatet från undersökningarna behöver tas på allvar. Det behövs kraftfulla och snabba satsningar på rehabilitering inom kommuner, regioner och nationellt. Det kommer att löna sig för den enskilda personen och för samhället.

Hur svårt kan det vara med arbetsmiljö?

Får återkommande signaler om tuffa förutsättningar för fysioterapeuter, oavsett var och för vem man arbetar. Det handlar bland annat om företagande kollegor i Stockholm som inte fått förhöjd ersättning för sina insatser sedan 2018! Och detta i en tid av kraftiga hyreshöjningar. Det är tufft. Jag får höra om verksamheter med en omsättning av medarbetare på 20 procent, där man som ny kollega inte får introduktion till jobbet och lämnas ensam med svåra beslut och prioriteringar efter bara någon dag. Det är inte rimligt!

Det är inte en god arbetsmiljö, när man inte får möjlighet till introduktion till ett nytt arbete. Eller när man inte ges möjlighet att på ett säkert och hållbart sätt arbeta med patienter utifrån sin profession. Hur ska man som ny i ett yrke kunna utvecklas om man inte ges möjlighet att reflektera och lära tillsammans med en mer erfaren kollega? Det borde vara självklart att fysioterapeuter likväl som alla andra professioner och yrkesgrupper har en arbetsmiljö som främjar ett långt och hållbart arbetsliv, och det är arbetsgivarens ansvar.

Vi vet så mycket om vad en god arbetsmiljö är och ändå så ser det ut så här. Hur svårt kan det vara tänker man? Arbetsmiljö, lön och tid för kompetensutveckling faller på arbetsgivaren. Det är rimligen viktigt för arbetsgivaren att medarbetarna känner glädje inför att gå till jobbet, att de stannar kvar och utvecklas på sin arbetsplats och känner att det arbete som de utför har ett värde. Tänk om svensk hälso- och sjukvård var den arbetsgivare som hade flest nöjda medarbetare! Detta och mycket mer kommer vi att prata om vid vårt frukostmingel i Almedalen. Ett samarrangemang mellan Sacos hälso- och sjukvårdsförbund. Välkommen!

Det behövs en hållbar arbetsmiljö med ett tydligt systematiskt arbetsmiljöarbete som är känt av medarbetarna. En arbetsmiljö med möjlighet att påverka och bidra för att ge möjlighet till återhämtning och reflektion. Och att kunna arbeta utifrån evidens och därmed patientsäkert. Arbetsmiljön behöver följas upp kontinuerligt och regelbundet. Det behöver vara tydligt för medarbetarna vad som förväntas och vilken min roll är för att uppnå verksamhetens mål. Det behöver vara tydligt hur verksamheten arbetar med involvering och delaktighet. Och medarbetare som vill just vara involverade och delaktiga ska uppskattas för det, exempelvis genom att man prioriteras vid lönerevision.

Det behövs ett ökat fokus på det som bidrar till en god arbetsmiljö. Friskfaktorer lyfts bland annat i den debatt som Akademikeralliansen i veckan publicerat i Dagens Samhälle och är i fokus för Sunt arbetslivs nya satsning Tillsammans för friska arbetsplatser. Friskfaktorer är en viktig del av vår senaste Podd i rörelse där jag pratar med Karin Hagman, VD Sunt arbetsliv. Podden finns ute redan nu!

Långsiktiga förutsättningar för företagande behövs

Det är svårt och utmanande att arbeta i en verksamhet där du inte kan planera för framtiden eller där omständigheterna i stor utsträckning styrs av andra. Det är en verklighet som känns igen av många oavsett huvudman eller verksamhet. Men för den som arbetar som företagare har man dessutom satsat kapital på en verksamhet och blir själv betalningsskyldig om det inte bär sig.

Förra året tillsattes en utredare med uppdrag att ge förslag för att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd. I uppdraget ingick också att föreslå en modell som kan ersätta nationella taxan – den ersättningsmodell som de flesta av våra företagare arbetar enligt. Och i måndags skulle utredningens slutsatser presenteras för de många företagande medlemmar som har väntat länge på ett besked i en fråga som har utretts flera gånger under lång tid. 

Men då väljer man att inte presentera några förslag till förändring och i stället skicka resultatet vidare direkt till socialdepartementet för vidare beredning. Det är mycket olyckligt. Det försvårar möjligheten att vara delaktig i det fortsatta samtalet och därmed också möjligheten att få insyn i det som planeras framöver.

Situationen kring den nationella taxan har varit osäker i mer än tio år, vilket gör att fysioterapeuter som driver egen verksamhet inte kan eller våga planera långsiktigt, utveckla verksamhet eller göra investeringar för sina företag. Företagande fysioterapeuter väljer på grund av den långvariga osäkerheten att lägga ner sin verksamhet. Vi riskerar nu ökad och fortsatt kompetensflykt i en tid när ett av de största samtalen inom svensk hälso- och sjukvård är hur vi ska lösa kompetensförsörjningen.

Inte bara småföretagarna offras här, utan även patienterna. 40–60 % av primärvården sker hos företagare. Det är en stor andel och det blir tungt att lägga den ökade mängden på andra redan idag hårt belastade verksamheter.

Småföretagare behöver långsiktiga villkor för att kunna satsa och driva en verksamhet av hög kvalitet. Det behövs förutsättningar för samverkan, samt att verka preventivt och hälsofrämjande. Det behövs en långsiktig, tydlig och jämlik modell för ersättning. Det behövs en gemensam IT-struktur för att kunna samarbeta med övriga aktörer för en god och säker nära vård. Detta är några av frågor som vi har diskuterat med utredningen under året som gått.

Vi ser nu fram emot att Socialdepartementet tar frågan på allvar och driver den framåt i samtal med berörda professioner. För alla resurser behövs och vi har inte råd att försvåra för en grupp eller svälta ut dem. Det lönar sig verkligen inte.

Vi ses på Fysioterapi 2023!

Jag fick i veckan det glädjande beskedet att är anmälan nu är öppen till Fysioterapi 2023-Fysioterapeuternas vetenskapliga konferens – som i år anordnas i Göteborg med temat hållbar utveckling.

Fysioterapeuter har en viktig roll för att bidra till hållbar utveckling inom hälso- och sjukvården och i samhället i stort. Det är ett ansvar som vi delar med många. Vi vet att fysioterapeutiska interventioner på rätt sätt och i rätt tid kan minska exempelvis onödigt bruk av läkemedel. Förebyggande och hälsofrämjande insatser bidrar till ett minskat behov av hälso- och sjukvården – och den bästa vården för ett hållbart samhälle är ju den som aldrig behöver bli av. Genom vårt arbete som fysioterapeuter stärker vi personens egna förmågor och främjar egenmakt. Det skapar möjligheter att återta funktioner och genomföra livsstilsförändringar som gynnar hälsan och samtidigt är bra ut ett klimatperspektiv.

Fysioterapi 2023 är en möjlighet för fysioterapeuter att samlas och lära tillsammans. Det är en konferens för kompetensutveckling där vi tillsammans driver fysioterapeutisk kompetens och forskning framåt. Och programmet är precis som vår kompetens väldigt brett. Här finns något för fysioterapeuter inom alla sektorer. I programmet hittar vi bland annat föreläsningar om hållbara rörelser, att träna utomhus, mobila sjukhusteam, vulvodyni, hälsolitteracitet, osteoporos och psykisk hälsa. Och detta är bara ett axplock av vad man kan lära sig mer om vid Fysioterapi 2023.

För fysioterapeuter är det en möjlighet till lärande och till fördjupning. För arbetsgivare är det en möjlighet till fördjupad kunskap inom verksamheten och därmed högre kvalitet och patientsäkerhet. Kompetensutveckling är en viktig aspekt av en hållbar arbetsmiljö. Kompetensutveckling är också viktigt för såväl den yrkesverksamma som samhället och befolkningen i stort, för att de insatser som erbjuds ska vara av god kvalitet och baseras på den senaste forskningen.

Jag hoppas att vi blir många fysioterapeuter som träffas och lär av varandra. Att vi tillsammans kan känna kraft och visa på betydelsen av vår kunskap och kompetens. Jag ser fram emot att träffas i Göteborg 4-5 oktober!

För en hälsosam start i livet

Nyligen presenterades Pep-rapporten 2023 och resultaten är fortsatt oroande. Få barn och ungdomar (två av tio) når rekommendationen för fysisk aktivitet och det är framför allt flickor som inte når rekommendationen. En av fyra deltar inte någon organiserad fysisk aktivitet på fritiden. En tredje del tillbringar dagligen fem timmar eller mer framför skärmen, utanför skoltid. Det är illa.

Bild från Gen Pep

I tre år har Barnkonventionen varit svensk lag, och artikel 24 i Barnkonventionen tydliggör att barn har rätt till bästa möjliga hälsa. Tyvärr är det inte verklighet i Sverige i dag. Förutsättningarna skiljer sig mycket åt mellan grupper och över landet. Enligt Sveriges folkhälsopolitiska mål ska vi arbeta för att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och för att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. För att nå det målet behöver vi minst sagt lägga på ett kol.

En grupp där siffrorna särskilt bekymrar är barn och unga med funktionsnedsättning, som inte har samma möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid som befolkningen i övrigt. En av tre personer med funktionsnedsättning behöver någon form av hjälpmedel för att kunna göra det de vill på sin fritid, men förskrivning av fritidshjälpmedel är nästintill obefintlig i dag. Det bidrar till en ojämlik hälsa.

Det är illa och det behövs en förändring för att skapa förutsättningar för en förbättrad hälsa för alla barn och unga. Fysioterapeuterna har under lång tid och i samarbete med andra arbetat för bättre levnadsvanor för barn och unga. Bland annat har vi tagit fram samtalsstöd om hälsosamma levnadsvanor, för skolbarn i årskurserna 4-6, samt 7-9 och åk 1 på gymnasiet. De är fria för alla att använda.

Ett gott exempel är Fritidsbanken Sverige som lånar ut sport- och friluftsutrustning helt gratis. Vi vet att socioekonomi är en faktor spelar stor roll för barnens möjlighet att leva hälsosamt. Fritidsbanken Sverige arbetar aktivt för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta i fritidsaktiviteter genom att förbättra tillgången till fritidshjälpmedel och parasportutrustning. Det är bra. Jag är också glad över att veckans debatt i Dagens Samhälle lyfter behovet av att förskriva fritidshjälpmedel.

Det finns gott om exempel på skolor som arbetar med fysisk aktivitet utöver idrottslektionerna. Det finns också exempel på tillgängliggörande av natur för att alla ska få tillgång till naturupplevelser. Och det finns arbetsplatser som arbetar aktivt för att möjliggöra rörelse under arbetstid. Allt detta är bra, men vi behöver göra mer.

Ansvaret för förebyggande och hälsofrämjande insatser är brett i samhället. Vi delar ansvaret oavsett vårdnivå, huvudman eller region och oavsett inom vilken profession eller sektor vi arbetar. Det arbete som görs behöver kunna följas upp och det behöver värderas. För det är tillsammans vi möjliggör så att det blir lätt att göra rätt. Vi fysioterapeuter bidrar med att stödja och stärka människors förmågor och för att främja vanor som leder till hälsa – oavsett var i samhället vi arbetar.

Hur jobbar din kommun för omställning till Nära vård?

Jag träffade Bengt i veckan. Bengt är 89 år och bor på ett särskilt boende. Han har under våren tränat med hjälp av ett digitalt hjälpmedel som han tyckte fungerade bra, men han saknade uppdateringar och blev lite uttråkad efter ett tag. Det digitala träningshjälpmedlet är en del i Nära vård-omställningen i Varbergs kommun. Genom att testa och utvärdera olika digitala hjälpmedel lär sig fysioterapeuter och patienter tillsammans vilka behov man har och kan då ställa tydliga och informerade krav på tillverkarna. Det är ett bra sätt att tillgodose att systemen blir just stödjande och inte styrande.

Bild från SKR

Med tanke på den ökande andelen äldre känns det rimligt och relevant att en del av Nära vård-omställningen fokuserar på en äldre målgrupp. Under de senaste veckorna har Socialstyrelsen och SKR presenterat rapporter med liknande fokus.

I Socialstyrelsens kunskapsstöd om hälso- och sjukvård i hemmet finns ett längre kapitel om just rehabilitering i hemmet, som i princip inte skiljer sig från annan rehabilitering, men där hänsyn i större utsträckning behöver tas till miljön och till närstående. Detta i sin tur leder till ökad personcentrering. Det finns ett behov av fler rehabprofessioner inom den kommunala hälso- och sjukvården, samverkan mellan huvudmän och att arbeta tillsammans utifrån patientens fokus. Att det idag är brist på fysioterapeuter inom många kommuner är oroande. 

I SKR:s sammanställning menar man att rehabilitering i hemmet i större utsträckning leder till ett personcentrerat arbetssätt. Undersökningen visar att rehabilitering i hemmet är utbrett och etablerat, inom såväl kommunal som regional verksamhet. Man arbetar utifrån vedertagna klassifikationssystem som ICF och det är flera målgrupper som inkluderas. Insatserna utförs i flera olika boendeformer utifrån personens behov och förutsättningar. Erfarenheterna är goda, med positiva resultat för individ, närstående, medarbetare och verksamhet.

Fysioterapeutens roll inom kommunal hälso- och sjukvård är självklar och tydlig. Forskningen är också tydlig när det gäller behovet av fysisk aktivitet och träning för äldre.

Det är inte hållbart med kortsiktiga eller enkla lösningar på problem som är komplexa och som har funnits under längre tid. Det ger hopp att besöka verksamheter som Varbergs kommun, där man tydligt arbetar med de fokusförflyttningar som behövs i omställningen. Vi behöver berätta om fler kommuner och regioner och deras arbete för en Nära vård. Hur ser det ut hos dig?

Kan vi göra på ett annat sätt?

Inför veckan Vårdarena förberedde jag mig på att prata om uppgiftsväxling, eller workshifting, som det ibland också kallas. Ett begrepp som ibland upprör och som är lite klurigt beroende på vilket perspektiv man tar.

Ett yrke som utvecklas och där kunskapsbasen utvecklas förändras över tid. Vi arbetar inte idag på samma sätt som för tio, tjugo år sedan – våra yrken utvecklas i takt med kunskapen. Det finns ingen som gagnas av att vi försöker hålla kvar vid förlegade arbetssätt eller strukturer. När yrkesroller och arbetssätt förändras kan uppgiftsväxling vara ett bra sätt att ta tillvara kompetenser, utveckla teamarbete och öka förståelsen mellan yrkesgrupper. Men det behöver göras på ett klokt sätt och det behöver utgå från faktiska behov och i dialog med medarbetarna. Det är aldrig bra om professioner ställs emot varandra och bevakar sina arbetsuppgifter. Då finns en risk att vi tappar fokus på vårt gemensamma uppdrag: att ge bästa möjliga vård till patienterna.

Det finns flera utmaningar vid uppgiftsväxling. Som arbetsgivare behöver man tillgodose att kompetensen är den rätta. Det behövs tydlighet när uppdrag eller arbetsuppgifter förändras. Med utökade uppgifter och ansvar kommer också ett samtal om ersättning och en högre lön. Det behövs en tydlig tanke om varför det görs en uppgiftsväxling och det bör inte vara svårigheten att rekrytera som är den enda anledningen. Snarare än att vara ett försök till lösning på bemanningsproblem bör det vara ett försök till att använda resurser klokare och arbeta smartare, som tex Linda Hunter skrev om i DM förra veckan.

Andreas Thörneby skrev i veckan om att uppgifter kan vara enkla för att man har den kunskap och erfarenhet som man har, men för den som saknar detta kanske det är en svår och krävande uppgift. Och det är då som den rätta kompetensen blir så viktig- den som arbetsgivaren har ansvar för att tillgodose att medarbetaren har.

Vem som helst får inte göra vad som helst. Detta finns reglerat hos Socialstyrelsen och är kopplat till våra legitimationer. Det är dock förvånansvärt mycket som många får göra om man tillgodoser att kompetensen är den rätta. Men faktum är samtidigt att kultur och tradition ligger bakom en stor del av arbetsfördelningen på ett sjukhus – inte medicinska avvägningar eller regleringar. Dessa traditioner måste vi våga utmana för att föra vården framåt och klara utmaningarna vi står inför. Några exempel på workshifting är fysioterapeuter som bedömer tonus och injicerar Botox, fysioterapeut som första instans inom primärvården för personer med besvär från muskler och leder, eller när fysioterapeuten är ansvarig för återbesök efter en operation.


I rörelse för framtidens välfärd

I veckan har jag träffat riksdagspolitiker från Socialutskottet för att vi ska lära känna varandra och för att prata om de frågor som är viktiga för oss fysioterapeuter. I samtalet utgår jag från rörelse som är ett av våra värdeord. Rörelse för välfärdens framtid, för livslångt lärande och för ett hållbart yrkesliv. Behoven av och förväntningar på hälsa, vård samt omsorg ökar. Vi lever allt längre och allt fler lever längre med sjukdom. För välfärdens framtid behöver vi arbeta annorlunda och i högre grad prioritera såväl förebyggande som hälsofrämjande insatser. Insatserna behöver också kunna följas upp, så att vi vet om de leder rätt och om resurserna används på bästa sätt.

Det finns idag politiska förslag om en utvecklad elevhälsa för att möta framtidens utmaningar. Det är ett arbete som vi ser fram emot att vara del av. Det finns också förslag på utvecklade arbetssätt för kvinnors hälsa med fokus på livslopp. Här spelar fysioterapeuter en viktig roll.

I rörelsen för livslångt lärande diskuterar vi förutsättningarna för kompetensutveckling under hela yrkeslivet och behovet av en statlig reglerad specialistutbildning för fysioterapeuter. Det handlar om tydlighet, tillgänglighet och jämlikhet för såväl arbetsgivare som patient. Den statistik vi har över var de specialistutbildade fysioterapeuterna finns är tydlig: det är inte jämlikt över landet.

Ett hållbart yrkesliv berör oss alla. Vi behöver schyssta förutsättningar för att utföra vårt arbete och för att använda kompetensen på rätt sätt. Några exempel är möjlighet till introduktion när du är nyanställd, tid för reflektion och lärande tillsammans och beslutsfattande utifrån evidens och patientens behov. I det hållbara yrkeslivet ligger också rätt lön för arbetet som utförs och för den kompetens som fysioterapeuter bidrar med i verksamheten.

Fysioterapeuter har mycket kunskap och kompetens som behövs för en framtida hållbar välfärd för befolkningen. Det är tydligt för mig och jag hoppas att de samtal jag haft i veckan bidragit till att det blir tydligare för fler och att de riksdagspolitiker som pratat med ser att det lönar sig att satsa på fysioterapeuter.

Bloggen tar påskledigt två veckor! Men för den som har tid över finns ett nytt avsnitt av En Podd i rörelse! Ett samtal om dåtid, nutid och framtid med Anders Ottosson. Önskar er alla en Glad Påsk!

close up photography of yellow daffodil flowers
Photo by PhotoMIX Company on Pexels.com

Kanske en specialistfysioterapeut kan vara en del i lösningen?

I Nationella vårdkompetensrådet underlag från förra veckan läser jag att man föreslår införande av den nya yrkesrollen Avancerad specialistsjuksköterska (AVS) som en lösning på flera av de problem som finns inom svensk hälso- och sjukvård. Vidare läser jag om en sårbarhet inom den kommunala primärvården och den ökande mängd patienter inom kommunerna som har multipla och komplexa hälsoproblem med stort vård- och omsorgsbehov. Bemanningen och personalens kompetensutveckling har dessvärre inte följt med i utvecklingen mot att allt fler omsorgsmottagare har stora och sammansatta vård- och omsorgsbehov. Jag läser om hur kompetensutveckling och tydliga karriärvägar kan bidra till att fler vill välja välfärd och stannas kvar i yrket. Ju högre kompetens en medarbetare har desto fler patienter kan få en patientsäker bedömning och behandling. Man tänker också att detta skulle kunna stärka de förebyggande insatserna, skapa ökad kontinuitet för patienten samt minska risken för vårdskador.

Gott så. Den här bilden är vi många som ser och berättar om. Den är giltig för alla oss som arbetar inom hälso- och sjukvården. Nationella vårdkompetensrådets förslag kan därmed ses som lite ensidigt och jag räknar med att det kommer att följas av fler förslag som berör fler yrkesgrupper. Förhoppningsvis kommer också inom kort ett förslag om behovet av införa specialistfysioterapeuter för en högre kvalitet och för patientsäkerhetens skull.

Införandet av nya yrkesroller behöver, för oss fysioterapeuter likväl som för sjuksköterskor, göras på ett systematiskt och kvalitetssäkert sätt. Vi önskar att man även för vår profession genomför en ytterligare översyn i fråga om bl.a. utbildningsvägar samt yrkesrollens funktion. Innehållet i utbildningen ska spegla behoven i den svenska vårdkontexten och ett införande av specialistfysioterapeuter skulle kunna innebära en ökad patientsäkerhet genom att tillföra både kontinuitet och kompetens i vårdkedjan.

Vi ser att fysioterapeuters specialistordning behöver blir statligt reglerad för att det ska finnas en jämlik tillgång till specialister över landet och även inom de olika områden som en fysioterapeut idag kan bli specialist. Det behöver också finnas jämlika förutsättningar för kompetensutveckling oavsett profession. Det behövs en enhetlig och kvalitetssäkrad utbildning.

Det är bra att man föreslår ytterligare översyn inför införande av AVS och vi föreslår att man i det arbetet också inkluderar översyn av andra professioners möjligheter att bli specialister. Den översynen behöver inkludera utformningen av utbildningen, utbildningens längd och innehåll, betydelsen av en specialistfysioterapeut, införande av specialisttjänster. Fysioterapeuterna bidrar gärna i det arbetet. Vi har i veckan tillsammans med arbetsterapeuter, logopeder och dietister tillskrivit Sveriges utbildningsminister Mats Persson samt sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson om det nu är läge för att statligt reglera specialistutbildning för fler av vårdens professioner, som vi också skriver om här.

I rörelse för din hälsa

Jag sitter ner och skriver det här- och sitter är vi många som gör- alldeles för mycket. Nya studier visar att den som är i övre medelåldern sitter still 9-10 timmar om dagen. Svenska ungdomar sitter stilla drygt 10 timmar och 5-åringar 9 timmar om dagen. Och hälften av oss har nedsatt kondition. Hur vi rör oss och vad vi orkar och kan påverkar alla aspekter av hälsa.

Det borde finns möjlighet och utrymme att skapa förändring här. Det är det många som vill och arbetar med i både stort och smått. En ny undersökning visar att åtta av tio svenskar hellre vill ha recept på fysisk aktivitet än läkemedel, och endast en av tio var kritisk till fysisk aktivitet på recept. Det är bra siffror som ger oss möjligheter att arbeta för att förebygga och behandla flera av våra största folkhälsoproblem med hjälp av fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet på recept är ett av de verktyg som fysioterapeuter arbetar med för att öka fysisk aktivitet. Det är ett recept som fungerar oavsett kön, ålder eller funktionsnivå. Ett verktyg som skulle kunna användas betydligt mer men där förutsättningar för att använda det ser olika ut över landet. Det är därför glädjande att man från politiskt håll nu vill satsa på Fysisk aktivitet på recept, FaR, på olika sätt. Ökad fysisk aktivitet är win-win för såväl samhälle som för individ och för såväl ekonomi som miljö. Det bidrar till exempel till minskad användning av hälso- och sjukvård och till minskat läkemedelsanvändande.

Det är med andra ord hållbart att satsa på fysisk aktivitet. Och det är hållbart att satsa på fysioterapeuter i det fortsatta arbetet för fysisk aktivitet. Vi behövs i ledande position där vi bidrar med vårt fokus på helhet, kropp och rörelse. Fysioterapeuter i elevhälsan bidrar med kunskap och kompetens kring fysisk aktivitet och motorik till alla oavsett förutsättningar. Fysioterapeuter i samhällsplanering bidrar till att skapa miljöer som stimulerar till fysisk aktivitet och rörelse. Fysioterapeuter på arbetsplatserna bidrar med kunskap om hur vi anpassar fysisk aktivitet utifrån individens förutsättningar.