Vi känner sedan länge till att det behöver ske förändringar för att medarbetare ska vilja välja att arbeta i välfärden. Vi är många som behöver välja det för att kunna möta de demografiska förändringar som vi står inför. Det finns utmaningar inom flera områden – ett av dem är arbetsmiljön. Veckans debattartikel från Nationella vårdkompetensrådet lyfter flera punkter som är viktiga för att vi medarbetare ska vilja välja välfärd. Vi har alla olika drivkrafter för att söka oss till välfärden. För min egen del är drivkraften att göra skillnad och att göra nytta för andra.

För Fysioterapeuternas medlemmar är lön den viktigaste frågan och på andra plats kommer arbetsmiljön. Vi behöver en arbetsmiljö där vi själva kan påverka, där det ges utrymme och tid till eftertanke och reflektion, där vi hinner arbeta utifrån evidens och med patientsäkerhet i fokus. En god arbetsmiljö innefattar också att bli lyssnad på och att få uppskattning för det arbete man gör. Vi vill arbeta med det som vi är utbildade för och få utrymme och förutsättningar att verka på toppen av vår kompetens. Det är inte rimligt att den fysioterapeut som vidareutbildar sig, kanske blir specialist, kommer tillbaka till samma arbetsplats och får göra exakt samma sak som man tidigare gjorde. Här behöver våra chefer se vad bredare och djupare kompetens kan tillföra verksamheten. Om ett hållbart arbetsliv skriver jag också här.

Det behövs tydliga karriärvägar och kompetensstegar. Det är bra för chefen som ska planera för vilken kompetens som behövs, men det är också bra för medarbetaren som får en tydlig ram och struktur att förhålla sig till. Om medarbetare och chef gemensamt planerar för kompetensutveckling och karriär bidrar det till en bättre arbetsmiljö och att verksamheten får bättre förutsättningar att möta de behov som finns i befolkningen.

Arbetsmiljö kan vara svårt men det kan också vara lätt. Det finns modeller för att arbeta strukturerat med arbetsmiljö, tillsammans med skyddsombud och medarbetare. Och att arbeta tillsammans för en god arbetsmiljö lönar sig. För verksamheten, för medarbetaren och för välfärden.

Våra förutsättningar för god hälsa skiftar. Det kan bero på var du är född, vem som födde dig, hur länge du har gått i skolan, om du har en funktionsnedsättning, om det finns pengar på banken och många andra faktorer. Att arbeta för god hälsa för alla är viktigt, men i det arbetet behöver vi också se våra olikheter och våra olika förutsättningar. Det är bra med stora generella satsningar som når många, men ibland behövs också riktade satsningar för att nå de som kanske har sämst förutsättningar för god hälsa.

Fysioterapeuterna har under många år, tack vare statsbidrag från Socialstyrelsen, arbetat för att höja kunskapen om levnadsvanor och om hur hälso- och sjukvården kan sprida kunskap om det. Vi har arbetat tillsammans med många olika professions- och patientföreningar. Vi har arbetat brett för att skapa verktyg om hur vi som profession kan arbeta med levnadsvanor. Vi har arbetat smalare för att rikta oss mot specifika patientgrupper och till anhöriga. Delar av vårt material har översatts till olika språk, för att nå några av dem som inte har svenska som förstaspråk.

Under de senaste åren har vi tillsammans med Riksföreningen för Skolsköterskor och Dietisternas riksförbund tagit fram samtalsstöd för skolsköterskor riktat mot barn och unga. De finns tillgängliga här och kan användas av alla som i sitt arbete möter barn och unga. Det är bra med ett stöd som är tydligt och som ger den som ska leda samtalet möjlighet att anpassa till det barn eller den ungdom som man pratar med – för våra förutsättningar ser ju olika ut.

Vi är många som behöver bidra i arbetet för god hälsa och vi behöver ofta göra det tillsammans. Med våra olika kompetenser bidrar vi tillsammans till bättre förutsättningar för verklig förändring. Några exempel på hur vi kan arbeta mer tillsammans över professionsgränserna kan du få vid det seminarium som vi ordnar tillsammans med Svenska läkarsällskapet nästa vecka.

Fysioterapeuter kommer att fortsätta arbetet för god hälsa och för att vår vision om att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse. Det lönar sig för individen och för samhället.

För snart 18 månader sedan skrev jag om kriget i Ukraina och om hur ett krig påverkar oss som människor. Det vi såg i Ukraina ser vi nu också i Israel och Gaza. Vi ser människors lidande och vi ser deras tårar. Vi ser hur liv släcks och vi ser ovisshet om såväl nutid som framtid. Det är bilder som följer mig under dagen.

Det är en humanitär och medicinsk katastrof som pågår i Israel och Gaza. Hamas terrorattentat och den israeliska statens bombningar av Gaza har inneburit tusentals döda och skadade civila på båda sidor. Infrastruktur som skolor och sjukhus förstörs, vilket gör det omöjligt att ens försöka sig på något som liknar ett normalt liv.

FN-organ kräver humanitärt eldupphör i Gaza och villkorslöst frisläppande av gisslan. Vår världsorganisation World Physio har tillsammans med World Health Professions Alliance (en sammanslutning av flera yrkesförbund) uttalat sig kring den katastrof som pågår. Ett uttalande som vi som förbund givetvis också står bakom.

Uttalande från Michel Landry, ordförande World Physio

Vi står i solidaritet med de människor som drabbas på båda sidor och förespråkar en fredlig lösning, för att skydda de oskyldiga och mest utsatta och för att säkerställa vård och rehabilitering till alla offer. Hälso- och sjukvård måste fortsätta finnas och våra kollegor måste ges möjlighet att fortsätta sitt livsviktiga arbete. Det är viktigt nu och kommer att vara viktigt när konflikten är över – för de som överlever och för dem som är skadade.

Jag tänker på mina kollegor som just nu befinner sig i Israel och Gaza. De som är mitt i en av de värsta händelserna man kan tänka sig i sitt liv. De som fortsätter att göra sitt arbete trots flyglarm och oro. Det är svårt att koncentrera sig på något annat, och ändå så behöver vi samtidigt blicka framåt

Och det är kanske vårt ansvar. Att visa vårt stöd, att bidra med det vi kan och att vara där när kriget tar slut. Att bidra till ett samtalsklimat som inte är polariserat. Att våga markera när vi möter antisemitiska och islamofobiska uttryck. Det är inte enkelt men det är kanske vårt ansvar.

Äntligen har regeringen beslutat om en utredning som ska bedöma det eventuella behovet av reglerad specialistkompetens eller specialistutbildning för fler legitimerade yrkesgrupper – nya eller befintliga. Det är efterlängtat och en fråga som Fysioterapeuterna arbetat för länge, både på egen hand men, också tillsammans med andra. Fysioterapeuters specialistutbildning behöver bli statligt reglerad för att det ska finnas förutsättningar för en jämlik tillgång till specialister över landet. Och även för att det ska finnas jämlika förutsättningar för kompetensutveckling oavsett profession. Det är viktigt med en enhetlig och kvalitetssäkrad utbildning.

Bild från Dagens Medicin, utredare Harriet Wallberg.

En statligt reglerad specialistutbildning i kombination med utbildningstjänster och specialisttjänster bidrar till tydlighet, tillgänglighet och jämlikhet för patienter, arbetsgivare och fysioterapeuter. 

• Tydlighet. För att patienter, arbetsgivare och verksamheter ska veta vilken kompetens som finns tillgänglig. När utbildningen blir statligt reglerad får vi gemensamma mål för, och styrning, av den specialistutbildning som ligger till grund för fysioterapeuters specialistkompetens.
• Tillgänglighet. För att verksamheterna ska kunna styra tillgången på kompetens efter identifierade behov, genom att peka ut efterfrågade specialiteter och utifrån det inrätta utbildningstjänster och specialisttjänster.
• Jämlikhet. För att se till att specialisterna finns inom områden där behoven är som störst. Med en statligt reglerad specialistutbildning skapas verktyg för att nå en jämn fördelning av specialister över landet.

Rätt till strukturerad kompetensutveckling och tydliga karriärvägar är viktiga frågor för fysioterapeuter. Det bidrar till att fler vill välja välfärden som arbetsplats och stanna kvar i yrket. Det är också viktiga frågor för patienterna, då det leder till högre kvalitet på vården de får, och därmed till ökad patientsäkerhet i såväl bedömning som behandling.

Kompetensförsörjningen är en av hälso- och sjukvårdens största utmaningar för att både kommuner och regioner ska kunna fullgöra sitt åtagande vad gäller hälsa, vård och omsorg. I den omställning som nu pågår mot en mer nära vård vet vi också att arbetssätten förändras och att vi måste nyttja personal med rätt kompetens på rätt plats.

Fysioterapeuter är en nyckelgrupp när det gäller förebyggande och rehabiliterande insatser. Dagens hälso- och sjukvård har förändrats. Den är kunskapsintensiv och komplex och vår kompetens efterfrågas alltmer. Många delar av hälso- och sjukvården kräver en hög grad av specialisering inom såväl förebyggande som hälsofrämjande och rehabiliterande insatser, medan andra delar behöver generalister med en bred kompetens. Här är tydlighet kring specialistutbildning och specialisttjänster en viktig del för att säkerställa att vi har rätt kompetens på rätt plats.

Detta är några punkter som vi kommer att lyfta i samtal med utredaren Harriet Wallberg men först ska vi glädjas åt att vårt långsiktiga och tålmodiga påverkansarbete har gett resultat!

Det är svårt och utmanande att arbeta i en verksamhet där du inte kan planera för framtiden eller där omständigheterna i stor utsträckning styrs av andra. Det är en verklighet som känns igen av många, oavsett huvudman eller verksamhet. Men för den som arbetar som företagare har man dessutom satsat kapital på en verksamhet och blir själv betalningsskyldig om det inte bär sig. För den företagare som inte ges möjlighet att längre bedriva sin verksamhet är konsekvenserna stora, men det drabbar även patienter och regioner.

Idag sker 30–60 procent av primärvårdens fysioterapi hos företagare (beroende på region, enligt statistik från SKR 2022). Det är en stor andel av regionernas primärvård som kommer att påverkas av osäkra och försämrade förutsättningar för företagande fysioterapeuter vilket är oroande.

Situationen kring den nationella taxan har varit osäker i mer än tio år, vilket gör att fysioterapeuter som driver egen verksamhet inte kan eller vågar planera långsiktigt, utveckla verksamhet eller göra investeringar för sina företag. Företagande fysioterapeuter väljer på grund av den långvariga osäkerheten att lägga ner sin verksamhet. Vi riskerar därmed en ökad och fortsatt kompetensflykt i en tid när ett av de största samtalen inom svensk hälso- och sjukvård är hur vi ska lösa kompetensförsörjningen.

Småföretagare behöver långsiktiga villkor för att kunna satsa och driva en verksamhet av hög kvalitet. Det behövs förutsättningar för samverkan, samt att verka preventivt och hälsofrämjande. Det behövs en långsiktig, tydlig och jämlik modell för ersättning. Och det behövs en gemensam IT-struktur för att kunna samarbeta med övriga aktörer för en god och säker nära vård.

Det är därför inte rimligt att föreslå att den modell som för närvarande finns (Lagen om ersättning för fysioterapi (LOF)) plockas bort innan det finns nya möjligheter för företagande fysioterapeuter att fortsätta sitt arbete. Den utredning som just nu ligger ute för remiss (Uppdrag att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd, Ds 2023:23) innehåller förslag som bidrar till en osäkerhet om framtiden. Det är alltför mycket som är oklart för de företagare som varje dag bidrar med sin kompetens för patienters bästa vilket Fysioterapeuterna bland annat lyft i Dagens Medicin.

I utredningen finns bra förslag, men ingen vet något om konsekvenserna av dessa, eller om hur de kommer att påverka verksamheterna. Det är stora statliga åtaganden som efterfrågas och det är klart att vi ställer oss undrande till om detta kommer att prioriteras. I förslaget ges också regionerna mandat att själva fatta beslut om huruvida man upphandlar privat fysioterapi eller inte. Det är djupt oroande och vi ser stora risker med att privat fysioterapi kommer att raderas i flera regioner.

Vi ser det som en överhängande risk att många småföretagare inom fysioterapi kommer att behöva lägga ner sina verksamheter och därmed minskar såväl tillgänglighet som jämlikhet över landet. Vi har idag ett läge där alla resurser behövs och vi har inte råd att försvåra för en grupp eller svälta ut dem. Det lönar sig verkligen inte.

För en forskare handlar en stor del av tiden om att söka medel för att kunna fortsätta bedriva forskning. I ansökan beskrivs forskningen och värderas utifrån olika aspekter som tex ekonomi eller nytta. Den forskningsfinansiering som utgår från staten behöver ta hänsyn till all forskning och värdera den på liknande principer. Det är inte enkelt och kräver kompetens från olika håll. Vi anar därför att de förslag som kommit i veckan kring färre forskningsmyndigheter kommer att göra det svårare för den forskning som kanske är nytänkande eller som presenteras av professioner som är färre i antalet. Detta kommer vi att lyfta i vårt inspel till den kommande forskningspropositionen.

Förra veckans konferens gjorde det tydligt att fysioterapeutisk forskning är både bred och djup. På temat hållbar utveckling presenterades forskning om digital träning och behandling för många olika patientgrupper, om smärta, om fysioterapeuters arbete för den som överlevt tortyr, om hur fysioterapi vid covid, om aktiva transporter och mycket mer. Listan kan göras lång – fysioterapeuter forskar inom många olika områden. Forskning är viktigt för att vi med säkerhet ska kunna uttala oss kring våra insatser. Det bidrar till ökad kunskap och till tydlighet. Det tar oss ifrån tyckande och anekdoter.

Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv bransch i ständig förändring. För att möta behoven krävs en grundutbildning på avancerad nivå av hög kvalitet, det krävs möjlighet till livslångt lärande och det krävs forskning. Allt detta krävs för att vi som profession ska kunna möta kommande förändringar, ge förutsättningar för nya innovativa arbetssätt samt erbjuda evidensbaserad och patientsäker hälso- och sjukvård. Goda möjligheter till karriärutveckling är rekryterande! Detta kommer vi att lyfta i vårt inspel till den kommande forskningspropositionen. Fysioterapeutisk forskning gör skillnad för många.

Under två dagar har fysioterapeuter från hela landet träffats i Göteborg för att lära tillsammans, för att knyta nya kontakter och för att prata med varandra. Fysioterapi är den största vetenskapliga konferensen för fysioterapeuter. Vetenskapliga presentationer, workshops, politikersamtal, 80-årsfirande och mingel- allt under två intensiva dagar.

Helene Henriksson blev Årets fysioterapeut för sitt långvariga arbete med levnadsvanor och förebyggande arbete. Matheo Johansson fick pris för bästa poster. Grattis till er båda!

Socialminister Jakob Forssmed lyfte flera av de stora satsningar som är på gång för en bättre folkhälsa och lyfte betydelsen av fysioterapeuters arbete för ett mer hälsofrämjande och förebyggande perspektiv. Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson lyfter vikten av förändrade arbetssätt och nämnde också en kommande utredning kring specialistutbildning vilken vi som förbund kommer att bevaka och delta i med stora intresse.

Petra Heideken Wågert, Nasim Farrohknia, Acko Ankarberg Johansson, undertecknad och Lisbeth Löpare Johansson efter avslutningen där vi fokuserade samtalet kring AI och framtidens hälso- och sjukvård genom omställning och genom att våga bygga nytt.

Stort tack till alla som kom och deltog under dagarna. Tack för ert engagemang, ert driv, er kunskap och att ni ser möjligheter för en bättre hälso- och sjukvård. Det är ni som gör Fysioterapi 2023!

Det är en orolig tid vi lever i. Det finns mycket att fundera kring och det finns mycket som kan hålla en vaken på natten. Just hur vi mår och hanterar en orolig tid var den första frågan som ställdes till socialutskottets politiker när de i veckan träffades hos NSPH för att prata om psykisk hälsa.

Anders W Jonsson (C), Anna Vikström (S), Carita Boulwén (SD), Christian Carlsson (KD) Jakob Olofsgård (L), Malin Höglund (M), Karin Rågsjö (V), Ulrika Westerlund (MP)

De var alla överens om att det är viktigt med förebyggande och hälsofrämjande insatser och vikten av att ta tag i problem tidigt betonades. Betydelsen av fysisk aktivitet var också en av de faktorer som lyftes upp, såväl som förebyggande och behandlande. Elevhälsans roll betonades – och att det är ett team som arbetar där för barn och ungas bästa. Det var också konsensus kring att vi behöver en nationell hjälplinje. I årets budget satsas riktade medel till psykisk hälsa och det är bra, men är det tillräckligt? Och hamnar pengarna där de bäst behövs?  

För många är primärvården första vägen in och det är så det ska vara. Men är primärvården dimensionerad för uppdraget och finns kompetensen där?
Fysioterapeuter är viktiga i arbetet för psykisk hälsa och vi har verktyg som gör skillnad i såväl diagnostik som behandling. Det är ett av våra uppdrag inom primärvården och för att klara det på bästa sätt behövs kompetensutveckling. Specialistfysioterapeuter inom mental hälsa skulle också kunna fylla en viktig roll i primärvården.

Vi är den tredje största professionen inom primärvården men vi är ändå förhållandevis få och ibland ensamma i vår roll på en arbetsplats. I takt med primärvårdens breddade uppdrag blir det allt svårare att vara uppdaterad i alla de olika områden som man ska arbeta inom som fysioterapeut. Det kanske går an på större vårdcentraler att fördela uppdrag mellan sig, medan det på mindre är svårt, vilket i sin tur försvårar möjlighet att arbeta evidensbaserat och patientsäkert.

Det behövs också en arbetsmiljö som ger möjlighet att arbeta evidensbaserat och patientsäkert. Det är genom att fokusera på kvalitet i stället för kvantitet som man upplever arbetsglädje.

Det finns flera exempel på hur fysioterapeuter gör skillnad för en bättre psykisk hälsa. Ett sådant finns i Örebro där pågår ett projekt med fokus på hållbar träning som fortsätter efter avslutad behandlingsperiod.

Att satsa på fysioterapeuter lönar sig för primärvården i stort och vi har mycket att bidra med inom psykisk hälsa.

Idag presenterar regeringen budgeten för 2024, och i den ligger mer pengar till välfärden. Det är bra, men inte tillräckligt. Fysioterapeuter tycker om sina jobb, men som många andra i hälso- och sjukvården är vi slitna av högt tempo, stort ansvar och ofta för få kollegor. Samtidigt äter inflationen upp marginalerna och regionerna går med stora underskott. Vi har en välfärd med oerhört kompetenta medarbetare som levererar vård av hög kvalitet. Men vi behöver framtidstro och en framtidsplan. Därför vill jag idag inte prata om pengar i en särskild budgetpost, utan ge tre råd till de politiker från alla partier som har inflytande över vårt samhälle. Vi vill se budgetsatsningar men vi vill också se:

-LÅNGSIKTIGHET. Orka sätta upp de långa linjerna, och hålla i. Satsa på slow politics, utgå från fakta och fokusera på att lösa problemen, inte på konflikt. Indexera statsbidragen för att säkra resurser till välfärden och våga skapa en bättre framtid för våra barn. Att sänka skatten på bensin och diesel mitt när vi dagligen ser effekterna av klimatkrisen är tvärtom kortsiktigt och kontraproduktivt.

-SAMARBETE. En stark välfärd och fungerande kompetensförsörjning kräver en plan längre än en mandatperiod. Våra folkvalda politiker borde sätta sig ner och tillsammans lösa de utmaningar som är våra gemensamma. Det vill vi se, både som medborgare och medarbetare i välfärden,

HÅLLBARHET. Ska vi kunna ge en välfärd av hög kvalitet till fler, med färre i arbetsför ålder krävs nytänk. Fysioterapeuter sitter på nyckelkompetens kring förebyggande och rehabiliterande insatser, som både sparar pengar, lidande och minskar sjukvårdens klimatavtryck. Det ger goda resultat för befolkningen, och har stor potential att avlasta den tungt belastade sjukvården. Använd vår kompetens mer. Det lönar sig.

Att drabbas av cancer är svårt. Det leder till att livet ställs på sin spets och det är många frågor och svar som behövs innan man vågar tro på en framtid igen. För idag ser framtiden annorlunda ut för de flesta som drabbas av cancer. Andelen personer som överlever ökar hela tiden, vilket inger hopp. För den som överlever cancer och för den som får konsekvenser av behandling är det viktigt med god tillgång till cancerrehabilitering. Idag ser det olika ut över landet. Alla patienter erbjuds inte rehabilitering och de rehabiliteringsinsatser som erbjuds är väldigt olika.

Det är därför glädjande att Socialdepartementet nu har gett Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga cancerrehabilitering, se över hur rehabilitering ser ut genom åtgärdskoder och att ta reda på mer om hur man kan stärka cancerrehabilitering i landet. Det är bra och verkligen på tiden.

Rehabilitering bör vara en självklar del av vårdkedjan för samtliga patienter och bedömning om rehabiliteringsbehov görs i början av vårdkedjan. Det är också viktigt att bedömning om behov av rehabilitering görs av medarbetare med kompetens inom rehabilitering.  Fysioterapeuten behöver komma in tidigare i vårdkedjan för att lättare kunna förebygga och hjälpa patienterna att bibehålla funktionen innan de till exempel förlorar funktionsförmåga.

Idag finns det 19 specialistfysioterapeuter inom onkologi i Sverige. Det är en låg siffra med tanke på antalet personer som insjuknar årligen. Det finns inte ens specialister på alla landets specialistkliniker, vilket är det minsta man skulle kunna vänta sig. Det saknas också specialister på landets palliativa avdelningar. Att bli och att vara specialist är en klinisk och akademisk fördjupning som bidrar till såväl djup som bredd inom kunskapsområdet. Här krävs det förändring! Nu!

Prehabilitering och rehabilitering leder till patienter som är starkare, som har bättre hälsorelaterad livskvalitet, minskad fatigue och bättre utfall efter operation. Det innebär vinster för såväl den enskilde patienten som för samhället.

Vår gemensamma strävan mot en jämlik vård över hela landet, måste också innefatta insatser för rehabilitering. Det borde vara rimligt att alla som lever med cancer och med konsekvenser av cancer, får tillgång till cancerrehabilitering. Det ska vara behovet som styr och inte var i landet jag bor.