Vi känner sedan länge till att det behöver ske förändringar för att medarbetare ska vilja välja att arbeta i välfärden. Vi är många som behöver välja det för att kunna möta de demografiska förändringar som vi står inför. Det finns utmaningar inom flera områden – ett av dem är arbetsmiljön. Veckans debattartikel från Nationella vårdkompetensrådet lyfter flera punkter som är viktiga för att vi medarbetare ska vilja välja välfärd. Vi har alla olika drivkrafter för att söka oss till välfärden. För min egen del är drivkraften att göra skillnad och att göra nytta för andra.

För Fysioterapeuternas medlemmar är lön den viktigaste frågan och på andra plats kommer arbetsmiljön. Vi behöver en arbetsmiljö där vi själva kan påverka, där det ges utrymme och tid till eftertanke och reflektion, där vi hinner arbeta utifrån evidens och med patientsäkerhet i fokus. En god arbetsmiljö innefattar också att bli lyssnad på och att få uppskattning för det arbete man gör. Vi vill arbeta med det som vi är utbildade för och få utrymme och förutsättningar att verka på toppen av vår kompetens. Det är inte rimligt att den fysioterapeut som vidareutbildar sig, kanske blir specialist, kommer tillbaka till samma arbetsplats och får göra exakt samma sak som man tidigare gjorde. Här behöver våra chefer se vad bredare och djupare kompetens kan tillföra verksamheten. Om ett hållbart arbetsliv skriver jag också här.

Det behövs tydliga karriärvägar och kompetensstegar. Det är bra för chefen som ska planera för vilken kompetens som behövs, men det är också bra för medarbetaren som får en tydlig ram och struktur att förhålla sig till. Om medarbetare och chef gemensamt planerar för kompetensutveckling och karriär bidrar det till en bättre arbetsmiljö och att verksamheten får bättre förutsättningar att möta de behov som finns i befolkningen.

Arbetsmiljö kan vara svårt men det kan också vara lätt. Det finns modeller för att arbeta strukturerat med arbetsmiljö, tillsammans med skyddsombud och medarbetare. Och att arbeta tillsammans för en god arbetsmiljö lönar sig. För verksamheten, för medarbetaren och för välfärden.

Våra förutsättningar för god hälsa skiftar. Det kan bero på var du är född, vem som födde dig, hur länge du har gått i skolan, om du har en funktionsnedsättning, om det finns pengar på banken och många andra faktorer. Att arbeta för god hälsa för alla är viktigt, men i det arbetet behöver vi också se våra olikheter och våra olika förutsättningar. Det är bra med stora generella satsningar som når många, men ibland behövs också riktade satsningar för att nå de som kanske har sämst förutsättningar för god hälsa.

Fysioterapeuterna har under många år, tack vare statsbidrag från Socialstyrelsen, arbetat för att höja kunskapen om levnadsvanor och om hur hälso- och sjukvården kan sprida kunskap om det. Vi har arbetat tillsammans med många olika professions- och patientföreningar. Vi har arbetat brett för att skapa verktyg om hur vi som profession kan arbeta med levnadsvanor. Vi har arbetat smalare för att rikta oss mot specifika patientgrupper och till anhöriga. Delar av vårt material har översatts till olika språk, för att nå några av dem som inte har svenska som förstaspråk.

Under de senaste åren har vi tillsammans med Riksföreningen för Skolsköterskor och Dietisternas riksförbund tagit fram samtalsstöd för skolsköterskor riktat mot barn och unga. De finns tillgängliga här och kan användas av alla som i sitt arbete möter barn och unga. Det är bra med ett stöd som är tydligt och som ger den som ska leda samtalet möjlighet att anpassa till det barn eller den ungdom som man pratar med – för våra förutsättningar ser ju olika ut.

Vi är många som behöver bidra i arbetet för god hälsa och vi behöver ofta göra det tillsammans. Med våra olika kompetenser bidrar vi tillsammans till bättre förutsättningar för verklig förändring. Några exempel på hur vi kan arbeta mer tillsammans över professionsgränserna kan du få vid det seminarium som vi ordnar tillsammans med Svenska läkarsällskapet nästa vecka.

Fysioterapeuter kommer att fortsätta arbetet för god hälsa och för att vår vision om att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse. Det lönar sig för individen och för samhället.

För snart 18 månader sedan skrev jag om kriget i Ukraina och om hur ett krig påverkar oss som människor. Det vi såg i Ukraina ser vi nu också i Israel och Gaza. Vi ser människors lidande och vi ser deras tårar. Vi ser hur liv släcks och vi ser ovisshet om såväl nutid som framtid. Det är bilder som följer mig under dagen.

Det är en humanitär och medicinsk katastrof som pågår i Israel och Gaza. Hamas terrorattentat och den israeliska statens bombningar av Gaza har inneburit tusentals döda och skadade civila på båda sidor. Infrastruktur som skolor och sjukhus förstörs, vilket gör det omöjligt att ens försöka sig på något som liknar ett normalt liv.

FN-organ kräver humanitärt eldupphör i Gaza och villkorslöst frisläppande av gisslan. Vår världsorganisation World Physio har tillsammans med World Health Professions Alliance (en sammanslutning av flera yrkesförbund) uttalat sig kring den katastrof som pågår. Ett uttalande som vi som förbund givetvis också står bakom.

Uttalande från Michel Landry, ordförande World Physio

Vi står i solidaritet med de människor som drabbas på båda sidor och förespråkar en fredlig lösning, för att skydda de oskyldiga och mest utsatta och för att säkerställa vård och rehabilitering till alla offer. Hälso- och sjukvård måste fortsätta finnas och våra kollegor måste ges möjlighet att fortsätta sitt livsviktiga arbete. Det är viktigt nu och kommer att vara viktigt när konflikten är över – för de som överlever och för dem som är skadade.

Jag tänker på mina kollegor som just nu befinner sig i Israel och Gaza. De som är mitt i en av de värsta händelserna man kan tänka sig i sitt liv. De som fortsätter att göra sitt arbete trots flyglarm och oro. Det är svårt att koncentrera sig på något annat, och ändå så behöver vi samtidigt blicka framåt

Och det är kanske vårt ansvar. Att visa vårt stöd, att bidra med det vi kan och att vara där när kriget tar slut. Att bidra till ett samtalsklimat som inte är polariserat. Att våga markera när vi möter antisemitiska och islamofobiska uttryck. Det är inte enkelt men det är kanske vårt ansvar.