Jag sitter ner och skriver det här- och sitter är vi många som gör- alldeles för mycket. Nya studier visar att den som är i övre medelåldern sitter still 9-10 timmar om dagen. Svenska ungdomar sitter stilla drygt 10 timmar och 5-åringar 9 timmar om dagen. Och hälften av oss har nedsatt kondition. Hur vi rör oss och vad vi orkar och kan påverkar alla aspekter av hälsa.

Det borde finns möjlighet och utrymme att skapa förändring här. Det är det många som vill och arbetar med i både stort och smått. En ny undersökning visar att åtta av tio svenskar hellre vill ha recept på fysisk aktivitet än läkemedel, och endast en av tio var kritisk till fysisk aktivitet på recept. Det är bra siffror som ger oss möjligheter att arbeta för att förebygga och behandla flera av våra största folkhälsoproblem med hjälp av fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet på recept är ett av de verktyg som fysioterapeuter arbetar med för att öka fysisk aktivitet. Det är ett recept som fungerar oavsett kön, ålder eller funktionsnivå. Ett verktyg som skulle kunna användas betydligt mer men där förutsättningar för att använda det ser olika ut över landet. Det är därför glädjande att man från politiskt håll nu vill satsa på Fysisk aktivitet på recept, FaR, på olika sätt. Ökad fysisk aktivitet är win-win för såväl samhälle som för individ och för såväl ekonomi som miljö. Det bidrar till exempel till minskad användning av hälso- och sjukvård och till minskat läkemedelsanvändande.

Det är med andra ord hållbart att satsa på fysisk aktivitet. Och det är hållbart att satsa på fysioterapeuter i det fortsatta arbetet för fysisk aktivitet. Vi behövs i ledande position där vi bidrar med vårt fokus på helhet, kropp och rörelse. Fysioterapeuter i elevhälsan bidrar med kunskap och kompetens kring fysisk aktivitet och motorik till alla oavsett förutsättningar. Fysioterapeuter i samhällsplanering bidrar till att skapa miljöer som stimulerar till fysisk aktivitet och rörelse. Fysioterapeuter på arbetsplatserna bidrar med kunskap om hur vi anpassar fysisk aktivitet utifrån individens förutsättningar.

Vad får personer som lever med övervikt eller obesitas för bemötande i hälso- och sjukvården? Är det BMI eller är det symtomen som man söker för som avgör hur du bemöts, eller vilka råd och vilket stöd du får? Alltför många berättar om brister i bemötandet. Som patient kan man bemötas utifrån fördomar i stället för kunskap, få råd som inte hjälper och ibland få höra kränkande kommentarer.

Att motverka detta och att sprida kunskap kring obesitas är en av de uppgifter som Överviktscentrum vid Akademiskt specialistcentrum i Region Stockholm har. Och det gör de med framgång. Det är en av anledningarna till att de i år får Fysioterapeuternas Kvalitetspris vilket du kan läsa mer om i Fysioterapi.

Fysioterapeuternas kvalitetspris delas ut till verksamheter som har tagit initiativ till och genomfört förändringar som ökat värdet för patienterna och som kan inspirera andra till förbättringsarbete i hälso- och sjukvården.

Överviktscentrum vid Akademiskt specialistcentrum i Region Stockholm är en verksamhet som arbetar med och för personer med obesitas. De arbetar med beteendeinriktad behandling för personer med obesitas. I behandlingen ingår föreläsningar om kost och fysisk aktivitet, men också samtal i grupp eller enskilt med handledare. Behandlingen utgår ifrån den enskilda personens behov. Överviktscentrum arbetar teambaserat och samtliga professioner har kunskaper om samtalsmetodik inom ett kognitivt förhållningsätt. Deras uppdrag är viktigt för såväl individ som för samhälle.

Överviktscentrum är också en föregångare i att involvera patienter och patientföreträdare i arbetet med kvalitetsutveckling. Patientföreträdare medverkar i möten och deltar i utvecklingen av information och utbildningar. Det finns också ett nära samarbete med patientföreningen HOBS- Hälsa oberoende av storlek.

Den vård som Överviktscentrum bedriver borde finnas tillgänglig i alla regioner och för alla personer som har behov av stöd, kunskap och förändring. Deras kunskap om bemötande borde också spridas till alla hälso- och sjukvårdsverksamheter oavsett inriktning, vårdnivå eller huvudman. Var vi än arbetar möter vi personer med övervikt eller obesitas och vi behöver reflektera kring vårt bemötande och våra egna fördomar.

Återkommande rapporteras om minskad fysisk aktivitet hos barn och unga med konsekvenser för hur barnen mår både kroppsligt och mentalt. Nedstämdhet, huvudvärk, smärta i rörelse- och stödjeorganen är allt för vanligt förekommande. Hos barn och unga med funktionsnedsättningar blir detta ännu tydligare eftersom de kan behöva individuellt anpassat stöd för fysisk aktivitet.

Jag skulle tro att vi är överens om att barns och ungas hälsa är en förutsättning för ett framtida hållbart samhälle. Alla som arbetar med barn och unga behöver samlas kring målet att uppfylla Barnkonventionens intentioner om alla barns rätt till ett liv i hälsa. Sverige behöver en modern elevhälsa med en tydlig strategi för förebyggande och hälsofrämjande insatser. Elevhälsan har redan idag ett uppdrag att arbeta förebyggande och hälsofrämjande, men det saknas en tydlig strategi och ett systematiskt utvecklingsarbete när det gäller detta arbete. Många vittnar om att elevhälsoarbetet idag framför allt inriktas på att åtgärda problem som redan uppstått – att det blir händelsestyrt i stället för strategiskt och målinriktat.

Sveriges barn och unga förtjänar en elevhälsa med ett bredare uppdrag, som också arbetar förebyggande i större utsträckning. Barn och unga behöver starkare stöd och mer kunskap för ett liv med fysisk aktivitet, hälsosamma matvanor, god sömn och andra faktorer som bidrar till ett liv i hälsa. När vi kan fokusera på att arbeta för att stärka elevens egna förmågor och främja egenmakt får barnet bra verktyg för en god hälsa genom hela livet. Med en tydlig vägledande strategi och nya arbetssätt kan hela teamet runt barnen bidra till detta. Ett gott exempel är det forskningsprojekt om Aktiva transporter som genomförs i Luleå, med utgångspunkt från barnen och med tydliga barnkonsekvensanalyser.

Elevhälsans professioner är viktiga i skolan. För en modern elevhälsa som möter dagens och morgondagens utmaningar behövs det en gemensam nationell strategi för det förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbetet. Det behövs ett personcentrerat arbetssätt och en översyn av elevhälsans professioner. Våra barn och unga behöver fler kompetenser som kan finnas närmare och ge tidiga insatser och stöd när risk för ohälsa finns. Detta skriver vi om här.

Ett team med fler professioner i elevhälsan kan göra stor skillnad för många barns och ungas hälsa. Det bör vara en självklarhet med fysioterapeut i elevhälsoteamet. Det lönar sig för barn och unga såväl som för skolan.

Det är varken hållbart eller önskvärt att det är upp till varje enskild yrkesverksam fysioterapeut eller enhetschef om kvalificerad kompetens finns på plats för att möta patienternas behov eller ej. Det blir sårbart, personbundet och ojämlikt. Det är inte heller jämlikt att olika legitimerade professioner har olika förutsättningar för specialistutbildning och karriärutveckling. Fysioterapeuter är idag till stor del ansvariga för egen kompetensutveckling och en avsevärd del av denna sker på egen bekostnad och på fritiden. Det är varken rimligt eller hållbart att det är så ovanligt med utbildningsanställningar och specialisttjänster för fysioterapeuter.

Sedan 1993 har det varit möjligt som sjukgymnast och fysioterapeut att bli specialist inom 17 olika områden. Det är en möjlighet som administreras och utvecklats av Fysioterapeuterna. Men nu är det sedan länge dags för en statligt reglerad specialistordning även för fysioterapeuter. Vi behöver en statligt reglerad specialistordning med gemensamma mål för, och styrning av, fysioterapeuters viktiga specialistkompetens.  Det skulle ge en tydlighet kring vilken kunskap och kompetens man behöver ha för att få kalla sig specialist inom fysioterapi.

Specialistutbildade fysioterapeuter är en stor tillgång i verksamheterna och utför avancerade insatser inom exempelvis onkologi, neurologi, pediatrik och äldres hälsa. Genom vårt arbete med till exempel förebyggande och hälsofrämjande insatser minskas behovet av resurskrävande vårdinsatser och stärker i stället personers självständighet och möjlighet att leva i hälsa. Det är en vinst både för personen och för samhällets gemensamma resurser.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Det är ett initiativ som vi välkomnar. Men staten behöver även ta ett tydligt ansvar för att säkra tillgången till specialistkunskap inom vår profession, så att hela befolkningen får förutsättningar till specialiserad vård på lika villkor. Det lönar sig för både samhället och för patienter. Det borde också löna sig för oss fysioterapeuter! 

Jag har fött tre barn – tre olika graviditeter och tre olika förlossningar. Det är unika händelser för mig och vår familj. Varje dag och varje minut sker unika händelser när ett barn föds. Händelser som präglar alla som deltar. Det känns därför orimligt att det fortfarande finns omotiverade skillnader i vård för olika grupper av kvinnor till exempel för dem som behöver extra stöd på grund av förlossningsrädsla, får allvarliga bristningar och som går på eftervårdsbesök. Det är inte heller rimligt att vården är svårnavigerad för de flickor och kvinnor som har problem med premenstruellt syndrom, premenstruellt dysmorfiskt syndrom, endometrios, sexuell lust och funktion eller klimakteriebesvär.

Eftervården är ett av område som behöver utvecklas då det fortfarande idag är många som inte vet vart de ska vända sig för att få hjälp med fysiska och psykiska besvär efter graviditet och förlossning. Väntetiderna kan vara långa för den som drabbas av tex genital smärta, urininkontinens och framfall. Tillstånd som inte är akuta, men som har stor påverkan på hälsa och livskvalitet.

Därför är det bra att SKR och regeringen nu är överens om att det behövs ett långsiktigt utvecklingsarbete för att uppnå en mer personcentrerad, tillgänglig och jämlik mödrahälsovård och förlossningsvård. Det är bra med tydlighet kring en sammanhängande vårdkedja med ett hälsofrämjande arbetssätt och att eftervården sömlöst tar vid för att följa upp kvinnans hälsa efter förlossningen och erbjuder vård och behandling vid fysiska och psykiska besvär. Det är också bra att alla kvinnor ska erbjudas minst ett eftervårdsbesök efter förlossning och att då även få erbjudande om rehabilitering med stöd av fysioterapeut. Rehabilitering och stöd av fysioterapeut bidrar till ökad kunskap hos kvinnan och därmed ökad möjlighet att påverka. Det ger förutsättningar för förbättrad hälsa och livskvalitet.

Detta blir tydligt när jag besöker Meja Kvinnohälsa – en av många fysioterapikliniker i landet som valt att fokusera på kvinnor och kvinnors hälsa. Tack till Emma Regberg, Elin Eriksson och Marina Kalafatides (som var med en patient när bilden togs) som delade med er av tid, kunskap och erfarenhet. På bilden också Christine Lorne, primärvårdsregionråd i Region Stockholm.

Överenskommelser i all ära, men nu behövs det verkstad. Det behövs system inom primärvården där besök tillåts ta tid, det behövs vidareutbildningar för de fysioterapeuter som vill fördjupa sig i området och det behövs satsningar på fler fysioterapeuter inom såväl primärvård som specialistsjukvård. Det lönar sig.

Arbetet för omställning till god och nära vård fortsätter och det är viktigt. SKR och regeringen slöt nyligen en överenskommelse och i potten ligger 6 394 miljoner kronor som ska användas för att öka tillgänglighet, kontinuitet, samordning och trygghet för patienter. I omställningen är också behovet av rätt förutsättningar för hälso- och sjukvårdens medarbetare en viktig faktor. God och nära vård definieras med utgångspunkt i patientens behov och handlar därmed om förhållningssätt för en mer personcentrerad hälso- och sjukvård. Det är gott så.

Primärvård, som utförs av både kommuner, regioner och privata utförare, ses som basen och navet för vården, men jag ser svårigheter med att särskilja en vårdnivå från de övriga. Det behövs snarare en ökad samverkan mellan vårdnivåer och ett samtal om var framtidens specialister ska finnas. Om framtidens hälso- och sjukvård ska bedrivas nära patienten, då är det också där som specialisterna behöver finnas. Men är vi redo för det? Är det ett samtal som pågår? Henrik Nyström skriver i Dagens Medicin om att samarbetet och möjligheten att konsultera varandra måste öka om vården ska bli effektiv och patientcentrerad. Det är klokt. Vi behöver inkludera alla delar av hälso- och sjukvården och kan inte exkludera specialistsjukvården.

Detta samtidigt som Ida Kåhlin, ordförande i Sveriges Arbetsterapeuter, i Altinget beskriver en bristande förankring gällande kunskap och förutsättningar att arbeta i linje med god och nära vård bland arbetsterapeuter i primärvården. Det finns sannolikt fog för att den bristande förankringen också kan ses hos andra professioner.

Det är bra att delar av de medel som betalas ut går till att utveckla primärvården på landsbygden. Det är bra att medel ges för att utveckla förutsättningarna på arbetsplatsen och för att utbilda vårdens framtida medarbetare. Här borde fler professioner ges möjlighet att utbilda sig till specialister – för fler specialister behövs.

Men vi behöver också ett bredare och mer inkluderande samtal, såväl vertikalt som horisontellt. För det är tillsammans som vi hittar formerna för arbete som bidrar till meningsfull, effektiv, trygg och säker hälso- och sjukvård för patienter och närstående. Men också en bättre arbetsmiljö för oss och bättre förutsättningar för ett hållbart arbetsliv.

De är dags för en ny svensk cancerstrategi. Den nuvarande togs fram för 14 år sedan och sedan dess har mycket förändrats. I den plan som nyligen togs fram av EU vill man fokusera på hela sjukdomskedjan och fyra huvudområden: förebyggande arbete, tidig upptäckt, diagnos och behandling, samt bättre livskvalitet för cancerpatienter och canceröverlevare. Det är viktiga områden med tydliga målsättningar och tidsatt plan, men området rehabilitering saknas. Allt fler lever allt längre med cancer och därmed är det fler som har följdverkningar av sjukdom och behandling. För dem och för deras anhöriga är cancerrehabilitering ibland ovärderligt för att ha en bra livskvalitet.

Inom cancerrehabilitering arbetar team med olika professioner som med sina kompetenser bidrar till ett helhetsomhändertagande för såväl patient som närstående. Vid cancercentrum finns numera en utbildning i cancerrehabiltering för dig som arbetar inom primärvården. Fysioterapeuter är en självklar profession i arbetet med rehabilitering. Vi bidrar bland annat med kunskap om individuellt anpassad fysisk aktivitet och träning men också med kompetens inom smärta och med stöd för beteendeförändring. Fysisk aktivitet bidrar till att minska fatigue, förbättra funktionsförmåga och hälsorelaterad livskvalitet för personer med en cancerdiagnos. Vi vet också att en ökad kondition och muskelstyrka för vissa cancertyper bidrar till att minska risken för återfall och förbättra överlevnad. Träningen behöver dock anpassas utifrån mående och hänsyn behöver tas till pågående sjukdom och var i behandlingen man befinner sig. Detta är fysioterapeuter bra på.

Om behandlingarna blir bättre och om fler lever längre med och efter en cancerdiagnos behöver vi också förändra hur vi tänker om cancer. Akut omhändertagande och medicinsk behandling är det första som behövs, men i såväl akut som kroniskt skede är det också viktigt med insatser för hälsa och välbefinnande.

Idag ser möjligheten till cancerrehabilitering olika ut i olika regioner. Vår gemensamma strävan mot en jämlik vård över hela landet, måste också innefatta insatser för rehabilitering. Därför bör en ny cancersstrategi också inkludera rehabilitering som ett huvudområde.

IVO har genomfört granskningar av 27 akutsjukhus i landet. Samtliga kritiseras för brist på personal och vårdplatser, och Ivo bedömer att patientsäkerheten inte kan garanteras. Det är som Sofia Wallström, generaldirektör för Inspektionen för vård och omsorg (IVO), säger en nivå som inte är värdig svensk sjukvård. Jag är inte förvånad. Vi har varit på väg mot detta allvarliga läge under en längre tid och regionerna har ett stort ansvar i detta genom att inte satsa på medarbetarna och arbetsmiljön.

Det är och har länge varit hög belastning för medarbetarna inom välfärden. Fysioterapeuter inom akutsjukvården berättar om att de flyttas mellan avdelningar, att de används för uppgifter som inte motsvarar deras kompetens eller utbildning. Fysioterapeuter inom primärvården berättar om höga krav på produktion som påverkar kvalitet och arbetsmiljö. Fysioterapeuter inom kommunal hälso- och sjukvård används för att släcka bränder, kompetensen tas inte tillvara och används inte på bästa sätt. Fysioterapeuter i eget företagande får ständigt förändrade förutsättningar för sitt arbete, vilket försvårar möjlighet till ett tryggt företagande.

Berättelserna är många och det oroar mig. Fysioterapeuternas medlemmar tycker om sitt yrke, men denna välvilja får inte utnyttjas. Regeringen, regionerna och kommunerna måste kraftsamla för att komma till rätta med problemen inom vården. Man måste satsa på sina medarbetare och prioritera arbetet för en god och säker arbetsmiljö.

Men det finns ljusglimtar. Beslutet om en nationell plan för kompetensförsörjning, som regeringen kommunicerade under förra veckan ser lovande ut. Det är ett tecken på att regeringen lyssnat på oss företrädare för fack- och professionsförbund inom hälso- och sjukvården. En nationell kompetensförsörjningsplan som omfattar alla professioner och huvudmän är efterlängtat, och nödvändigt för att hälso- och sjukvården ska kunna rekrytera nya medarbetare, behålla de vi har och inte minst för att vi ska kunna rusta oss för den omställning till nära vård som vi står mitt uppe i.

Det är ett viktigt område där SKR och regering behöver jobba tillsammans. Det går inte längre att skyffla bollen mellan olika aktörer. Det behöver ske tillsammans men med tydlig ansvarsfördelning.

SKR:s rapport om strategisk kompetensförsörjning blir en bra start för den dialogen och en bra utgångspunkt. I rapporten lyfts det kommande behovet av medarbetare inom välfärden. Ett behov som är verkligt. För fysioterapeuter kommer det att behövas ytterligare 2000 utbildade fram till 2031.

Kompetensförsörjning, arbetsmiljö och patientsäkerhet går hand i hand och påverkar varandra. Det är nu också dags att regering, regioner och kommuner går hand i hand – för ni påverkar varandra och förutsättningarna för medarbetarna.

I veckan som gick var det 80 år sedan fackförbundet för sjukgymnaster bildades. 10 januari 1943 hölls det konstituerande mötet för KLSR, Kvinnliga Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund, med 277 sjukgymnaster som medlemmar. Sedan dess är det mycket som hänt med såväl förbundet som yrket. Till en början kunde till exempel endast kvinnor bli medlemmar och det skulle dröja 16 år innan män släpptes in i förbundet. Sedan 2014 är den formella titeln på professionen fysioterapeut och i samband med det bytte också förbundet namn till Fysioterapeuterna.

Att arbeta som fysioterapeut innebär många möjligheter. Uppdraget och yrket är brett och varierande. Majoriteten av våra medlemmar arbetar inom regionerna tätt följt av kommunerna och den privata sektorn. Det är inte enkelt att ge en komplett bild av vad fysioterapeuter kan göra med den bredd i kunskap och kompetens som professionen har.

Men det behöver sägas att vi har olika kunskap och kompetens. Vi är inte rakt av utbytbara! Fysioterapeuten med kunskap inom neurologisk fysioterapi är inte utbytbar mot den som har kunskap inom psykiatrisk fysioterapi. Den som har lång erfarenhet inom pediatrisk fysioterapi är inte utbytbar mot den som arbetat med reumatologi.

Fysioterapeutens insatser syftar till att främja hälsa och att minska ohälsa och lidande. Vi strävar efter att vidmakthålla eller återvinna optimal rörelse och funktionsförmåga och delaktighet i samhällslivet hos personer som drabbats av sjukdom eller skada. Vi arbetar med hälsofrämjande, sjukdomsförebyggande, terapeutiska och habiliterande/rehabiliterande insatser.

Vi arbetar personcentrerat och med ett individuellt fokus- även om behandlingen ibland sker i grupp. Vi möter gammal som ung utifrån personens egna förutsättningar.

Som patient på sjukhuset möter du fysioterapeuten som gör dig starkare inför operation och som ser till att du kommer ur sängen efteråt. Inom primärvården möter du fysioterapeuten för dina problem i axlar och rygg men också om du besväras av depression. Inom kommuner möter du fysioterapeuten för att få ett hjälpmedel utprovat och för att öka din styrka och därmed minska risk för fall. Du som äger en häst kanske får hjälp av en fysioterapeut med rehab efter en skada på hästen. På arbetet hjälper fysioterapeuten dig med anpassning av din arbetsplats. Det är några exempel på var du kan möta en fysioterapeut och det finns många andra sammanhang – men oavsett var så vet du att vårt fokus är din hälsa, din rörelse och din funktion. 

2022 går mot sitt slut, det har som vanligt varit ett händelserikt år som påverkat oss och vår vardag ur flera perspektiv. I årets sista blogg sammanfattar jag med några bilder och lite text.

2022 blev året då FS efter 18 månaders digitala möten för första gången fick ses fysiskt och då passade vi såklart på att bli fotograferade. Våra digitala möten har börjat med en incheckning och ibland med utgångspunkt från en bild. Vilken igelkott känner du dig som idag?

I år gick Kvalitetspriset till hemsjukvården i Karlskrona, för den balansträning för äldre som bedrivits sedan 2018. Aktiviteten har lett till att livskvaliteten ökat för de deltagande personerna. Priset till Årets fysioterapeut gick till Lisa Keller Altvall för sitt moderna och aktuella arbete inom området kvinnors hälsa. Lisa arbetar på rehabmottagningen vid Närhälsan i Angered.

15 debattartiklar blev det i år! Artiklarna speglar bredden i vårt uppdrag och berör bland annat lönefrågan, ojämlik tillgång till specialister, äldreomsorg, fysioterapeuters roll inom kvinnors hälsa och den naturliga kopplingen mellan hållbarhet och fysioterapi.

Vi påverkar genom debattartiklar men också genom andra aktiviteter som till exempel Vårdarenan, riksdagsseminarium om rehabilitering och Fysion snackar valet, som lyfte resultaten från den valundersökning vi gjort bland regionpolitikerna. I Almedalen deltog vi i många samtal och var också arrangörer till två seminarier, ett om rehabilitering inom äldreomsorgen och ett om arbetsmiljö.

Det internationella arbetet är viktigt och i år har vi träffat våra nordiska kollegor i Stockholm och våra europeiska kollegor i Prag. Särskilt nöjda var vi med att få igenom vår motion om en framtidsanalys och ett ställningstagande om att arbeta för Agenda 2030. Annie Palstam i förbundsstyrelsen har deltagit i den arbetsgrupp som tagit fram europeiska regionens ställningstagande inom hållbarhetsområdet. Det är viktigt och bra att påverka i de sammanhang där vi befinner oss.

I oktober var det så äntligen dags för Halvtid där förtroendevalda ses för att arbeta tillsammans med aktuella frågor. I år var det fokus på förbundets kommande strategi och vi fick också en första titt på den nya varumärkesplattformen.

Och så slutligen vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Bloggen tar jullov och är tillbaka igen i januari.