I flera år har de larmat om den ohållbara arbetsbelastningen. Fysioterapeuter och arbetsterapeuter inom rehabgruppen i Malmö beskriver en arbetssituation med ansvar för flera särskilda boenden med daglig etisk stress och känsla av otillräcklighet. De har under många år lyft problemen till sin chef men inte fått något gehör. Nu har majoriteten sökt sig till nya tjänster för att kunna fortsätta med legitimationen i behåll och för att kunna sova på nätterna.

Det är illa att det ska behöva gå så här långt. Arbetsmiljö, såväl fysisk som psykisk, är väl reglerad i lag och föreskrifter. Det finns manualer, kunskap och praktiska verktyg för ledning och chefer att arbeta med tillsammans med medarbetarna. Vi ska inte behöva höra berättelser som denna. Vi ska inte heller behöva känna att patientsäkerheten är hotad för de som vi är till för. I berättelsen från Malmö är det våra äldsta som inte får tillgång till den rehabilitering som de har behov av för att kunna leva den sista delen av sina liv så som de önskar. 

När det bara finns tid för akuta insatser och för att släcka eldar, försvåras också möjlighet till att reflektera, lära mer och att förändra. Det arbete som behövs för att kunna utveckla verksamheter, arbeta utifrån den senaste evidensen och göra saker lite smartare än tidigare, uteblir.

I en debattartikel i veckan lyfts att det tar i genomsnitt 17 år för ny kunskap att komma till praktisk användning, särskilt om den praktiska verksamheten saknar kunskap om hur man går tillväga. Detta är väl inte en siffra som någon kan vara nöjd med?

Kommunerna behöver ta sitt ansvar och höja kompetensnivåerna inom den kommunala hälso- och sjukvården. När kompetens- och utbildningsnivåerna höjs är det fler som förstår forskning och som kan sätta den i bruk i verksamheterna. Då får fler patienter och brukare tillgång till den senaste evidensen och därmed också ett bättre omhändertagande och rehabilitering. Det behöver finnas möjlighet att engagera sig i forskning, att engagera sig i verksamhetsutveckling och att ha stöd från chefen i detta. Vi ser återkommande svårigheter för våra medlemmar inom kommunal hälso- och sjukvård att få tillgång till kompetensutveckling.

Det finns goda exempel, men de behöver bli fler. Kommundoktoranden (länken förklarar begreppet kommundoktorand) i Helsingborg, som nämns i debattartikeln, behöver få sällskap av fler motsvarande tjänster i andra kommuner. Forskningen som bedrivits i Eskilstuna och Östersund kring kommunala insatser och rehabilitering behöver spridas. Och kunskapen om hur vi kan stärka samverkan mellan personal i äldreomsorgen och forskare behöver användas i verksamheterna. Att sprida och använda både befintlig och ny forskning lönar sig.

Under veckan som gått har jag haft kontakt med tjänstemän inom olika regioner för att prata om omställningen mot nära vård. Omställning är påbörjad i våra regioner och kommuner, men arbetet har kommit olika långt. Nya arbetssätt har införts och projekt har satts i gång. Pandemin har bidragit till att omställningen mot nära vård delvis satts på paus, men nu kanske det är dags för en omstart. Och det finns många spännande exempel att inspireras av.

I Kalix har man infört ett nytt nära arbetssätt och erbjuder rehabilitering i hemmet. Det är ett arbetssätt som utgår ifrån, och bidrar till, alla de fokusområden som finns i bilden ovan. Det multiprofessionella teamet innebär en naturlig samordning av insatser och tillsammans med patienten sätter de upp mål för rehabilitering. Patienten blir en aktiv medskapare. Genom att bidra till förebyggande insatser och tidigt uppmärksamma tecken på behov av vård eller rehabilitering, blir arbetssättet proaktivt och hälsofrämjande. För fysioterapeuter, arbetsterapeuter och sjuksköterskor i teamet har det inneburit en fördjupad kunskap och förståelse om varandras professioner och arbetssätt. Arbetet leder till en bättre arbetsmiljö med större möjlighet att påverka sitt arbete. Om du blir nyfiken på arbetet i Kalix, så lyssna på det senaste avsnittet av En podd i rörelse.

I Östersund har man sedan en tid infört ett arbete där man valt att fokusera på hälsa i befolkningen. Det har hittills handlat om att öka de hälsofrämjande insatserna, öka samordning mellan kommunens olika delar och även en ökad bemanning inom rehabilitering. Arbetet har lett till besparingar, minskad personalomsättning och en bättre arbetsmiljö. För den äldre befolkningen har det inneburit förbättrad hälsa och minskat behov av kommunens tjänster. I avsnitt 41 av En podd i rörelse kan du höra Lars Liljedahl berätta om arbetet i Östersund.

Fysioterapeuter är liksom alla professioner inom hälso- och sjukvården del av omställningen till nära vård. Vi vill och kan bidra i det fortsatta arbetet. Tillsammans hittar vi former för arbete som bidrar till meningsfull, effektiv, trygg och säker hälso- och sjukvård för patienter och närstående. Men också en bättre arbetsmiljö för oss och bättre förutsättningar för ett hållbart arbetsliv.

I en amerikansk sjukhusserie frågar chefen medarbetarna ”vad behöver du?”. Oavsett vem de är och vilken funktion de har på sjukhuset. Han litar på professionerna, deras kunskap och erfarenhet, när det gäller att kunna fatta beslut för verksamheten och patienternas bästa. Coronakommissionen har i sin rapportering lyft fram just hälso- och sjukvårdens medarbetare som vår främsta framgångsfaktor under pandemin. Med all sin yrkeskunskap, kreativitet och genom personliga uppoffringar har vårdens och omsorgens medarbetare tagit sig an en helt okänd situation. Och det med stor framgång. Vårdtiderna för personer med Covid har kortats rejält, och på alla håll och kanter i den övriga vården och omsorgen har nya lösningar snabbt implementerats och utvecklats. 

Det är tack vare personalen som hälso- och sjukvården klarade av omställningen till covidvård, konstaterar Coronakommissionen.

Citat från dagens medicin 2021-10-29

Så frågan till vårdens medarbetare bör nu vara: vad behöver du? Det ser sannolikt olika ut, men grundläggande behov som en god arbetsmiljö med förutsättningar för att göra mitt jobb på bästa sätt, lön som motsvarar kompetens och ansvar och möjlighet till kompetensutveckling, är mest troligt några av svaren som kommer. Vi behöver känna att vi blir lyssnade till och att det vi säger tas på allvar. Som medarbetare vill vi vara en del av lösningen.

Det är den världen som jag vill leva i. Där vi tillsammans bidrar med lösningar på de problem som uppkommer och där vi gemensamt arbetar för att skapa förutsättningar för en bättre, tryggare och mer tillgänglig hälso- och sjukvård. Där vi kraftsamlar för svensk hälso- och sjukvård och där vi delar med oss av erfarenheter av det som är bra. För att morgondagens medarbetare ska vilja välja välfärden behövs en mer nyanserad bild av hur det ser ut, och här har vi alla ett ansvar att bidra till den bilden.

Vi har alla en gång valt att arbeta med det vi gör. Det är ett val som behöver uppmärksammas och kommas ihåg. För det valet bidrar till drivkraft, engagemang och vilja. Det är det valet som gör oss till våra bästa jag.

Jag önskar att fler chefer och beslutsfattare ställer frågan ”vad behöver du?” till sina medarbetare, och att de sedan agerar utifrån den. Jag önskar att vi är fler som berättar om allt bra som vi vet finns i alla delar av välfärdssektorn. Jag önskar också att fler funderar som jag: vilken värld vill du leva i? Och vilken människa vill du vara i den världen?

För något år sedan träffade jag en ung man som efter en cancerbehandling fått andra symtom, som nedsatt balans och gångförmåga. Han var generellt påverkad av sin sjukdom och hade nedsatt kondition och styrka. Han var färdigbehandlad på onkologen och var vilsen om var han skulle söka sig för fortsatt stöd. På onkologen passade han inte och på vårdcentralen var man osäker på grund av cancerdiagnosen. Det är svårt när du inte passar in i den mall som vi ibland utgår ifrån. Det är svårt när de symtom du har berör flera specialiteter och går mer horisontellt än vertikalt. Personen jag träffade delar erfarenhet med många. Och med tanke på att dödligheten i vissa cancerdiagnoser beräknas minska under de kommande åren så kommer ännu många fler att dela hans erfarenheter framöver.

Det är så klart goda nyheter att fler överlever cancer och fler lever längre med cancer. Men det behöver påverka hur vi tänker om cancer. Akut omhändertagande och medicinsk behandling är det första som behövs, men i såväl akut som kroniskt skede är det viktigt med insatser för hälsa och livskvalitet. Det behövs också möjlighet till cancerrehabilitering för alla dem som har behov av det. Idag ser den möjligheten olika ut i olika regioner.

Inom cancerrehabilitering arbetar team med flera professioner som med sin gemensamma kunskap bidrar till ett helhetsomhändertagande för såväl patient som närstående. En av professionerna inom cancerrehabilitering är fysioterapeuten, som bland annat bidrar med kunskap om individuellt anpassad fysisk aktivitet och träning. Aktuell forskning visar att fysisk aktivitet bidrar till att minska fatigue, förbättra funktionsförmåga och hälsorelaterad livskvalitet för personer med en cancerdiagnos. Träning leder också till ökad kondition och muskelstyrka och för vissa cancertyper bidrar träning till att minska risk för återfall och förbättrad överlevnad. Träningen behöver dock anpassas utifrån mående och hänsyn behöver tas till pågående sjukdom och var i behandlingen man befinner sig. Detta är fysioterapeuter bra på.

Personen jag träffade hade god nytta av cancerrehabilitering som tog hänsyn till hela hans problembild. Vår gemensamma strävan mot en jämlik vård över hela landet, måste också innefatta insatser för rehabilitering. Det borde vara rimligt att alla som lever med cancer och med konsekvenser av cancer, får tillgång till cancerrehabilitering. Det ska vara behovet som styr och inte var i landet jag bor.

I veckan bjöds Vårdförbundet, Läkarförbundet och Kommunal in till samtal med socialminister Lena Hallengren och biträdande arbetsmarknadsminister Johan Danielsson för att prata om vilka utmaningar som vården står inför. Det är bra. En dialog mellan olika företrädare inom svensk hälso- och sjukvård är viktig. När Fysioterapeuterna blir inbjudna till ett sådant samtal kommer vi att vilja prata om arbetsmiljö, kompetens och lön för våra medlemmar. 

Redan innan pandemin beskrev många medlemmar en arbetsmiljö som inte var hållbar. Med högra krav på produktion, brist på möjlighet till återhämtning och hög personalomsättning. Pandemin har bidragit till att denna situation nu är värre än tidigare med stor oro och trötthet hos många fysioterapeuter. Sammantaget finns all anledning att framöver planera och dimensionera vården inte bara utifrån pandemin och framtida kriser, utan också utifrån de medarbetare som de facto finns inom hälso- och sjukvården. Våra medlemmar och deras kompetens behöver uppskattas och värderas av arbetsgivarna, precis som Läkarförbundet och Vårdförbundet skriver i sin debattartikel.

”Det handlar inte om att det behövs nya sjukhuslokaler, sängar eller utrustning utan det är den strategiska kompetensförsörjningen som inte fungerar.”

Från debattartikel i DN 14/1-2022, Läkarförbundet och vårdförbundet

Under pandemin har verksamheter gjorts om, arbetssätt förändrats och medarbetare flyttats. När detta görs i en kris och är temporärt, har vi stor förståelse för att det kan behövas. Men vi ser med oro på hur dessa förändringar nu tenderar att bli permanenta lösningar, där liten eller ingen hänsyn tas till den enskilde fysioterapeutens kompetens. Inte heller tas hänsyn till att verksamheter under många år arbetat med att bygga upp välfungerande vårdflöden och samla specifik kompetens.

Primärvårdens uppdrag utökas konstant. För att detta ska fungera för varje medarbetare och för att säkerställa en god patientsäkerhet, behövs möjlighet och tid till kompetensutveckling. Ibland behövs det specialistkunskap hos fysioterapeuten för att på bästa sätt ta hand om de patienter som nu söker primärvård. Det är dags för fler specialiserade fysioterapeuter inom primärvården.

Den tredje frågan jag vill lyfta är frågan om lön. Förutom en högre ingångslön behövs också en löneutveckling under yrkeslivet. En löneutveckling som motsvarar ansvar, kompetens och erfarenhet. Det är inte rimligt att hela tiden sättas på vänt och att inte få möjlighet till en löneutveckling. Det är inte så man gör som arbetsgivare för att behålla medarbetare med värdefull kunskap och erfarenhet inom välfärden.

Vi är många inom svensk hälso- och sjukvård, som redan innan pandemin arbetade under förutsättningar som inte är hållbara. Vi är många som, fortfarande efter två år, dagligen på våra arbeten påverkas av pandemin och dess konsekvenser. Detta vill jag lyfta med socialministern och biträdande arbetsmarknadsministern när de bjuder in till möte.  

I veckan har jag i samtal fått signaler som bekymrar mig. Det handlar om att medarbetare alltför lättvindigt ses som utbytbara. Att medarbetare på enhet A lika lätt anses kunna arbeta på enhet B eller C. Det bekymrar mig att man inte ser den kompetens som fysioterapeuter har och att den inte används på bästa sätt.

Jag har förståelse för att medarbetare ibland tillfälligt behövs inom andra verksamheter och det tror jag att mina kollegor också har. Det har vi tydligt visat inte minst under pandemin när många fysioterapeuter har arbetat inom andra verksamheter och tagit stort ansvar för att på bästa sätt ta om hand nya patientgrupper. Men att låta detta bli en lösning på mer långsiktiga problem med bemanning är inte hållbart. Det är en lösning som inte på något sätt bidrar till patientsäkerhet, effektivt utnyttjande av resurser eller till god kompetensförsörjning.

Den som väljer att arbeta som fysioterapeut gör ofta det utifrån ett intresse inom ett område. Intresset och den fördjupade kunskap som följer med utbildning, kompetens och erfarenhet är det som gör oss till våra bästa jag. Att få arbeta med det som intresserar en bidrar till glädje och engagemang. Det bidrar i sin tur till ökad patientsäkerhet och högre kvalitet.

Vi är många som har fördjupat oss inom olika områden. Vi är också drygt 1300 som är specialister inom något av vår professions 17 specialistområden. Det är en klinisk och akademisk kompetens som skulle kunna användas betydligt mer effektivt för att ge ett bättre resultat för patienterna och för en mer kostnadseffektiv vård. Här kan du läsa mer.

På min önskelista inför 2022 står bland annat att

• fysioterapeuters kompetens ska uppskattas och värderas högre i de verksamheter där de befinner sig
• fler fysioterapeuter får möjlighet att påbörja sin specialistutbildning
• fler specialisttjänster inrättas
• staten inser värdet av en statligt reglerad specialistutbildning för fysioterapeuter
• arbetsgivare i större utsträckning visar tillit till professionerna och lyssnar på dem

Ja listan kan göras lång…

Jag vill också passa på att önska alla en God jul!
Bloggen tar nu några veckors paus och är åter i januari.

Få frågor berör så mycket som frågan om lön. Vi fysioterapeuter är en av många professioner som årligen får höra att vi gör ett bra jobb. Att vi har bidragit till att nå verksamhetens mål, att vi tar eget ansvar och att vi utvecklar vår kompetens. Trots lovorden vid lönesamtalet så blir utfallet minimalt. Det håller inte längre och det är många kollegor som är liksom jag är arga och trötta på att det sällan händer något. Många funderar på att byta jobb och på att hitta andra områden och sektorer att arbeta inom. Det är klart att man tröttnar och bli arg när man som fysioterapeut riskerar att inte tjänar in sin utbildning vilket årligen visas i Sacos livslönerapport. 

Det är ingen som tvekar på den viktiga roll som fysioterapeuter har. Det är ingen som tvekar på betydelsen av den kompetens som fysioterapeuter besitter och som vi bidrar med varje dag i den svenska hälso- och sjukvården. Och ändå så är ingångslönen fortfarande långt under vad som är brukligt för en treårig universitetsutbildning. De årliga löneökningarna motsvarar inte heller ökat ansvar och kompetens. Det behövs flera åtgärder för lönens skull. Det behövs en rimlig ingångslön, det behövs en ökad lönespridning och det behövs en lönenivå som motsvarar ansvar, kompetens och erfarenhet för individen.  

Samtidigt som det råder brist på fysioterapeuter bidrar nuvarande löneläge och bristande kompetensutveckling till en allt sämre arbetssituation, där många väljer att sluta eller överväger att lämna yrket. En enorm förlust för patienterna och samhället.

Det går inte längre att förlita sig på anställdas goda vilja att, trots undermålig löne- och karriärutveckling, stanna kvar i yrket. Det är dags för skälig ersättning som också avspeglar det växande behovet av fysioterapeuters kompetenser. Jag säger det igen, ingångslönen måste höjas och att det ska finnas en löneutveckling, som motsvarar ökad kompetens och utökat ansvar, under hela yrkeslivet.

Det känns rimligt att när man lär sig mer får man mer ansvar som i sin tur ger mer i plånboken. Fysioterapeuter får inte alltid mer i plånboken trots att vi tar ansvar och att våra ansvarsområden utökas. Det lönar sig med fysioterapeuter och därför behöver det också löna sig för fysioterapeuten.

Julen nalkas och även detta år blir det ett tufft semesterläge för många under julen. Ingen semester alls eller besked som lämnas med kort framförhållning. Möjlighet till återhämtning är en del av en god arbetsmiljö. Arbetsmiljön som av många anses vara en av de viktigaste frågorna inom hälso- och sjukvårdspolitik inför valet 2022. Arbetsmiljö som är viktig för att medarbetare ska välja att arbeta inom välfärden och för att de ska välja att stanna kvar.
En viktig aktör i arbetet för god arbetsmiljö är företagshälsovården.

Företagshälsovården, som är en oberoende expertresurs, anlitas av arbetsgivaren inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering. I deras uppdrag ingår bland annat att arbeta förebyggande, undanröja hälsorisker på arbetsplatser samt att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa. Det finns en pågående utredning som bland annat ska föreslå hur företagshälsovården i större utsträckning kan användas i det förebyggande arbetet. Bra så, då förebyggande insatser behöver prioriteras i större utsträckning.

Fysioterapeuter är en del av företagshälsovården och arbetar där med hälsofrämjande insatser kopplade till arbetslivet. Fysioterapeuter arbetar med att förebygga arbetsrelaterad fysisk och psykisk ohälsa, gör riskbedömningar och ergonomiska insatser på arbetsplatsen, ger stöd och genomför åtgärder till personer i samband med att förebygga sjukskrivning, vid sjukskrivning och återgång i arbete. Det är ett brett och viktigt uppdrag.
Företagshälsovården är viktig och alla anställda ska ha tillgång till företagshälsovård för att främja en hållbar arbetshälsa och ökad fysisk aktivitet via arbetsplatsen. I Rörelselyftet hittar du konkreta förslag på hur det kan löna sig med fysioterapeuter inom arbetslivet.

Det finns mycket kunskap inom området. Ett exempel är projektet Friska arbetsplatser ett brett internationellt samarbete som fokuserat på hantering av ting och stillasittande arbete. Under 2022 kommer fokus att vara på personförflyttningar.

I En god arbetsmiljö för framtiden – regeringens arbetsmiljöstrategi 2021–2025 höjs ambitionerna för arbetsmiljöpolitiken. Arbetslivet ska erbjuda var och en som arbetar trygghet, utveckling och möjlighet till god hälsa- det låter bra! En del i ett gott arbetsmiljöarbete är en välfungerande företagshälsovård med rätt kompetenser och med tillräckliga resurser.

80 % av de kroniska sjukdomarna kan före­byggas med hälso­främjande insatser. För varje krona som satsas på förebyggande insatser sparas det sex kronor i minskat behov av sjukvård. Siffror från WHO och OECD som tydligt talar om vikten av hälsofrämjande och förebyggande insatser. Det kostar betydligt mer att behandla kroniska sjukdomar i jämförelse med vad det kostar att före­bygga dem. Trots denna kunskap går idag endast 3–4 procent av Sveriges samlade sjukvårds­utgifter till prevention. Det finns stort utrymme för förbättring och stora möjligheter att förändra situationen.

Vi kan arbeta för förändring inom området genom att arbeta tillsammans mellan sektorer, genom en nationell strategi för fysisk aktivitet och kost och genom att planera vårt samhälle så att alla oavsett förutsättningar kan få in mer rörelse i vardagen. Det finns fler exempel på hur vi kan arbeta.  

Ett exempel hittar vi i Östersund där man i kommunen arbetar fokuserat med hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande arbete för kommunens invånare. Ett strukturerat och långsiktigt arbete som har lett till besparingar för kommunen, ökad livskvalitet för invånarna och till bättre arbetsmiljö för medarbetarna i kommunen. Ett arbete som initierades av Lars Liljedahl som jag pratar med i veckans podd. Lars är nu kommundirektör i Härnösand och fortsätter att arbeta hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande.

Vi är många som under pandemin tillbringat betydligt mer tid utomhus än vanligt. I Örebro flyttande man ut träningen för personer inom psykiatrin för att kunna fortsätta. Träningen som utfördes i en park lockade fler och alla som ville var välkomna vilket var positivt för såväl fysisk som psykisk hälsa.

Ett tredje exempel beskriver hur fysisk aktivitet på recept och förstärkt stöd från fysioterapeut ökar mängden fysisk aktivitet hos personer som är multisjuka och har två eller fler sjukdomar. Ett projekt som genom preventiva insatser, personcentrerat förhållningsätt och motiverande samtal bidrar till beteendeförändring över tid för personerna som deltar.

Av hälso- och sjukvårdens samlade resurser går 85 procent till behandling av kroniska sjukdomar och följd­sjukdomar. Merparten av dessa sjukdomar går dock att före­bygga med förändrade levnads­vanor. Svensk hälso- och sjukvård kan genom preventiva hälso­insatser rädda liv, minska lidande och göra stora besparingar, vilket i sin tur frigör resurser som kan användas till förbättrad hälso- och sjukvård inom andra områden. Det kan vara utmanande att tänka i de banorna och att finansiera sådana insatser men vi har helt enkelt inte råd att inte satsa på folkhälsan med tanke på de utmaningar och den resursbrist som hälso- och sjukvården står inför.

Kan registreringen i system X läsas i system Y? Kan min journalanteckning läsas av min kollega som arbetar med en annan huvudman? Varför behöver jag klicka 21 gånger för att kunna göra färdigt registreringen av min åtgärd? Jag har ett godkänt system för digitala besök men får inte ersättning för det trots att min kollega i grannregionen får det- hur kan det vara så? Vanliga frågor på arbetsplatser runt om i landet inom ett område där jag tänker att vi kan bättre. Svårigheter i arbetet som bidrar till att påverka patientsäkerhet, arbetsmiljö och förutsättningar för fysioterapeuter att genomföra sitt arbete med de bästa möjliga förutsättningarna.

I visionen för e-hälsa skrivs att Sverige år 2025 (det är snart!) ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter för att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt att utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet. Ja, pandemin har gett oss en välbehövlig skjuts inom området men frågorna ovan kvarstår för medarbetare inom svensk hälso- och sjukvård. Vi kan bättre.

För att bidra till omställning mot nära vård och ökad samverkan behövs IT-system som pratar med varandra såväl internt som externt. För att medarbetare ska få bättre förutsättningar för sitt arbete behövs moderna IT-system som kommunicerar med varandra och därmed bidrar till minskad frustration och en bättre arbetsmiljö. För att fysioterapeuter ska ges möjlighet att använda digitaliseringens fulla potential oavsett huvudman eller organisationsform behövs möjlighet att dels kompetensutvecklas inom området dels få ersättning för digitala besök.

Fysioterapeuter vill skapa ökad delaktighet och förbättrad tillgänglighet genom att digitala hjälpmedel. Fysioterapeuter vill också underlätta digital dialog mellan vårdgivare men också mellan fysioterapeut och patient.

Lyssna gärna på vårt specialavsnitt av En Podd i rörelse där Louise Gottlind (fysioterapeut och digital strateg) pratar med fysioterapeuterna Sara Östhols och Melina Nathanelsson som har erfarenhet av att använda digitala hjälpmedel för fysioterapi. Sara och Melina tänkte nytt och ställde om sin verksamhet. I podden diskuteras vad som är viktigt att tänka på och om rollen som fysioterapeut i ett digitalt möte.