Kommuner har svårt att rekrytera fysioterapeuter till lediga positioner, regionerna kan inte leva upp till målen i vårdförloppen och de fysioterapeuter som arbetar inom svensk hälso- och sjukvård har hög arbetsbelastning och få möjligheter till återhämtning. För såväl patientsäkerheten som framtidens behov behöver det anställas och utbildas fler fysioterapeuter. Efterfrågan beräknas enligt Universitetskanslersämbetet, UKÄ, öka med 15 % fram till år 2035.

Bristen på fysioterapeuter är verklig och beskrivs av UKÄ. Det är redan nu brist på fysioterapeuter i regioner och kommuner och det är stor risk att bristen blir ännu större framöver.

UKÄs siffror överensstämmer med Socialstyrelsens planeringsstöd som beskriver brist på fysioterapeuter i 13 av 21 regioner. Det är framför brist på erfarna fysioterapeuter och framför allt i mindre orter.

Behovet av fysioterapeuters kompetens är stort och kommer att fortsätta öka framöver. En anledning är de utökade uppdrag som primärvården kommer att få vid omställningen till en god och nära vård. Omställningen kommer att innebära ett ökat fokus på hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser och därmed ett ökat behov av fysioterapeuters kompetens inom såväl regiondriven primärvård som kommunal hälso- och sjukvård. Fysioterapeuter har redan idag ett utökat ansvar inom primärvård som första instans för personer med smärta i muskler och leder. Fysioterapeuter som första bedömare leder till ökad tillgänglighet, nöjdare patienter, bättre hälsa och bättre användande av primärvårdens resurser. Fysioterapeuter lönar sig. Det finns ett ökat behov inom specialistsjukvården under pandemin, ett behov som kommer att finnas under lång tid framöver. En tredje anledning är den ökande andelen äldre i befolkningen som leder till en ökande efterfrågan på fysioterapeuters kompetens inom kommunal hälso- och sjukvård.

Nu införs personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp på löpande band inom regionerna. Sex i fjor, fyra redan i år och 18 påbörjade. Under 2020 infördes vårdförlopp för höftledsartros – primärvård, kritisk benischemi, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), reumatoid artrit, schizofreni och stroke och TIA. I regionernas rapport om införande beskrivs förändringsbehov som är svåra att åtgärda, till exempel bristen på fysioterapeuter när det är många vårdförlopp som behöver fysioterapeutiska insatser och även tillgång till fysioterapeut under helgtid.

Syftet med personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp är att man som patient ska få behandling och vård utifrån bästa tillgängliga kunskap oavsett bostadsort och bakgrund, att vården ska upplevas som välorganiserad och helhetsorienterad och att livskvalitet och nöjdhet med vården förbättras och bli mer jämlik och jämställd. Personcentrerat förhållningssätt berörs i det senaste avsnittet av En podd i rörelse där jag samtalar med Hans-Inge Persson som beskriver sig själv som förändringsambassadör för den personcentrerade vården.

Fysioterapeuter beskriver redan idag hög arbetsbelastning, höga krav på produktion och brist på möjlighet till kompetensutveckling och återhämtning. För att regioner och kommuner ska kunna leva upp till de högt ställda målen med vårdförloppen behövs det fler fysioterapeuter. Att satsa på fysioterapeuter lönar sig både på kort sikt och på lång sikt.

• Det behövs fler fysioterapeuter som arbetar inom primärvården.
• Det behövs fler fysioterapeuter inom specialistsjukvården som kan tillgodose det akuta behovet av rehabilitering på såväl vardag som helg.
• Det behövs fler specialistfysioterapeuter som bidrar i införande och utvärdering av vårdförlopp samt uppdatera desamma så att de verkligen utgår från bästa tillgängliga kunskap.

I veckan utsågs en utredare som ska se över kraven på sjuksköterske- och barnmorskeexamen med ett delsyfte att säkerställa att målen för båda yrkesexamina svarar upp mot kompetensbehov inom framtidens hälso- och sjukvård. Bra så! I nästa vecka borde det utses en utredare som ser över delmålen för fler professioner i svensk hälso- och sjukvård men också utreder möjligheten till statligt reglerad specialistordning för fysioterapeuter.

Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv bransch där efterfrågan på specialiserad kompetens växer starkt. En statligt reglerad specialistordning för fysioterapeuter ger såväl arbetsgivare som allmänhet en korrekt och tydlig vägledning till vilken kompetens som finns. En specialistordning måste utvecklas i samverkan mellan myndigheter, vårdgivare och professionen för att möta samhällets behov och för att vara patientsäker. Fysioterapeuter har sedan 1993 kunnat bli specialist inom 17 olika områden och idag är ca 10 % av förbundets medlemmar specialister men det är stor skillnad över landet var specialister arbetar och verkar. Det finns utrymme för och behov av fler och det finns också behov av en ökad spridning över landet för att kunna erbjuda jämlik fysioterapi.

En specialistfysioterapeut har en bred akademisk och klinisk kompetens och kan bland annat medverka till kvalitetsutveckling, kan ta sig an komplicerade kliniska frågeställningar och handleda studenter och kollegor. I Region Sörmland finns det specialistutbildningstjänster för fysioterapeuter. En specialistfysioterapeut inom primär hälso- och sjukvård besitter fördjupad kunskap inom olika former av specificerad rehabilitering och metoder för att förhindra långvarig sjukskrivning och kan bidra till en förbättrad triagering. Specialistfysioterapeuter inom respiration har under pandemin tagit fram behandlingsriktlinjer, rekommendationer och undervisat kollegor kring covid-19 och fysioterapi. Det finns fler exempel.

En specialistfysioterapeut är bra för verksamheten och kan bland annat ansvara för implementering av evidens och nya arbetssätt, ansvara för utveckling av vårdprogram och riktlinjer, ansvara för internutbildning och kollegialt lärande, delta i forskning och bedöma/behandla patienter med komplexa behov. Fysioterapeuter med specialistkompetens stimulerar till en kostnadseffektiv, patient- och kvalitetssäker verksamhetsutveckling.

En chef som vill utveckla sin verksamhet, som vill hitta nya arbetssätt, arbeta mer personcentrerat och ligga i framkant gör rätt i att dels se över vilka behov som finns inom verksamheten dels anställa specialistfysioterapeuter inom detta område. I Sörmland har man redan gjort det, så även i Östergötland och Västra Götaland. Det lönar sig att anställa specialistfysioterapeuter.

Det är bra att det tillförs medel till hälso- och sjukvården i den vårändringsbudget som presenterades i veckan. Det är bra att regioner och kommuner kan presentera ekonomiska resultat på 51,5 miljarder för 2020 (SCB). Det bidrar till trygghet och stabilitet i välfärden och möjlighet att förbättra och förändra. Det hade varit bra om en del av de pengar som tillförs går till medarbetarna i hälso- och sjukvården. Det hade varit bra om regioner och kommuner gjort ansträngningar för att försöka behålla dem som väljer att säga upp sig för att arbetsvillkoren är dåliga eller för att löneutvecklingen är otillräcklig. Kommer region- och kommunledningarna att fatta beslut som stöttar medarbetarna och därmed verksamheterna? Satsningarna måste hamna där det är avsett, i verksamheterna. Det måste bli tydligt för t.ex. medarbetarna att det inte bara är fluffiga ord och pappersplaner, utan att det leder till konkret handling.

Det är kostsamt att ha dålig personalpolitik, och nu finns för första gången på länge resurser för en nystart. Vi efterlyser en konkret och långsiktig plan från politiker och arbetsgivare i regioner och kommuner om vinsterna från 2020 och de nya tillskott som nu tillkommer ska tillvaratas. Fysioterapeuterna vill delta och bidra i samtal om hur vi långsiktigt och tillsammans kan lösa denna utmaning. Vi har redan nu några förslag till beslutsfattare och arbetsgivare på hur ni kan visa att ni tar ansvar, att ni lyssnar på och involverar medarbetarna och på hur ni kan bidra till ett hållbart arbetsliv och en hållbar personalpolitik.

Fysioterapeuterna tycker att beslutsfattare ska:

1. Se över och förbättra dagens ersättningssystem inom primärvården. Ersättningssystemet behöver möta individens behov och fysioterapeuter måste ges möjlighet att ge rätt och rimlig vård utifrån de behov och förutsättningar som patienten har. 
2. Bygga in kompetensutveckling för medarbetarna. Krav på kompetensutveckling bör regleras för en patientsäker och jämlik vård. Det är för stor andel fysioterapeuter som idag inte har möjlighet till kompetensutveckling. Det är många som på eget initiativ skaffar sig kompetensutveckling på fritiden och till och med betalar den helt själv. Detta är varken acceptabelt eller hållbart. Varken för verksamheterna, fysioterapeuterna eller patienterna.

 Fysioterapeuterna tycker att arbetsgivarna ska:

1. Se över och utvärdera den lönestruktur som finns för fysioterapeuter. Ingångslönen behöver höjas och löneutvecklingen måste bli tydligare. Våra medlemmar förtjänar och förväntar sig individuell och differentierad lön som speglar ansvar, kompetens och erfarenhet. De förtjänar och förväntar sig också möjligheten att kunna påverka sin löneutveckling genom sitt arbete.
2. Involvera medarbetare och skapa delaktighet i förändringar som planeras och hur arbetet planeras. Fysioterapeuter är lösningsfokuserade och målinriktade och kan bidra i förändring och förbättring av verksamhet. Det är viktigt för såväl individ som arbetsmiljö att själv få möjlighet att påverka den verksamhet man arbetar i. Det handlar om tillit och förtroende.
3. Ge tid och utrymme för kompetensutveckling. Erbjud introduktion och mentorskap till alla nyanställda och ge fysioterapeuter utrymme till tid för kollegialt lärande.  
4. Se medarbetarnas kompetens och erfarenhet. Lägg tid och engagemang på de medarbetare som finns i verksamheten och låt dem utvecklas, påverka och vara delaktiga i såväl planering som förändring. Då kommer ni att se utveckling och resultat som är positiva både för verksamheten och patienterna!

Arbetsgivare och beslutsfattare behöver ta ansvar för professionerna inom hälso- och sjukvården och skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv med allt som det innefattar. Att lösa långvarig kompetensbrist med dålig personalpolitik och övertid håller inte. Fysioterapeuterna deltar gärna i samtal om hur vi långsiktigt och tillsammans kan lösa denna utmaning!

Varje dag undantrycker jag tankar på hur orimligt tempot är, hur låg lönen (och löneutvecklingen) är och hur djup den etiska stressen är när verksamheten bedrivs med fokus på produktion och olika ”kvalitetsparametrar” som är usla mått på just kvalitet. På grund av stressen i arbetet har jag i perioder problem med dålig sömn, brist på ork och det är svårt att underhålla alla vänskapsrelationer för jag är så socialt trött efter alla kontakter en haft under en arbetsvecka. Jag känner mig som en hycklare varje gång jag ger råd till patienter som tampas med stressrelaterade besvär. Har övervägt att sluta sen jag började jobba i primärvården för snart ett årtionde sedan och det är jag inte ensam om. Jag förbereder mig mentalt och praktiskt för att arbeta inom andra verksamhetsområden eller helt byta yrkesbana.

En kommentar från fysioterapeut på Dagens Medicin

Citatet ovan är en av många kommentarer på debattartikeln som publicerades i Dagens Medicin om fysioterapeuters förutsättningar för sitt arbete. I de många kommentarerna och i artikeln beskrivs en arbetsmiljö som är under all kritik och en löneutveckling som har mycket övrigt att önska. Artikeln är fortsatt den mest lästa och mest kommenterade på Dagens Medicin vilket visar att detta är ett stort och verkligt problem för fysioterapeuter inom svensk hälso- och sjukvård idag 2021. Problemet finns oavsett huvudman.

Jag vill påtala att arbetsvillkoren i många kommuner inte är bättre. Jag arbetar i en liten kommun med ansvar både för ett helt särskilt boende, korttidsboende 8 platser samt hemsjukvård i hela kommunen med långa restider ibland. Därtill täcker jag upp för arbetsterapeuten när hon semester eller annan ledighet. Jag har gått ner i tid för att orka men situationen är svår och allt jobb finns kvar när jag är där igen. Jag sover nästan dag nästan efter jobbet. Jag arbetat som fysioterapeut på sjukhus många år så jag har att jämföra med.

Kommentarerna från kollegor väcker många känslor hos mig. Jag känner ilska när jag läser hur kollegor inte får möjlighet att ta rast under arbetet, hur de drabbas av magsår, hur de jagar pinnar med redan fulla tidböcker, hur de ses som servicepersonal och hur det inte får möjlighet att på ett patientsäkert och hållbart sätt ges möjlighet att arbeta med patienter utifrån sin professionella kunskap. Detta överensstämmer väl med den undersökning som Fysioterapeuterna gjorde inom primärvården 2019, där var fjärde fysioterapeut beskriver att de inte har tid att arbeta på ett patientsäkert sätt. Hög arbetsbelastning och ersättningssystemens utformning beskrivs som de främsta anledningarna till att en inte kan göra ett bra arbete och sköta sina arbetsuppgifter på ett patientsäkert sätt. Fysioterapeuter tvingas jaga antal besök i stället för att se till vilka insatser som bäst hjälper patienterna eller åtgärder som kan förebygga eller hjälpa från sjukdom. Detta skapar etisk stress och pressade scheman där såväl arbetsmiljö, kompetensutveckling och patientsäkerheten drabbas för att nå de produktionskrav som ställs från regionerna. Det borde vara självklart att fysioterapeuter har en arbetsmiljö som främjar ett långt och hållbart arbetsliv och det är arbetsgivarens ansvar.

Jag blir ledsen när jag läser om hur människor i välfärdens professioner behandlas på sina arbetsplatser. Att inte deras värde uppskattas mer och att man inte kan förvänta sig en lön som motsvarar ansvar och kompetens. Jag blir också ledsen av att läsa sifforna från ovannämnda enkät som visar att så många som 43 procent av de svarande under det senaste året har funderat på att byta yrke. Av dessa är majoriteten mellan 26 och 33 år, alltså de vi förväntar oss ska arbeta inom sektorn många år framöver. 

Hur svårt kan det vara tänker man? Problemen som beskrivs är i de flesta fall arbetsgivarens ansvar. Arbetsmiljö, lön och tid för kompetensutveckling faller på arbetsgivaren. Så återigen frågar jag hur svårt kan det vara? Det handlar om möjlighet att påverka sin egen arbetsdag och att få möjlighet till återhämtning. Det handlar om möjlighet att genom engagemang, kunskap och kompetensutveckling ha en rimlig löneutveckling under sitt arbetsliv. Det handlar om att möjlighet att ha uppdaterad kunskap och möjlighet till fortbildning. För som arbetsgivare borde det väl vara viktigt med medarbetare som känner glädje inför att gå till jobbet, som stannar kvar och utvecklas på sin arbetsplats, utvecklar arbetsplatsen och som känner att det arbete som de utför har ett värde? Tänk om svensk hälso- och sjukvård var den arbetsgivare som hade flest nöjda medarbetare?

Men jag känner också glädje när jag ser kraften i det som skrivs, engagemanget och viljan till förändring. Det är tillsammans som vi kan få förändring. Tillsammans på arbetsplatser, tillsammans inom facket och tillsammans inom professionen. Frågorna som lyfts fram i artikeln är högt prioriterat för förbundets arbete. Vi ska ha goda möjligheter till kompetensutveckling under hela yrkeslivet, och det borde vara självklart med en tydlig koppling mellan kompetensutveckling och löneutveckling. Att behöva utbilda sig på fritiden, att inte få högre lön när man har erhållit masterexamen eller specialistkompetens, att inte ha tid till reflektion med kollegor är kontraproduktivt för såväl medarbetare och som för verksamheten. Genom de berättelser som delas väcks känslor som ger mig och andra fackliga förtroendevalda riktning, mening och kraft att arbeta vidare tillsammans för att man som fysioterapeut ska få bättre förutsättningar för sitt arbete. Det borde också väcka känslor hos dem som fattar beslut om den vardag som vi arbetar i. Kompetensförsörjningen i verksamheterna är ett problem och kommer att fortsätta att vara ett problem om inte arbetsmiljön blir bättre och om inte lönerna blir bättre.

Nä, som ensamstående mamma till två barn i skolåldern så måste jag ha en gnutta energi över efter jobbet för att ägna mig åt barnen. Att gå ner i tid är inte en ekonomisk möjlighet (jobbar 100%). Tyvärr vet jag inte var den önskvärda energin ska komma från i nuläget. Jag är helt slut, både mentalt och fysiskt. Orkar inte träna, glömmer saker, slutar prata mitt i en mening, stirrar rakt fram i tomma intet. Barnen undrar varför mamma beter sig så konstigt, är så irriterad och inte orkar med någonting längre. Nej, vi sitter i klistret.

Att vi skulle bli färre kommer inte att öka våra löner. Det är fel väg att gå att dra ner på utbildningsplatser eller att inte utbilda fler fysioterapeuter. Det kommer att leda till neddragningar av tjänster, färre valmöjligheter och därmed också färre möjligheter att byta jobb och på så sätt få upp sin lön. Detta har vi sett tidigare när det har varit brist på fysioterapeuter. Det kommer att leda till att de som finns kvar i yrket kommer att få en mer ansträngd arbetssituation. Det kommer sannolikt att leda till att fler patienter blir utan rehabilitering och fysioterapi. I en tid där vi redan vet att det är svårt med tillgänglighet till rehabilitering. I en kommentar nämns den omställning till god och nära vård som är på gång i svensk hälso- och sjukvård. I utredningen lyfter man fram värdet av alla kompetenser i primärvården och utmanar befintliga strukturer. Det kommer att behövas vara många som arbetar inom framtidens hälso- och sjukvård och jag hoppas verkligen att vi är många fysioterapeuter som vill vara med på den resan för en annorlunda framtid. Om primärvården ska bli navet behöver primärvården också utökade resurser både i form av pengar och i form av kompetens. Det är inte hållbart att bara utöka uppdraget.

Det är flera som uttrycker tveksamhet inför sitt yrkesval. Trots att en brinner för sin profession och för att kunna hjälpa patienter till ett bättre liv, det är sorgligt att läsa. Jag har varit fysioterapeut i 30 år och har sällan ångrat mitt yrkesval men jag har inte heller upplevt det som beskrivs i kommentarerna. Det borde räcka nu! Arbetsgivare och beslutsfattare behöver ta ansvar för professionerna inom hälso- och sjukvården och skapa förutsättningar för ett hållbart arbetsliv med allt som det innefattar.