Det är klimatkonferens i Egypten och för två veckor sedan publicerades Lancet en ny rapport om tillståndet i världen gällande hälsa och klimatförändringar. Klimatförändringarna utgör det största hotet mot folkhälsan under detta århundrade, vilket förväntas öka den framtida belastningen på hälso- och sjukvården. Det är ingen önskvärd utveckling. Hälso- och sjukvården bidrar genom sin egen verksamhet till en betydande del av samhällets miljöbelastning. Samtidigt vet vi att många förändringar som syftar till att minska miljöbelastningen samtidigt medför vinster för folkhälsan. Det är samband som gör att hälso- och sjukvården har en mycket central roll i omställningen mot hållbar utveckling. Fysioterapeuter och fysioterapi har en unik och specifik möjlighet att bidra.

I Dagens samhälle skriver vi tillsammans med Psykologförbundet om hur man genom att använda psykologiska och fysioterapeutiska interventioner på rätt sätt kan minska bruket av läkemedel och minska den höga användningen av hälso- och sjukvården. Det är arbetssätt som också stärker patientens egna förmågor och främjar egenmakt: patienten får möjlighet att genomföra livsstilsförändringar som både gynnar den egna hälsan och är bra ur ett klimatperspektiv. Genom hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande hälso- och sjukvårdsinsatser kan vi bidra till en mer hållbar folkhälsa och sjukvårdskonsumtion. Den mest hållbara sjukvården är faktiskt den sjukvård som aldrig behövs. 

Fysioterapeutiska insatser kan bidra till förändrade arbetssätt inom hälso- och sjukvården och spara samhällsekonomiska resurser, samtidigt som människor får rätt stöd och behandling. I artikeln Sustainability in physiotherapy and rehabilitation ser vi hur fysioterapeutiska interventioner kan bidra till minskade koldioxidutsläpp och minska användandet av hälso-och sjukvård.

I artikeln beskrivs hur det inom hälso- och sjukvård behöver göras systematiska förändringar med syfte att minska koldioxidutsläpp utan att ge avkall på patientens behov. I detta arbete har vi alla ett ansvar och en möjlighet att göra skillnad. 

Inom Fysioterapeuterna har vi slagit fast att Agenda 2030 ska genomsyra allt vårt arbete. Från förhandling till påverkansarbete, från arbetsmiljö till framtidsarbete och från sopsortering till placeringspolicy. Vi har genom vårt internationella engagemang lyft och diskuterat frågorna inom såväl europeiskt som globalt perspektiv. Ett engagemang som leder till att fler engagerar sig och till att det idag finns strategiska dokument kring hållbarhet och Agenda 2030. Det finns en vilja till förändring. Det är hög tid för handling. Vi som fysioterapeuter har ett ansvar och stora möjligheter att göra skillnad för en mer hållbar hälso- och sjukvård, för klimatets och hälsans skull.  

Att fysisk aktivitet har effekt på hälsa och motverkar sjukdom är vi många som är överens om. Ändå är det så svårt att komma i gång. För vissa är det svårare än andra. Forskning visar att exempelvis personer med funktionsnedsättning har en sämre hälsa än befolkningen i övrigt, trots att det många gånger inte skulle behöva vara så. Anledningarna till detta kan så klart var skiftande och det kan bero på såväl individ som miljö. Men vad vi kan göra för att förändra och för att få fler att ta steget mot ett aktivare liv? I veckans visade regeringen på sin vilja i frågan då de presenterade extra satsningar på fysisk aktivitet på recept (FAR) och på ett fritidskort. Det är lovvärt vilket jag kommenterar här.

När det gäller levnadsvanor och fysisk aktivitet är det som för läkemedelsförskrivning att effekten blir bäst om den baseras på en individuell bedömning. Susann Arnell skriver i sin avhandling om ungdomar inom autismspektrumtillstånd och deras perspektiv på fysisk aktivitet. Hon lyfter bland annat att deltagande är villkorsstyrt och beror på tidigare upplevelser. För ungdomarna var det särskilt viktigt med autonomt deltagande utan överraskningar och att det var roliga aktiviteter i ett tryggt socialt sammanhang.

En metod för bättre levnadsvanor är Hälsan spelar roll, en kurs som vänder sig till personer med LSS-insats (insats enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Hälsan spelar roll vill ge personer med LSS-insats ökad empowerment och möjlighet att göra självständiga och hälsosamma val i vardagen. Den utförs i känd miljö och med personer som är kända för deltagarna.

I de nya riktlinjerna för autism och ADHD från Socialstyrelsen väljer man att hänvisa till de kapitel som står i FYSS kring fysisk aktivitet. Man kan ju bara hoppas att de beslutsfattare som fattar beslut läser FYSS och där ser att rekommendationerna som gäller för fysisk aktivitet bland annat är att den ska vara individuellt anpassad och att det finns flera faktorer i omgivningen som kan hindra respektive underlätta fysisk aktivitet. I riktlinjerna likväl som i FYSS lyfts betydelsen av samverkan mellan aktörer som en bidragande och underlättande faktor. Det är bra.

Slutligen vill jag rekommendera Forskning pågår i senaste numret av Fysioterapi. Där finns en artikel om hur vi kan främja delaktighet i fysisk aktivitet för barn och unga med funktionsnedsättning. Vi behöver inte acceptera att hälsan är sämre hos personer med funktionsnedsättningar. Det går att förändra och det finns mycket kunskap om hur. Använd den!

Sjukfrånvaron i stressrelaterade psykiatriska sjukdomar ökar igen och det är kvinnorna som står för en större andel av de som sjukskrivs på grund av stress eller utmattning. Det är oroande för individen, för hälso- och sjukvården och för vårt samhälle. Men inte helt förvånande. Återkommande får vi signaler från medlemmar som är under hög press. Som inte får möjlighet till återhämtning, som inte kan påverka sin arbetssituation och som känner oro och etisk stress över patientsäkerheten. Det finns tydliga kopplingar mellan arbetsmiljö och patientsäkerhet och den som är närmst patienten har också god förmåga att bedöma hur säker vården är.

Arbetsmiljön påverkar hur vi mår och hur vi presterar. I verksamheter där professionen lyssnas på och engagemang lönar sig blir ofta arbetsmiljön bättre. I en god arbetsmiljö värnar verksamheten om både medarbetarnas hälsa och förutsättningarna för att ge en god och säker vård. Möjlighet till återhämtning och reflektion bidrar till en patientsäker vård. Detta prioriteras alltför ofta bort, vilket ökar riskerna för felbehandling och vårdskador. Inom de flesta verksamheterna sker arbetet i team, ofta bestående av olika professioner. En del av lärande och reflektion bör därför ske gemensamt för att stärka samhörighetskänsla, kommunikation och interprofessionell kompetens.

En god arbetsmiljö och hög patientsäkerhet förutsätter verksamheter som arbetar strukturerat och systematiskt med arbetsmiljö samt medarbetarnas engagemang och delaktighet. Det innebär bland annat förutsättningar för evidensbaserade arbetssätt, realistisk bemanning och reglerad rätt till kompetensutveckling. Det innebär utrymme för reflektion och dialog med kollegor. Alla gynnas av en god arbetsmiljö med goda arbetsvillkor; arbetstagarna, arbetsgivarna, verksamheterna och patienterna.

Förutsättningar kan skapas genom ett medvetet ledarskap i samverkan med medarbetarna. I detta arbete spelar skyddsombuden en viktig roll. Skyddsombud hanterar ibland enkla men ganska ofta också komplicerade arbetsmiljöfrågor. Uppdraget som skyddsombud innebär att vara uthållig, att ihärdigt föra medarbetarnas talan, att se missförhållanden och uppmärksamma arbetsgivaren på dessa, samt att driva på för åtgärder och förbättringar i samverkan. Skyddsombud arbetar förebyggande och är en stor resurs i arbetsmiljöarbete. Uppdraget innebär även att förvalta det mandat som staten har gett oss och att se till att arbetsmiljöregelverket följs. De senaste åren med pandemi har tydliggjort för alla att det behövs skyddsombud på alla arbetsplatser.

För oss inom Fysioterapeuterna är arbetsmiljöfrågorna mycket viktiga. Engagemanget är högt i vårt förbund, och vi är många som arbetar för att alla medlemmar ska ha en god och hållbar arbetsmiljö. Förbundet arbetar genom samarbeten, som bland annat Sunt arbetsliv, aktivt med arbetsmiljöfrågor och förbundsstyrelsen anser att det är av vikt att förbundet aktivt fortsätter arbeta för att alla medlemmar ska ha ett hållbart och hälsofrämjande arbetsliv genom att stärka fysioterapeuters arbetsmiljö oavsett anställnings- eller driftform. För en bättre arbetsmiljö är skyddsombudens arbete ovärderligt!

Hur mår du egentligen? Hur går det? Sover du? Äter du? Det är frågor som har ställts till mig under den senaste tiden. Omtänksamma, respektfulla och med värme. Frågor som det är lätt att bara svara med ett kort OK eller bra på men som också förtjänar eftertanke.

I veckan har World Mental Health Day uppmärksammats genom bland annat temaveckor, föreläsningar, gemensam novelläsning och reflektion, walk and talks med personal och patienter med mera. Det är bra och viktigt att fokusera på hur vi mår.

Psykisk ohälsa är ett ökande folkhälsoproblem och den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro i Sverige. Det behövs insatser inom många områden för att skapa förändring och för att all kompetens och kunskap ska tas tillvara i arbetet. Tidiga, personcentrerade och samverkande insatser är viktiga för att nå förändring. Vi behöver arbeta förebyggande och hälsofrämjande och här är vi fysioterapeuter en del av lösningen. Vi finns både i sluten och öppen vård och möter, bedömer och behandlar personer med psykisk ohälsa på samtliga vårdnivåer.

I Fysioterapeuternas strategi lyfter vi betydelsen av fysioterapeutens kunskap i olika verksamheter och beskriver fysioterapeutens roll. I kunskapssammanställningen Fysioterapi ger resultat och Fyss beskrivs att fysisk aktivitet och träning har en positiv effekt vid en rad olika tillstånd av psykisk ohälsa, som stress, ångest, sömnsvårigheter och depression. Det är en viktig del av det fysioterapeuter bidrar med. Men vi bidrar också genom de verktyg som vi har för att till exempel reglera känslo-, stress- och smärtreaktioner samt främja personens tillit till sin kropp.

Vi vet allt detta och samtidigt ser vi med oro på den ojämlika tillgången på fysioterapeuter över landet. Vi ser hur ersättningssystem inom primärvården premierar snabba besök och korta behandlingsserier. Vi ser hur fysioterapeuter med specialistkompetens inte ersätts eller inte ens anställs inom vare sig specialistpsykiatrin eller primärvården. Vi ser hur verksamheter är överbelastade och fokuserar på snabba lösningar.

Det är inte rimligt för den som arbetar i en verksamhet att ständigt känna sig otillräcklig eller att inte alltid kunna göra det som är bäst för patienten. Etisk stress och en arbetsmiljö som gör att man inte mår så bra, kanske inte sover så bra eller inte äter tillräcklig.

Så det man tror sig spara in genom snabba, osammanhängande vårdbesök kan ge en dyr nota både för den enskilde person som drabbats av psykisk ohälsa, liksom för vårdens professioner och samhället i stort. Psykisk hälsa berör alla och insatser som görs för att minska den psykiska ohälsan behöver inkludera hela samhället och vi behöver tänka långsiktigt och smart.

Det pratas ofta om stuprör och ibland även om sugrör inom våra system. Gränser som kapslar in och som allt som oftast gör det svårt att arbeta och svårt för den person som av olika, och ibland flera, anledningar vistas i hälso- och sjukvården för att få hjälp och stöd. Med så tydliga avgränsningar skapas det också mellanrum och behov som inte kan tillgodoses av den gängse normen eller strukturen. Jag tänker på den unga man som jag mötte efter hans canceroperation. Tumörerna var borta men det fanns flera restsymtom som ingen riktigt ville ta sig an. Han passade inte in i mallen.  Jag tänker på en kvinna med tydliga gång- och balanssvårigheter som inte under den tiden vi kände varandra fick någon diagnos och därför inte heller någon plats i de strukturer som man byggt upp.

Detta är röster som behöver höras och där vi som arbetar inom hälso- och sjukvården behöver lyssna. För hur ska vi annars kunna veta vad som är viktigt för de personer som vi möter? Det är tillsammans som vi kan göra skillnad för framtiden.

Creating tomorrow together var tema för veckans konferens om kvalitet och patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Inspirerande och engagerande som vanligt men också med utrymme för reflektion.

För att tillsammans göra något annorlunda för framtiden behöver vi dela varandras erfarenheter oavsett vilka roller vi har och i vilken funktion som vi möter varandra. Vi behöver ställa frågan om vad som är viktiga för dig oavsett om du är medarbetare eller patient. Vi behöver ställa frågan och vi behöver lyssna på svaret och ta ansvar för det vi hör. Generöst lyssnande och ansvarsfullt talande. Det är så vi kan lära och växa tillsammans.

Mycket forskning leder fram till att en insats är bäst om den blir individuellt anpassad – samma sak gäller förändringsarbete. Det bästa arbetet är det som sker lokalt, nära dem som berörs och efter att frågan om vad som är viktigt för dem har ställts. Oavsett om syftet är att förbättra livskvalitet eller att förbättra arbetsmiljö.

När vi delar varandras erfarenheter och skapar förändringar i det nära, bidrar det till gränsöverskridande där hänsyn tas till stuprören men också till de mellanrum som bildas. När vi lär av och med varandra ser vi såväl oss själva som den vi talar med i ett annat perspektiv. Det är därför glädjande att det är just Fysioterapeuternas samarbete med andra som lyfts, när Dagens Medicins maktlista presenterades i veckan. För det är tillsammans, i rörelse och trovärdigt som vi inom Fysioterapeuterna vill göra skillnad.

Nu tar bloggen semester och hoppas att du som läsare också har möjlighet till det under sommaren. Vi ses i augusti.

Tänk dig att Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen är en gemensam målbild för vårt jordklot. Det är sedan länge känt hur vi som människor påverkar klimatet och det är också känt vilken framtid som vi kommer att möta om vi inte förändrar våra sätt att leva. Men det är också mycket som vi inte vet och det finns en växande mängd kunskap. Hur arbetar vi för att öka engagemang och aktivitet för vår framtid? Hur arbetar vi för att få hållbarhetsmålen konkreta och verkliga?

Hälso- och sjukvården bidrar genom sin egen verksamhet till en miljöbelastning som motsvarar världens femte största land. Det är inte rimligt. Det är dock lätt att fastna i en negativ påverkan – så hur kan vi tänka kring positiv påverkan? Och hur kan jag genom mitt agerande bidra till en hållbar framtid?

Till exempel vet vi att ökat fokus på förebyggande och hälsofrämjande arbete leder till bättre hälsa, som i sin tur leder till minskat bruk av läkemedel och minskad belastning på hälso- och sjukvården. Minskad belastning på hälso- och sjukvården leder till minskade indirekta utsläpp från till exempel inköpta varor, arbetspendling och avfall. Om behovet av en omställning mot mer hållbara val inom hälso- och sjukvården skriver jag tillsammans med Kristina Taylor i Psykologförbundet om i Dagens samhälle.

I det förebyggande och hälsofrämjande arbetet likväl som inom det sjukvårdande och rehabiliterande arbetet finns det mycket att vinna på delaktighet från dem som hälso- och sjukvården är till för. Genom att öka kunskapen förbättras förutsättningarna för egenvård och hälsa. Genom ökad kunskap ökar också möjligheten att ställa krav som kan innebära att man kanske vill prova fysisk aktivitet som intervention innan man påbörjar en medicinsk behandling eller en kombination.

Omställning till en hållbar utveckling och ett hållbart samhälle kräver handling globalt, nationellt och lokalt. Det är därför glädjande att det finns många initiativ för en hållbar framtid. Inom Saco finns det nystartade Saco Klimat, inom Union till Union finns ett klimatnätverk i samarbete med Global utmaning. Inom vår region European Region World Physio fattades nyligen beslut om en strategi för hållbarhet. Det är bra. Vi behövs alla för en hållbar utveckling och framtid. Vi kan alla göra något.

I september är det dags igen. Dags att bestämma sig för vem du tycker är bäst lämpad att leda landet, regionen och kommunen för de kommande fyra åren. Att du röstar är viktigt, det är genom din röst som du utvärderar och värderar det arbete som gjorts de senaste åren. Genom din röst bidrar du också till att visa vägen framåt. Vilken riktning vill du att vi ska ta?

Den valundersökning som Fysioterapeuterna genomfört under våren visar genom en hög svarsfrekvens (86%) att det finns intresse för våra frågor. I undersökningen hittar du regionpolitikernas svar kring till exempel ersättning, kompetens, specialistfysioterapi och företagande. Undersökningen följs nu upp i samtal med riksdagspartiernas hälso- och sjukvårdspolitiska talespersoner.

Det är tydligt att det behövs fler fysioterapeuter som arbetar inom hälso- och sjukvården – enigheten hos regionpolitikerna är bred. Fler fysioterapeuter bidrar till ökade möjligheter att arbeta hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande. Majoriteten (90 %) svarar också att de instämmer helt eller delvis i att det behövs fler specialistfysioterapeuter för att kunna möta dagens och morgondagens utmaningar och krav på hälso- och sjukvården. Det är bra. Det är också bra att majoriteten instämmer i att specialistfysioterapeuter ska ges möjlighet att utbilda sig till specialist på arbetstid, i likhet med andra professioner. I den viktiga diskussionen om jämlik vård diskuteras sällan jämlika förutsättningar för vårdens medarbetare. Enbart för vissa yrkesgrupper bidrar en statligt reglerad specialistutbildning till ett enhetligt kompetensinnehåll, vilket ses som viktigt. Och enbart för vissa yrkesgrupper bedöms behovet av specialister stort, för att kunna möta hälso- och sjukvårdens ökade krav på kvalitets- och verksamhetsutveckling och effektiv vård. Detta borde vara viktigt för alla professioner kan man ju tycka.

Att vi blir fler som väljer att arbeta inom hälso- och sjukvården är bra, men det är också viktigt att fler väljer att stanna kvar. Grundstenar för att vilja stanna är bland annat goda möjligheter till kompetensutveckling och karriärutveckling inom yrket. Det handlar också om att ha en lön som motsvarar ansvar och kompetens och en löneutveckling genom hela yrkeslivet. Vi är många som behövs för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar och krav.  

Valundersökningen kan kanske hjälpa dig att ge riktning i några av de frågor som är viktiga för dig. Det finns fler frågor och övervägande som behöver göras för att fatta ett klokt beslut. Vi behöver ta oss tid för att bestämma oss: läsa och lyssna, kolla källor och rimlighet, prata och reflektera tillsammans. Viktiga beslut kräver eftertanke. Vikten av eftertanke, respekt och kunskap lyfts också i den debatt som Sacos medlemsförbund skrev i Aftonbladet och i Sacos valkampanj Faktiskt

Psykisk ohälsa är ett ökande folkhälsoproblem och den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro i Sverige. Nästan hälften av alla sjukskrivningar beror på psykisk ohälsa. Anledningarna till detta är skiftande. Det vi vet är att det behövs insatser inom många områden och att många kompetenser behöver tas tillvara i arbetet med att skapa förändring. Förebyggande, hälsofrämjande och rehabiliterande insatser behöver en mer framskjuten plats. Och det behövs arbetssätt som är personcentrerade.

Initiativet Kraftsamling för psykisk hälsa, beskriver att psykisk hälsa berör alla, och att lösningar därför måste vara breda och inkludera hela samhället. Vi fysioterapeuter är med vår kompetens en del av lösningen. Fysioterapeuter arbetar såväl enskilt som i team tillsammans med andra professioner och är verksamma inom både sluten- och öppenvård. Fysioterapeuter möter, bedömer och behandlar personer med psykisk ohälsa på samtliga vårdnivåer. En viktig del i fysioterapin för personer med psykisk ohälsa är att stimulera och ge stöd till individuellt anpassad fysisk aktivitet och träning. Det finns övertygande forskning som visar att fysisk aktivitet och träning har en positiv effekt vid en rad olika tillstånd av psykisk ohälsa, som stress, ångest, sömnsvårigheter och depression. Fysioterapeuter har också verktyg att reglera känslo-, stress- och smärtreaktioner samt främja personens tillit till sin kropp.

Vi vet allt detta och samtidigt ser vi med oro på den ojämlika tillgången över landet. Vi ser hur fysioterapeuter med specialistkompetens inte ersätts eller inte ens anställs inom vare sig specialistpsykiatrin eller primärvården. Vi ser hur ersättningssystem inom primärvården premierar snabba besök och korta behandlingsserier. Det är inte rimligt. Därför har Fysioterapeuterna i veckan antagit en strategi för psykisk hälsa, en strategi som blir ett verktyg för ett strukturerat och fokuserat arbete, med syftet att säkerställa att det finns tillgång till rätt vård på rätt nivå, även för personer med psykisk ohälsa. Det är en fråga om patientsäkerhet och kvalitet. Fysioterapeuter är viktiga i det arbetet.

Förra veckan träffade jag en fysioterapeut som berättade att det på en vårdcentral fanns fyra fysioterapeut-tjänster, men bara två var tillsatta. Den nyexaminerade kollegan fick inte möjlighet att lära av den mer erfarne, då deras tidböcker var fullbokade och köerna långa. Hennes introduktion var att kastas in i en full tidbok och att genast börja behandla patienter. Det är inte en god arbetsmiljö, när man inte får möjlighet till introduktion till ett nytt arbete. Eller när man inte ges möjlighet att på ett säkert och hållbart sätt arbeta med patienter utifrån sin profession. Hur ska man som ny i ett yrke kunna utvecklas om man inte ges möjlighet att reflektera och lära tillsammans med en mer erfaren kollega?

Fysioterapeuter tvingas jaga antal besök i stället för att se till vilka insatser som bäst hjälper patienterna eller vilka åtgärder som kan förebygga eller hjälpa från sjukdom. Detta bidrar till etisk stress och pressade scheman där såväl arbetsmiljö, kompetensutveckling och patientsäkerheten drabbas. Allt för att nå de produktionskrav som ställs från regionerna. Det borde vara självklart att fysioterapeuter har en arbetsmiljö som främjar ett långt och hållbart arbetsliv och det är arbetsgivarens ansvar.

I en annan verksamhet har hälften av de anställda fysioterapeuterna lämnat. Och det är framför allt de som är specialistutbildade fysioterapeuter eller disputerade som lämnat verksamheten. De lämnar för att deras kompetens inte har använts för att ta hand om svåra patientfall eller för att utveckla verksamheten. De lämnar för att de inte får utrymme att bedriva forskning varken i tid eller rum. Det är slöseri med kompetens och resurser. Det är ett agerande från arbetsgivaren som leder till ett tapp på kompetens vilket bidrar till risker för såväl patientsäkerhet som kvalitet.

Hur svårt kan det vara tänker man? Problemen som beskrivs är i de flesta fall arbetsgivarens ansvar. Arbetsmiljö, lön och tid för kompetensutveckling faller på arbetsgivaren. I de exempel jag beskriver handlar det om möjlighet att påverka sin egen arbetsdag och att få möjlighet till återhämtning. Det handlar om möjlighet att genom engagemang, kunskap och kompetensutveckling få en rimlig löneutveckling under sitt arbetsliv. Det handlar också om möjligheten att ha uppdaterad kunskap och att få använda den på ett sätt som gagnar såväl medarbetare som patient. För som arbetsgivare borde det väl vara viktigt med medarbetare som känner glädje inför att gå till jobbet, som stannar kvar och utvecklas på sin arbetsplats och som känner att det arbete som de utför har ett värde? Tänk om svensk hälso- och sjukvård var den arbetsgivare som hade flest nöjda medarbetare!

Det behövs en hållbar arbetsmiljö med ett tydligt systematiskt arbetsmiljöarbete som är känt av medarbetarna. En arbetsmiljö med möjlighet att påverka och bidra för att ge möjlighet till återhämtning och reflektion. Och att kunna arbeta utifrån evidens och därmed patientsäkert. Arbetsmiljö behöver följas upp kontinuerligt och regelbundet. Det behöver vara tydligt för medarbetare vad som förväntas och vilken min roll är för att uppnå verksamhetens mål. Det behöver också vara tydligt hur verksamheten arbetar med involvering och delaktighet och medarbetare som vill just vara involverade och delaktiga ska uppskattas för det. Uppskattning som kan visas genom att man prioriteras vid lönerevision.

I undersökning efter undersökning är siffrorna tydliga. I Reumatikerförbundets undersökning svarar 60 procent att de inte fått tillgång till rehabilitering under de senaste fem åren. I Neuros undersökning har varannan medlem inte erbjudits en multidisciplinär rehabiliteringsperiod och nio av tio har inte en aktuell plan för sin rehabilitering. I Fysioterapeuternas undersökning under pandemin hade tillgången till rehabilitering minskat kraftigt för 50 procent av de tillfrågade – och detta från en redan låg nivå. 

Vad är det egentligen som är så svårt här? Varför är frågan ständigt aktuell för flera patientgrupper? Är det verkligen alltid bäst att prioritera det akuta framför det långsiktiga?

Rehabilitering handlar om att stödja och hjälpa patienten att få tillbaka så mycket som möjligt av sin fysiska och psykiska förmåga efter en skada eller sjukdom. Rehabilitering är ett teamarbete där en rad olika professioner ingår. Behoven ser olika ut för varje patient, och utgår från en individuell plan för rehabilitering med tydliga mål baserat på den personens behov och förutsättningar.

Tillgång till rehabilitering minskar det framtida vårdbehovet och gör det lättare att komma tillbaka i arbete. Det påverkar livskvaliteten för varje människa som inte får tillgång till det och leder till onödigt lidande. Tillgång till rehabilitering påverkar vår gemensamma ekonomi genom att bidra till minskad sjukskrivning, minskad användning av hemtjänst och ett minskat behov av hälso- och sjukvård. Det finns alltså goda samhällsekonomiska skäl att satsa på rehabilitering.

Resultatet från undersökningarna behöver tas på allvar. Det behövs kraftfulla och snabba satsningar på rehabilitering inom kommuner, regioner och nationellt. Alternativet skulle innebära omfattande lidande för patienterna, högre tryck på hälso- och sjukvården och ökade kostnader för skattebetalarna.

Vi hoppas och tror att de vårdförlopp som nu tas fram för olika diagnoser kan leda till en aktiv uppföljning och att verksamheterna lever upp till de rekommendationer som beskrivs. Förhoppningsvis kan nationella riktlinjer för rehabilitering, habilitering och hjälpmedel bidra till höjd kvalitet och förstärkt uppföljning. Vi tror också att de förslag som läggs inom kunskapsstyrningen om en individuell plan för rehabilitering tas på allvar. Det kommer att löna sig för den enskilda personen och för samhället.