I veckan har jag träffat riksdagspolitiker från Socialutskottet för att vi ska lära känna varandra och för att prata om de frågor som är viktiga för oss fysioterapeuter. I samtalet utgår jag från rörelse som är ett av våra värdeord. Rörelse för välfärdens framtid, för livslångt lärande och för ett hållbart yrkesliv. Behoven av och förväntningar på hälsa, vård samt omsorg ökar. Vi lever allt längre och allt fler lever längre med sjukdom. För välfärdens framtid behöver vi arbeta annorlunda och i högre grad prioritera såväl förebyggande som hälsofrämjande insatser. Insatserna behöver också kunna följas upp, så att vi vet om de leder rätt och om resurserna används på bästa sätt.

Det finns idag politiska förslag om en utvecklad elevhälsa för att möta framtidens utmaningar. Det är ett arbete som vi ser fram emot att vara del av. Det finns också förslag på utvecklade arbetssätt för kvinnors hälsa med fokus på livslopp. Här spelar fysioterapeuter en viktig roll.

I rörelsen för livslångt lärande diskuterar vi förutsättningarna för kompetensutveckling under hela yrkeslivet och behovet av en statlig reglerad specialistutbildning för fysioterapeuter. Det handlar om tydlighet, tillgänglighet och jämlikhet för såväl arbetsgivare som patient. Den statistik vi har över var de specialistutbildade fysioterapeuterna finns är tydlig: det är inte jämlikt över landet.

Ett hållbart yrkesliv berör oss alla. Vi behöver schyssta förutsättningar för att utföra vårt arbete och för att använda kompetensen på rätt sätt. Några exempel är möjlighet till introduktion när du är nyanställd, tid för reflektion och lärande tillsammans och beslutsfattande utifrån evidens och patientens behov. I det hållbara yrkeslivet ligger också rätt lön för arbetet som utförs och för den kompetens som fysioterapeuter bidrar med i verksamheten.

Fysioterapeuter har mycket kunskap och kompetens som behövs för en framtida hållbar välfärd för befolkningen. Det är tydligt för mig och jag hoppas att de samtal jag haft i veckan bidragit till att det blir tydligare för fler och att de riksdagspolitiker som pratat med ser att det lönar sig att satsa på fysioterapeuter.

Bloggen tar påskledigt två veckor! Men för den som har tid över finns ett nytt avsnitt av En Podd i rörelse! Ett samtal om dåtid, nutid och framtid med Anders Ottosson. Önskar er alla en Glad Påsk!

I Nationella vårdkompetensrådet underlag från förra veckan läser jag att man föreslår införande av den nya yrkesrollen Avancerad specialistsjuksköterska (AVS) som en lösning på flera av de problem som finns inom svensk hälso- och sjukvård. Vidare läser jag om en sårbarhet inom den kommunala primärvården och den ökande mängd patienter inom kommunerna som har multipla och komplexa hälsoproblem med stort vård- och omsorgsbehov. Bemanningen och personalens kompetensutveckling har dessvärre inte följt med i utvecklingen mot att allt fler omsorgsmottagare har stora och sammansatta vård- och omsorgsbehov. Jag läser om hur kompetensutveckling och tydliga karriärvägar kan bidra till att fler vill välja välfärd och stannas kvar i yrket. Ju högre kompetens en medarbetare har desto fler patienter kan få en patientsäker bedömning och behandling. Man tänker också att detta skulle kunna stärka de förebyggande insatserna, skapa ökad kontinuitet för patienten samt minska risken för vårdskador.

Gott så. Den här bilden är vi många som ser och berättar om. Den är giltig för alla oss som arbetar inom hälso- och sjukvården. Nationella vårdkompetensrådets förslag kan därmed ses som lite ensidigt och jag räknar med att det kommer att följas av fler förslag som berör fler yrkesgrupper. Förhoppningsvis kommer också inom kort ett förslag om behovet av införa specialistfysioterapeuter för en högre kvalitet och för patientsäkerhetens skull.

Införandet av nya yrkesroller behöver, för oss fysioterapeuter likväl som för sjuksköterskor, göras på ett systematiskt och kvalitetssäkert sätt. Vi önskar att man även för vår profession genomför en ytterligare översyn i fråga om bl.a. utbildningsvägar samt yrkesrollens funktion. Innehållet i utbildningen ska spegla behoven i den svenska vårdkontexten och ett införande av specialistfysioterapeuter skulle kunna innebära en ökad patientsäkerhet genom att tillföra både kontinuitet och kompetens i vårdkedjan.

Vi ser att fysioterapeuters specialistordning behöver blir statligt reglerad för att det ska finnas en jämlik tillgång till specialister över landet och även inom de olika områden som en fysioterapeut idag kan bli specialist. Det behöver också finnas jämlika förutsättningar för kompetensutveckling oavsett profession. Det behövs en enhetlig och kvalitetssäkrad utbildning.

Det är bra att man föreslår ytterligare översyn inför införande av AVS och vi föreslår att man i det arbetet också inkluderar översyn av andra professioners möjligheter att bli specialister. Den översynen behöver inkludera utformningen av utbildningen, utbildningens längd och innehåll, betydelsen av en specialistfysioterapeut, införande av specialisttjänster. Fysioterapeuterna bidrar gärna i det arbetet. Vi har i veckan tillsammans med arbetsterapeuter, logopeder och dietister tillskrivit Sveriges utbildningsminister Mats Persson samt sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson om det nu är läge för att statligt reglera specialistutbildning för fler av vårdens professioner, som vi också skriver om här.

Jag sitter ner och skriver det här- och sitter är vi många som gör- alldeles för mycket. Nya studier visar att den som är i övre medelåldern sitter still 9-10 timmar om dagen. Svenska ungdomar sitter stilla drygt 10 timmar och 5-åringar 9 timmar om dagen. Och hälften av oss har nedsatt kondition. Hur vi rör oss och vad vi orkar och kan påverkar alla aspekter av hälsa.

Det borde finns möjlighet och utrymme att skapa förändring här. Det är det många som vill och arbetar med i både stort och smått. En ny undersökning visar att åtta av tio svenskar hellre vill ha recept på fysisk aktivitet än läkemedel, och endast en av tio var kritisk till fysisk aktivitet på recept. Det är bra siffror som ger oss möjligheter att arbeta för att förebygga och behandla flera av våra största folkhälsoproblem med hjälp av fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet på recept är ett av de verktyg som fysioterapeuter arbetar med för att öka fysisk aktivitet. Det är ett recept som fungerar oavsett kön, ålder eller funktionsnivå. Ett verktyg som skulle kunna användas betydligt mer men där förutsättningar för att använda det ser olika ut över landet. Det är därför glädjande att man från politiskt håll nu vill satsa på Fysisk aktivitet på recept, FaR, på olika sätt. Ökad fysisk aktivitet är win-win för såväl samhälle som för individ och för såväl ekonomi som miljö. Det bidrar till exempel till minskad användning av hälso- och sjukvård och till minskat läkemedelsanvändande.

Det är med andra ord hållbart att satsa på fysisk aktivitet. Och det är hållbart att satsa på fysioterapeuter i det fortsatta arbetet för fysisk aktivitet. Vi behövs i ledande position där vi bidrar med vårt fokus på helhet, kropp och rörelse. Fysioterapeuter i elevhälsan bidrar med kunskap och kompetens kring fysisk aktivitet och motorik till alla oavsett förutsättningar. Fysioterapeuter i samhällsplanering bidrar till att skapa miljöer som stimulerar till fysisk aktivitet och rörelse. Fysioterapeuter på arbetsplatserna bidrar med kunskap om hur vi anpassar fysisk aktivitet utifrån individens förutsättningar.

Vad får personer som lever med övervikt eller obesitas för bemötande i hälso- och sjukvården? Är det BMI eller är det symtomen som man söker för som avgör hur du bemöts, eller vilka råd och vilket stöd du får? Alltför många berättar om brister i bemötandet. Som patient kan man bemötas utifrån fördomar i stället för kunskap, få råd som inte hjälper och ibland få höra kränkande kommentarer.

Att motverka detta och att sprida kunskap kring obesitas är en av de uppgifter som Överviktscentrum vid Akademiskt specialistcentrum i Region Stockholm har. Och det gör de med framgång. Det är en av anledningarna till att de i år får Fysioterapeuternas Kvalitetspris vilket du kan läsa mer om i Fysioterapi.

Fysioterapeuternas kvalitetspris delas ut till verksamheter som har tagit initiativ till och genomfört förändringar som ökat värdet för patienterna och som kan inspirera andra till förbättringsarbete i hälso- och sjukvården.

Överviktscentrum vid Akademiskt specialistcentrum i Region Stockholm är en verksamhet som arbetar med och för personer med obesitas. De arbetar med beteendeinriktad behandling för personer med obesitas. I behandlingen ingår föreläsningar om kost och fysisk aktivitet, men också samtal i grupp eller enskilt med handledare. Behandlingen utgår ifrån den enskilda personens behov. Överviktscentrum arbetar teambaserat och samtliga professioner har kunskaper om samtalsmetodik inom ett kognitivt förhållningsätt. Deras uppdrag är viktigt för såväl individ som för samhälle.

Överviktscentrum är också en föregångare i att involvera patienter och patientföreträdare i arbetet med kvalitetsutveckling. Patientföreträdare medverkar i möten och deltar i utvecklingen av information och utbildningar. Det finns också ett nära samarbete med patientföreningen HOBS- Hälsa oberoende av storlek.

Den vård som Överviktscentrum bedriver borde finnas tillgänglig i alla regioner och för alla personer som har behov av stöd, kunskap och förändring. Deras kunskap om bemötande borde också spridas till alla hälso- och sjukvårdsverksamheter oavsett inriktning, vårdnivå eller huvudman. Var vi än arbetar möter vi personer med övervikt eller obesitas och vi behöver reflektera kring vårt bemötande och våra egna fördomar.

Återkommande rapporteras om minskad fysisk aktivitet hos barn och unga med konsekvenser för hur barnen mår både kroppsligt och mentalt. Nedstämdhet, huvudvärk, smärta i rörelse- och stödjeorganen är allt för vanligt förekommande. Hos barn och unga med funktionsnedsättningar blir detta ännu tydligare eftersom de kan behöva individuellt anpassat stöd för fysisk aktivitet.

Jag skulle tro att vi är överens om att barns och ungas hälsa är en förutsättning för ett framtida hållbart samhälle. Alla som arbetar med barn och unga behöver samlas kring målet att uppfylla Barnkonventionens intentioner om alla barns rätt till ett liv i hälsa. Sverige behöver en modern elevhälsa med en tydlig strategi för förebyggande och hälsofrämjande insatser. Elevhälsan har redan idag ett uppdrag att arbeta förebyggande och hälsofrämjande, men det saknas en tydlig strategi och ett systematiskt utvecklingsarbete när det gäller detta arbete. Många vittnar om att elevhälsoarbetet idag framför allt inriktas på att åtgärda problem som redan uppstått – att det blir händelsestyrt i stället för strategiskt och målinriktat.

Sveriges barn och unga förtjänar en elevhälsa med ett bredare uppdrag, som också arbetar förebyggande i större utsträckning. Barn och unga behöver starkare stöd och mer kunskap för ett liv med fysisk aktivitet, hälsosamma matvanor, god sömn och andra faktorer som bidrar till ett liv i hälsa. När vi kan fokusera på att arbeta för att stärka elevens egna förmågor och främja egenmakt får barnet bra verktyg för en god hälsa genom hela livet. Med en tydlig vägledande strategi och nya arbetssätt kan hela teamet runt barnen bidra till detta. Ett gott exempel är det forskningsprojekt om Aktiva transporter som genomförs i Luleå, med utgångspunkt från barnen och med tydliga barnkonsekvensanalyser.

Elevhälsans professioner är viktiga i skolan. För en modern elevhälsa som möter dagens och morgondagens utmaningar behövs det en gemensam nationell strategi för det förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbetet. Det behövs ett personcentrerat arbetssätt och en översyn av elevhälsans professioner. Våra barn och unga behöver fler kompetenser som kan finnas närmare och ge tidiga insatser och stöd när risk för ohälsa finns. Detta skriver vi om här.

Ett team med fler professioner i elevhälsan kan göra stor skillnad för många barns och ungas hälsa. Det bör vara en självklarhet med fysioterapeut i elevhälsoteamet. Det lönar sig för barn och unga såväl som för skolan.