Idag är det Fysioterapins dag och vi firar runt om i landet! Vi firar också lite extra i år att det är 80 år sedan som vårt förbund bildades. Sedan dess har vi varit en samlande kraft för sjukgymnaster och fysioterapeuter. Fysioterapeuter är viktiga personer för många och det är inte ovanligt att man känner förtroende och tillit för ”sin” fysioterapeut. Vi är viktiga och vi gör skillnad i människors liv. Det gjorde vi för 80 år sedan, det gör vi idag och det kommer vi att fortsätta göra.

Historien och nutiden hjälper oss att få en tanke om framtiden och här kommer mitt försök att liksom Spanarna i P1 utgå från tre exempel för att ge en bild av framtiden.
I våras besökte jag en konferens där jag i samtal med utställare fick höra om träningsappar och digitala system för fysioterapi – en växande marknad. Dagligen kommer nya exempel på hur AI (Artificiell intelligens) och den digitala marknaden kan och kommer att vara en del av vår framtid. Vi använder redan idag AI i princip dagligen för att söka information på internet, komma fram till Skatteverket eller för att välja vilken serie vi ska avsluta kvällen med.

Mitt andra exempel är fokusförflyttningarna som pågår för omställning till god och nära vård. Förflyttningen är på gång för att kunna möta framtidens behov och framtidens patienter. Det är en utveckling som kräver ett fokus på individen, personcentrerad hälso- och sjukvård som ser varje person och dess livssituation som en helhet och ser processen kring individen som en helhet. Utgångspunkten är personens livssituation och utifrån den planeras och genomförs hälsofrämjande och förebyggande insatser likväl som vård, rehabilitering och fysioterapi. 

Bild från SKR
Mitt tredje exempel handlar om vår miljö och om de mål som världens länder fattat beslut om i Agenda 2030. I målen läser vi om hållbara städer, hållbar industri, rent vatten och god hälsa, för att nämna några. Det går inte att prata framtid utan att prata miljö. För utan en planet att leva på finns ingen framtid.

Så vart är vi på väg? – för att citera ett annat populärt program. Fysioterapeuter kommer fortsatt att vara en viktig yrkesgrupp som inger förtroende och som man känner tillit till. Om 80 år lever jag inte men min dotter kanske lever och är då 95 år. Jag hoppas då att hon vet att hon som gammal kvinna i behov av vård står i fokus för de vårdgivare hon träffar. Hon vet vad nästa steg blir i den vård och rehabilitering som planeras för henne. Hon vet också att de vårdgivare hon träffar är de som är bäst lämpade att hjälpa henne med just de problem som hon har. Hon möter dem i hemmet eller i den föreningslokal som hon ändå besöker någon gång i veckan. Hon möter dem genom sin device och det är också genom den som flera av hennes vitalparametrar följs upp regelmässigt. Det bidrar till trygghet. Monotona uppgifter utförs av AI medan det kreativa görs av fysioterapeuten. Människa och maskin arbetar nära, med fokus på personen. Professionsgränser suddas ut och kompetens är det som räknas och utifrån det som vi organiserar oss. Vi är ledande inom vår kompetens och agerar ledande genom att vara kunskapsbanker för andra. Vi är resursen och kunskapen som genom digitala och fysiska möten ger råd och stöd. I vår ledande funktion är vi också löneledande och har alla rätt lön. Det är vi tillsammans som skapar vår framtid. Det är vi tillsammans som genom hur vi agerar bidrar till att skapa en framtid för fysioterapeuter och vår kompetens och kunskap. Vi är alla en del av framtiden.

Förra veckan, mitt i Almedalens hetta, så presenterades årets rapport från Global Right Index. Rapporten tas fram av världsfacket ITUC och mäter hur grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet respekteras. Årets granskning är viktig och upprörande läsning. Arbetstagares rättigheter kränks och försvagas i världen. I 77 procent av världens länder är det förbjudet att vara med i ett fackförbund. Arbetstagare utsätts för våld på arbetsplatsen, har inte rätt att strejka, eller fängslas för att de är medlemmar i fackförbund. Statistiken är skrämmande och visar att arbetstagare som försöker förbättra villkoren på jobbet, eller engagerar sig fackligt, ofta gör det med livet som insats.

Och samtidigt befinner jag mig i Almedalen. Där politiker och beslutsfattare är tillgängliga och närvarande i samtal och seminarier. Vi har ett kontinuerligt samtal över gränser och öppenheten är stor. Minnet av förra årets tragedi är tydligt och märkbar inte minst genom den ökade polisnärvaron under veckan, men alla verkar överens: vi behöver fortsätta med denna öppna mötesplats, för demokratin och för de goda värdena i vårt samhälle. 

Fysioterapeuterna deltog under veckan med egna aktiviteter och var inbjudna till olika samtal. Vår kompetens är bred och vi arbetar inom många olika områden, vilket också blev tydligt under veckan. Fysioterapeuternas representanter deltog i samtal kring elevhälsa, psykisk hälsa, statligt reglerad specialistutbildning, personcentrerad vård, kommunal hälso- och sjukvård, kvalitetsregister, cancerrehabilitering, kompetensförsörjning och arbetsmiljö.

Vi kommer att fortsätta samtalen för fysioterapeuters bästa och vi är tacksamma att vi kan göra det i ett land som Sverige där vi har frihet att engagera oss och därmed också att påverka och förändra. Det är en ynnest och en möjlighet. Bloggen är tillbaka efter sommaren och jag hoppas att ni alla får en skön sommar!

Alla barn har rätt till ett hälsosamt liv, det slår barnkonventionen fast. Ändå ser vi att allt fler barn och unga i Sverige mår dåligt. Exempelvis lever var fjärde tioåring i Sverige med övervikt eller obesitas, vilket innebär en risk för följdsjukdomar i framtiden. Vi ser att det finns starka samband mellan obesitas och psykisk ohälsa. Det är inte rimligt att fortsätta att lägga ansvaret på individen för att kunna skapa förändring här. Det behövs fokus på vårt gemensamma samhällsansvar för att kunna bromsa ökningen av obesitas och psykisk ohälsa bland barn och unga. Det är inte rimligt att belasta barn och unga med skuld över ett dåligt mående eller att gå utanför en norm. Det i sig leder till ökad ohälsa.

Vi vet att förebyggande insatser kan göra stor skillnad. OECD-studien The Heavy Burden of Obesity, The Economics of Prevention (2019) visar att varje krona som investeras i förebyggande arbete, senare sparar sex kronor i sjukvårdskostnader. Förebyggande arbete behöver vara nära barnen men måste också genomsyra hela verksamheter genom styrning och ledning. 

I förra veckans debatt skriver vi tillsammans med skolsköterskor, dietister, fysioterapeuter och patientföreträdare om hur varje enskilt barn kan ges möjlighet till en jämlik och hälsosam start i livet.

Vi är många som har ansvar för att öka hälsofrämjande och förebyggande insatser. Vi föreslår bla

Och vi behöver öka vår kunskap om obesitas och om hur vi pratar kring det. Årets vinnare av Fysioterapeuternas kvalitetspris är en verksamhet som arbetar för att motverka stigmatisering och för att sprida kunskap kring obesitas. Läs mer om Överviktscentrum här och lyssna på samtalet med Anne Christenson här. 

Det är dags att agera tillsammans för att alla barn och unga ska ges möjlighet till ett hälsosamt liv.

I söndags ramlade jag i skogen- lite skrubbsår och en skadad fot. Anade att den var stukad men då jag sedan tidigare haft en fotfraktur ville jag kolla upp det lite mer noggrant. Det blev ett besök på akuten och där fick jag efter ett kort samtal med en blivande läkare träffa den verkliga experten på fötter- ja de uttryckte sig så! Jag fick träffa en fysioterapeut som undersökte och bedömde min fot och bekräftade därmed att det var en stukning. Ingen röntgen behövdes. Ett effektivt och snabbt omhändertagande där resurserna användes utifrån kompetens och där man tack vara detta slapp kostnad för vidare undersökningar. Bra gjort!

Det finns flera akutmottagningar där fysioterapeuter gör bedömningar av skador på muskler, ben och leder för att direkt kunna ge rätt råd om åtgärd och insats. Det bidrar till kortare väntan för patienten och sannolikt för omhändertagande på rätt nivå. Det finns också exempel på att fysioterapeuter bedömer patienter med oklara neurologiska bortfall redan på akuten i syfte att utesluta eller bekräfta eventuell stroke.

Ett annat exempel är när fysioterapeut och arbetsterapeut tillsammans arbetar med bedömningar på sköra äldre som inte bedöms ha ett inläggningsbehov. Det är ett arbetssätt som har snabbat på patientflödet, då 65 procent av dem som fått träffa fysioterapeut och arbetsterapeut inte behöver läggas in. I grunden handlar bedömningen om rätt insats för varje enskild person.

Det är bra att arbeta för att använda rätt kompetens till rätt insatser. Vi behöver mer av den varan. Det lönar sig. I omställningen till nära vård behöver vi utmana vår syn på hur hälso- och sjukvård ska se ut. Vi behöver fundera kring var våra specialister ska finnas och vilken specialistkompetens som behövs. Vi behöver vrida och vända på hur vi kan arbeta annorlunda för att skapa nya och mer effektiva flöden.

Fysisk aktivitet är ett av fysioterapeutens många verktyg. Vi är bra på att individuellt anpassa och följa upp fysisk aktivitet oavsett förutsättningarna för individen. Vi har som förbund länge påtalat vikten av rörelse. Vi har i samarbete med andra fått del av Socialstyrelsens medel för att arbeta för bättre levnadsvanor- fysisk aktivitet är en av de levnadsvanor som vi har skrivit om. Det är därför glädjande när vi i går fick möjlighet att läsa resultatet av det arbete som Kommittén för främjande av fysisk aktivitet genomfört. Vi är också glada över att ha getts möjlighet att delta i kommitténs rörelsenätverk. Slutbetänkande med titeln Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet? SOU 2023:29.

Slutbetänkandet fokuserar bland annat på att vi har ett gemensamt ansvar för frågan oavsett var vi verkar. Det krävs ett tillsammans för att vi ska kunna göra skillnad här. Det krävs styrning och samordning från nationellt håll. Det krävs regionala och kommunala beslut som stimulerar och syftar till fysisk aktivitet. Det krävs medarbetare som går före och tar barn och unga med på resan. Det är bra. Bilden nedan från utredningen.

Det är bra med den breda ansatsen som lyfter behovet av ett samhälle som gör det lätt att välja fysisk aktivitet, att stimulera till fysisk aktivitet genom aktiva transporter, att arbeta för en skola där rörelsen är en naturlig del. Den breda ansatsen beskriver också förutsättningar för olika grupper. Det är bra då vi sedan tidigare vet att det är skillnader mellan gruppers hälsa och möjligheter beroende på hur man fungerar och på vilken ålder man har tex.

I Fysioterapeuternas Rörelselyft som förvisso har några år på nacken skriver vi om behovet av rörelse för barn/unga, i yrkeslivet och för äldre. Just fokus på äldre personer är något som vi ser att man skulle kunna utveckla mer i slutbetänkandet. Det är aldrig för sent med rörelse och det är aldrig för sent att börja träna.

Som scout är det också självklart glädjande att man i utredningen så tydligt lyfter betydelsen av friluftslivets möjligheter. Fysioterapeuterna och jag ser fram emot det fortsatta arbetet för att underlätta rörelse och för att därmed komma ett steg närmre vår vision om alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse.

Tillgång till och möjlighet till rehabilitering vid skada och sjukdom är eftersatt. Detta gäller såväl i Sverige som i resten av världen. WHO har i veckan fattat beslut om att stärka rehabiliteringen internationellt. Enligt deras siffror är det hälften av befolkningen som inte får den rehabilitering de har behov av. Vi ser liknande siffror i Sverige, flera av våra patientorganisationer rapporterar regelbundet kring detta. Nu senast var det Reumatikerförbundet som vid sin stämma lyfte att 60 procent av deras medlemmar inte fått tillgång till rehabilitering under de senaste fem åren. Cancerehabfonden lyfter liknande utmaningar i sin årliga rapport, som visar att få får frågan om rehabilitering och ännu färre får tillgång till det.

Varför är frågan ständigt aktuell för flera patientgrupper? Är det verkligen alltid bäst att prioritera det akuta framför det långsiktiga?

Rehabilitering handlar om att stödja och hjälpa personen att få tillbaka så mycket som möjligt av sin fysiska och psykiska förmåga efter en skada eller sjukdom. Rehabilitering är ett teamarbete där en rad olika professioner ingår. Behoven ser olika ut för varje patient, och ska därför utgå från en individuell rehabplan med tydliga mål baserat på personens behov och förutsättningar.

I Socialstyrelsens förstudie kommer man fram till att nationella riktlinjer är svårt inom området och det kan jag vara benägen att hålla med om. Rehabilitering är brett även om grundprincip och definition borde vara densamma. Det de däremot föreslår är ett nationellt kunskapscentrum, vilket är bra, då vi där kan samla kunskap och öka fokus på frågor kring rehabilitering. Förslaget om Chief Rehabilitation Officer är också bra. Det kan bli en samlande kraft och vår tydliga representant inom området och en stark faktor i att införa Rehabilitation 2030 i Sverige.

Tillgång till rehabilitering minskar ett framtida vårdbehov och gör det lättare att komma tillbaka i arbete. Varje människa som inte får tillgång till rehabilitering utsätts för onödigt lidande som påverkar livskvaliteten negativt. Tillgång till rehabilitering påverkar också vår gemensamma ekonomi genom att bidra till minskad sjukskrivning, minskad användning av hemtjänst och ett minskat behov av behov av hälso- och sjukvård och läkemedelsanvändning. Det finns alltså goda samhällsekonomiska skäl att satsa på rehabilitering.
Resultatet från undersökningarna behöver tas på allvar. Det behövs kraftfulla och snabba satsningar på rehabilitering inom kommuner, regioner och nationellt. Det kommer att löna sig för den enskilda personen och för samhället.

Får återkommande signaler om tuffa förutsättningar för fysioterapeuter, oavsett var och för vem man arbetar. Det handlar bland annat om företagande kollegor i Stockholm som inte fått förhöjd ersättning för sina insatser sedan 2018! Och detta i en tid av kraftiga hyreshöjningar. Det är tufft. Jag får höra om verksamheter med en omsättning av medarbetare på 20 procent, där man som ny kollega inte får introduktion till jobbet och lämnas ensam med svåra beslut och prioriteringar efter bara någon dag. Det är inte rimligt!

Det är inte en god arbetsmiljö, när man inte får möjlighet till introduktion till ett nytt arbete. Eller när man inte ges möjlighet att på ett säkert och hållbart sätt arbeta med patienter utifrån sin profession. Hur ska man som ny i ett yrke kunna utvecklas om man inte ges möjlighet att reflektera och lära tillsammans med en mer erfaren kollega? Det borde vara självklart att fysioterapeuter likväl som alla andra professioner och yrkesgrupper har en arbetsmiljö som främjar ett långt och hållbart arbetsliv, och det är arbetsgivarens ansvar.

Vi vet så mycket om vad en god arbetsmiljö är och ändå så ser det ut så här. Hur svårt kan det vara tänker man? Arbetsmiljö, lön och tid för kompetensutveckling faller på arbetsgivaren. Det är rimligen viktigt för arbetsgivaren att medarbetarna känner glädje inför att gå till jobbet, att de stannar kvar och utvecklas på sin arbetsplats och känner att det arbete som de utför har ett värde. Tänk om svensk hälso- och sjukvård var den arbetsgivare som hade flest nöjda medarbetare! Detta och mycket mer kommer vi att prata om vid vårt frukostmingel i Almedalen. Ett samarrangemang mellan Sacos hälso- och sjukvårdsförbund. Välkommen!

Det behövs en hållbar arbetsmiljö med ett tydligt systematiskt arbetsmiljöarbete som är känt av medarbetarna. En arbetsmiljö med möjlighet att påverka och bidra för att ge möjlighet till återhämtning och reflektion. Och att kunna arbeta utifrån evidens och därmed patientsäkert. Arbetsmiljön behöver följas upp kontinuerligt och regelbundet. Det behöver vara tydligt för medarbetarna vad som förväntas och vilken min roll är för att uppnå verksamhetens mål. Det behöver vara tydligt hur verksamheten arbetar med involvering och delaktighet. Och medarbetare som vill just vara involverade och delaktiga ska uppskattas för det, exempelvis genom att man prioriteras vid lönerevision.

Det behövs ett ökat fokus på det som bidrar till en god arbetsmiljö. Friskfaktorer lyfts bland annat i den debatt som Akademikeralliansen i veckan publicerat i Dagens Samhälle och är i fokus för Sunt arbetslivs nya satsning Tillsammans för friska arbetsplatser. Friskfaktorer är en viktig del av vår senaste Podd i rörelse där jag pratar med Karin Hagman, VD Sunt arbetsliv. Podden finns ute redan nu!

Det är svårt och utmanande att arbeta i en verksamhet där du inte kan planera för framtiden eller där omständigheterna i stor utsträckning styrs av andra. Det är en verklighet som känns igen av många oavsett huvudman eller verksamhet. Men för den som arbetar som företagare har man dessutom satsat kapital på en verksamhet och blir själv betalningsskyldig om det inte bär sig.

Förra året tillsattes en utredare med uppdrag att ge förslag för att möjliggöra bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet genom främjande av etablering i glesbygd. I uppdraget ingick också att föreslå en modell som kan ersätta nationella taxan – den ersättningsmodell som de flesta av våra företagare arbetar enligt. Och i måndags skulle utredningens slutsatser presenteras för de många företagande medlemmar som har väntat länge på ett besked i en fråga som har utretts flera gånger under lång tid. 

Men då väljer man att inte presentera några förslag till förändring och i stället skicka resultatet vidare direkt till socialdepartementet för vidare beredning. Det är mycket olyckligt. Det försvårar möjligheten att vara delaktig i det fortsatta samtalet och därmed också möjligheten att få insyn i det som planeras framöver.

Situationen kring den nationella taxan har varit osäker i mer än tio år, vilket gör att fysioterapeuter som driver egen verksamhet inte kan eller våga planera långsiktigt, utveckla verksamhet eller göra investeringar för sina företag. Företagande fysioterapeuter väljer på grund av den långvariga osäkerheten att lägga ner sin verksamhet. Vi riskerar nu ökad och fortsatt kompetensflykt i en tid när ett av de största samtalen inom svensk hälso- och sjukvård är hur vi ska lösa kompetensförsörjningen.

Inte bara småföretagarna offras här, utan även patienterna. 40–60 % av primärvården sker hos företagare. Det är en stor andel och det blir tungt att lägga den ökade mängden på andra redan idag hårt belastade verksamheter.

Småföretagare behöver långsiktiga villkor för att kunna satsa och driva en verksamhet av hög kvalitet. Det behövs förutsättningar för samverkan, samt att verka preventivt och hälsofrämjande. Det behövs en långsiktig, tydlig och jämlik modell för ersättning. Det behövs en gemensam IT-struktur för att kunna samarbeta med övriga aktörer för en god och säker nära vård. Detta är några av frågor som vi har diskuterat med utredningen under året som gått.

Vi ser nu fram emot att Socialdepartementet tar frågan på allvar och driver den framåt i samtal med berörda professioner. För alla resurser behövs och vi har inte råd att försvåra för en grupp eller svälta ut dem. Det lönar sig verkligen inte.

Jag fick i veckan det glädjande beskedet att är anmälan nu är öppen till Fysioterapi 2023-Fysioterapeuternas vetenskapliga konferens – som i år anordnas i Göteborg med temat hållbar utveckling.

Fysioterapeuter har en viktig roll för att bidra till hållbar utveckling inom hälso- och sjukvården och i samhället i stort. Det är ett ansvar som vi delar med många. Vi vet att fysioterapeutiska interventioner på rätt sätt och i rätt tid kan minska exempelvis onödigt bruk av läkemedel. Förebyggande och hälsofrämjande insatser bidrar till ett minskat behov av hälso- och sjukvården – och den bästa vården för ett hållbart samhälle är ju den som aldrig behöver bli av. Genom vårt arbete som fysioterapeuter stärker vi personens egna förmågor och främjar egenmakt. Det skapar möjligheter att återta funktioner och genomföra livsstilsförändringar som gynnar hälsan och samtidigt är bra ut ett klimatperspektiv.

Fysioterapi 2023 är en möjlighet för fysioterapeuter att samlas och lära tillsammans. Det är en konferens för kompetensutveckling där vi tillsammans driver fysioterapeutisk kompetens och forskning framåt. Och programmet är precis som vår kompetens väldigt brett. Här finns något för fysioterapeuter inom alla sektorer. I programmet hittar vi bland annat föreläsningar om hållbara rörelser, att träna utomhus, mobila sjukhusteam, vulvodyni, hälsolitteracitet, osteoporos och psykisk hälsa. Och detta är bara ett axplock av vad man kan lära sig mer om vid Fysioterapi 2023.

För fysioterapeuter är det en möjlighet till lärande och till fördjupning. För arbetsgivare är det en möjlighet till fördjupad kunskap inom verksamheten och därmed högre kvalitet och patientsäkerhet. Kompetensutveckling är en viktig aspekt av en hållbar arbetsmiljö. Kompetensutveckling är också viktigt för såväl den yrkesverksamma som samhället och befolkningen i stort, för att de insatser som erbjuds ska vara av god kvalitet och baseras på den senaste forskningen.

Jag hoppas att vi blir många fysioterapeuter som träffas och lär av varandra. Att vi tillsammans kan känna kraft och visa på betydelsen av vår kunskap och kompetens. Jag ser fram emot att träffas i Göteborg 4-5 oktober!

Nyligen presenterades Pep-rapporten 2023 och resultaten är fortsatt oroande. Få barn och ungdomar (två av tio) når rekommendationen för fysisk aktivitet och det är framför allt flickor som inte når rekommendationen. En av fyra deltar inte någon organiserad fysisk aktivitet på fritiden. En tredje del tillbringar dagligen fem timmar eller mer framför skärmen, utanför skoltid. Det är illa.

Bild från Gen Pep

I tre år har Barnkonventionen varit svensk lag, och artikel 24 i Barnkonventionen tydliggör att barn har rätt till bästa möjliga hälsa. Tyvärr är det inte verklighet i Sverige i dag. Förutsättningarna skiljer sig mycket åt mellan grupper och över landet. Enligt Sveriges folkhälsopolitiska mål ska vi arbeta för att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och för att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. För att nå det målet behöver vi minst sagt lägga på ett kol.

En grupp där siffrorna särskilt bekymrar är barn och unga med funktionsnedsättning, som inte har samma möjligheter till en aktiv och meningsfull fritid som befolkningen i övrigt. En av tre personer med funktionsnedsättning behöver någon form av hjälpmedel för att kunna göra det de vill på sin fritid, men förskrivning av fritidshjälpmedel är nästintill obefintlig i dag. Det bidrar till en ojämlik hälsa.

Det är illa och det behövs en förändring för att skapa förutsättningar för en förbättrad hälsa för alla barn och unga. Fysioterapeuterna har under lång tid och i samarbete med andra arbetat för bättre levnadsvanor för barn och unga. Bland annat har vi tagit fram samtalsstöd om hälsosamma levnadsvanor, för skolbarn i årskurserna 4-6, samt 7-9 och åk 1 på gymnasiet. De är fria för alla att använda.

Ett gott exempel är Fritidsbanken Sverige som lånar ut sport- och friluftsutrustning helt gratis. Vi vet att socioekonomi är en faktor spelar stor roll för barnens möjlighet att leva hälsosamt. Fritidsbanken Sverige arbetar aktivt för att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta i fritidsaktiviteter genom att förbättra tillgången till fritidshjälpmedel och parasportutrustning. Det är bra. Jag är också glad över att veckans debatt i Dagens Samhälle lyfter behovet av att förskriva fritidshjälpmedel.

Det finns gott om exempel på skolor som arbetar med fysisk aktivitet utöver idrottslektionerna. Det finns också exempel på tillgängliggörande av natur för att alla ska få tillgång till naturupplevelser. Och det finns arbetsplatser som arbetar aktivt för att möjliggöra rörelse under arbetstid. Allt detta är bra, men vi behöver göra mer.

Ansvaret för förebyggande och hälsofrämjande insatser är brett i samhället. Vi delar ansvaret oavsett vårdnivå, huvudman eller region och oavsett inom vilken profession eller sektor vi arbetar. Det arbete som görs behöver kunna följas upp och det behöver värderas. För det är tillsammans vi möjliggör så att det blir lätt att göra rätt. Vi fysioterapeuter bidrar med att stödja och stärka människors förmågor och för att främja vanor som leder till hälsa – oavsett var i samhället vi arbetar.