2022 går mot sitt slut, det har som vanligt varit ett händelserikt år som påverkat oss och vår vardag ur flera perspektiv. I årets sista blogg sammanfattar jag med några bilder och lite text.

2022 blev året då FS efter 18 månaders digitala möten för första gången fick ses fysiskt och då passade vi såklart på att bli fotograferade. Våra digitala möten har börjat med en incheckning och ibland med utgångspunkt från en bild. Vilken igelkott känner du dig som idag?

I år gick Kvalitetspriset till hemsjukvården i Karlskrona, för den balansträning för äldre som bedrivits sedan 2018. Aktiviteten har lett till att livskvaliteten ökat för de deltagande personerna. Priset till Årets fysioterapeut gick till Lisa Keller Altvall för sitt moderna och aktuella arbete inom området kvinnors hälsa. Lisa arbetar på rehabmottagningen vid Närhälsan i Angered.

15 debattartiklar blev det i år! Artiklarna speglar bredden i vårt uppdrag och berör bland annat lönefrågan, ojämlik tillgång till specialister, äldreomsorg, fysioterapeuters roll inom kvinnors hälsa och den naturliga kopplingen mellan hållbarhet och fysioterapi.

Vi påverkar genom debattartiklar men också genom andra aktiviteter som till exempel Vårdarenan, riksdagsseminarium om rehabilitering och Fysion snackar valet, som lyfte resultaten från den valundersökning vi gjort bland regionpolitikerna. I Almedalen deltog vi i många samtal och var också arrangörer till två seminarier, ett om rehabilitering inom äldreomsorgen och ett om arbetsmiljö.

Det internationella arbetet är viktigt och i år har vi träffat våra nordiska kollegor i Stockholm och våra europeiska kollegor i Prag. Särskilt nöjda var vi med att få igenom vår motion om en framtidsanalys och ett ställningstagande om att arbeta för Agenda 2030. Annie Palstam i förbundsstyrelsen har deltagit i den arbetsgrupp som tagit fram europeiska regionens ställningstagande inom hållbarhetsområdet. Det är viktigt och bra att påverka i de sammanhang där vi befinner oss.

I oktober var det så äntligen dags för Halvtid där förtroendevalda ses för att arbeta tillsammans med aktuella frågor. I år var det fokus på förbundets kommande strategi och vi fick också en första titt på den nya varumärkesplattformen.

Och så slutligen vill vi önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Bloggen tar jullov och är tillbaka igen i januari.

I veckan fick jag möjlighet att tillsammans med andra fackförbund diskutera välfärdens framtid och tankar om kompetensförsörjning vid ett rundabordssamtal med Socialdemokraterna. Detta är vad jag sa efter att jag gjort en kort presentation av Fysioterapeuterna.
Jag vore väl en dålig fackordförande om jag inte sa att det behövs mer pengar till välfärden för det gör det sannolikt. Det är oroande med de stora fluktuationerna över tid som vi ser inom kommuner och regioner och det försvårar för allas vårt arbete. Satsningar behöver vara tydligt riktade och långsiktiga för att kommuner och regioner ska ges förutsättningar att kunna planera för mer än ett år i taget. Satsningar behöver kunna följas upp så att man ser att pengarna går dit de är menade. Om det är kompetensutveckling för medarbetarna som är i fokus eller om det är vårdplatser så vill vi kunna se resultat.

Likväl som vi tror på förebyggande insatser inom hälso- och sjukvården tror vi att man i förebyggande syfte behöver öka finansieringen av våra grundutbildningar. Fysioterapeutprogrammet har fortsatt högt söktryck och vi skulle rent teoretiskt kunna antingen utöka antalet platser eller starta en ny utbildning. Det finns alltså utrymme för att vi ska blir fler, men när utbildningsorterna får erbjudande är finansieringen för låg för att de ska kunna tacka ja. Ett annat problem är bristen på platser för verksamhetsförlagd utbildning (VFU) som stoppar upp. Och apropå VFU så är det ett område där vi behöver våga tänka nytt. För det är genom VFU som studenter får upp ögonen för nya arbetsområden och andra arbetsfält. Exempelvis finns det idag fysioterapeutstudenter som har sin VFU inom ungdomshälsan eller elevhälsan, vilket är mycket positivt.
När det gäller kompetensförsörjning tycker vi att nationella vårdkompetensrådets förslag om nationell samordning för fortbildning för vårdens ALLA professioner är bra. Det är inte rimligt att tro att en grundutbildning för 10-15 eller 30 år sedan ska ha en aktualitet för ett helt yrkesliv. Att specialisera sig är en naturlig del av ett yrkesliv och bra för patient, verksamhet och den yrkesverksamma.

Att se och uppskatta småföretagande är en viktig del av kompetensförsörjningen – kanske framför allt i vårdglesa områden. Vår studentenkät visar att det finns intresse att jobba i glesbygd, men då måste arbetsvillkor och samhällsservice finnas på plats.

Det ska gå att göra karriär i sitt yrke. Vi vill att fler ska välja att stanna kvar som fysioterapeut men då måste man kunna ges förutsättningar att utvecklas inom yrket. En sådan förutsättning skulle kunna vara en statligt reglerad specialisttitel för fysioterapeuter. Det känns som om det sedan länge är dags för en utredning av den frågan.

Arbetsmiljön då – ja det är ett område som vi alla här lyfter återkommande. Det finns problem och det finns många av våra yngre kollegor som tänker på att lämna yrket på grund av en otillräcklig arbetsmiljö där de upplever att de inte blir lyssnade på, att det bara är produktion som räknas och att det inte finns möjlighet till utveckling. Våra medlemmar kan inte välja att gå ner i tid. Det är deras lön för låg för.

Vi behöver bli fler som arbetar som fysioterapeuter. Och vi behöver ges bättre förutsättningar att arbeta utifrån den senaste evidensen och utifrån vår kompetens. Det är inte alltid patientens behov som väger tyngst, utan prioriteringar behöver i stället göras utifrån exempelvis vad som går snabbast eller utifrån kompetensen hos den som ska genomföra åtgärden. Så vill vi ju inte ha det.

Ni som opposition har nu en unik möjlighet att konstruktivt och nytänkande se till välfärden och dess behov. Och att se det med utgångspunkt från dem som välfärden är till för – för barnen, för äldre och för de som är mitt i yrkeslivet.
Vi som samlas här idag har också ett gemensamt ansvar för vi är dem som går före. Vi behöver dela våra medlemmars berättelser för att få till förändring men vi behöver också visa lösningar. Vi behöver visa att vi samarbetar och stöttar varandra för vi är alla en del av helheten. Jag tror att om vi tillsammans bidrar till en ljusare bild av hälso- och sjukvården så kanske det också blir fler som vill välja välfärd för sin framtida karriär. 

Jag lyssnade i veckan på söndagsintervjun med barnläkaren Hugo Lagercrantz. Det var ett bra samtal där han bland annat reflekterade kring hur vi inom vården pratar med barn och unga. Han beskrev vikten av att inte göra sig till i samtalet, att inte förställa sig för att därigenom tro att man kan nå barnet bättre. Att vara ärlig i samtal och att vara sig själv tror jag är viktigt i fler sammanhang.

Fysioterapeuter möter barn och unga i många situationer. Det kan vara i en självklar situation som tex inom pediatriken, på barnkliniken, på BUP eller inom habiliteringen men vi möter också barn som anhöriga eller som patienter i det som är tänkt som vuxenmiljö. I fysioterapeutens arbete med barn är samband mellan rörelse och hälsa och hur rörelse ger ett aktivt liv med hög livskvalitet viktiga aspekter. Rörelse och lek är bra verktyg för att möta barnet och hens familj. Genom rörelse och lek får vi hjälp att bedöma barn och ungdomars funktionsförmåga och behov av åtgärder, samt genomföra behandling. På Universitetssjukhuset i Lund arbetar man till exempel med miljöer som stimulerar till fysisk aktivitet när barnen kommer till sjukhuset. Att det inte bara blir att sitta och vänta. Någonting som gör att de får lust att röra sig. Det ska vara lätt att göra rätt.

För barn likväl som vuxna är det avgörande med de förebyggande och hälsofrämjande insatser som görs. Inom Fysioterapeuterna har vi i samarbete med Riksföreningen för skolsköterskor och Dietisterna tagit fram ett samtalsstöd som kan användas för samtal om levnadsvanor med barn och ungdomar. Ett bra hjälpmedel som ger stöd för den som för samtalet med barnet eller ungdomen och som bidrar till förutsättningar för ett personcentrerat arbetssätt.

Det är tillsammans, med vårt engagemang och vår kunskap, som vi kan göra skillnad för framtiden – bland annat genom att arbeta för våra barns hälsa och livskvalitet. I projektet Aktiva skoltransporter, vill man få barn att använda aktiva skoltransporter som att cykla eller gå till skolan. En omställning till aktiva transporter som ger miljöfördelar, ökad trafiksäkerhet och bättre hälsa. Här blir såväl Agenda 2030 som barnkonventionen tydligt. För Fysioterapeuterna är Agenda 2030 och barnkonventionen bärande dokument i allt vi gör. Genom att vara i rörelse såväl bildligt som bokstavligt bidrar vi till ett hållbart samhälle.

I veckan avslutades motionstiden för riksdagens ledamöter. Den allmänna motionstiden pågår normalt från riksmötets början till 15 dagar efter att regeringen lämnat budgetpropositionen till riksdagen. I år har det inkommit 2238 motioner med förslag på förändring och förbättring från våra riksdagsledamöter. Av dessa motioner tar nio upp fysioterapeuter och 54 tar upp rehabilitering.

I en av motionerna finns ett förslag om fysioterapeuters roll för kvinnors hälsa. Det är bra. Motionären föreslår en utredning gällande krav på fysioterapeutisk kompetens inom kvinnors hälsa vid eftervård efter förlossning. I motionen föreslås att efterkontrollen med barnmorska kompletteras med ett besök hos fysioterapeut med inriktning på kvinnors hälsa. Fysioterapeuters fokus på funktion gör att exempelvis en bäckenbottenundersökning kan bli mer ingående och bli ett bra komplement till barnmorskornas arbete. På samma vis som det kopplas in fysioterapeut vid muskelskada eller operation, borde det vara en självklarhet att ha tillgång till fysioterapeutisk kompetens efter förlossningen. Det ökar inte bara möjligheten till ett fungerande liv utan smärta för kvinnor, dessutom är det också samhällsekonomiskt effektivt då återkommande sjukhusbesök och sjukskrivingar kan förhindras. Kvinnors hälsa är ett område där vi fysioterapeuter bör ha en självklar plats. Det har vi skrivit om här och här.  

I en annan motion läser vi om fysioterapeutens roll i elevhälsan. Motionären beskriver vårt arbete med att främja motorisk utveckling, stärka fysisk självkänsla, och fysisk aktivitet som kan förbättra elevers arbetsmiljö och förutsättningar att ta del av undervisningen. Skolan är en viktig del i den kraftsamling som behöver göras för att förbättra den psykiska hälsan hos barn och unga. Ett rimligt antal elever per lärare, fler professioner (fysioterapeuter, arbetsterapeuter m.fl.) som bidrar vid sidan av det uppdrag lärarna har och en utbyggd barn- och ungdomshälsa som också inkluderar skolan är nödvändig. Motionären lyfter också fint det teamarbete som görs inom hälso- och sjukvården där olika kompetenser och professioner bidrar utifrån sitt kunskapsområde och anser att även inom elevhälsa och skolans värld kan fysioterapeuter bidra till att vara en resurs i de team som möte eleverna. Motionären anser slutligen att fysioterapeuter bör få en roll inom elevhälsan. Detta för att barn och unga ska få en ökad möjlighet till en balanserad fysisk och mental hälsa, samt en sundare livsstil. Det är bra. Elevhälsa är också ett område som vi skrivit om här.

När motionerna väl är inlämnade går den vidare till det riksdagsutskott som ansvarar för området som motionen tar upp. Ovanstående motioner går sannolikt till Socialutskottet som sedan är de som rekommenderar beslut för riksdagen. Motionärernas förslag är bra men en förutsättning för att de ska bli verklighet är att fysioterapeuter får bättre villkor (statlig reglering) för utbildning till specialist. Specialist kan man idag bli inom både kvinnors hälsa och inom pediatrik. När kommer vi att få se motionerna som föreslår statlig reglering av specialisttiteln?

Jag tycker att begreppet egenvård är lite klurigt. Sara Riggare visar i sin utmärkta bild hur hon utövar egenvård den absolut största delen av tiden och genom den noga följer, monitorerar och påverkar sitt eget mående.

WHO definierar egenvård som individers, anhörigas och närståendes förmåga att främja och vidmakthålla hälsa, förebygga sjukdom och hantera hälsorelaterade utmaningar med eller utan stöd av vårdpersonal, medan Socialstyrelsen definierar egenvård som en hälso- och sjukvårdsåtgärd som en legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att en patient själv kan utföra (SOFS 209:6). Det känns lite begränsande – men det finns också en förståelse för att egenvård behöver definieras och begränsas ur ett patientsäkerhetsperspektiv.

För en fysioterapeut kan den smala definitionen till exempel innebära ett träningsprogram med övningar som du ska göra i hemmet. Inför att träningsprogrammet tas fram och gås igenom så har fysioterapeuten gjort en bedömning av lämplighet och om det är säkert att du utför detta i hemmet. I det fallet bidrar egenvården till en ökad frekvens av träningen och möjlighet att leva sitt liv utan täta kontakter med hälso- och sjukvården. 

Men om vi i stället utgår från WHO:s definition så är fältet för egenvård större. Det kan till exempel handla om medvetna val kring levnadsvanor. Genom att ändra min kost, öka min fysiska aktivitet eller sluta röka så påverkar jag mitt mående och min hälsa på längre sikt.

Egenvård innefattar också alla de patientutbildningar som ordnas av olika aktörer, som bidrar till mer kunskap om vad man själv kan göra för att påverka livskvalitet och välbefinnande. Den kanske viktigaste frågan som man behöver fundera kring är vem som är viktigast för att man ska må bra, trots sjukdom. Det är lätt att tänka att den medicinska expertisen har störst betydelse, men svaret är att det är du själv som främst kan påverka hur du klarar av att leva ett gott liv.

När vi historiskt pratat om att överleva och att därefter undvika sjukdom pratar vi idag i större utsträckning om att leva med sjukdom eller med funktionsnedsättning och att leva med god livskvalitet. Det är ett paradigmskifte där egenvården spelar en viktig roll.

Vi inom Fysioterapeuterna tänker att när människor får mer kunskap och ett ökat eget inflytande över sin vård, så förbättras hälsa och livskvalitet. Då tar personen själv tillbaka kontrollen – och det lönar sig.

När jag under de senaste veckorna pratat med kollegor inom äldreomsorgen så är det olika bilder som målas upp. Fysioterapeuternas uppdrag och ansvarsområden är varierande i storlek från ett boende till fem, från 50 brukare att ansvara för till 100, från att vara ensam i sitt uppdrag till att vara flera som arbetar tillsammans, från att veta hur man ska prioritera till att inte ha tydliga riktlinjer. Förutsättningarna för arbetet ser helt enkelt väldigt olika ut, vilket jag tror att de delar med många inom såväl den kommunala- som den regionala hälso- och sjukvården.

I utredningen Nästa steg- ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer lyfter utredaren Olivia Wigzell samordning, delaktighet, individanpassning, information, kontinuitet, trygghet, säkerhet, kompetens och ledarskap som viktiga faktorer för en väl fungerande äldreomsorg. Begreppen och deras innebörd ser jag också är som viktiga för arbetsmiljön för de som är yrkesverksamma inom området. Fysioterapeuterna har i veckan lämnat in vårt remissvar på utredningen. Där lyfter vi arbetsmiljöns betydelse, men också farhågan kring förslaget som rör funktionen medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR. Vi tycker att MAR ska finnas i varje kommun och det är viktigt att den kompetensen finns på ledningsnivå, för ett ökat fokus på förebyggande, hälsofrämjande och rehabiliterande insatser. Detta skriver vi om tillsammans med Sveriges Arbetsterapeuter i Dagens Medicin.

Kollegorna inom äldreomsorgen berättar också att de är nöjda med att själva ha stort ansvar för planering av arbetsuppgifter och upplägg av arbetsdagen. De beskriver vikten av kompetenta och tillgängliga chefer för att få stöd i prioriteringar och kompetensbeskrivningar. De beskriver samverkan mellan vårdnivåer och mellan olika yrkesgrupper för patienten och brukarens bästa. Det finns som alltid mer än en sida av myntet och de olika bilderna bidrar till en helhet. I veckans konferens om Arbetsmiljö för äldreomsorgen lyfter jag just detta och betonar betydelsen av att chefer arbetar tillsammans med medarbetarna, lyssnar på fackliga förtroendevalda och skyddsombud och att de vågar arbeta långsiktigt. För vi som arbetar fackligt vet ju att det som är bra för arbetsmiljön är också bra för patientsäkerheten. Och det som är bra för medarbetarna är bra för kvaliteten och resultatet för patienterna.

Det är klimatkonferens i Egypten och för två veckor sedan publicerades Lancet en ny rapport om tillståndet i världen gällande hälsa och klimatförändringar. Klimatförändringarna utgör det största hotet mot folkhälsan under detta århundrade, vilket förväntas öka den framtida belastningen på hälso- och sjukvården. Det är ingen önskvärd utveckling. Hälso- och sjukvården bidrar genom sin egen verksamhet till en betydande del av samhällets miljöbelastning. Samtidigt vet vi att många förändringar som syftar till att minska miljöbelastningen samtidigt medför vinster för folkhälsan. Det är samband som gör att hälso- och sjukvården har en mycket central roll i omställningen mot hållbar utveckling. Fysioterapeuter och fysioterapi har en unik och specifik möjlighet att bidra.

I Dagens samhälle skriver vi tillsammans med Psykologförbundet om hur man genom att använda psykologiska och fysioterapeutiska interventioner på rätt sätt kan minska bruket av läkemedel och minska den höga användningen av hälso- och sjukvården. Det är arbetssätt som också stärker patientens egna förmågor och främjar egenmakt: patienten får möjlighet att genomföra livsstilsförändringar som både gynnar den egna hälsan och är bra ur ett klimatperspektiv. Genom hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande hälso- och sjukvårdsinsatser kan vi bidra till en mer hållbar folkhälsa och sjukvårdskonsumtion. Den mest hållbara sjukvården är faktiskt den sjukvård som aldrig behövs. 

Fysioterapeutiska insatser kan bidra till förändrade arbetssätt inom hälso- och sjukvården och spara samhällsekonomiska resurser, samtidigt som människor får rätt stöd och behandling. I artikeln Sustainability in physiotherapy and rehabilitation ser vi hur fysioterapeutiska interventioner kan bidra till minskade koldioxidutsläpp och minska användandet av hälso-och sjukvård.

I artikeln beskrivs hur det inom hälso- och sjukvård behöver göras systematiska förändringar med syfte att minska koldioxidutsläpp utan att ge avkall på patientens behov. I detta arbete har vi alla ett ansvar och en möjlighet att göra skillnad. 

Inom Fysioterapeuterna har vi slagit fast att Agenda 2030 ska genomsyra allt vårt arbete. Från förhandling till påverkansarbete, från arbetsmiljö till framtidsarbete och från sopsortering till placeringspolicy. Vi har genom vårt internationella engagemang lyft och diskuterat frågorna inom såväl europeiskt som globalt perspektiv. Ett engagemang som leder till att fler engagerar sig och till att det idag finns strategiska dokument kring hållbarhet och Agenda 2030. Det finns en vilja till förändring. Det är hög tid för handling. Vi som fysioterapeuter har ett ansvar och stora möjligheter att göra skillnad för en mer hållbar hälso- och sjukvård, för klimatets och hälsans skull.  

Att fysisk aktivitet har effekt på hälsa och motverkar sjukdom är vi många som är överens om. Ändå är det så svårt att komma i gång. För vissa är det svårare än andra. Forskning visar att exempelvis personer med funktionsnedsättning har en sämre hälsa än befolkningen i övrigt, trots att det många gånger inte skulle behöva vara så. Anledningarna till detta kan så klart var skiftande och det kan bero på såväl individ som miljö. Men vad vi kan göra för att förändra och för att få fler att ta steget mot ett aktivare liv? I veckans visade regeringen på sin vilja i frågan då de presenterade extra satsningar på fysisk aktivitet på recept (FAR) och på ett fritidskort. Det är lovvärt vilket jag kommenterar här.

När det gäller levnadsvanor och fysisk aktivitet är det som för läkemedelsförskrivning att effekten blir bäst om den baseras på en individuell bedömning. Susann Arnell skriver i sin avhandling om ungdomar inom autismspektrumtillstånd och deras perspektiv på fysisk aktivitet. Hon lyfter bland annat att deltagande är villkorsstyrt och beror på tidigare upplevelser. För ungdomarna var det särskilt viktigt med autonomt deltagande utan överraskningar och att det var roliga aktiviteter i ett tryggt socialt sammanhang.

En metod för bättre levnadsvanor är Hälsan spelar roll, en kurs som vänder sig till personer med LSS-insats (insats enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Hälsan spelar roll vill ge personer med LSS-insats ökad empowerment och möjlighet att göra självständiga och hälsosamma val i vardagen. Den utförs i känd miljö och med personer som är kända för deltagarna.

I de nya riktlinjerna för autism och ADHD från Socialstyrelsen väljer man att hänvisa till de kapitel som står i FYSS kring fysisk aktivitet. Man kan ju bara hoppas att de beslutsfattare som fattar beslut läser FYSS och där ser att rekommendationerna som gäller för fysisk aktivitet bland annat är att den ska vara individuellt anpassad och att det finns flera faktorer i omgivningen som kan hindra respektive underlätta fysisk aktivitet. I riktlinjerna likväl som i FYSS lyfts betydelsen av samverkan mellan aktörer som en bidragande och underlättande faktor. Det är bra.

Slutligen vill jag rekommendera Forskning pågår i senaste numret av Fysioterapi. Där finns en artikel om hur vi kan främja delaktighet i fysisk aktivitet för barn och unga med funktionsnedsättning. Vi behöver inte acceptera att hälsan är sämre hos personer med funktionsnedsättningar. Det går att förändra och det finns mycket kunskap om hur. Använd den!

Sjukfrånvaron i stressrelaterade psykiatriska sjukdomar ökar igen och det är kvinnorna som står för en större andel av de som sjukskrivs på grund av stress eller utmattning. Det är oroande för individen, för hälso- och sjukvården och för vårt samhälle. Men inte helt förvånande. Återkommande får vi signaler från medlemmar som är under hög press. Som inte får möjlighet till återhämtning, som inte kan påverka sin arbetssituation och som känner oro och etisk stress över patientsäkerheten. Det finns tydliga kopplingar mellan arbetsmiljö och patientsäkerhet och den som är närmst patienten har också god förmåga att bedöma hur säker vården är.

Arbetsmiljön påverkar hur vi mår och hur vi presterar. I verksamheter där professionen lyssnas på och engagemang lönar sig blir ofta arbetsmiljön bättre. I en god arbetsmiljö värnar verksamheten om både medarbetarnas hälsa och förutsättningarna för att ge en god och säker vård. Möjlighet till återhämtning och reflektion bidrar till en patientsäker vård. Detta prioriteras alltför ofta bort, vilket ökar riskerna för felbehandling och vårdskador. Inom de flesta verksamheterna sker arbetet i team, ofta bestående av olika professioner. En del av lärande och reflektion bör därför ske gemensamt för att stärka samhörighetskänsla, kommunikation och interprofessionell kompetens.

En god arbetsmiljö och hög patientsäkerhet förutsätter verksamheter som arbetar strukturerat och systematiskt med arbetsmiljö samt medarbetarnas engagemang och delaktighet. Det innebär bland annat förutsättningar för evidensbaserade arbetssätt, realistisk bemanning och reglerad rätt till kompetensutveckling. Det innebär utrymme för reflektion och dialog med kollegor. Alla gynnas av en god arbetsmiljö med goda arbetsvillkor; arbetstagarna, arbetsgivarna, verksamheterna och patienterna.

Förutsättningar kan skapas genom ett medvetet ledarskap i samverkan med medarbetarna. I detta arbete spelar skyddsombuden en viktig roll. Skyddsombud hanterar ibland enkla men ganska ofta också komplicerade arbetsmiljöfrågor. Uppdraget som skyddsombud innebär att vara uthållig, att ihärdigt föra medarbetarnas talan, att se missförhållanden och uppmärksamma arbetsgivaren på dessa, samt att driva på för åtgärder och förbättringar i samverkan. Skyddsombud arbetar förebyggande och är en stor resurs i arbetsmiljöarbete. Uppdraget innebär även att förvalta det mandat som staten har gett oss och att se till att arbetsmiljöregelverket följs. De senaste åren med pandemi har tydliggjort för alla att det behövs skyddsombud på alla arbetsplatser.

För oss inom Fysioterapeuterna är arbetsmiljöfrågorna mycket viktiga. Engagemanget är högt i vårt förbund, och vi är många som arbetar för att alla medlemmar ska ha en god och hållbar arbetsmiljö. Förbundet arbetar genom samarbeten, som bland annat Sunt arbetsliv, aktivt med arbetsmiljöfrågor och förbundsstyrelsen anser att det är av vikt att förbundet aktivt fortsätter arbeta för att alla medlemmar ska ha ett hållbart och hälsofrämjande arbetsliv genom att stärka fysioterapeuters arbetsmiljö oavsett anställnings- eller driftform. För en bättre arbetsmiljö är skyddsombudens arbete ovärderligt!

Hur mår du egentligen? Hur går det? Sover du? Äter du? Det är frågor som har ställts till mig under den senaste tiden. Omtänksamma, respektfulla och med värme. Frågor som det är lätt att bara svara med ett kort OK eller bra på men som också förtjänar eftertanke.

I veckan har World Mental Health Day uppmärksammats genom bland annat temaveckor, föreläsningar, gemensam novelläsning och reflektion, walk and talks med personal och patienter med mera. Det är bra och viktigt att fokusera på hur vi mår.

Psykisk ohälsa är ett ökande folkhälsoproblem och den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro i Sverige. Det behövs insatser inom många områden för att skapa förändring och för att all kompetens och kunskap ska tas tillvara i arbetet. Tidiga, personcentrerade och samverkande insatser är viktiga för att nå förändring. Vi behöver arbeta förebyggande och hälsofrämjande och här är vi fysioterapeuter en del av lösningen. Vi finns både i sluten och öppen vård och möter, bedömer och behandlar personer med psykisk ohälsa på samtliga vårdnivåer.

I Fysioterapeuternas strategi lyfter vi betydelsen av fysioterapeutens kunskap i olika verksamheter och beskriver fysioterapeutens roll. I kunskapssammanställningen Fysioterapi ger resultat och Fyss beskrivs att fysisk aktivitet och träning har en positiv effekt vid en rad olika tillstånd av psykisk ohälsa, som stress, ångest, sömnsvårigheter och depression. Det är en viktig del av det fysioterapeuter bidrar med. Men vi bidrar också genom de verktyg som vi har för att till exempel reglera känslo-, stress- och smärtreaktioner samt främja personens tillit till sin kropp.

Vi vet allt detta och samtidigt ser vi med oro på den ojämlika tillgången på fysioterapeuter över landet. Vi ser hur ersättningssystem inom primärvården premierar snabba besök och korta behandlingsserier. Vi ser hur fysioterapeuter med specialistkompetens inte ersätts eller inte ens anställs inom vare sig specialistpsykiatrin eller primärvården. Vi ser hur verksamheter är överbelastade och fokuserar på snabba lösningar.

Det är inte rimligt för den som arbetar i en verksamhet att ständigt känna sig otillräcklig eller att inte alltid kunna göra det som är bäst för patienten. Etisk stress och en arbetsmiljö som gör att man inte mår så bra, kanske inte sover så bra eller inte äter tillräcklig.

Så det man tror sig spara in genom snabba, osammanhängande vårdbesök kan ge en dyr nota både för den enskilde person som drabbats av psykisk ohälsa, liksom för vårdens professioner och samhället i stort. Psykisk hälsa berör alla och insatser som görs för att minska den psykiska ohälsan behöver inkludera hela samhället och vi behöver tänka långsiktigt och smart.